Corona Corona

Jag kan ju inte vara den enda som har låten Corrina, Corrina på repeat i hjärna just nu? 🙈

Men ärligt talat hörni, vad fan hände?? För två veckor sen var livet fortfarande relativt normalt. Jag var på jobbresa i Sydafrika. Oroade mig mer för magsjukan jag åkte på där än Corona. Vi spelade basketmatcher och ungarna handbollsmatcher och vi tjafsade om huruvida de la tillräckligt med tid på läxor eller spelade för mycket PS4. Stressade runt på events och möten.

Och nu sitter vi här, två veckor senare, i nån slags karantän.  Nej, vi i familjen är inte sjuka men vi tar så klart vårt ansvar för att sakta ner spridningen av viruset. Det hoppas jag alla gör! Även om man blir fundersam när vissa tror att 500-personersgränsen för evenemang och sammankomster betyder att det är okej att släppa in 499 personer.. Då har man inte riktigt fattat grejen väl?  Jo jag förstår att det här är oerhört tufft för alla. Folk blir av med sin inkomst och sina jobb. Många många företag kommer att gå i konkurs. Börsens nedgång innebär enorma förluster för väldigt många. Kanske ett helt livs sparkapital för vissa. Det kommer att bli en jäkla röra att reda upp när det här är över. Det är en sak som är säker. Men alla måste ju förstå att det viktigaste just nu är att spridningen av viruset går så långsamt som möjligt! För det absolut värsta som kan hända är att viktiga samhällsfunktioner kraschar. Om vården inte pallar trycket så kommer det att kosta liv. Och inte bara på grund av Corona. Så vi måste alla ta vårt ansvar nu.

I den här situationen som man aldrig hade kunnat föreställa sig för två månader sen inser man också hur mycket sport och kultur betyder för människans välbefinnande. I princip all sport är avblåst, säsonger avslutas i förtid. No more basket för mig, varken som deltagare på planen eller som åskådare på tv. Ingen mer handboll för Jack. Varken träning eller match. Hur det blir med Patriks och Hammarbys kval till ligan vet vi inte ännu. Och inser plötsligt hur mycket jag i normala fall tittar på sport på tv för oj vad tomt det känns plötsligt 😳 Har aldrig längtat så mycket efter ”tråkig” vardag som nu.

Tänk sunt förnuft nu kära ni. Handhygien och stanna hemma när ni är det minsta sjuka. Lyssna på experterna och inte alla hobbyexperter där ute på nätet. This too shall pass. Det är så vi måste tänka.

  1. Jag nynnar mer på My my my my my C(h)orona och tycker att världen has gone koko-rona vid det här laget.

  2. Petra skriver:

    Tycker det är superviktigt att vi sprider detta så långsamt det går, men just nu känns nästan den största utmaningen att få innebandyspelande tonåringen att röra sig… Vill inte att han går till gymmet heller ju, vill att han ska var ute o röra sig för att hålla sig frisk.. MEN det är ju tråkigt… 🙂 O träna med en förälder är ju galet pinsamt…

  3. Delar helt dina kommentarer! Situationen är orolig, otrolig och ledsam! En dag i taget gäller! Själv är jag pensionär!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..