Älska Sverige!
Såhär på USA nationaldag 4th of July går jag mest runt och är stolt över att vara svensk. Det är ju faktiskt helt otroligt att vi är i kvartsfinal i fotbolls-VM! Man tror inte det är sant. Många av er som läser den här bloggen kanske inte var med -94, eller var för små för att minnas hur stort det var, men den sommaren glömmer jag aldrig. Jag var 18 år och var hemma i Östersund över sommaren (gick basketgymnasium i Huskvarna då). Det var varmaste sommaren i mannaminne. Alla tittade på fotboll, pratade fotboll och man hängde på uteserveringar i stan och drack öl. Överallt spelades GES. Jag var inte själv i Rålis när bronshjältarna firades, men bilderna därifrån var ju magiska. Man satt hemma och rös och grät framför tv:n.
Och nu känner jag det där 94-pirret i kroppen igen. Som om vi just nu är med om nåt stort. Jag har en helt befängd dröm, Sverige mot Brasilien i VM-final. Repris på VM i Sverige 1958. Min snart 13-åriga son tycker inte jag är riktigt klok, men jag tror nog han också hoppas nånstans långt därinne.
Det är rätt kul att kolla matcherna här i USA faktiskt, kul att höra vad Fox studio och kommentatorer säger om Sverige. Man blir stolt! De pratar mycket om vilket lag vi är. Inte den där individuella supertalangen kanske, men alla vet sin roll och gör det de ska och jobbar tillsammans. Och Janne Andersson, vilken människa! I love him. Så mycket känslor, älskar när han brusar upp och blir helt galen. Och så verkar han ha en riktigt bra moralkompass och vettiga åsikter. Om vi hade personval i Sverige och Janne ställde upp så tror jag på riktigt att han skulle ha chans att bli statsminister. Sjukt, men sant.
Sverige-England i kvartsfinal på lördag har potential att bli en klassisk match. Är så peppad att jag inte vet var jag ska ta vägen. Hur långt tror ni vi går? Har ni också vågat drömma så långt som jag?