Åh vad skönt vi har haft det nu några veckor. Har varit hemma och fixat massor med huset, känns jättebra att börja få lite ordning. Det är ju på tiden, vi har bott där 1,5 år nu.. Jag har berättat tidigare i bloggen att jag verkligen måste rensa. Och inte bara på en plats utan precis överallt. Nu har jag iaf satt igång och det känns jättebra.

I helgen som gick avrundade vi min semester (Patrik har ju redan jobbat i några veckor) med en barnfri helg i Tyskland. Patrik var med och spelade Tobias Karlssons avskedsmatch i Flensburg. Det är något man får i Tyskland när man har spelat i samma klubb i 10 år eller mer och det är ganska stort. Tror det bara är en eller två svenskar genom tiderna som har fått en sån match tidigare. Tobbe hade valt ut ett allstar-team med spelare från hela sin karriär och det laget mötte Flensburg i en match som var slutsåld. Över 6000 personer i Flens Arena. Det var ett stort spann på ålder i allstarlaget. Några få är fortfarande aktiva, men sen var till exempel Staffan Olsson och Ljubomir Vranjes med.

Vi kom ner till Flensburg på fredagen och då åt vi middag på hotellet hela gänget. Spelare och respektive. Det var verkligen supertrevligt så det blev så att vi satt uppe till 03.30.. 🙈 Låt mig säga såhär, jag var inte pigg på lördag morgon.. Jag har aldrig varit en nattuggla på det sättet och speciellt inte nu sen Sam kom.

Men jag tog många powernaps under dagen innan det var dags att åka till arenan för matchen. Jag hängde med de andra fruarna och drack radler (hur gott som helst, blandning mellan öl och sockerdricka typ).

Matchen var ganska rolig att kolla på, men det var efter matchen det stora hyllandet började. Har aldrig sett maken till avtackning! Det var tal och presenter och lååååånga applådhyllningar och Tobbe fick en egen låt osv. När han själv skulle hålla tal så brast det för honom flera gånger. Även vi som stod vid sidan om hade tårar i ögonen, det var riktigt fint. Svårt att förklara, men det var stort.

Efter avtackningen åkte vi buss tillbaka till hotellet och bytte om snabbt som ögat. Enligt Patrik har jag aldrig bytt om så snabbt i hela mitt liv. Nästan direkt drog vi vidare till en abonnerad restaurang där det var middag och fest hela natten lång. Det var alla från allstarlaget och från Flensburg plus respektive. En sak är säker och det är att när idrottsmän väl festar, ja då festar de rejält.. Många shotsbrickor blev det.. Jag dricker ju själv inte shots, men om man gör det blev man nog rätt så rund under fötterna, haha. Vi gick hem vid halv fyra och då fick jag tvinga med mig Patrik för han skulle minsann gå på nattklubb. Tror inte han tyckte det var så tråkigt att han hade gått hem dock när vi vaknade dagen efter. Men kul var det! Jäklar vilka roliga och härliga människor! Påfylld av massa positiv energi nu. Fast på söndagen var jag INTE pigg. Är i ärlighetens namn fortfarande småsliten och då är det ändå onsdag idag, haha.

Sommarträning ja.. Detta sorgliga kapitel. Äh, det kanske var en överdrift för jag håller ju igång på sommaren men har alltid ambitionen att träna mer än vad som blir av och därför känns det alltid som en besvikelse. Samt, har en tendens att alltid lägga på mig några kilon på sommaren. Vilket adderar till känslan av besvikelse jag oftast har när hösten närmar sig. Hänger ju så klart ihop med att man reser mycket och då äter mindre hemlagat och mer onyttigt samt dricker mer alkohol än vanligt på sommaren. Ljuva sommarkvällar bjuder liksom in till ett glas kallt rosé eller bubbel.

