Det är så roligt att vara ambassadör för

Jabushe

, vi hittar på så mycket kul tillsammans! I tisdag fick jag möjligheten att bjuda in 10 tjejer (vänner&kollegor) som jag gillar lite extra till en mysig tjejlunch på terrassen på Miss Clara. Vi åt trerätters och drack vin (hur lyxigt på en tisdag?!) och hade all tid i världen att sitta och prata om ditten och datten. Det är så sällan det finns tid för det så det uppskattade jag jättemycket.

Först fick alla en ”fördrink” bestående av vatten och Jabushes kollagen-pulver. Jag dricker kollagen varje dag och inbillar mig att det faktiskt gör skillnad. Huden över hela kroppen känns mer återfuktad och mjukare. Sen berättade jag och Jabushes egen hudterapeut Marie lite mer om Jabushe för gänget. Att det är en aktiv hudvård, att alla produkter utvecklas och produceras i Sverige (Habo utanför Jönköping), de fina forskningsresultaten som visar att det är hudvård som faktiskt funkar osv. Samt att jag fick berätta lite om mina favoritprodukter (rengöringen!!) och mina erfarenheter av dem. Har ju faktiskt använt Jabushe i ett halvår nu.

Alla på lunchen kände inte varann sen tidigare. De som var där var Lofsan (som jag poddar med), Åsa Elmroth (som jag jobbat med på travet sen stenåldern), Margret Atladottir (producent på Breaking News), Sara Biderman (min stylist), Therese Albrechtsson (entreprenör och föreläsare som jag träffat genom Patrik), Ida Lanto (designer), Kristin Kaspersen (gammal TV4-kollega), Anna Brolin (gammal TV4-kollega) och Nikki Amini (också fd TV4-kollega men henne har jag lärt känna genom Sara). Med var också Kristins hund Minoo samt Saras och Nikkis nästan nyfödda bebisar. Det var faktiskt en perfekt mix.

Alla fick också möjligheten att göra en hudscanning med Marie. Det är faktiskt intressant att se hur ens hud ser ut på ”insidan”. Nöjdast var nog Anna Brolin som tydligen har hud som en 25-åring.. Lyllos!

Alla tjejerna fick också med sig en rejäl goodiebag med några av Jabushes produkter. Hoppad de testar och blir lika fast som jag har blivit. Och hoppas det kommer fler tillfällen där man kan umgås på det här avslappnade sättet. Väldigt mysigt förresten på Miss Claras terrass. Det var första gången jag var där. Perfekt om man är ett litet sällskap som vill vara för sig själva. Vi hade också med oss fotograf Emelie från Jönköping hela dagen. Det är hon som har tagit de superfina bilderna i det här inlägget.

Stort tack till Jabushe för att jag fick möjlighet att vara värdinna för den här otroligt härliga lunchen!

Skolan och dagis är i full gång efter sommaren och det betyder att nya kläder måste inhandlas. Skoja inte att barnen växer på sommaren! Sam kunde ha 86-92 i våras, nu är han uppe på 98. Dylan har också växt ur alla sina 140-kläder.. Jack är tack och lov ungefär samma som i våras, men höstgarderoben är ganska tom även där. 

Jag har tur som har fått äran att vara Reimas ambassadör i Sverige. Vet inte om ni känner till Reima? De kommer från Finland, har funnits i 75 år och gör barnkläder (och skor) med toppenkvalité. Deras filosofi är att kläderna ska kunna användas av minst tre barn. Jag gillar också att deras kläder är för aktiva barn som rör mycket på sig och blir smutsiga och blöta, samt att de känns innovativa och medvetna. De har tex antimosquito-kläder, reflekterande vinterkläder, xylitol cool-kläder som håller barnen svala när de tränat eller det är varmt, kläder med sunscreen osv. De har också ett genomgående hållbarhetstänk.

Jag har fått välja ut några favoriter bland Reimas höstplagg, kläder till alla tre grabbarna. Kläder som Sam så småningom kommer att få ärva av sina storebrorsor.

Den här tunna lättviktsdunjackan kommer Jack att använda mycket. Det är inte omöjligt att även hans mamma kommer att låna den.. Den kommer med en liten påse också så den är perfekt att packa ner i resväskan när man ska ut och resa. Jackan heter

Falk

och finns i massa olika färger. Du hittar den

HÄR

.

Dylan har en hel look från Reima. Jackan är en softshelljacka som också finns i många färger. Dylan valde den mörkblå för det var så fina bruna skinndetaljer på den. Jackan heter Vantti och finns

HÄR

. Skorna är ett par perfekta höstkängor som inte är för varma, går bra att springa och leka i och tål väta. De heter Wetter och finns också i flera olika färger. Du hittar dem 

HÄR

. Även jeansen och tröjan är från

Reima

. Snygg och funktionell skolstil för en tioåring!

