I annonssamarbete med JABUSHE

Vägrar vara en torris

10 december 2019 - 16:44 / Jabushe, Promotion, Uncategorized

Kommentera

Jag är alltid ganska torr. Och då syftar jag inte på min personlighet för den är nog mer eldig än torr haha. Men min hud är ganska torr året runt (även håret) och på vintern är det ibland outhärdligt fnösigt på kroppen.. Ni vet när man nästan får ödlehud. Hu, kan nästan inte tänka mig nåt värre. Smörjer in mig varje dag med feta krämer och body butter, men jag har märkt att det inte räcker med att återfukta på utsidan. Sen jag började använda Jabushe Collagen så angriper jag huden från två håll – även inifrån.

1911_c05fded6-e5a7-43da-9aa8-fddfa5be76cf-e1574739482487 (1)

Jabushe Collagen är ett pulver som bland annat innehåller kollagen, zink, c-vitamin, vitamin B5 och biotin. En mix speciellt framtagen för att vara ett komplett näringstillskott för hår, hud och naglar. Problemområden för mig och det är jag säkert inte ensam om. Vår hud består till 70% av kollagen och det är det som binder fukt i vävnaderna. Efter 40 avtar vår egen kollagenproduktion och det är därför vi blir torrare och rynkigare, för att vara krass.

1911_2419155a-6017-4b17-a555-e96efaff0e4 (2)

Jag har faktiskt märkt skillnad sen jag började med Jabushe Collagen för några månader sen. Tycker jag blir mindre torr och får lite mer glow som liksom kommer inifrån. Dock märker jag tyvärr också skillnad direkt när jag slarvar och jag är dessvärre ganska sopig på dagliga rutiner. Jabushe Collagen kommer i portionspåsar som det bara är att blanda i någon vätska, röra om, klart! Enkelt. Försöker komma ihåg att dricka det direkt på morgonen, annars är det lätt att det glöms bort. Det smakar inte så mycket alls så jag brukar bara blanda det i vatten, men det är ju helt klart godare att blanda det i juice eller en smoothie kanske.

1911_f05606f8-3473-481d-9302-0c3f16214442-e1574739658998 (1)

Jag är ganska lat när det kommer till att göra smoothies, men min 14-åring gillar det så när han är hemma blir det ofta att vi plockar fram mixern. Då tar vi bara vad än vi nu har hemma och det smakar oftast gott, haha. Men har googlat runt lite för att hitta en smaskig lite julig smoothie och föll för den här

2 Pepparkakor
2 dadlar
4 mjölk
1 msk kakao
1 krm kanel
1 krm kardemumma

Bara att mixa alla ingredienser, poff klart. Smakade helt klart juligt, men kanske lite mycket oboy för min smak så slängde i en halv banan också. Då blev det lite mer smoothiekonsistens.

Passade utmärkt att blanda kollagenet i den 🤗 Testa vettja. Om ni vill klicka hem Jabushe Collagen på nätet så gör ni det enkelt HÄR. Ni har säkert hört om många som dricker kollagen varje dag, känns som det är en trend som är här för att stanna.

//Ambassadör för Jabushe//

LOADING..

Att springa eller inte springa…det är frågan

30 november 2019 - 12:12 / Löpning, Resa, Träning

11 kommentarer

Vaknade imorse, på loppdagen, efter att ha hostat lungorna ur kroppen hela natten och med samma irriterande halsont som stört mig de senaste dagarna. Det var nog sista spiken i kistan. Jag vill verkligen inte komma hem och vara både trasig och sjuk. Skadade ju foten när jag började spela basket för två år sen och kunde inte konditionsträna på fyra månader och då mådde jag inte bra. Fy fabian, mardröm. Så, allt sammantaget: hälen, nacken, förkylningen, dåliga förberedelser och en allmän trötthets/olust-känsla i kroppen har gjort att jag har tagit beslutet att inte springa loppet. Det vuxna beslutet. Jag kommer inte ens att ställa mig på startlinjen för jag vet att om jag börjar springa så finns det inte på kartan att jag bryter. Oavsett smärtnivå.

