Väldigt kul också att få hänga med de andra tjejerna som alla är så duktiga ryttare. Michaela kunde ju inte rida alls innan vi började men blev ju snabbt bättre. Hon har en fantastisk kroppskontroll och balans. Lite olyckligt var att jag och Michaela var tvungna att dela häst och att det bestämdes ganska sent vilken häst vi skulle rida. Nu tävlade vi båda på Carismo som jag bara hade ridit två gånger innan Friends, hade egentligen ridit Pyttan mycket mer men eftersom de var osäkra på hur hon skulle reagera inne i arenan så kunde jag inte tävla på henne.
Själva rundan gick helt okej. I grundomgången red jag lugnt tempo och fina vägar. I omhoppningen hade jag fått bra tips av Malin Baryard som var min coach och jag red i princip så som hon hade sagt att jag skulle göra, men det gick inte så fort. Carismo är vändbar och trygg att sitta på men kanske inte världens snabbaste. Eftersom vi petade ner ett hinder i omhoppningen så slutade vi sist. Hade trott jag skulle bli mer besviken, men det kändes mest som ett jaha. Blev förvånad själv. Antar att jag på gott och ont har tappat lite av min tävlingsinstinkt. Kanske kom det med utbrändheten. Är hur som helst sugen på att hålla igång ridningen, allra helst hoppningen, och funderar just nu om jag som Dylan ska börja på Äppelvikens ridskola eller om jag ska tigga och be Lena om att få fortsätta rida där. Mysigt var det också att Nassim friade till Lina i arenan. Fint med kärlek! Och jösses vad chockad hon blev. 