De flesta kläder finns i alla storlekar, så Sam har faktiskt fått en nästan identisk look som Dylan haha. Vet inte varför det blev så, det var mest en slump. Dylans skor skiljer sig åt lite, de har kardborreband istället för snörning. Enklare för små småttingar. Hans skor heter

Patter

och han har dem i både blått och rosa. De är så himla bra att ha på dagis, de tål verkligen utelek och håller de små fötterna torra. Har fått jättemycket beröm för Sams jeans (likadana som Dylans). Jeanstyget är väldigt tunt och de ser både trendiga och dyra ut.

HÄR

finns skorna Patter och jackan Vantti finns

HÄR

.

Har även passat på att införskaffa första paret vantar och första

höstmössan

. Det säger bara pang så är det kallt, man blir ju lika tagen på sängen varje gång. Sam har också fått en fleeceoverall (

Myrtti

) i samma fina mönster, han kommer att vara gulligast i stan i det settet. Lovar att lägga upp en bild när jag lyckas fånga honom. Det är inte det lättaste nuförtiden tyvärr… Det blir mest ett bakhuvud eller en suddig slingrande stor bebis.

Till sist måste jag bara passa på att rekommendera settet

Birger

och Birgi (jacka och byxa) som Dylan fullkomligen lever i. Snyggt, men också slitstarkt och även här ”råkade” jag matcha Sam och Dylan haha. Fina höstdagar behöver man ingen mer jacka.

HÄR

finns detta snygga set.

Väntar på ett till lass med kläder från Finland och då kommer jag givetvis att uppdatera er. Ni hittar Reimas kläder på nätet förstås men har ni vägarna förbi så borde ni verkligen titta in i deras butik i Mall of Scandinavia. En härlig färgglad butik med väldigt kunnig och hjälpsam personal.

Ny hobby – styrketräning! Och tung sådan dessutom. Vem hade någonsin kunnat tro att jag skulle börja med det?? Definitivt inte jag iallafall haha. Patrik frågade i början av sommaren om vi skulle börja styrketräna ihop och det lät kul tyckte jag. Vi kom visserligen inte igång förrän förra veckan och då visade det sig att vi hade lite olika tankar om HUR vi skulle styrketräna.. Jag tänkte mer många repetitioner, köra igenom hela kroppen, lagom tungt. Patrik tänkte maxstyrka.

Så det vi hittills gör på våra träningspass är:

Frivändning

Benböj

MarklyftSen har vi lagt till någon övning för skulderbladen på slutet. Jag var mycket skeptisk efter första passet och frågade om vi bara skulle träna ben varpå Patrik skrattade och sa att vi hade ju tränat hela kroppen. Speciellt frivändning tränar precis varenda muskel känns det som. Jag var så jävla svag första passet. Alltså det var pinsamt. Marginellt starkare än Sam enligt Patrik.. Körde med bara stången (20 kg) eller med 30 kg. Har insett på pass två och tre att jag egentligen inte är så svag som jag trodde efter första passet, jag var bara rädd för att ta i. Det är så längesen jag tränade RIKTIG styrketräning att jag inte riktigt kom ihåg hur man gjorde när man tar i. Och blev rädd för att det gjorde lite ont här och var, i knäna till exempel. Tekniken var också usel så klart, speciellt i frivändning. Tredje passet hade jag redan ökat vikterna rejält. 50 kg i marklyft (3×6) och 30 kg i frivändning (3×6). Känns inte som max max, men vill jobba mig uppåt lite långsamt. ÄR rädd för att göra illa mig. Och har också fått lite ont i knäna av styrketräningen, hade fruktansvärt ont när jag spelade basket i måndags. Nån som vet vad knäontet kan bero på?

Patrik säger att det mycket väl kan vara träningsvärk eller att jag är stel i någon annan muskel. Blir alltid lite rädd när jag får ont i knäna.

Okej, en annan grej som är lite pinsam. Har inte velat styrketräna tungt innan för jag bygger muskler ganska lätt (inbillar jag mig iallafall, haha) och kunde inte styrketräna när jag jobbade som modell för att jag då helt enkelt blev för stor för kläderna i provstorlek. Jag styrketränade ju mycket när jag spelade basket så klart, men då brydde jag mig ju inte om ifall jag hade stora muskler, då ville jag bara vara snabbast och spänstigast. Men i mitt huvud så förvandlas jag alltså numera till Arnold Schwarzenegger så fort jag lyfter en tung vikt. Hatar att känna hur kläderna stramar, usch. Vet att detta är en ytlig fundering, men tror ändå inte jag är ensam om den. Väger dock för- och nackdelar och inser att när man är över 40 måste man jobba för att bygga muskelstyrka för hälsans skull. Dels går ju förbränningen ner med åldern och muskler gör att man förbränner mer och dels så är det en av de viktigaste komponenterna till ett långt liv. Att inte tappa så mycket i muskelstyrka och att härda skelettet. Så nu har jag bestämt mig för att det är bättre att vara Arnold än en gammal skröplig gumma, haha.