Tack 🙏🏼

Alla underbara känsliga människor där ute – tack för era berättelser. Tänk att man kan gå runt och tro att man är helt ensam i något och så visar det sig att det är man inte alls. Varför pratar vi aldrig om det här med varandra? Tror aldrig jag har pratat om de här grejerna (bitar av det, men inte hela bilden) med någon annan än Patrik. Och så visar det sig att vi är så många som känner så här. Har inte hunnit svara på alla kommentarer (ska försöka göra det), men jag har läst allt. Läst och känt igen mig, relaterat, fått nya insikter.

I mitt fall är nog en del av förklaringen att jag flyttade mycket under de åren då man skapar de första riktigt tajta banden till en vän eller ett gäng. Vi flyttade från Jokkmokk till Östersund när jag var 13 och sen när jag var 15 flyttade jag hemifrån för att gå basketgymnasium i Huskvarna. Och efter det flyttade jag runt under några år – Paris, Göteborg, Östersund, Hamburg, Stockholm, Jönköping, Hamburg, Stockholm – och hade aldrig något eget. Bodde inneboende, hos mamma och pappa en period, hyrde i andra hand, flyttade in hos nån kille osv. Det är klart att det skapar en rotlöshet och att man hamnar lite efter när det gäller att skapa nära relationer. Vagabondens förbannelse.

Nåja, det är fint att veta att man inte är ensam. För som vissa av er skriver, ibland har man ju trott att man är galen. Att man faktiskt inbillar sig saker. Men i så fall är vi galna allihop 🙂 Puss på er och ha en fin tisdag!

  1. Hej igen…skrev ett långt och rörigt svar på ditt förra inlägg. Blev så ivrig,lättad,glad….
    Ville bara skriva detta; HSP har ingenting med uppväxt , flytt i barndom,el andra obekväma upplevelser att göra(däremot kan det upplevas jobbigare pga HSP). All forskning visar på att vi är födda med ett annorlunda nervsystem. Det är ingen sjukdom därför går det inte att medicinera. 20% av världens befolkning,lika många män som kvinnor, beräknas vara födda som HSP. Och alla vi 20% är lika olika som dem 80% som inte är det. För mig funkar det bäst att läsa,lära mig, generellt om vad det betyder. Och sedan specifikt för mig personligen,så jag kan hantera mina upplevelser på bästa sätt.
    Lycka till, och jag vill återigen rek boken ”Drukna inte i dina känslor”. Den gav mig så enormt mkt. Och tog mig ut fällan av martyrskap,jag mot dem känslokalla(upplevde många så ).”man är bara annorlunda.
    Många kramar, du är enormt vacker,duktig,modig!!!❤

    1. Tack för boktipset! Som HSP behöver jag hitta sätt att skydda mig själv från att ”ta över” alla andras känslor.

      Vill också tillägga att HSP inte är en ”diagnos” utan ett personlighetsdrag/en personlighetstyp.

  2. Hej! Har läst ditt förra inlägg om detta och många av kommentarerna. Är lite chockad, visste inte att så många andra är precis som mig.

    Jag gjorde också en klassiker och brände ut mig för ca två år sedan. Fick ”göra” mig själv rätt känslokall (enligt min uppfattning, normal enligt kollegorna) för att klara arbetet och koppla på mentala skygglappar. Orkade helt enkelt inte känna och bry mig. Extremt svårt att ”stänga av” men helt nödvändigt. Gick i KBT efter utmattningen vilket gjorde min vardag enormt mycket enklare.

    Vad konstigt det känns att så många andra upplever samma saker, men skönt på något sätt att inte vara ensam.

    Tack för att du hjälper, upplyser och peppar!

    Malin

  3. Hejsan,
    Är sjukskriven pga utmattning (drygt 2 år) Kämpar för att komma tillbaka till en normal vardag. Hörde dig Jessica på träningspodden angående HSP, och kände igen mig. Befriande att inse att jag inte är ensam! Varför pratas det inte om detta? …
    Du , fina, Jessica, har du kollat om du har astma? För när du pratade i podden senast så lät du som min man och son som har astma?
    Då finns hjälp!
    / Pia HSP

  4. Jag är också en!
    Är 44 år och har de senaste åren hört talas om HSP..och inser mer och mer att jag är det.
    Har varit/är duktig flicka, haft ätstörning, blev kallad supermorsa, har varit avundsjuk på tjejgäng men också varit den perfekta kameleonten och kunnat hängt med så olika, blev sjukskriven av utmattningssyndrom, känner av stämningen och vill stoppa in kudde mellan alla, har varit så konflikträdd, analyserar hela tiden!
    Är och uppfattas som en pratglad tjej där säkert många inte tror att jag känner som ovan.
    Känner så igen mig i allas berättelser, tack🙏🏼

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..