Tjurruset ✅✅✅

Jaaaaaa, jag klarade det!! Hurra! Låt mig säga såhär: det var MYCKET geggigare och blötare än jag trodde men jag fixade det faktiskt helt utan problem. Och jag tyckte till och med att det var kul! Även om jag fick kämpa lite mot min fobi att bli kladdig.. För kladdig var varenda centimeter av min kropp från topp till tå.

Vad hade jag på mig då? Underst hade jag ullbehå och ulltrosor från Pierre Robert och det var verkligen en vinstlott för De höll sig faktiskt relativt torra och värmde dessutom lite. På morgonen tog jag också på mig ullunderställ men det åkte av igen, tänkte att det dels skulle bli varmt och dels tungt att bära när man blev blöt. Så jag sprang i mina vintertights som är förstärkta över låren, ett tight linne som jag stoppade in i byxorna, en långärmad löpartröja från Under Armour, en kortärmad t-shirt från Maxim ovanpå, långa compressionsstrumpor, handskar och mössa. Och så sprang jag faktiskt i mina nya terrängskor från Mizuno fast folk hade avrått mig frn att ta ett par nya skor.  Så här såg det ut. Väldigt mycket secret agent eller hur?? 

Jag sprang tillsammans med min basketkompis Anna och det var väldigt kul att ha någon att springa med. Hade varit rätt segt att ta sig igenom alla leriga träsk och diken och iskalla bad helt ensam. Vi var iaf rätt pirriga innan starten gick. Många besök till Bajamajan blev det, haha. 

Loppet började med skogslöpning i ca 3,5 km. Det var riktigt härligt tyckte jag. Ganska mycket nerför och kroppen kändes kanon. Vi sprang i ett bekvämt tempo och det var rena njutningen. Sen började hindren komma. Först Vassen som egentligen var mer lera än vass. Lyckades ändå parera leran rätt bra och var bara geggig upp till vaden ungefär, men när vi väl hade passerat det ganska långa hindret kom vi fram till en stor pöl där det bara var att hoppa i och den var DJUP! Fick nästan lite panik för plötsligt var det vatten upp till halsen och lerbotten som sög tag rejält i fötterna. Inte helt enkelt att komma upp heller. Man då var man uppe på hästen så att säga, för från att ha varit relativt torr var jag plötsligt genomblöt och helt lerig. Det var lite tyngre att springa vidare efteråt när kläderna och skorna vägde mycket mer. Det plaskade rejält om skorna, de var fulla med vatten. Sen fortsatte resten av loppet i samma stil. JÄTTElånga leriga träsk, gropar, hål och en och annan jättebacke, badande i en sjö (där man bland annat var tvungen att ducka under en stor gren vilket innebar huvudet under ytan). Den sista kilometern måste ha tagit hur lång tid som helst, det var i stort sett ett enda långt lerdike.. Där stod Patrik och väntade i gummistövlar och med kameran i högsta hugg så det finns dokumenterat här nedan.

Jag var stundtals så kall att tårna, låren och fingrarna domnade bort. Ett av vattendragen man nästan var tvungen att simma i var så fruktansvärt kallt. Sen var det lite jobbigt när näsan rann och händerna var för leriga för att torka med. Till sist sket jag i det och torkade ändå. Skogslöpningen som kom emellanåt var helt underbar. Det är så mycket roligare att springa i skogen än på asfalt. Sista 100 meterna mit mål kunde man iallafall spurta och jag och Anna sprang så fort vi kunde med våra stelfrusna fötter. Vi kom i mål på 1:58, vilket var lite längre än vi hade räknat med, men å andra sidan hade vi inte som mål att springa fort. Vilket dessutom i princip var en omöjlighet i alla lergropar.. 

När vi kom i mål fick vi banan, Maxim proteinbar (såklart!), medalj samt kanelbulle och varm choklad. Jag höll på riktigt på att frysa ihjäl. Hade tagit med mig ombyte, men hade glömt handduk 🙈 Det var en tabbe. Det fanns möjlighet att skölja av värsta leran men torr blev jag inte eftersom jag inte kunde torka mig. Men det var ändå riktigt skönt att komma i torra kläder. Mina fingrar var så kalla att jag knappt kunde öppna mina skosnören eller få av mig de blöta kläderna. Huga. 

För att inte tala om när jag kom hem och skulle skölja av den värsta leran från kläder och skor.. Jag sköljde och sköljde och sköljde och INGENTING hände. Det var bisarrt mycket lera. In i tvättmaskinen och två tvättar senare är kläderna sjukt nog rena OCH luktar gott. Det hade jag aldrig trott. Det tog att tag att bli ren själv också.. Duschade säkert en halvtimme.

Nu har jag klagat en del, men det var också ruskigt kul. Jag blev lite fast måste jag säga. Terränglöpning kanske är min grej?! Jag måste verkligen tacka Maxim för möjligheten att springa, det var en upplevelse! Passa på att anmäl er till nästa år redan nu vettja. 

I geggigt samarbete med Maxim Sverige 😀