Det är mycket basket för mig nu. Tar tyvärr lite fokus från maratonträningen som jag BORDE göra, men vad ska man göra när det är så jäkla roligt. Sen jag var utmattad är jag lustdriven när det gäller det mesta i livet. Det har blivit väldigt viktigt för mig att allt jag gör och lägger tid på känns roligt. Har alltid haft svårt att ta tag i saker jag tycker är mindre roliga och sen jag var utmattad har det blivit mycket värre. Får till exempel verkligen stålsätta mig för att klara av att ringa ett samtal eller betala en räkning. Skjuter ofta upp det i flera dagar..

Nåja, var egentligen inte det det skulle handla om nu. Igår körde jag till Huskvarna för att ha en dags träningsläger med Team Cougars. Vi gick Sanda Basketgymnasium tillsammans på 90-talet och förra året återsamlades vi och spelade Basketfestivalen i Göteborg. Det var så vansinnigt roligt men vi kände nog alla att vi behövde träna lite mer basket för att det skulle va riktigt roligt.

Så nu är vi rätt många som spelar i lag och tränar regelbundet. Och när vi spelade träningsmatch igår så kände vi nog alla att Basketfestivalen kommer att bli MYCKET roligare i år. Vi sprang hela matchen och hade en mängd snabba uppspel och framförallt grymt lir. Trots att vi inte har spelat ihop på 20 år så hittar vi varann som om inget hänt på alla dessa år. Häftigt är det! Häftigt var det också att spela match på Sanda, där vi gick BG och tränade två pass om dagen. Där har vi både gråtit och skrattat och framförallt svettats som fan. Det var lite pirrigt faktiskt. Mycket nostalgi. Älskar ändå den hallen!

Även med mitt riktiga lag Kungsholmen går det riktigt bra. Vi har chans på seriesegern i division 4. I så fall går vi upp i division 3 och det vore riktigt riktigt kul. Tre matcher kvar och 4 (!) lag på samma poäng. Spännande. Det blir basket för mig tre gånger i veckan, två träningar och en match, och jag känner ju att det sliter rätt så bra på kroppen och att jag kanske borde vila ibland men det är FÖR kul! Har lite småskavanker, ont i hälsenan, ont i knät, ont i ryggen, ont i hälen osv. Match idag mot Åkersberga, är peppad!! Tror att det jag gillar så mycket med basketen är att det känns hemma och tryggt och det är på RIKTIGT. Ganska skönt med sånt som är på riktigt när man lever och verkar i den här knasiga, ytliga, märkliga kändisvärlden. 

Vi har hittat på världens roligaste festtradition som vi har varje år någonstans i närheten av St Patrick’s Day (17 mars). Det är kul för det är inte så många andra som firar det så det är en fest vi är relativt ensamma om. Vi har också lite spexigt valt att kalla det för St Patriks-fest, hehe. Vi går all in och pyntar huset i grönt. Alla som inte är klädda i grönt får man enligt traditionen nypa så det är inga gäster som törs komma hit i något annat än grönt. Patrik lagade mat hela dagen och det blev vansinnigt gott! Traditionell Irish stew och colcannon. Min syster Jenny skickade över kakor och glass så vi åt glassandwich till efterrätt. Hon hade väl lite dåligt samvete för att hon lämnade återbud typ dagen innan.. Det blev iallafall en superhärlig kväll som jag var tvungen att bryta upp vid tre eftersom jag skulle upp tidigt och coacha Dylans lag i basket i Danderyd. Sen hade jag själv basketmatch på kvällen så de få timmar jag fick i sängen var guld värda. 

Hittade min kostym från Opposuits på Partykungen som levererade hem till dörren dagen efter beställning! Tur det, köpte nämligen fel storlek först. Nu får jag ju använda den här varje år såklart. 

Alla var nöjda med maten, Patrik är grym helt enkelt. Här sitter Åsa och Tessan och babblar bla om sin bästa och sämsta föreläsarupplevelse.

Micke och Tessan kom hela vägen från Norge för att gå på vår fest. Det uppskattas så klart massor! Pauline (i mitten) och Tobbe kom från Göteborg, också så kul att de tog sig tid!

Patriks kompis Robin var en ny bekantskap för mig och Sam. Mycket trevlig! Han blev också Sams favorit för kvällen. Sam siktar ju alltid in sig på en kille som han kan tvinga till olika lekar. Bollspelande mest.