Så här har jag iallafall tränat i sommar:-I juni kunde jag inte springa alls pga en ond häl. Har inte ont under hälen utan bak på hälen och upp mot hälsenan. Det gör framförallt ont när skor trycker mot hälen (har fått en knöl där också) så i början av sommaren kunde jag bara gå i Converse och flipflop. Går fortfarande helst inte i vanliga skor. Jag kunde ju träna men var tvungen att göra det barfota så det blev en del HIIT hemma på gården med Patrik och Jack.

Kort förklarat ett gäng olika stationer med olika övningar. 1 minut på varje station, vila 30 sek emellan varje intervall. Efter hela varvet var avklarat vilade vi 4 min och sen var det på’t igen. Tre varv brukade vi köra. Har tyvärr inte blivit av sen i juni, det är lite synd för det var effektiv och snabb träning, precis som jag gillar det. Vi körde också Almenäs-pokalen några gånger. Dessutom blev det en del yoga med Yogobe. Utmärkt barfotaträning ju. Körde mest SOMA move och barre (ny favorit!). Gillar flowet och när man blir lite anfådd av yogan.

-I juli har vi varit mycket på resande fot och då har jag tack och lov kunnat börja springa så smått igen. Kom på att det funkade med skor med mjuk hälkappa och hade som tur var ett par gamla från Under Armour hemma. Nu har jag också beställt ett par nya från Mizuno som är rejält vadderade runt hälen och det går också bra. Har dock inte vågat ge mig ut på några längre sträckor. 7-8 km som längst. Brukar vara helt smärtfritt första 4 km och sen kännas lite i hälen den sista biten. Har fått samma problem som jag hade förra sommaren, har så svårt att andas när jag springer. Blir super-andfådd, orkar ingenting. Trodde först att det var värmen, men det var det inte bara för nu när det är lite kallare funkar inte löpningen heller. Har massa slem och en klump i halsen. När jag gjorde gastroskopi i våras så fick jag beskedet att jag hade svamp i matstrupen (så JÄVLA äckligt) och trodde kanske mina halsproblem berodde på det, men jag har ju behandlat det och halsen krånglar fortfarande. Irri.-Nu har jag kommit igång med lite styrketräning också. Patrik och jag ska ju börja köra tillsammans (som jag berättade i Träningspodden) när Sams dagis öppnar igen, men tills dess kör jag på utegymmet med Dylan.

Han tycker det är så kul! Han vill köra några gånger i veckan säger han och det passar mig perfekt. Gick in nån slags illusion om att jag fortfarande var ganska stark trots att jag inte styrketränat regelbundet på ett år och det var ju så klart inget annat än just en illusion.. Är svagare än en ekorre typ. Oj oj oj, här finns mycket jobb att göra innan basketsäsongen drar igång.. 

-Basketen ja, i början av sommaren hade vi uteträning varje måndag och det var sååå kul! Älskar basket så mycket. Nu längtar jag tills det drar igång igen. Kom hem från semestern nu gänget så vi kan börja köra!!

Har inte satt upp några nya mål för träningen och har heller inte anmält mig till något nytt lopp så just nu tränar jag rätt planlöst vilket egentligen passar mig dåligt. Hur har ni sommartränat? Är det fler som alltid hamnar i en sommarsvacka?Och innan jag glömmer det, nu kan man rösta på Kanal 5:s kandidater till Kristallen. Skulle bli så lycklig för en röst ❤️❤️❤️ Ni hittar omröstningen HÄR. 

Man kan också rösta på hela TRE av mina program som årets program – Breaking News med Jessica Almenäs, Superstars och Vem kan slå Anja och Foppa. Röstningen pågår till 11/8 och man kan rösta hur många gånger som helst!

