Hemma igen
Hemma igen efter 3 veckors jobb och jag är så trött, så trött. Har hållit både energin och humöret på en bra nivå under veckorna på Cypern, mycket tack vare att jag har tränat nästan varje dag, ätit och sovit bra, fått lite d-vitamin och allt med jobbet har varit oerhört bra strukturerat, planerat och förberett i år. Det var först när jag kom hem som jag kände hur enormt trött och sliten jag är. Klassikern: när man slappnar av. Känns lite som jag går runt i en konstant baksmälla. Man tänker att man ska vila när man kommer hem men så blir det ju inte för då ska barn och vardagssysslor ha sitt. Speciellt helgerna är ju intensiva, minst sagt.
Märker också att jag har tömt mina energidepåer eftersom jag har väldigt kort stubin och är noll stresstålig. Humöret är inte på topp kan man väl säga. Har också fått små slängar av paranoian jag led av när jag var i min utmattning, dvs att man tror att folk inte tycker om en och att alla vill en illa.
Det är en riktigt obehaglig känsla för den är så verklig i huvudet även om den egentligen är helt grundlös. Patrik har gett mig det kloka rådet att inte handla i affekt när jag känner mig så här. Det ångrar man oftast.
Önskar att jag hade tid att vila, men nu är det bara på’t igen med nästa projekt för att inte tala om hur mycket som har släpat efter när jag varit borta.. En kär familjemedlem har också nyligen gått bort och även sorgen kräver ju sitt och tar mycket energi. Personen i fråga var mycket gammal och det är ju livets gång, men det är inte mindre sorgligt för det. Kanske skriver något mer om det sen men just nu vill jag ha min sorg ifred.
Även kroppen talar om för mig att den behöver lite paus, har småont här och var. Handleden, armbågarna, hälen, magen, förkyld osv. Är inte ens särskilt pepp på basketen just nu och då är det illa ställt. Men även smärta tar ju energi, även om det inte är några större grejer det handlar om.
Ledsen för absolut opeppigt inlägg, men det är ju så livet är. Upp och ner.