USA del 2

Ed15afc3 780a 48a4 b264 3e3313d28c92
344be8f4 351f 414c a589 6e96b75b443f
29830482 7641 48bc ad55 18b7b4902d3a
Ac3972db a06c 4ef1 84bf c334cb438bcf
Ida som var med har till och med Apple-loggan tatuerad. Ett ÄKTA fan, haha. 
7b8bd158 915a 4e46 9059 66232c4accbe
64044dc3 3fcc 4bf9 af85 0055dc1b8dff
Efter presentationen sprang folk som dårar för att kolla på alla produkter (huuuur fin är Hermes-klockan?!?). Såg en del kändisar, Naomi Campbell och Karli Kloss tex. Virgil Ab-nånting, han som är designer för Louis Vuitton, och sen hörde jag att Frank Ocean var där men honom hade jag inte känt igen ändå 🙈 Såg även några NBA-spelare. Det var alltså väldigt intimt, bara några hundra inbjudna. Efteråt blev det en tripp till visitor center där jag köpte Apple Park t-shirtar till hela familjen. Uppskattad present 😀

973c258f 6950 48e9 a5c8 8dcb2d63d08b
3de9fe27 1d69 423a 844f 50e1194444bb
6fc64367 082d 441e af92 041d53fdc583
Jag gillar ju att springa i nya städer jag besöker så det blev en löprunda i San Jose på eftermiddagen. Gillar inte San Jose nåt vidare måste jag säga. Finns inget att se, ganska fult och känns dystert. Många butiker och restauranger som har slagit igen och står tomma. Blev förvånad när jag hörde att det är en av USAs dyraste städer att bo i. Tycker lite synd om Erik Karlsson som har blivit draftad till San Jose Sharks faktiskt. Tror Kanada är 100 ggr trevligare..

På kvällen var det återigen gemensam middag på en restaurang som hette The Table. Otroligt god mat! Jag var absolut proppmätt och full som en liten kastrull (en liten bara, typ äggkokarstorlek) när jag stöp i säng vid midnatt. Jag hade på mig världens snyggaste kostym från Valerie. Hon är mästare på kostymer, har haft många genom åren. Älskar denna för att man också kan ha delarna var och en för sig. Som på bilden med jeansen här nedanför. Jeansen är från Frame, sjukt sköna, och skorna som många har frågat om är från Dune, men de har några år på nacken. 

50dee703 206c 4c84 b006 bb7e60ed541b
23e1d5b0 dd56 4db8 a79c fe5ce675e3a9
A3e09523 b577 4e3f b3f9 47e56081ca15
595646df 7254 4b8b 9a8f 37cddc796713
5f36273a 1cc7 4f9f 8dc6 721f30da9424
E43a008b 77cc 4257 af36 b5e801543917
A6321b51 782c 44c2 8117 6a55a042d649

När jag vaknade på torsdagen kände jag mig inte helt 100. Ont i halsen och lite feber. Tillbringade förmiddagen i sängen med Dayquill, frukost på rummet och Sävehof-Hammarby på telefonen. På eftermiddagen blev det några timmar vid poolen innan det var dags att dra till flygplatsen. Vi flög hem med Finnair via Helsingfors och det bästa med det flyget var Marimekko och Iittala-produkterna. Så fint! Längtade faktiskt galet mycket efter familjen när jag var borta.. Säger faktiskt för jag trodde inte riktigt att jag skulle göra det, tänkte att det skulle vara skönt att komma iväg lite.. Men icke. Det var bara tråkigt att vara borta från gänget. Så härligt att komma hem till blöta pussar från både stora och små! 

