Livspusslet

Livspusslet. Det där som aldrig blir färdiglöst och alltid tycks det fattas någon bit. Jag har ändå blivit någon slags mästare på att få ihop det genom åren, har bollat ett ”mer-än-heltidsjobb” med att själv ta hand om två barn. Men något som jag alltid har varit dålig på är att be om hjälp, eller acceptera att man faktiskt inte klarar allt själv. När jag flyttade näst senast så gjorde jag allt själv, det var en av anledningarna till att jag gick in i väggen och dessutom fick jag ett ryggskott på köpet. När vi flyttade den här gången köpte vi oss hjälp med nästan allt och Gud vad det var värt! Jag har också alltid varit dålig på att be om hjälp med barnen, det var kris nästan varenda vecka förr i tiden när jag jobbade helg och kvällar.

Nu har det mesta fallit på plats, dels tack vare att Patrik har flyttat hem och avlastar, men också för att vi båda två har insett att vi behöver barnpassningshjälp några timmar i veckan. Ingen av oss är ju helt föräldraledig. Vi provade att jobba i skift i början när Sam var född, men det gick sådär… Det blev mycket irritation och slitningar. Men man är ju lite orolig när man ska lämna bort sin pyttelilla bebis till någon annan så jag tvekade rätt länge innan vi bestämde oss och kontaktade My Nanny. Den första personen vi träffade på en intervju var Frida (som jag har berättat om tidigare i bloggen) och det klaffade ju hur bra som helst eftersom hon fortfarande är kvar hos oss.

Känns tryggt att det alltid är samma person som är med Sam och han är ju väldigt förtjust i henne, som om hon vore en familjemedlem. Även Dylan tycker hemskt mycket om Frida, hon är så engagerad i honom när hon är här. Flera gånger när vi har kommit hem är han sprudlande glad för att Frida har suttit i timmar och läst böcker för honom. Samt lagat mat och fått Sam i säng.

Många har undrat hur det funkade för oss under OS. Patrik var ju hemma själv i drygt tre veckor med tre barn (varav ett en 6-månaders bebis..). Vi hade länge vetat om att jag skulle iväg på OS så vi hade haft gott om tid på oss att planera. Jag hade gjort en noggrann planering med alla barnens aktiviteter, läxor osv så det var bara för honom att kolla i kalendern vad som gällde. Sen tog hans mamma tjänstledigt och bodde hemma hos oss den tiden jag var borta (hur snällt?!?).

Dessutom hade vi ju Frida som fyllde upp alla hål så det gick jättebra. Fridas främsta uppgift de här veckorna var att hjälpa till med de stora killarnas aktiviteter. Hämta i skolan, se till att de kom dit och hem, få i dem mellanmål osv. Sen kunde hon dessutom avlasta med Sam.
Enligt Patrik så flöt allt på hur bra som helst. Det enda han tyckte var jobbigt var nätterna. Och det är klart att det är tufft att vara ensam hemma i 23 nätter med en bebis som aldrig sover.. Hjälte!

Visst hade jag kunnat ha med Sam till Korea med en barnflicka…., eller nä, det hade jag faktiskt inte kunnat. Jag jobbade ju på nätterna där och jobbade väldigt långa pass. Hade kanske kunnat umgås med Sam en halvtimme om dagen. Och då var det ju mycket bättre att han var hemma med människor han känner Så är det ibland. I perioder tar jobbet tid från barnen. Jag kommer alltid att tycka att mitt liv är mer än att bara vara mamma. För mig är det viktigt att fortsätta ha ett annat liv vid sidan om föräldraskapet. En karriär. Egna drömmar. Jag finns ju faktiskt inte här på jorden BARA för mina barn, utan också för mig själv.

Vad ville jag säga med det här inlägget egentligen.. Jo kanske att det berömda livspusslet är knepigare att få ihop än något annat pussel. Och nyckeln är kanske att våga be om hjälp, våga ta emot hjälp, våga betala för hjälp om det behövs. Eftersom vi inte har våra föräldrar här i Stockholm och heller inget annat stort nätverk så har My Nanny varit en lösning som funkat bra för oss. Eller flytthjälp. Eller städhjälp. Eller köra-bort-skräp-hjälp. Har ännu inte kommit så långt att jag kan med att ha nattavlastning, men om de här två föräldrarna inte får sova alls de kommande månaderna så kan även det bli aktuellt..

