Den 13-16 juni smäller det! Då är det julafton för alla hästälskare. För första gången så arrangeras Longines Global Champions Tour i Sverige. Och inte var som helst, utan på Stockholms stadion. Klassisk olympisk mark. Kommer att bli sjukt mäktiga tävlingar! Världens bästa ryttare och hästar kommer (ALLA vill vara med i LGCT för man tävlar om galet mycket pengar..), bland andra våra egna superstars Peder Fredricson och Malin Baryard. Det är ju även personliga vänner till mig och jag längtar efter att få hänga med dem och att se världens bästa ekipage in action.

Jag har nämligen en rolig nyhet och det är att jag gör en liten comeback i hästsammanhang! Jag har ju jobbat som konferencier på otaliga hästtävlingar. Mer än 12 år på Gothenburg Horse Show, men även på Sweden Horse Show i Globen, Olympia Horse Show i London samt Hamburg och Falsterbo. Och hästgalor förstås! Inte minst Ridsportförbundets 100-års jubileum i Stadshuset. Här är några bilder som har tagits genom åren:

Nu var det dock några år sen sist, men när jag red Stjärnornas Hoppning i vintras fick jag verkligen upp suget igen. Kände att jag längtade så mycket efter hästmiljön. Så, när jag fick frågan om att vara konferencier på Longines Global Champions Tour på Stadion så sa jag så klart JA! Ska bli otroligt kul. Pepp och pirrig redan.

Vill så gärna att ni ska komma och hänga med mig och få chansen att ta del av de här fantastiska tävlingarna. Därför vill jag ge er 20% på biljetterna till tävlingarna. De rabatterade biljetterna hittar ni HÄR. Passa på innan de tar slut!

På min instagram tävlar jag också ut 2 biljetter till söndagens tävlingar (finaler!), missa inte det på @jessicaalmenas. Det kan bli så att ni får trängas med ett gäng världskändisar på läktaren.. Har nämligen inside info på ett prominent gäng som kommer att vara plats. Får dock inte avslöja vilka riktigt än. Men, kommer vara rejäl kändisspotting inte bara nere på ridbanan om man säger så.

Dessutom anordnas Stockholm Horse Week samtidigt som LGCT, vilket innebär att det kommer att finnas något för alla som älskar hästar. Nationella hoppklasser, internationell dressyr och clinics.

Mer om programmet för dessa dagar av hästsport i världsklass hittar ni

HÄR

. Jag kommer givetvis också att hålla er uppdaterade hela vägen fram till tävlingarna. Bara en månad kvar nu! Vi ses väl den 13-16 juni? Hoppas!! 

Tänk om man själv hade fått rida på Stadion? Det hade varit nåt det.. 😁

//I samarbete med Longines Global Champions Tour och Stockholm Horse Week//

Ni är många som har undrat över mina hudvårdsrutiner så jag tänkte att jag skulle göra ett inlägg om det. Samtidigt kan jag ju passa på att berätta att jag under 2019 är ambassadör för Jabushe! Det känns verkligen jättebra! 

Jag testade Jabushe i lite mer än en månad innan jag bestämde mig för att tacka ja till att bli ambassadör. Jag gillar ju inte att marknadsföra produkter jag inte genuint tycker om eller kan stå för. Jag brukar ha som måttstock att jag hade kunnat tänka mig att köpa produkten själv. Och så känner jag definitivt med Jabushes hudvård. Har nu använt dem i ungefär tre månader och jag tycker att min hud har blivit spänstigare, blivit mer återfuktad samt fått en härlig lyster som känns som om den kommer inifrån.

Okej, här är min rutin:

1) Jag tränar mycket och har ett jobb där jag använder mycket smink så därför är jag extra noga med rengöring och tvättar ansiktet med Jabushe Cleansing Lotion både morgon och kväll. Skönaste rengöringen nånsin! Den gör rent huden, men tar också bort ögonmakeup OCH kan användas som toner. Vet att många makeupartister har just den här rengöringen som sin favorit. 

2) På morgonen använder jag Jabushe Intense Moisture Protection som ger massor av fukt (smörjer in ansikte, hals och bröst) och Jabushe Eye Lift serum som är suveränt för mina pollensvullna ögon.

3) På kvällen använder jag Jabushe Original Cream, den använder jag bara en gång om dagen eftersom den är väldigt aktiv och min hud är lite känslig, speciellt vintertid. Om man vill testa ifall Original funkar på ens hudtyp så kan man börja med Jabushe Soft som innehåller lite lägre koncentration av det aktiva ämnet QAL-100. Runt ögonen smörjer jag på Jabushe Eye Cream. Jag dricker också Jabushes Collagen varje dag för att jobba med huden inifrån och jag tycker baske mig att det har haft effekt! Tar också en kapsel Jabushe Sun varje morgon för att lättare bli brun och få en fin grundton.