Fca406db 088e 4571 b6b1 d80d2da83e84
2d3439f0 d5f0 417d b760 0e69f0b8010d
9327b904 f1e5 4131 870a 3a7c51856c30
1bba5e87 2197 408a 88aa ab129983a103
2069c8e6 7e07 4ccf 8258 28f4a86207dd
C415517c 107a 4385 967c 327a6c2d9482
4200a426 d1c2 4f10 89ed 4b0c6f4c4b4d
Den här bilden på Sam skickade Patrik när jag var borta. Då längtade jag ju nästan ihjäl mig efter det lilla krypet.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

USA och äpplen 🍏

Eaa09ef7 40be 455f b978 ac7191895ec2
Jag hade ju turen att bli inbjuden till Apples årliga event där de presenterar sina nya produkter och även om det var lite kort varsel och en lång resa så fanns det inte på kartan att jag skulle tacka nej. Apples keynote är ju en stor happening och det var verkligen en upplevelse att få vara på plats. Flög dit i tisdags med British Airways. Det var första gången jag flög business med BA och jag måste säga att jag är lite fundersam över hur de har utformat sin business class.. Men sitter alltså face-to-face med en helt okänd människa, alltså ansiktena är väldigt nära. Jag blir ju lätt obekväm av sån oönskad närhet så jag drog upp avskiljningsväggen så fort de släckte ”safety belt on”-skylten. Älskar annars att flyga långt (dock inte med bebis upptäckte jag när vi flög till Cali i somras). Tycker det är såå mysigt att sitta och pilla med flygplansmaten och sippa på champagne och kolla film i lugn och ro. Sova och slumra när man vill. Jag var inte särskilt trött när jag flög dit så jag såg faktiskt två filmer, A quiet place och Tully. Båda får en trea i betyg, varken mer eller mindre. 
8226fc35 7d37 4b62 8533 ff472c985b1c
1e1bed82 576b 4040 be75 fd5b77c267df
992ea2bb c87f 4e0c 8aec cb3ff82948d9
Landade i San Francisco vid 17 på eftermiddagen och blev sen körd vidare till San José där alla bodde på Fairmont. Blev uppgraderad till en svit och det är ju aldrig tråkigt när det händer, haha. Den var vansinnigt stor (typ gå-vilse-stor), men rätt sliten. Utsikten över bergen var ju enorm om man inte tittade ner på det fula taket precis nedanför. 
0c3ab508 1a47 49f4 b498 ef0a2ed5ca98
174f6f9b 8bc2 4370 9019 17664751f59a
D5257071 0b96 4a8a 94e8 b07ce5721457
När vi kom fram till hotellet var det direkt ner till välkomstmiddag för alla inbjudna journalister och influencers. Jag höll mig till det svenska gänget som bestod av fyra tech-journalister – Ida, Roger, Jonas och Peter – samt Caroline som jobbar på Apple här i Sverige. Dessutom hängde vi mycket med danske journalisten Torben och danske influencern Thomas. Bra gäng! Människor som jag kanske inte träffar på så ofta i vardagen, men verkligen supertrevliga och roliga att hänga med. Är glad över att jag efter min utmattning börjar tycka det är roligt att lära känns nya människor igen. Det är ett stort steg framåt faktiskt.

Efter middagen blev det tidig sänggång, var rätt trött efter resan. Sov tyvärr som en påse nötter, vaknade 100 ggr och kissade kanske 80 ggr. Onsdag morgon var det tidigt upp för avresa till Cupertino och Apple Park kl 8. Det var otroligt mäktigt att komma dit och få se den coola rymdskeppsliknande byggnaden. Byggt som en stor cirkel med en park i mitten. Steve Jobs Theather ligger inne på Apple Park, men utanför själva kontorsbyggnaden. När vi klev in på området möttes vi av Apple-ansyällda som klappade händerna åt oss och ropade välkomna. Det kändes lite som att besöka Disneyland, personalen var lika amerikanskt trevlig och proffsig och de lyckades verkligen skapa känslan av att det var nåt stort och mäktigt vi skulle få vara med om. Blev dock som svensk även lite generad, haha. 