Fick på riktigt en liten panikångestattack förra veckan. Ni vet när man känner hur ångesten börjar smyga in över en, det börjar krypa i kroppen och man vill bara komma ur sitt eget skinn och stänga av sitt huvud. Satte mig ner och försökte analysera vad det handlade om, för jag är ju liksom mitt uppe i semestern.. Är inte superstressad för tillfället (även om min förra utbrändhet accelererade just under den korta semestern och sen när jag började jobba igen så sa det pang).Jag har hela mitt liv haft en stark känsla av att vilja vara fri, fri på ett sätt som jag inte riktigt kan beskriva. Inte att vara singel och arbetslös, inte alls så, men fri från måsten och sånt som tynger ner en. Fri att flyga iväg vart jag vill, när jag vill. Och ändå är jag den största samlaren och gör inget annat än samlar på mig saker som tynger ner mig. För när jag analyserade krypet i kroppen kom jag fram till att det dels handlar om att jag behöver rensa och få ordning bland mina fysiska prylar. Har två överfulla förråd som bara står och väntar på att rensas ut. Har en vind och källare med saker jag borde göra mig av med. Måste rensa ut papper och skit på hemmakontoret. Måste rensa barnens garderober. Och så det stora sorgebarnet – min egen garderob. Den växer oss ur huset. Det kan ju låta som en dröm att ha en enorm garderob fullproppad med fina kläder jag har samlat på mig genom åren, men det är det inte. Så mycket så är för litet eller för stort eller som jag inte använt på flera år och förmodligen aldrig kommer att använda igen. Jag ser inte skogen för alla träd. Hittar aldrig nåt fint för det är helt enkelt för mycket.

Och så blir det här rensandet aldrig av för när fan ska man ha tid med det? Det stressar mig. Oordning runt om kring mig och massa saker som håller ner mig som bojor kring mina fötter.

Den andra känslan jag identifierade handlar också om frihet. Friheten att resa vart jag vill när jag vill. Just nu har jag ingen resa bokad och fick panik av det. Brukar alltid se till att det finns en ny resa att se fram emot när en resa är slut. Det håller ångesten och rastlösheten i schack. Har alltid varit en väldigt rastlös person. Alltid alltid längtat bort. Dagdrömt om att bo någon annanstans och leva ett helt annat liv. Det har jag gjort sen jag var liten. Alltid när jag reser till nya platser brukar jag titta in genom folks fönster, se på deras trädgårdar eller betrakta folk på cafeer eller gator och undra hur det skulle vara att bo just där. Leva sitt liv där. Har alltid varit som lyckligast på resande fot. På senare tid har jag mest drömt om Cali, det vet ju ni som följer mig. Skulle leva ett helt annat liv där än jag gör här.När jag drabbades av utmattningssyndrom var det en person i jobbsammanhang som inte trodde på att jag var sjuk. Trodde att jag fejkade för ”jag reste ju så mycket”. Och det gjorde jag. Jag vill inget hellre än att fly från mitt liv. Mådde som absolut sämst hemma i min lägenhet och på jobbet. Ville absolut inte träffa någon jag kände. För mig var det behandling att komma bort från det som gjorde mig sjuk (och med det menar jag inte barnen för de var oftast med). Jag var i Moskva och i Hongkong och i New York och i London. Flera gånger hos Patrik i Tyskland.

Allt var bättre än att vara hemma. För när jag reste var jag ingen. Jag kunde gömma mig bland människor och bo på sterila hotell där inga måsten pockade på. Inte 100 saker som behövde göras. Där fick jag ibland ro att sova. Vet inte om ni som läser detta och har varit utmattade kan känna igen er? Antar att allas sjukdom är olika dock. Vad som är bra för en är jättedåligt för någon annan.

Det som är lite ironiskt med mitt stora behov av att resa, ha något att längta till, är att nu när jag har både råd och tid så är det annat som binder, dvs barnens skola och Patriks jobb. Det finns små små luckor varje år då vi skulle kunna resa bort och eftersom vi inte utnyttjade den luckan den här sommaren drabbades jag av ångest. Måste hitta ett nytt lopp att springa så jag kan boka en resa snart.