Känner mig så duktig med min hudvårdsrutin just nu, sköter mig verkligen. Men så har jag ju också passerat 40 och måste tänka mer på hur jag tar hand om min hud och använda hudvård som hjälper till och det är precis vad Jabushes produkter gör. Jag gillar också att det är ett svenskt märke där allt produceras i Sverige och att produkterna är baserade på svensk seriös forskning och kliniska studier. De har ju faktiskt DOKUMENTERAD EFFEKT, vilket det inte är så många som kan skryta med. Det är också kanon att all Jabushes hudvård är vegansk! Produkterna är prisvärda och hittas på alla Åhléns, apotek och hälsokostbutiker. Oerhört prisvärda är de också. Särskilt med tanke på att de faktiskt håller vad de lovar. Om ni vill läsa mer om Jabushe och kanske redan nu klicka hem deras produkter så gör ni det HÄR. 

I övrigt när det gäller skönhet då: tyvärr får jag inte så mycket sömn som jag skulle behöva pga en ettåring som inte har sovit en hel natt i sitt liv.. När man slarvar med sömnen syns det direkt i ansiktet. Men i övrigt rör jag på mig mycket, vilket är bra för både kropp och knopp. Jag försöker vara ute en stund varje dag för att få frisk luft och solljus. Dricker mycket vatten, äter mycket grönsaker och yogar hyfsat regelbundet. Sen sitter nog också en del i mina norrländska gener, haha.

Ni hittar också Jabushe på instagram såklart, där heter de @jabushesweden. De fina bilderna i inlägget har min makeupartist Evelina Lundqvist tagit. //Ambassadör för och i samarbete med Jabushe//

Det här blir nog ett ganska långt inlägg så det är bäst jag delar upp det, annars blir det aldrig klart.. Självinsikt, haha.

Dagen innan loppet tog jag det rätt lugnt. Strosade omkring i Monterey och på kvällen åt jag pasta med Åsa. Nummerlappen hade jag hämtat ut dagen innan och det var tur för på lördagen var det smockfullt på expon. 

Vid 20.30 började jag plocka ihop vad jag skulle ha på mig och ha med mig på loppdagen. Hade fortfarande två klädalternativ, det var inte så varmt ute så jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle ha löparkjol eller långa tights. Försökte somna tidigt men pirret rusade så klart i kroppen så jag sov riktigt risigt hela natten. Sov med båda hälsenorna inlindade i Voltaren och plastfolie. Bussen till startplatsen gick 4 på morgonen så jag hade ställt klockan på 3. Det första jag gjorde när jag klev upp var att göra en kopp kaffe och äta frukost. Eller, jag FÖRSÖKTE äta frukost. Var inte ett dugg hungrig och rätt nervös. Åt en halv macka, en halv yoghurt och en banan. Samt två koppar kaffe så jag fick fart på magen innan jag var tvungen att gå iväg. Det är alltid skönt att känna att man har gjort nummer två ordentligt, annars vet man att det kommer komma som ett brev på posten mitt i loppet..

Jag testade en ny grej, smorde in vaderna med tigerbalsam under kompressionsstrumporna. Kändes skönt. Klippte tånaglarna ordentligt så klart. Har varit med om att få rejäla blodblåsor pga en liten liten nagelkant som stack ut och skavde in i tån bredvid så det misstaget gör jag inte om.. I mitt modjebälte packade jag en jäkla massa grejer. Tre treo, tre alvedon, en energishot, dextrosol, torkade aprikoser, lite pengar, hotellnyckeln, ett extra batteri till telefonen, hörlurar, energi-beans och min smärtstillande spray. Hade ett extra expandable midjeband som jag hade telefonen i. Bestämde mig efter mycket om och men att inte ta med mig den handhållna vattenflaskan. Tycker inte om att springa med saker i händerna. Första loppet utan eget vatten, kändes lite nervöst.Det blev löparkjol till slut. En linne och en långärmad tröja över.