2a83eb58 4603 4064 93aa f7ab9a4b20f1
Fcf0b368 f26a 4b3b 8fe9 485bfcc2b001
De hade gratis mensskydd på damtoan, imponerande! Och väldigt bra när man otippat fått sin mens.. Hm. 
8445da69 21a6 4bbd 9884 84bc5e241980
6bed59bf 357b 4cca a11d 158def0ea2a6

0f159241 2727 448a ae0a 8f36d25db243
Själva presentationen (som till stora delar hölls av Apples CEO Tim Cook) var förstås oerhört proffsig. Blir alltid så fascinerad över hur bra amerikaner är på att stå på scen och prata. Men fick också höra i efterhand att de hade repeterat eventet i månader. Om och om igen. De presenterade en ny klocka som har en del fantastiska nya funktioner, EKG och att den känner av om man ramlar och själv ringer SOS till exempel. Men också nya toppenfunktioner för oss som tränar och en större skärm så man kan använda telefonens appar på ett bättre sätt. Dessutom presenterade de tre nya telefoner iphone XS, iphone XS Max och iphone XR. Funktionerna jag gillar bäst är att kameran är ännu mer fantastisk. Man kan tex ställa in djupet på bilden EFTER att man tagit den! Dessutom mer lagringsutrymme. Gillade också den nya gulddesignen och det färgglada utseendet på XR som kändes lite härligt retro. Det hade ju ryktats om att just XR skulle vara mer av en budgettelefon och visst var den billigare än de andra, men den börjar ändå på 7500 så det är ju verkligen inte alla som har råd att köpa den. Hoppades på en ännu billigare telefon. 
Ea20d1d8 2139 4bc3 a35b 30ac57a370f8
A1ff7353 5168 4342 b0ae 9edded08d645
58b074fa 7929 495b 842b 8dc67362f1a9
7e62990b dd60 4bc4 8778 800af82c52a6
F53fe9e8 ac8c 4af7 9462 825b71032802
Efter presentationen rusade alla ut för att testa de nya produkterna. Folk var som galna. Och mer om detta i nästa inlägg, måste nästan dela upp det i två delar för det blev ju himla långt. I’ll be back 😀

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

På äventyr!

Jag hade turen att bli inbjuden till Apples årliga event där de presenterar sina nyheter. Folk tittar ju på livesändningen från det här eventet över hela världen, men det är bara några hundra inbjudna som får vara med på plats. Och iår är alltså jag en av dem. Vilket känns helt sjukt!! Det fanns inte på kartan att jag skulle tacka nej när jag fick frågan. Det är ju once in a lifetime att få chansen att besöka Apple Park. Flög igår till San Francisco och åkte sen vidare till San Jose där vi alla bor. Nu sitter vi i bussen på väg till Cupertino där ”rymdskeppet” Apple Park ligger. Det ryktas om att tre nya telefoner ska presenteras, samt en ny Apple Watch. Jag är mycket nyfiken på dels Apple XS som sägs komma, samt den nya budgetrelefonen de ryktas släppa. Rapporterar vidare senare idag, så håll utkik på bloggen och instagram.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Min gulliga galna bebis

Bbeb5e70 810a 47c1 b01c d4d63738fac9
Sam är snart 14 månader så han är väl kanske inte en bebis längre, rent tekniskt sett, men för mig är han ändå det tills han börjar prata. Plus att jag redan känner lite separationsångest till bebistiden (även om jag inte är särskilt förtjust i den). Varken Patrik eller jag har varit föräldralediga på heltid så det har varit lite kämpigt att ta hand om en vild ettåring samtidigt som man försöker jobba. Herregud vad mycket mer man får gjort nu när Sam har börjat på dagis. Han älskar att vara där, vi har ett jättebra dagis måste jag säga. Det är ganska många små barn i hans grupp, men personalen är fantastiskt bra och se till att varenda liten plutt kommer hem i ett stycke när dagen är slut 😉

