Vecka 36 ✅

Snart har även vecka 37 passerat, det här inlägget har tyvärr dröjt pga att jag har varit krasslig. Och att vara höggravid samtidigt tar liksom krassligheten till en ny nivå.. Vecka 36 förde iallafall med sig en del nya insikter. Inte minst när det gäller krämpor.

Krämpor: Illamåendet har kommit tillbaka och är faktiskt värre än det var i början av graviditeten. När vi åkte bil till landet satt jag till att börja med i baksätet och började må fruktansvärt illa. Flyttade fram efter halva resan men det hjälpte inte. Närmare att faktiskt kräkas har jag inte varit under hela graviditeten. Har klarat mig från förkylningar länge nu, men förra veckan var det kört. Min svåger var krasslig och mitt immunförsvar är visst inte det bästa, så jag åkte på halsont, hosta, lite feber och allmänt hängig. Och detta, mina vänner, är INTE kul när man är höggravid. Snyft. Är fortfarande sjuk. Och sen var det nätterna då. Sova är i princip omöjligt. Kan ju bara ligga på sidan nu och får vansinnigt ont i höfterna. Vaknar flera ggr per natt av att det värker så jag vill gråta. Åh gud vad jag längtar efter att få sova bekvämt igen!

Träning: Har det varit sisådär med. Egentligem inte för att jag inte har haft lust eller orkat, mer för att vi har varit på resande fot och nu när Patrik har flyttat hem är det svårare att hitta tid för träningen. Har blivit en hel del långa promenader, en dag hyrde vi kajak och paddlade runt lite och så har det blivit något yogapass också.

Övrigt: Var hos barnmorskan i veckan och gick igenom förlossningen. Dels för att det är Patriks första barn, men jag behövde också fräscha upp minnet lite. Har ju inte fött barn på 8 år.. Kanske skulle ha struntat i den där uppfräschningen för jag blev ganska rädd och nervös över att gå igenom alla obehagligheter igen..

Vi gjorde också ett extra ultraljud för att kolla att det inte var en jättebebis därinne och kolla att han verkligen hade vänt sig så huvudet låg neråt. Tack och lov var huvudet neråt nu (tycker också att magen har ändrat form lite, mindre bred och mer pointy framåt) och han låg därinne och sög förnöjt på tummen. Verkade vara helt normal storleksmässigt också, hon gissade att han skulle väga runt 3,5-3,7 när han är färdigbakad. Trots det var han visst rätt rund om magen.. Jag frågade lite skämtsamt om det var all glass och grädde jag har proppat i mig och hon svarade att de är rätt sockerkänsliga så det var inte alls omöjligt… Haha. Kommer att komma ut en riktig liten Buddha som antingen är glassberoende från start eller aldrig mer vill se en glass i sitt liv

Till sist: är så trött på detta nu. Snälla bebis kom uuuuuuuut!!!!

Lite bilder från vecka 36 (har visst inte tagit så många..):

  1. Jag mådde också illa på slutet av min andra graviditet, och kräktes till och med och då hade jag inte mått illa alls tidigare eller under första graviditeten. Då sa någon att det var ett hårigt barn jag bar och det stämde! Blev nästan chockad när han kom ut, täckt av nästan svart hår över hela kroppen…Det ljusnade ganska på en gång men idag är han 9 år och har väldigt mycket hår på sin kropp även om det knappt syns för det är så ljust. Har antagligen ingen koppling alls och jag vill inte skrämma dig men jag kom att tänka på det när du skrev att du var mer illamående nu än i början. Krya på dig och lycka till, mysigt med en liten bebis på G!

  2. Förmodligen är kroppen så smart att den inte väljer att föda barn med förkylning, det kan ju vara en tröst ☺️ Så du slipper snora och hosta när du ska andas å kämpa på

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..