Tänkte att jag skulle kunna ta av mig den långärmade om det blev varmt, men det behövdes aldrig. Kompressionsstrumpor och så mina slime-indränkta Mizuno-skor (ungarna tyckte det var ett kul prank. Det tyckte inte jag..). De har lite mer dämpning än mina nya Mizuno och mina fötter är inte riktigt i topptrim så det fick bli så. Över allt detta hade jag jättefula mysbyxor och en ful fleece jag köpte kvällen innan i panik över hur kallt det var och tanken på att hänga på startplatsen i en och en halv timme mitt i natten. Gick iväg tio i 4 och folk jag sprang på på vägen kollade mycket märkligt på mig. Inte konstigt, jag såg ut som en lodis 🙈 

Höll faktiskt på att missa bussen till startplatsen. Den skulle gå utanför ett hotell nära mitt så jag ställde mig i busskön och väntade. Sista bussen till maratonstartplatsen skulle gå 4.15 och två minuter innan det hade ingen ens fått gå på vilket jag tyckte var underligt. Överhörde nån som frågade om det var maratonkön och fick svaret att det var halvmarakön och då fick jag panik.

Visade sig att maratonbussen stod ett kvarter längre fram så det var bara att börja kubba. Men jag var inte ensam om att göra det misstaget så de väntade tack och lov in oss. Puh!

Bussresan till startplatsen tog en timme och vi åkte på slingriga vägar i mörkret. Rätt genom ödemarken i Big Sur. Upp och ner. Förstod att det inte direkt skulle bli ett platt lopp.. När vi kom fram till startplatsen var det ungefär en timme till start och jag ställde mig direkt i bajamajkön. Det var tur för kön var lång, stod där i 20 minuter och när jag väl kom inte kunde jag bara kissa lite nervöskiss ändå. Blev kissnödig igen typ 2 minuter efteråt. Suck. När jag skulle lämna in mina fula överdragskläder träffade jag en svensk tjej som också hette Jessica. Hon var också där ensam och det var den enda svenska personen jag stött på så vi hängde och pratade ända fram till start. Jättehärligt ju! Skönt att få bolla lite nervösa tankar. Kort innan start gick Jessica iväg, hon var i en annan startgrupp.

Jag startade i startgrupp B som skulle sticka iväg 5 minuter efter A-gruppen. Värmde inte alls upp innan start, det har man gott om tid att göra i loppet haha. Stretchade lite och tog en energishot. Drack några klunkar vatten. Var jättekissnödig, men fanns inte en chans att jag skulle hinna gå och kissa.

Man fick heller inte gå ut och kissa i skogen för det var så mycket poison ivy där. Det är väldigt speciellt att stå och vänta på starten till ett maraton. Så många människor, nervositeten och förväntan går att ta på. Adrenalinet rusar. En speaker som eldar upp löparna. Här sjöng de också den amerikanska nationalsången kort innan start. Det var fint, fick rysningar. När starten gick för grupp A blev väntan på vår startsignal nästan olidlig. Vi stod och trampade som kapplöpningshästar. Kissnödig och pirrig.Går inte att beskriva känslan när vi äntligen fick korsa startlinjen och springa iväg. Magi! Hade så mycket adrenalin i kroppen att jag nästan kände mig lite snurrig. Som att jag inte var i min kropp riktigt. Speciell känsla. Benen och resten av kroppen kändes lite knölig, jag var ju inte ens uppvärmd, hade bara stretchat lite. Men kom snabbt igång. I början gick det lite lätt nerför i flera kilometer, ibland ganska mycket nerför, så benen bara rullade på. Jag sprang ju fortare än jag tänkt mig, men det kändes inte som det tog så mycket kraft tack vare nerförslutet så jag bara lät benen gå så fort de ville. Låg i 5.15-5.30 tempo de första 5-6 kilometrarna. I 8 kilometer sprang vi genom skogen. Höga redwoodträd. Nästan inga hus. Bara trampet från tusentals fötter. Hög och frisk luft. Längs vägen låg ett par motels och där stod det några människor och hejade. Annars var det ingen publik. Det var en mäktig upplevelse. Kände mig så nära naturen. Gick bra utan vattnet, jag drack på varje vattenstation fast jag gjorde det i språnget. Ville inte stanna upp när det gick nerför. Var kissnödig men ville inte stanna och kissa för det var kö till alla bajamajor och jag hade så bra flyt i löpningen. 

Vid 8,5 km såg vi havet för första gången när landskapet öppnade upp sig. Böljande gröna kullar, kossor och så havet då. Det var en disig dag, men ändå så vackert. Första milen gick snabbare än jag tänkt mig. Sprang på ca 57-58 minuter. Kallar det för min adrenalinmil. Jag går alltid ut hårt när jag springer maraton, kan liksom inte hålla tillbaka kroppen. 

Så nu har vi kommit en mil in i loppet och kroppen kändes fortfarande jättebra. Lite känningar i häl och hälsenan, men verkligen inga problem än så länga. Mycket att titta på och fortfarande riktigt gott humör. Fortsättning följer snart med nästa del av loppet. Stay tuned!