Patriks lag Hammarby Handboll har tjatat ett tag på att de vill möta mitt basketlag KBK (Kungsholmen Basket) i en basketmatch. Vissa i laget spelar visst en del basket på skoj. Så i lördags ägde den mytomspunna matchen äntligen rum. Patrik och jag hade fixat ett litet event och bokat en hall med domare, sekretariat, tidtagning och allt. Samt styrt ett lite trädgårdshäng med korvgrillning och ök/skumpa efteråt. Det blev otroligt lyckat!

Vi var dock sämst i matchen och satte verkligen ingenting. Första perioden var vi meganervösa och vågade inte riktigt gå på samt att vi inte hade räknat med att deras handbollsskills skulle vara så avgörande även i basket. De sprang ju sönder oss totalt. Nåja, lite skämmigt var det att vi var så kassa (vi är ju bättre egentligen) men jag tänker att det var kul för Hammarby att få vinna nåt för en gångs skull hahaha. Rickard Lönn och Kajsa i mitt lag blev MVP och vi hade också fixat en riktig pokal som är tänkt att ha som vandringspokal så vi kan spela fler matcher.Efter matchen gick vi hem till oss och hängde i solen i trädgården. Sååååå mysigt! Vi grillade korv och drack öl och bubbel och körde stress på vår basketkorg och lite handbollsprick också. Vi trodde att alla skulle droppa av och åka hem när det började bli lite kallare, men nästan alla stannade när vi gick in vid 18.30. Så drt blev en oplanerad sen fest av vårt planerade trädgårdshäng. Men det är väl alltid de festerna som blir roligast väl? Hade dock missberäknat lite hur törstiga damerna i mitt basketlag är.. Det gick 5 magnumflaskor skumpa, två magnumflaskor rosé samt kanske 8 flaskor till rosé/bubbel/vitt vin 🙈 Behöver jag nämna att vinförrådet nu är tomt haha? Vi återanvände ett gammalt På Spåret quiz och snackade och dansade och hade allmänt skitkul tills jag på en sekund kände att jag måste lägga mig NU så jag missade slutet på festen.

Otroligt lyckad dag! Mitt lag är så mysigt och även Patriks lag är superhärligt. Goa gubbar! Det här kommer vi definitivt att göra om. Och hur härligt är det inte att bo i hus och kunna ha fest för 30 pers? 

En resa i mitt inre ja.. Inte bildligt talat utan BOKSTAVLIGT. I fredags gjorde jag en koloskopi och det var…intressant. Förberedelserna var inte kul. En veckas ”diet” där man visserligen fick äta rejält med mat, men inga fibrer samt nästan ingen frukt eller grönsaker. Fick ju ändå anpassa kosten lite, så det var rätt knöligt. Men värst av allt var dagen innan undersökningen. Då åt jag en lätt frukost vid 7 och sen åt jag inget mer den dagen. jag var fruktansvärt hungrig. När man verkligen inte FÅR äta så tänker man ju inte på annat än mat. Och sen laxeringen på det… Fy fan! Att dricka fyra liter vatten med äckligt laxeringspulver i tog mig hela kvällen. Från 18-24. Mådde fruktansvärt illa.

Var riktigt svag och hungrig när jag åkte iväg till Sophiahemmet på morgonen. När jag kom in till själva undersökningen fick jag först byta om till ett par enorma engångsshorts med hål där bak. Sen fick jag lägga mig på sidan på en brits. Tackade nej till lugnande och smärtstillande eftersom jag är oerhört svårstucken och har fobi för nålar i handen så jag ville absolut inte ligga där hela undersökningen med en sådan. Hade inte kunnat tänka på annat än den där nålen. Sen får man alltså en slang med kamera på instucken i rumpan och man kan hela tiden följa kamerans väg upp i tarmen. Var fascinerande att se faktiskt. Tarmen är en komplicerad och fin skapelse! Som att vara på upptäcktsfärd inne i en grotta, haha. Tyckte inte det var så farligt, kändes mest som att ha en liten orm som kröp runt inne i magen. Började tänka på filmen Alien, men sköt undan de tankarna så gott jag kunde för att inte få panik.Vi kom ganska långt utan större problem, men när det bara var en liten bit kvar på vägen fram till blindtarmen så kom en extra snäv krök i tarmen och när vi skulle förbi den kändes det som att ligga på förlossningen och ha värkar.

Det var väldigt obehagligt, kändes som jag skulle svimma – så ont gjorde det i magen – och jag blev alldeles skakis i hela kroppen. De försökte spruta in lugnande men mina vener hade gått och gömt sig för längesen så det var helt omöjligt. Istället var vi tvungna att avbryta och nu måste jag tillbaka en gång till för att göra proceduren i narkos. Allt detta besvär för ingenting och nu måste jag göra om den vidriga laxeringen. Blä.

Jag måste ju berätta för er att jag har blivit ambassadör för en ny tjänst som jag tycker är otroligt spännande! Jag är ganska försiktig med ambassadörsskap eftersom jag tycker att man då måste både brinna för och vara engagerad i produkten/tjänsten. När jag fick höra om Mendly så kände jag just det och tänkte direkt att”det här är framtiden”.

Mendly är en ny form av onlineterapi. Man har sin egen terapeut som man har tillgång till alla vardagar genom meddelandeterapi. Det ingår i abonnemanget. Man är alltså garanterad svar minst en gång om dagen. Man kan givetvis också köpa till mer klassiska terapitimmar (via chat, telefon eller video). I appen har man alltid tillgång till sin behandlingsplan och sin ”verktygslåda” samt sina ”läxor”. Det är lite som att skaffa ett gymkort för själen. Man kan gå till gymmet varje dag och träna själv och guidning av sin PT och så köper man dessutom till extra PT-timmar.

Jag gillar verkligen det här upplägget och tror den här formen av terapi kommer att nå många som annars aldrig hade sökt hjälp. Psykisk ohälsa är så himla vanligt idag, det känns som var och varannan är drabbad på något sätt och det känns som resurserna från samhällets sida att hjälpa människor att må bättre inte riktigt räcker till. Tänker att Mendly måste vara en toppengrej för unga människor tex. Det är ju på det här sätten de kommunicerar. Om ni vill veta mer om Mendly så hittar ni deras hemsida HÄR eller så laddar ni bara ner appen.

För två veckor sen hölls ett lanseringsevent och då var jag på plats och blev intervjuad om mina erfarenheter av terapi, ensam och tillsammans med Mendlys grundare Sebastian Ralph och deras chefsterapeut Adriano. Hela apparaten känns otroligt seriös och proffsig. Det gör mig glad, tror verkligen på detta. 

Har själv ganska stor erfarenhet av terapi och skäms inte det minsta för att prata om det. Jag har gått i terapi till och från sen jag var i 20-års åldern – av olika anledningar så klart. När jag var yngre handlade det mest om depression och ångestproblematik. Senare i livet tog jag tag i både min prestationsångest och min dödsångest med hjälp av terapi. Och nu senast behövde jag både KBT och stresshanteringsterapi när jag drabbades av utmattningssyndrom. Jag kan tycka att det är otroligt skönt att prata av sig med någon man inte känner eller har någon relation till, samt att få guidning i hur man ska tänka eller agera i olika situationer eller hur man bryter dåliga tankemönster. Att gå i terapi är verkligen inget man ska skämmas för – tvärtom! Man ska vara stolt över att man vågar ta hjälp för att må bättre eller att man investerar i sig själv, sin personlighet och utveckling. Jag rekommenderar det varmt.

/I samarbete med och ambassadör för Mendly/