ANNONS

Nä nu tar vi tag i det

/

Och med vi menar jag förstås jag. Har ju mått lite tjyvens ett tag nu. Jag känner att något är fel i kroppen, men har en miljon olika symtom så det är svårt att ställa nån diagnos. Annars jobbar jag mycket med att självdiagnostisera mig själv med hjälp av Google. Totalt livsfarligt för det mesta, men ibland kommer man ju något på spåren. När jag skrev om mina bekymmer på Insta för ett tag sen så fick jag många tips om att kolla sköldkörteln och NU HAR JAG ÄNTLIGEN tagit tag i det. Var hos läkaren i torsdags och tog blodprover. Får svar i början på nästa vecka och hir konstigt det än kan låta så hoppas jag att de hittar något. Då vet man ju iaf vad det är och kan åtgärda det. Jag är så trött på att vara orkeslös, energilös och ha huvudvärk.

Blev häromdagen påmind om att den där 3 år gamla utmattningen alltid lurpassar bakom  hörnet. Känner mig ju mycket bättre, men är fortfarande oerhört känslig för stress. Och mer av det privata slaget än jobbstress. Har senaste veckan haft mycket logistik kring barnen. Dylan var på akrobatläger och skulle skjutsas till och hämtas på andra sidan stan samt ha med sig matsäck varje dag. Har suttit i bilen nästan 2 timmar om dan (köer köer köer) och har för det mesta också haft med Sam. Han har ju extremt mycket energi och det är ganska krävande att ta hand om honom nu när han är så rörlig. Det är ett heltidsjobb 24/7. Vi har också haft mycket folk hemma på sistone och sociala sammanhang dränerar ju mig fortfarande. Så allt det plus lite strul med att boka resor till ungarna och annat logistiskt, samt att Patrik var bortrest i tre dagar då jag inte fick sova ordentligt eller hade någon avlastning, har tröttat ut mig enormt. Kom hem i veckan efter en middag med min producent på Kanal 5 och var helt förstörd. Kände att jag plötsligt var så nära en total krasch, som från ingenstans. Försökte förklara för Patrik, men det är svårt för honom att förstå. Som ingen annan heller riktigt förstår hur såna ”småsaker” kan stressa en så till den milda grad. Man måste nog ha gått igenom det själv.

Känner mig mycket bättre nu några dagar senare, men har också ägnat mig åt återhämtning. Vila. Som tydligen fortfarande är i allra högsta grad nödvändig.

46
73

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00