Min gulliga galna bebis

Sam är snart 14 månader så han är väl kanske inte en bebis längre, rent tekniskt sett, men för mig är han ändå det tills han börjar prata. Plus att jag redan känner lite separationsångest till bebistiden (även om jag inte är särskilt förtjust i den). Varken Patrik eller jag har varit föräldralediga på heltid så det har varit lite kämpigt att ta hand om en vild ettåring samtidigt som man försöker jobba. Herregud vad mycket mer man får gjort nu när Sam har börjat på dagis. Han älskar att vara där, vi har ett jättebra dagis måste jag säga. Det är ganska många små barn i hans grupp, men personalen är fantastiskt bra och se till att varenda liten plutt kommer hem i ett stycke när dagen är slut 😉

Nu när han går på dagis några timmar om dagen så har vi inte lika stort behov av vår underbara Frida från myNanny. Och det är egentligen lite tur eftersom Frida har börjat plugga så våra gamla tider hade krockat med hennes skola. Dock är det ju superbra att kunna använda henne när vi ibland inte hinner till hämtningen, vill gärna hämta Sam vid 15 såhär i början så han inte får så långa dagar. Sen går hon hem med honom och ser till att även Dylan får i sig nåt att äta och att han kommer iväg till sina aktiviteter. Det här handlar ju om kanske någon gång i veckan, men det är ju toppen att ha en lösning när man inte riktigt får ihop schemat med våra oregelbundna arbetstider. Vi har också fått en reservtjej hos myNanny nu, de gånger när Frida inte kan. Måste säga att jag är oerhört imponerad av hur duktiga och proffsiga de här unga tjejerna är. Man känner sig 1000% trygg och det finns inget de inte kan lösa. Unn (Fridas ”reserv”) har bara varit hos oss två gånger, men Sam skiner redan upp som en sol när hon kommer. Även de rapporterar in till myNanny efter varje pass och det känns bra tycker jag, man vill ju att båda parter ska vara nöjda. Nu när jag drar iväg till San Francisco/San Jose några dagar är det en himla tur att vi har hjälp av Frida. På torsdag tex när Patrik har bortamatch i Göteborg så får Frida sova över och ta hand om Dylan och Sam och det känns hur tryggt som helst! Annars hade jag ju inte kunnat åka. 

Sam har varit väldigt glad på dagis, personalen säger att han nog är det barn som tycker det är roligast att vara där och det värmer ju i ett mammahjärta. Misstänkte iofs att det skulle bli så eftersom han har ett stort behov av stimulans och väldigt mycket energi. Däremot så har han varit lite gnällig och trött hemma de senaste veckorna, men det tar väl på krafterna med så mycket nya intryck och tror dessutom han har varit lite småkrasslig. Patrik och jag har dragits med nåt diffust halsont i flera veckor så det är väl inte omöjligt att han har haft samma. Han sover fortfarande dåligt på nätterna, vaknar kanske inte varenda timme men säkert en 4-5 gånger iaf. Hans favorithobby just nu är att klättra upp på allt – bord, stolar, trappor osv. Han river också ut precis hela köket flera gånger om dagen (suck) och bär iväg skor från hallen och kastar de lite här och var. Han har lärt sig att öppna ytterdörren så en dag hade han slängt ut alla skor 🙈 Babblarna är helt ute, nu älskar han istället de här vuxna människorna i randiga Polarn o Pyret-tröjor (på youtube) som sjunger barnvisor. Ett knep man tar till när inget annat funkar eller man vill kunna laga mat utan att han går och drar ner kastruller från spisen, öppnar ugnen osv. Full fart hemma hos oss med andra ord..

  1. Vad jag minns den åldern… klättrade på allt hela tiden! 🤣 Vad skönt att ha funnit så bra och trygga nannys! Ha härliga dagar i San Fransisco 🤗🏝Kram Christina

  2. Så himla skönt att han och ni trivs och älskar ert nya dagis! Jag avskydde vårt första dagis och tyckte de 6 månader innan vi fick byta var hemska. Barnen trivdes visserligen men viktigt att man som förälder också känner sig trygg och nöjd. Vårt andra dagis sedan var toppen! Alla pedagoger såg barnen och hade olika roliga teman och en jätefin gård. Så viktigt!
    Spännande med Kalifornien!!

  3. Kan tipsa om Stadens hjältar annars, finns live sändning så du slipper reklamen. Den och barnkammarbandet är det enda som funkar här. Och serien Spirit på Netflix.. 🙂

  4. Åh så härligt att läsa om vardagslivet hos er och det berömda livspusslet som ni verkar lösa på ett fantastiskt bra sätt. Nu är mina tjejer så stora att det känns så fruktansvärt avlägset men minns det ändå med en liten ångestklump i magen av att inte räcka till för sina barn. Kram 🙂

  5. Här är det Barnplaneten som gäller för vår son. Barnplaneten står på för musiken hela dagarna 😊 Ett tips är att sångarna på Barnplaneten uppträder på Junibacken med jämna mellanrum 👌
    Älskar din blogg och er podd ❤

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..