Veckans Almenäsa

Har med stort nöje följt debatten kring Greta Thurfjells text om huskvinnan i DN (ni hittar den HÄR). En intressant trendspaning, varken mer eller mindre tror jag. Texten har dock fått enormt mycket uppmärksamhet och mothugg från både höger och vänster (mest vänster om vi ska vara ärliga). Tycker egentligen inte fenomenet i sig är särskilt märkligt. Allt som blir för ”mainstream” får en reaktion. Allt som är för hippt blir vid en eller annan tidspunkt ohippt. Det är därför man inte gillar att det nu är bisarrt inne med djurmönster, för då vet man att man nästa år kommer att vara hopplöst fel i detsamma och måste kasta alla sina leopardplagg. Ordet feminist har blivit lite som ordet rasist, det används så ofta och i alla möjliga sammanhang att det lite har tappat sin betydelse. Blivit ett urholkat ord.

Som ni säkert förstår har jag personligen ingen önskan om att vara varken huskvinna eller hemmafru, jag är ju snarare tvärtom en karriärist som har försökt att också ha familj vilket har resulterat i två utbrändheter. Jag är givetvis för ett jämställt samhälle där kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheter som män (lika lön är så självklart att det inte ens behöver sägas) och för mig är det fullkomligt otänkbart att bli försörjd av en man. Just det har faktiskt varit en av mina drivkrafter i livet. En av anledningarna till att jag jobbat stenhårt i många år, att aldrig någonsin behöva vara beroende av någon annan. Min syster däremot har valt att vara hemmafru, men hon är inte en mindre självständig och stark kvinna för det. Det är ett beslut de har tagit för att det passar deras familj bäst och givetvis har syrran sett till att hon får sin beskärda del av kakan vid en eventuell skilsmässa, dödsfall eller annat som skulle kunna hända. Hon och jag har helt enkelt andra intressen och drivkrafter i livet. Hon gillar att vara hemma med barnen, inreda hemmet och att pyssla och fixa på familjens lantställe. Hon är ingen sämre människa/kvinna/feminist för det. Tro mig, när hon och jag sätter igång med våra feministiska diskussioner så flyr våra män helst rummet, haha.

Jag tror att alla människor är individer, men att män och kvinnor faktiskt är biologiskt olika. Och det är OKEJ. Anser inte att att vi kvinnor måste anamma manliga attribut och intressen för att få respekt och/eller vara duktiga feminister. Det borde vara lika okej att gilla smink och kläder eller att vara hemma med sina barn eller att vara ett mähä när något går sönder som det är att som kvinna vilja satsa på karriären i första hand och köra det manliga egoistiska racet och aldrig någonsin göra nåt för att behaga. Eller vad tycker ni?

Vet inte riktigt vad jag vill säga med det här, men man kan tex läsa Greta Thurfjells replik på kritiken HÄR  eller lyssna på senaste avsnittet av Della Q där de pratar intressant om just detta. Vet inte riktigt vad jag själv tycker, men spaningen är intressant och diskussionen likaså.

  1. Håller med dig att det är självklart att kvinnor 2018 kunna välja själva sin tillvaro vilket också innebär att man kan välja man vill vara hemmafru om det passar. Precis som du passar det inte mig men känner personer som valt det av olika skäl. Dock ska man vara medveten om vad som händer med pensionen och se till att lösa det och inte sen kräva att samhället ska fixa. Bra där av din syster. Och man kan också behöva ha en plan vad man gör när barnen flyttar hemifrån och hur man vill fylla sin tillvaro då. Sen tycker jag man ska respekt för det som våra mödrar och mormödrar skapat för oss och våra döttrar, att vi faktiskt kan välja. I många andra länder har man fortfarande inte det valet. Och då ha respekt att det för dom är svårt att förstå att man väljer hemmafru livet som för de var något helt annat. Känns lite historielöst. Att låta var och en göra sina val och ta konsekvenserna av dessa borde ju vara självklart. Dock tycker jag ibland att man vill få göra val men inte ta konsekvensen. Problemet är väl att i Sverige måste vi alla göra samma när det gäller familjeliv. Vad är kontroversiellt att vilja skaffa barn när man är 24 egentligen? Själv fick jag min första dotter när jag var 25 och häll på att doktorera. Jag och min man flyttade sen till Kanada i 2,5 år när våra döttrar var 3,5 + 6 månader. Vi jobbade och barnen gick på fantastiska dagis som universitetet tillhandahöll. Många i Sverige tyckte det var hemskt att min lilla tjej gick på dagis…. Hon hade det underbart och vi hade inte gjort det om vi inte sett att tjejerna hade det bra.
    Vill dock säga att om man som Greta tycker det är spännande att låta män förklara saker för henne och koketera med en gammaldags underdånig kvinnlighet får hon acceptera att hon kanske inte blir lyssnad på och få ta även det negativa med den kvinnorollen. Man kan inte äta kakan och ha den kvar. Och jag föredrar att lära mig och lyssna på kloka personer runt mig, oavsett kön eller om de har stilett klackar eller kostym. Det är väl ändå där vi vill vara.

    1. Vilket bra svar!
      Jag håller med både dig och Jessica. Slutsatsen jag drar av det är att allt beror på vilken kontext man använder. Så länge man inte slutar som beroende av mannen är det väl inte en motsats till feminism att vilja vara hemmafru, som Jessica menar. Och om man ska göra en debattartikel om att vilja behaga män, är inte det heller en motsats till feminism så länge det inte resulterar i att männen som behagas förlorar respekt för kvinnan, som du skriver. 🙂

  2. tänk om man bara fick vara som man ville själv…. så länge man inte blir utnyttjad eller utnyttjar någon annan vuxen människa så måste man få leva det livet som man själv vill. Varför måste alla svenskar leva lika?

  3. Jag är hemmafru i ett varmt land. Jag älskar mitt liv. Jag kan vara med min son och följa hela hans uppväxt (han går i förskola 4,5 h om dagen). Jag tog examen vid ett prestigfyllt universitet i Sverige men jag har aldrig ångrat mitt beslut.

    Jag älskar min man och det liv vi lever. Om han skulle lämna mig får jag hälften av tillgångarna och det jag klarar jag mig på. Kommer aldrig ångra att jag valde att spendera så mycket tid med mitt barn. Vi har det gott ställt men tål att sägas att jag inte strävar efter överdriven konsumtion av prylar. Dock äter vi ute flera gånger i veckan och vi har städhjälp.

  4. Jag håller helt och hållet med er att var och en ska få välja. Men den dagen vi har den här diskussionen oberoende om det gäller en kvinna eller en man som väljer att vara hemma så har vi kommit betydligt längre vad gäller jämställdhet. Det ska vara lika naturligt för en man att välja vara hemma såsom en kvinna!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..