  1. Klokt av er att ta hjälp

    Kul att följa din april utmaning hänger på har två träningsutmaningar i maj så lite extra pepp är alltid bra

  2. You go girl. Power to you. Så skönt att våga ge sig själv tid och plats i sitt eget liv. Jag har börjat ge mig själv tid att göra det jag vill mitt allt med barnen, även om jag har dem varannan vecka. Så två dagar i veckan jobbar jag extra…. Så härligt och man mår så mycket bättre och kan dessutom vara en bättre mamma…

  3. ”Han var hemma 3 veckor själv med barnen”. Plus att hans mamma flyttade hem till er, plus Frida. Ser rött. Och du säger hjälte om honom. Detta curlande med män. Hur många kvinnor har haft all denna hjälp? Bottenbetyg Patrik, sköt det själv – men utan beröm och hjältegloria så kan vi börja snacka. Suck.

    1. Haha, fick samma tankar. Tycker det är grymt att
      Jessica stack till OS/Korea för jobb men lyft inte Patrik till skyarna när han haft hur mycket hjälp som helst.
      När min man skulle ha barnen ensam 1 vecka helt själv (jag jobbade, han skulle påbörja semestern i hans hemland ensam med kidsen) så berömde alla honom för detta. ALLA! I själva verket så hade han hjälp av sin mamma 24/7 och dessutom av äldre kusiner som han bekvämt hyrde ett rum till bredvid sitt och barnens.

    2. Kan bara hålla med! Vadå ”själv”?! Hans mamma tog tjänstledigt och flyttade dit? Plus en barnflicka! VILKEN kvinna i samma läge skulle haft den hjälpen? Va? Alla ensamstående kvinnor som roddar detta liv 24/7- alltid? Nja, hemskt skeptisk till den ”hjälteinsatsen”…

  4. Fast varför får man inte hylla sin respektive ändå? Ska man inte göra det? Detta bittra med att alltid jämföra med andra o att det finns andra som har det värre, se på dom?
    Jag har inga problem med att vara själv 2-3v när min man är i kina o jobbar, jag förväntar mig inte att han ska se mig som nån hjälte, vi är överens om att han ska åka, men han är också noga med att vardagen ska gå så smidigt som möjligt för mig o att jag ska kunna gör det jag brukar att göra, träna osv.. Vi har ingen hjälp alls, o det funkar strålande ändå, men varför alltid detta gnäll. Hylla varandra o ett förhållande, annars sitter man nog där ensam o bitter tillslut!!

  5. Jag tycker att det är toppen att Jessica hyllar Patrik. Det kallas kärlek och att man är stolt över sin partner. Kan inte se något negativt i det. Blir ledsen över alla personer som bara ska kritisera. Det ska jämföras och allt blir till en maktkamp om vem som är bäst. Det går aldrig att göra alla andra nöjda och varför ska man ens försöka? Borde man inte leva livet som man själv önskar sig så länge man inte skadar någon? Jag beundrar dig Jessica som så öppet delar med dig av ditt liv och jag beklagar alla negativa kommentarer du får från höger och vänster. You Go Girl! / Kram

  6. Blir också trött. Trött på alla dessa negativa kommentarer!!!! Det är tur att alla är så duktiga själva. Vi vet INGET om varför Patrik fick hjälp i form av mamma och nanny. Vilka svårigheter det ev finns. Och hur som, att uppskatta och hylla sin partner är ngt alla borde göra. Och det gör nog även Patrik. Vi ser 5 % av personers verklighet i sociala medier men vi tror vi vet allt. DET GÖR VI INTE.

  7. Jag var ensam hemma i fyra veckor medan min man var i Tyskland på kurs nu i vintras. Vi har två pojkar på 7 och 8 år och en liten flicka som då var 6 månader.
    Fy fan vad jag slet och då är jag ändå föräldraledig och inte behöver skjutsa stora barnen eftersom de har skolskjuts. Om jag hade haft ett arbete dessutom så hade jag definitivt varit tvungen att ta hjälp, oavsett om det varit mamma, svärmor eller Mynanny.
    Jag önskar att min man hyllat mig som en hjälte för det förtjänar man efter en lång period ensam. Och jag skriver ensam även om Patrik hade viss hjälp för även om det innebär avlastning så är det långt ifrån att ha den andra föräldern hemma. Visst ansvar kan man bara släppa till sin medförälder och ingen annan.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..