Sam var inte så lite lycklig. Han älskar fest. Ett riktigt partylejon. 

Här skymtar ni Patriks lagkamrat Martin och hans Josefin, en av två gravida på festen. Skymtas också det andra preggot, min stylist Sara och hennes kille Danijel. Tycker båda gravida höll ut riktigt länge! Vet själv hur tråkigt det kan vara att gå på fest när man är preggo..

Patrik och jag satte ihop en liten På Spåret-tävling. Tre lag med 4 i varje och här ser ni vinnarna! Åsa, Josefin, Anne (Hammarbys sjukgymnast) och Robin. 

Tessan bjuder alltid på sig själv! Och har tagit temat på fullaste allvar som synes. 

Pauline var utklädd till leprechaun och fick lätt priset för årets kostym. På bilden ovan Patrik som återanvände förra årets succékostym och Tobbe. 

Sara och Danijel hugger in på efterrätten. Syrrans kakor var som vanligt populära. På bilden ovan surrar Patriks förra tränare i Hammarby Kalle med Tobbe.

Tack till alla härliga gäster! Vi ses igenom om ett år. Nu krävs några dagars återhämtning..

Några reflektioner kring veckans händelser.

Veckans vidrigaste

Så klart terrordådet på Nya Zeeland. Fruktansvärt! Och blir så beklämd och ledsen över att Ebbas stackars föräldrar dras in i den hemska händelsen. Att använda henne som nån slags ursäkt för sitt vidriga brott är…jag har inte ens ord.

Veckans depp

Snacka om att Hammarby Handboll är i ett knivigt läge nu. Inför gårdagens match var de sist i ligan och på nedflyttningsplats med bara två matcher kvar att spela. Hoppet levde ändå igår, de är ju bra på hemmaplan. Vad händer då? Jo på uppvärmningen så halkar alltså Viktor Ahlstrand på en reklamskylt och skadar sig svårt. En till i raden av alla overkligt många skador och sjukdomar som drabbat laget den här säsongen. Sen spelar Ystad inte alls bra och Bajen har verkligen chansen, men får stora darren och vågar inte vinna. Det är ju så det blir när man är rädd för att förlora. Så nu är det en enda match kvar som kan rädda ligakontraktet. På måndag är det vinst mot Katlskrona som gäller – annars är det bye bye ligan. Det här är ju Patriks försörjning så det känns väldigt jobbigt faktiskt. Hela familjen är djupt engagerad. Ber om ett mirakel på måndag.

Veckans miss

Skulle åka till Bromma-plans provtagning för att ta blodprover (och, sjukt nog, avföringsprov..). Traskar in i väntrummet där jag möts av en lapp om långa väntetider pga personalbrist. Väntrummet är givetvis smockfullt. Sitter en timme och rullar tummar innan jag får komma in. Bara för att få beskedet om att min remiss finns på en annan provtagning, en trappa upp. Jösses vad vansinnig jag blev. Mest på mig själv, klantigt ju. Men de hade ju också kunnat vara lite tydligare i skyltning etc med att det faktiskt finns två helt olika provtagningar i samma hus… Grr.

Veckans vad fan

Carl Adam Tillberg är en man som har erkänt att han har misshandlat sina tidigare flickvänner. Vad jag förstår har han inte fått något straff för det och såg till och med en uppgift om att han själv sagt att han har ljugit i polisförhören (tar inte gift på detta eftersom det är andrahandsuppgift). Såg honom för en tid sen i Nyhetsmorgon och undrade redan då hur man kan ge en kvinnomisshandlare utrymme att sitta och prata om sina brott för att han själv ska ”bli hel”. Hur reagerar hans offer på det tror ni? Hjälper det dem att bli ”hela” också? En sak om han är dömd och har sonat sina brott men så är ju inte fallet här. Nu har han vad jag förstår skrivit en bok och har en podd, han profiterar alltså på sin kvinnomisshandel. Får dålig smak i munnen av det. Att han dessutom får fortsatt mediautrymme är osmakligt. Nu senast i Fråga vad du vill i P3 som i sina svar på kritiken inte alls verkar förstå hur minst sagt tveksamt detta är.

Några tankar bara så här i slutet av veckan. Hörs snart!