Kent – den sista sången

Lördagen började som värsta lata slappardagen i soffan. Jag och min elvaåring kollade film och åt glass och julskinka (inte tillsammans alltså ;). Plötsligt hörde min kompis Caroline av sig och berättade att hon fått tag på biljetter till Kents allra sista konsert samma kväll. Ni fattar. Det kan man ju bara inte missa. Dels för att jag har varit ett Kent-fan sen de drog igång på 90-talet (mer då än nu iofs) men också för att jag älskar att vara med där och när det händer. Tvingade till exempel min kille att sitta uppe och kolla Oscarsgalan för jag kände på mig att Alicia skulle vinna och jag ville verkligen se det när det hände och inte i repris på morgonen.

Så det blev till att snabbt lyssna in sig på några Kent-låtar och redan då kom tårarna. Tyvärr blev det inte lika emotionellt på själva konserten, om jag hade fått önska något hade det varit att de denna sista kväll inte hade behövt vara så ”svåra” utan kanske hade bjussat på lite favoriter från förr. Synd, de låtarna får man aldrig höra live mer. Men visst var det häftigt att vara med om den SISTA konserten. Var verkligen sugen på att grina dock så var lite besviken på att den rätta sentimentala stämningen aldrig infann sig. 

img_1135
img_1138
img_1152
img_1169
Men tack för alla sånger och alla minnen Kent. Såg den första gången innan någon kände till dem och de var förband till Cardigans på en liten spelning i Jönköping. Det var också innan man fattade hur stora Cardigans skulle bli. På mitten av 90-talet nån gång. Häftigt att tänka på ändå.



  1. Annika skriver:

    Kent har hängt med mig sen -96. Jag hade verkligen velat höra lite av det äldre materialet.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..