Måste ta mig i kragen
Den senaste veckan har jag varit nere i nåt slags mörkt hål av håglöshet och apati. Har haft kanske 4 grejer att göra men har inte orkat med en enda en. Det svänger lite i det här Corona-livet. Jag har ju den senaste tiden jobbat oerhört mycket och bara längtat tills inspelningarna skulle vara klara för att få göra absolut ingenting i april. Men nu, när man kan göra absolut ingenting, är jag så rastlös att jag klättrar på väggarna. Vad gör jag då tror ni? Jo jag tillbringar alldeles för många timmar på olika nyhetssidor och sociala medier, jag startar gräl om ingenting med min sambo och mina barn och jag ÄTER. Jag har en tendens att äta när jag är rastlös och uttråkad och det är ju precis livsfarligt nu när man är hemma så mycket och har sitt kylskåp på armlängds avstånd konstant. Och tro nu inte att jag tar en frukt eller så, nä jag äter godis (massa choklad), bullar och chips. Och dricker ett och annat glas skumpa. Det här beteendet har lett till att jag har gått upp 3 kg de senaste 6 veckorna 😱Men nu är jag less på det och har bestämt mig för att ta mig i kragen. Har knappt orkat träna de senaste veckorna (pga håglös, apatiskt, deppig och trött. Och lite allergisk dessutom) men jag har mött upp några tjejer från basketlaget ett par gånger och lajat lite basket. Faran när man lajar är att nån nästan alltid skadar sig och förra veckan var det min tur. Jag vred till knäet i en attack på korgen och kände direkt att nåt var fel så jag kastade mig ner på backen. Har aldrig haft problem med knäet så jag förstod att den här smärtan inte var bra. Kunde knappt sova natten efter det hände för det gjorde så ont, men nu känns det ganska mycket bättre redan.
Var och kollade det idag och det är förmodligen en liten meniskskada. Dock trodde hon inte den var så allvarlig så om jag styrketränar och rehabar duktigt i några veckor så kan jag nog spela basket snart igen. Innan Corona hade jag brutit ihop totalt av det här, varit helt knäckt. Nu tog jag skadan med en axelryckning. Annat perspektiv på livet för närvarande.
Har hur som helst knappt orkat röra på mig men häromdagen bestämde jag mig för att låna små bitar av 16 weeks of hell. På så sätt att jag börjar varje dag med en morgonpromenad på 45-60 min och försöker köra lite styrketräning varje dag. Programmets mat-regim orkar jag inte ens tänka på utan tänker att jag tar tag i min gamla kompis 5-2. Periodisk fasta funkar bra för mig. Och att godisätandet begränsas till helgerna, det vill säga två dagar i veckan. Får se om jag kan få kroppen att må lite bättre på några veckor. Om kroppen mår bättre så gör ju även huvudet det. Jag om någon vet ju att man mår mycket bättre av att träna och röra på sig men när det stora vemodet rullar in kan det vara lite kämpigt att rycka upp sig. Men nu jäklar kör vi hörni!