5281f88c 59f3 41b2 8181 e21bf4f6e85a
Nu när han går på dagis några timmar om dagen så har vi inte lika stort behov av vår underbara Frida från myNanny. Och det är egentligen lite tur eftersom Frida har börjat plugga så våra gamla tider hade krockat med hennes skola. Dock är det ju superbra att kunna använda henne när vi ibland inte hinner till hämtningen, vill gärna hämta Sam vid 15 såhär i början så han inte får så långa dagar. Sen går hon hem med honom och ser till att även Dylan får i sig nåt att äta och att han kommer iväg till sina aktiviteter. Det här handlar ju om kanske någon gång i veckan, men det är ju toppen att ha en lösning när man inte riktigt får ihop schemat med våra oregelbundna arbetstider. Vi har också fått en reservtjej hos myNanny nu, de gånger när Frida inte kan. Måste säga att jag är oerhört imponerad av hur duktiga och proffsiga de här unga tjejerna är. Man känner sig 1000% trygg och det finns inget de inte kan lösa. Unn (Fridas ”reserv”) har bara varit hos oss två gånger, men Sam skiner redan upp som en sol när hon kommer. Även de rapporterar in till myNanny efter varje pass och det känns bra tycker jag, man vill ju att båda parter ska vara nöjda. Nu när jag drar iväg till San Francisco/San Jose några dagar är det en himla tur att vi har hjälp av Frida. På torsdag tex när Patrik har bortamatch i Göteborg så får Frida sova över och ta hand om Dylan och Sam och det känns hur tryggt som helst! Annars hade jag ju inte kunnat åka. 
Bb18f5e9 582b 4b6e bafc cec95e40aec9

Sam har varit väldigt glad på dagis, personalen säger att han nog är det barn som tycker det är roligast att vara där och det värmer ju i ett mammahjärta. Misstänkte iofs att det skulle bli så eftersom han har ett stort behov av stimulans och väldigt mycket energi. Däremot så har han varit lite gnällig och trött hemma de senaste veckorna, men det tar väl på krafterna med så mycket nya intryck och tror dessutom han har varit lite småkrasslig. Patrik och jag har dragits med nåt diffust halsont i flera veckor så det är väl inte omöjligt att han har haft samma. Han sover fortfarande dåligt på nätterna, vaknar kanske inte varenda timme men säkert en 4-5 gånger iaf. Hans favorithobby just nu är att klättra upp på allt – bord, stolar, trappor osv. Han river också ut precis hela köket flera gånger om dagen (suck) och bär iväg skor från hallen och kastar de lite här och var. Han har lärt sig att öppna ytterdörren så en dag hade han slängt ut alla skor 🙈 Babblarna är helt ute, nu älskar han istället de här vuxna människorna i randiga Polarn o Pyret-tröjor (på youtube) som sjunger barnvisor. Ett knep man tar till när inget annat funkar eller man vill kunna laga mat utan att han går och drar ner kastruller från spisen, öppnar ugnen osv. Full fart hemma hos oss med andra ord..

  1. Vad jag minns den åldern… klättrade på allt hela tiden! 🤣 Vad skönt att ha funnit så bra och trygga nannys! Ha härliga dagar i San Fransisco 🤗🏝Kram Christina

  2. Så himla skönt att han och ni trivs och älskar ert nya dagis! Jag avskydde vårt första dagis och tyckte de 6 månader innan vi fick byta var hemska. Barnen trivdes visserligen men viktigt att man som förälder också känner sig trygg och nöjd. Vårt andra dagis sedan var toppen! Alla pedagoger såg barnen och hade olika roliga teman och en jätefin gård. Så viktigt!
    Spännande med Kalifornien!!

