Det har varit tunga dagar som ni kanske har förstått, sörjer förlusten av en kär kompis och kollega och har dessutom (pga det hemska förmodligen) känt mig mer rädd och orolig och ångestfylld än nånsin under den här jävla Corona-tiden. Men. Tänkte inte skriva om det här. Inte nu iallafall.

Istället skulle jag vilja berätta för er hur det går med mitt projekt att ta mig i kragen. Det går ganska bra. Även om jag inte har märkt nån större skillnad varken på vågen eller på måtten, men jag har märkt skillnad på humöret och energinivån. Och det är ju inte bara bara! Jag skadade alltså knät torsdag den 2/4. Förmodligen en mindre meniskskada som då alltså ska rehabas innan jag kan ge mig på att spela basket igen. Basket är ju något av en mardröm för knä och leder. Mycket start, stopp, hopp och snabba riktningsförändringar. Tänkte då att nu är det läge att bygga upp kroppen ordentligt. Och samtidigt komma igång med träningen och ta tag i kosten igen för att kanske må lite bättre både fysiskt och mentalt. 

Såhär har jag iaf tränat sen söndagen den 5/4 då jag satte igång. Det blir powerwalks eftersom jag just nu inte får springa med knät och har ju också fortfarande problem med hälen. Ibland promenerar jag med Sam i löparvagnen och då tar det lite längre tid eftersom vi stannar och kollar på fåglar och sånt ☺️ Jag försöker få träningen gjort på morgonen/förmiddagen för det känns så psykologiskt bra att vara klar innan lunch. Alla styrketräningspass är i utegymmet eller hemma med pilatesboll och gummiband och kroppsvikter.

Sön 5/4 – PW 1h 20min (7,2 km), styrketräning 45 min

Mån 6/4 – PW 39 min (4,7 km), styrketräning 25 min

Tisdag 7/4 – jobbade hela dagen, hann tyvärr inte träna

Onsdag 8/4 – PW 52 min (5,24 km), styrketräning 30 min

Torsdag 9/4 – PW 54 min (5,45 km), styrketräning 31 min

Fredag 10/4 – PW 1h 2min (5,5 km), styrketräning 45 min

Lördag 11/4 – PW 1h 4min (6,5 km). Här började jag med lite kortare joggsträckor som jag sen har lagt in i några av rundorna. Känns bra med knät men vill inte överanstränga det så tar det väldigt försiktigt.

Söndag 12/4 – PW 52:35 (6,05 km), styrketräning 15 min

Måndag 13/4 – PW 1h 26min (8,1 km), styrketräning 47 min

Tisdag 14/4 – PW 58 min (6,7 km), styrketräning 29 min

Onsdag 15/4 – PW 1h 25 min (8 km), styrketräning 36 min

Torsdag 16/4 – PW 1h 10 min 5,3 km, PW 52 min (4,9 km)

Fredag 17/4 – Ingen träning

Lördag 18/4 – PW 1h (7 km), styrketräning 34 min

Är nöjd med att jag har fått till den här nya vanan nästan varje dag! Är inte så nöjd med resultatet ännu men det kommer väl hoppas jag. Piggare har jag definitivt blivit och det är ju härligt att komma ut och få frisk luft på morgonen.

Den senaste veckan har jag varit nere i nåt slags mörkt hål av håglöshet och apati. Har haft kanske 4 grejer att göra men har inte orkat med en enda en. Det svänger lite i det här Corona-livet. Jag har ju den senaste tiden jobbat oerhört mycket och bara längtat tills inspelningarna skulle vara klara för att få göra absolut ingenting i april. Men nu, när man kan göra absolut ingenting, är jag så rastlös att jag klättrar på väggarna. Vad gör jag då tror ni? Jo jag tillbringar alldeles för många timmar på olika nyhetssidor och sociala medier, jag startar gräl om ingenting med min sambo och mina barn och jag ÄTER. Jag har en tendens att äta när jag är rastlös och uttråkad och det är ju precis livsfarligt nu när man är hemma så mycket och har sitt kylskåp på armlängds avstånd konstant. Och tro nu inte att jag tar en frukt eller så, nä jag äter godis (massa choklad), bullar och chips. Och dricker ett och annat glas skumpa. Det här beteendet har lett till att jag har gått upp 3 kg de senaste 6 veckorna 😱Men nu är jag less på det och har bestämt mig för att ta mig i kragen. Har knappt orkat träna de senaste veckorna (pga håglös, apatiskt, deppig och trött. Och lite allergisk dessutom) men jag har mött upp några tjejer från basketlaget ett par gånger och lajat lite basket. Faran när man lajar är att nån nästan alltid skadar sig och förra veckan var det min tur. Jag vred till knäet i en attack på korgen och kände direkt att nåt var fel så jag kastade mig ner på backen. Har aldrig haft problem med knäet så jag förstod att den här smärtan inte var bra. Kunde knappt sova natten efter det hände för det gjorde så ont, men nu känns det ganska mycket bättre redan.

Var och kollade det idag och det är förmodligen en liten meniskskada. Dock trodde hon inte den var så allvarlig så om jag styrketränar och rehabar duktigt i några veckor så kan jag nog spela basket snart igen. Innan Corona hade jag brutit ihop totalt av det här, varit helt knäckt. Nu tog jag skadan med en axelryckning. Annat perspektiv på livet för närvarande.

Har hur som helst knappt orkat röra på mig men häromdagen bestämde jag mig för att låna små bitar av 16 weeks of hell. På så sätt att jag börjar varje dag med en morgonpromenad på 45-60 min och försöker köra lite styrketräning varje dag. Programmets mat-regim orkar jag inte ens tänka på utan tänker att jag tar tag i min gamla kompis 5-2. Periodisk fasta funkar bra för mig. Och att godisätandet begränsas till helgerna, det vill säga två dagar i veckan. Får se om jag kan få kroppen att må lite bättre på några veckor. Om kroppen mår bättre så gör ju även huvudet det. Jag om någon vet ju att man mår mycket bättre av att träna och röra på sig men när det stora vemodet rullar in kan det vara lite kämpigt att rycka upp sig. Men nu jäklar kör vi hörni!

Imorse när Sam och jag skulle gå till dagis (eller han körde kickbike och jag höll ett fast grepp om hans jacka och sprang bredvid eftersom han har noll respekt för nerförsbackar och inte heller kan stanna) ropade han plötsligt ”titta, kaninen!”.

Och där på trottoaren, alldeles stilla, låg inte en kanin men väl ett rådjur. Med kaninöron, jag får ge honom det. 

Den var ju otroligt söt. Blev dock väldigt orolig över att den inte gjorde någon ansats att flytta på sig trots att vi var så nära. Försökte se om den var skadad, men såg iaf inga tecken på det. Jag gick iväg med Sam till dagis och tänkte att jag skulle ringa någon (vem ringer man ens om man hittar ett skadat djur??) när jag var på väg hemmigen, men då var rådjuret borta. Ett fint möte var det iaf och jag hoppas att den mådde bra.