Kassel Marathon del 4

Den fjärde milen… Ja herregud var ska jag börja. Det började ju gå uppför vid 2,8-2,9 km och så fortsatte det. Man tänkte ju att det måste ta slut någon gång men det fortsatte så ända tills 3,6 ungefär. Vid några tillfällen var jag tvungen att gå några steg, för kroppen gjorde så fruktansvärt ont och när det gick uppför var det som att hjärnan bara skrek ”Stanna!!!!” till mig.

Visste att det skulle börja gå nerför ungefär vid vårt hus och att Patrik skulle stå där och vänta med min kyl/smärtstillande japanska spray. Det var varmt, uppför och varenda steg gjorde ont. Jag hade inte jättelätt att motivera mig den här sista milen. Bara tack vare mitt pannben som jag kom i mål tror jag. För inte gick det fort heller. De sista 12 kilometrarna gick på ca 1:25. Vid 3,6 började det slutta lite nerför igen och jag hade på förhand tänkt att där kommer man att få en liten skjuts, där kommer benen bara att rulla på, men så blev det inte riktigt. Det gjorde lite mindre ont bara. Men gick fortfarande ganska sakta. Man blev ju också lite halvknäckt mentalt av alla marathonstafettlöpare som studsade förbi en med pigga steg. Det är ju lite skillnad på att ha sprungit 2 km och 3,2 mil..

Fick ändå en liten vitamininjektion av alla människor som hejade längs vägen. Namnet stod på nummerlappen så det var många som skrek och tjoade på en. Kul! Och sen stod ju Patrik där vid 3,6 och peppade på mig, stannade till lite och sprayade vänsterbenet där smärtorna var som värst. Det var faktiskt knäna som var mitt största problem det här loppet. Sen gick han ner ett kvarter och stod och hejade på en gång till vid 4 mils-passeringen där jag också fick i mig lite cola. Sista 7 kilometrarna sprang man genom Kassels stadskärna så här kände jag äntligen igen mig och fick ett hum om hur långt det var kvar.

I mina tidigare lopp har jag alltid ökat lite de sista två kilometrarna för då vill man bara att det ska ta slut och man vill tömma ut precis allt, men det gick inte den här gången. Målet var på en friidrottsarena och man sprang ett varv därinne innan man gick i mål. Såg att jag hade chans att komma i mål på under 4:30 så jag försökte verkligen öka, men såg på Patriks video sen att det inte gick speciellt fort.. Haha. Kom i mål på 4:27:35 och det räckte till en plats nr 324 (47 bland kvinnorna), nånstans mitt i fältet. Jag kom inte sist iallafall!

Grät lite av lättnad när jag hade kommit i mål och fått min medalj. Var så himla glad att det var över. Och stolt över att ha klarat det. Videon nedan är från fyramilspasseringen. Varning för att jag ser riktigt risig ut (orkade inte tänka på dubbelhakor och sånt) och att språket är rätt så ovårdat..

[tsVideo id=835]

LOADING..