Det här suger faktiskt så jävla mycket. Ursäkta språket men jag är både ledsen, besviken och lite bitter. Känns så trist att ha åkt till andra sidan jordklotet och inte kunna göra det jag kom hit för. Men framförallt så är det knäckande för min självbild. Jag är ju inte en sån som ger upp. Jag är en kämpe. Jag har ett pannben utöver det vanliga. Tänk bara att jag kämpade för Patrik i 8 månader innan han också fattade att det var vi som skulle leva ihop, haha. Det krävde kämpaglöd ska jag säga er. Och när jag sprang mitt första marathon i Honolulu och stukade foten några dagar innan så illa att jag inte ens kunde gå två dagar innan loppet. Jag tejpade den stenhårt, åt allt smärtstillande jag kunde hitta och sen genomförde jag loppet. Fast jag typ fick släpa det skadade benet i mål. Det var inget snack om saken. Och nu sitter jag här i Singapore som en quitter.

Landar säkert i att det här var ett bra och vettigt beslut. Kanske redan imorgon. Men just nu känns det riktigt surt. Men jag får tänka som Ulf Lundell – en inställd konsert är också en konsert. Något kommer jag lära mig även av detta.

Till sist: den enda finisherbilden som kommer finnas av mig. Den här gången.

LOADING..

På plats i Singapore

27 november 2019 - 12:16 / Löpning, Resa, Träning

9 kommentarer

Anlände till Singapore tidigt på morgonen i söndags. Måste säga att jag så långt älskar den här staden. Så ren och grön och med hur mycket som helst att göra. De första tre nätterna bodde vi på Shangri-La’s Rasa Sentosa och det var ett riktigt kanonhotell, speciellt för familjer. Det var nästan så att man önskade att resten av familjen hade varit med. Sam hade haft the time of his life.

Också väldigt bra träningsmöjligheter, jogging- och cykelleder, hiking trails, möjlighet till vattensport och olika aktiviter på hotellet samt ett toppengym. Man är ju inte bortskämd med bra hotellgym, men det är faktiskt jätteviktigt för mig när jag reser. Inte minst när jag åker iväg för att springa lopp då förberedelserna är viktiga. Jag har tränat varje dag sen jag kom hit. Morgonjogg på strandpromenaden samt Almenäs-intervaller och styrketräning i gymmet.

Kroppen känns tyvärr inte alls bra. Dels så är det ju nacken som håller på att ta kol på mig. Ständig smärta är ju vidrigt. Man blir sur och grinig och kan inte sova och kan inte göra något ordentligt. Inte ens kasta boll med Dylan i poolen. Har kört mycket rehab i gymmet här. Med rulle och boll och diverse övningar. Har kört Voltaren-kur och dessutom gått på massage för att få bukt med smärtorna. Det blev faktiskt yttepytte bättre efter min senaste massage.

Värre är det med hälen. Samma problem jag hade i våras som gjorde att jag inte kunde springa på hela sommaren. Det är nåt som iaf liknar Haglunds häl och när det har varit riktigt illa tror jag det har blivit inflammerat för så har det vandrat upp i hälsenan. Tyvärr så gör det ont att springa, nästan från första steget. Kan bara springa i två skor numera, har de med mig till Singapore, men här har jag märkt att det ena paret inte funkar längre. Och det som funkar är inte direkt lämpat för långdistanslopp på asfalt. Får ont i fötterna efter 8-9 km.

Så, just nu känns mitt deltagande i Singapore Marathon lite skakigt. Jag är inte rädd för att ha ont när jag springer, det fixar jag, men jag är rädd för att betala priset efteråt. Att inte kunna spela basket på flera månader.. Det är inte ett alternativ. Skulle bli tokdeprimerad. Så det är många tankar i mitt huvud nu. Jag är ju här. Och lopp är kul! Men..

LOADING..