ANNONS

En resa i mitt inre

/

En resa i mitt inre ja.. Inte bildligt talat utan BOKSTAVLIGT. I fredags gjorde jag en koloskopi och det var…intressant. Förberedelserna var inte kul. En veckas ”diet” där man visserligen fick äta rejält med mat, men inga fibrer samt nästan ingen frukt eller grönsaker. Fick ju ändå anpassa kosten lite, så det var rätt knöligt. Men värst av allt var dagen innan undersökningen. Då åt jag en lätt frukost vid 7 och sen åt jag inget mer den dagen. jag var fruktansvärt hungrig. När man verkligen inte FÅR äta så tänker man ju inte på annat än mat. Och sen laxeringen på det… Fy fan! Att dricka fyra liter vatten med äckligt laxeringspulver i tog mig hela kvällen. Från 18-24. Mådde fruktansvärt illa.

Var riktigt svag och hungrig när jag åkte iväg till Sophiahemmet på morgonen. När jag kom in till själva undersökningen fick jag först byta om till ett par enorma engångsshorts med hål där bak. Sen fick jag lägga mig på sidan på en brits. Tackade nej till lugnande och smärtstillande eftersom jag är oerhört svårstucken och har fobi för nålar i handen så jag ville absolut inte ligga där hela undersökningen med en sådan. Hade inte kunnat tänka på annat än den där nålen. Sen får man alltså en slang med kamera på instucken i rumpan och man kan hela tiden följa kamerans väg upp i tarmen. Var fascinerande att se faktiskt. Tarmen är en komplicerad och fin skapelse! Som att vara på upptäcktsfärd inne i en grotta, haha. Tyckte inte det var så farligt, kändes mest som att ha en liten orm som kröp runt inne i magen. Började tänka på filmen Alien, men sköt undan de tankarna så gott jag kunde för att inte få panik.

Vi kom ganska långt utan större problem, men när det bara var en liten bit kvar på vägen fram till blindtarmen så kom en extra snäv krök i tarmen och när vi skulle förbi den kändes det som att ligga på förlossningen och ha värkar. Det var väldigt obehagligt, kändes som jag skulle svimma – så ont gjorde det i magen – och jag blev alldeles skakis i hela kroppen. De försökte spruta in lugnande men mina vener hade gått och gömt sig för längesen så det var helt omöjligt. Istället var vi tvungna att avbryta och nu måste jag tillbaka en gång till för att göra proceduren i narkos. Allt detta besvär för ingenting och nu måste jag göra om den vidriga laxeringen. Blä.

9
16

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00