ANNONS

Kom då bebis!

/

Jo, jag vet att jag börjar bli tjatig, men jag är så LESS nu! Nu får den här bebisen ta och komma ut. Både jag och Patrik går mest runt och väntar. Livet är lite på hold. Man orkar ju inte göra så mycket med den här jättemagen. Varje kväll jag lägger mig tänker jag: ”inatt kanske det händer”. Men icke.

Har fått en del kommentarer på instagram från folk som undrar varför jag stressar så och att bebisen nog kommer ut till slut och att jag borde ta det lugnt och vila istället för att röra på mig och vara aktiv. Jo men det är ju lätt att säga när man inte själv är höggravid med allt vad det innebär. Kan inte sova på nätterna, vill bara sova på dagarna, allt är tungt och allt gör ont. Klart som sjutton att man vill bli färdig.. Tror också det är en naturlig reaktion från kroppens sida. Man ska VILJA bli av med graviditeten så mycket att man är beredd att genomgå födseln med all smärta den innebär. Vad gäller att fortsätta röra på sig in i det sista så kan jag inte se något som skulle vara dåligt med det. När jag är trött vilar jag givetvis. När jag är pigg passar jag på att träna eller aktivera mig. Det är inte speciellt härligt att ligga/sitta och vila. Finns ju ingen bekväm position. Mår mycket bättre av att röra på mig när jag faktiskt orkar.

Har testat några av tipsen jag har fått av er – hallonbladste, promenader, gå i trappor, skrattanfall, ananas, champagne, kalla bad osv. Färdknäppen känns inte så aktuell tyvärr, det är väl typ det minsta man är sugen på i det här läget.. haha.

Jag kämpar på. Idag testade jag några yogaövningar som ska kunna vara värkstimulerande, men ännu ingen lycka. Men inatt, då kanske..  

16
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00