2018 – årets sista dagar
Årets sista dag avnjuts i solen. Det tackar vi för. Jag funkar inte som människa i mörkret. Mår fysiskt och psykiskt dåligt av det. Varje vinter tänker jag ”varför bor jag här? Varför lever jag så här?” och ändå tar jag inte tag i det. Men med barn är man ju alltid bunden till bojorna som är barnens skola. Det är den man får inrätta sitt liv efter. Men får jag inte min dos av sol även på vintern tror jag på riktigt inte jag överlever.Julen var mysig, iallafall julafton. Jag och Patrik och Sam firade hemma själva och det var lugnt och skönt. Vi hade julafton med barnen på torsdagen eftersom Dylan åkte till sin pappa i Norge fredag efter skolan. Jag är ju van att ha det så, varannan jul är barnjul så det känns okej även om det inte blir samma sak utan dem. Julen är ju mest barnens högtid. Vi brydde oss till exempel inte om att ha tomte i år. Sam är ju så liten att han inte kommer att minnas det oavsett. Vi åt julbord till lunch och på kvällen gjorde Patrik den lyxigaste 4-rätters middagen till mig som någonsin har skådats. Han är magiskt duktig i köket. Vi kompenserar varandra fint där eftersom jag är usel haha. Rätt 1:friterad camenbert med hjortron. Till det fantastisk god champagne som jag aldrig testat innan. Beställer nästan all min skumpa nu för tiden hos Vinoteket (ej reklam, betalar fullt. Att man ens ska vara tvungen att skriva det nu för tiden? Att man gillar något och säger det behöver liksom inte vara köpt. Sjukt att folk alltid tror det) bara för att det är så enkelt med hemkörning. Där har de oftast andra sorter än på Systemet så man får helt enkelt finna sig i att testa nytt. Spännande ändå!
Rätt 2: Anklever på brioche med svart vinbärsgelé
Rätt 3: Pilgrimsmusslor med tryffelmajo (har tyvärr ingen bild)
Rätt 4: Hemmagjord toast skagen (ingen bild där heller tyvärr)Har nog aldrig rullat i säng så nöjd och belåten i matväg. På juldagen kom dock straffet. Nån slags illasinnad magbakterie/virus som har gjort mig i princip sängliggande den senaste veckan.
Fy fan. Att jag alltid ska bli magsjuk runt jul. Har blivit en klassisk jultradition nästan. Var dock en underlig krabat som drabbade mig eftersom ingen annan i familjen blev smittad. Nu är jag på bättringsvägen till sist, men det har varit många långa ont-i-magen-dagar.
En annan julaftonstradition jag aldrig ruckar på är löpningen. Nästan varje julaftonsförmiddag ger jag mig ut på en löptur, i ur och skur. I år blev det en kylig sådan. Kanske -7 och snö. 5 km med spännande Lazarus i öronen, sen var jag verkligen redo att njuta av julen. Har tyvärr inte kunnat träna den senaste veckan på grund av magen, men 2019 tänker jag börja med en rivstart vad gäller träningen. Återkommer med mer info om det!