  3. Kan tipsa om Stadens hjältar annars, finns live sändning så du slipper reklamen. Den och barnkammarbandet är det enda som funkar här. Och serien Spirit på Netflix.. 🙂

  4. Åh så härligt att läsa om vardagslivet hos er och det berömda livspusslet som ni verkar lösa på ett fantastiskt bra sätt. Nu är mina tjejer så stora att det känns så fruktansvärt avlägset men minns det ändå med en liten ångestklump i magen av att inte räcka till för sina barn. Kram 🙂

  5. Här är det Barnplaneten som gäller för vår son. Barnplaneten står på för musiken hela dagarna 😊 Ett tips är att sångarna på Barnplaneten uppträder på Junibacken med jämna mellanrum 👌
    Älskar din blogg och er podd ❤

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Tack 🙏🏼

Alla underbara känsliga människor där ute – tack för era berättelser. Tänk att man kan gå runt och tro att man är helt ensam i något och så visar det sig att det är man inte alls. Varför pratar vi aldrig om det här med varandra? Tror aldrig jag har pratat om de här grejerna (bitar av det, men inte hela bilden) med någon annan än Patrik. Och så visar det sig att vi är så många som känner så här. Har inte hunnit svara på alla kommentarer (ska försöka göra det), men jag har läst allt. Läst och känt igen mig, relaterat, fått nya insikter.

I mitt fall är nog en del av förklaringen att jag flyttade mycket under de åren då man skapar de första riktigt tajta banden till en vän eller ett gäng. Vi flyttade från Jokkmokk till Östersund när jag var 13 och sen när jag var 15 flyttade jag hemifrån för att gå basketgymnasium i Huskvarna. Och efter det flyttade jag runt under några år – Paris, Göteborg, Östersund, Hamburg, Stockholm, Jönköping, Hamburg, Stockholm – och hade aldrig något eget. Bodde inneboende, hos mamma och pappa en period, hyrde i andra hand, flyttade in hos nån kille osv. Det är klart att det skapar en rotlöshet och att man hamnar lite efter när det gäller att skapa nära relationer. Vagabondens förbannelse.

Nåja, det är fint att veta att man inte är ensam. För som vissa av er skriver, ibland har man ju trott att man är galen. Att man faktiskt inbillar sig saker. Men i så fall är vi galna allihop 🙂 Puss på er och ha en fin tisdag!

  1. Hej igen…skrev ett långt och rörigt svar på ditt förra inlägg. Blev så ivrig,lättad,glad….
    Ville bara skriva detta; HSP har ingenting med uppväxt , flytt i barndom,el andra obekväma upplevelser att göra(däremot kan det upplevas jobbigare pga HSP). All forskning visar på att vi är födda med ett annorlunda nervsystem. Det är ingen sjukdom därför går det inte att medicinera. 20% av världens befolkning,lika många män som kvinnor, beräknas vara födda som HSP. Och alla vi 20% är lika olika som dem 80% som inte är det. För mig funkar det bäst att läsa,lära mig, generellt om vad det betyder. Och sedan specifikt för mig personligen,så jag kan hantera mina upplevelser på bästa sätt.
    Lycka till, och jag vill återigen rek boken ”Drukna inte i dina känslor”. Den gav mig så enormt mkt. Och tog mig ut fällan av martyrskap,jag mot dem känslokalla(upplevde många så ).”man är bara annorlunda.
    Många kramar, du är enormt vacker,duktig,modig!!!❤

    1. Tack för boktipset! Som HSP behöver jag hitta sätt att skydda mig själv från att ”ta över” alla andras känslor.

      Vill också tillägga att HSP inte är en ”diagnos” utan ett personlighetsdrag/en personlighetstyp.

  2. Hej! Har läst ditt förra inlägg om detta och många av kommentarerna. Är lite chockad, visste inte att så många andra är precis som mig.

    Jag gjorde också en klassiker och brände ut mig för ca två år sedan. Fick ”göra” mig själv rätt känslokall (enligt min uppfattning, normal enligt kollegorna) för att klara arbetet och koppla på mentala skygglappar. Orkade helt enkelt inte känna och bry mig. Extremt svårt att ”stänga av” men helt nödvändigt. Gick i KBT efter utmattningen vilket gjorde min vardag enormt mycket enklare.

    Vad konstigt det känns att så många andra upplever samma saker, men skönt på något sätt att inte vara ensam.

    Tack för att du hjälper, upplyser och peppar!

    Malin

  3. Hejsan,
    Är sjukskriven pga utmattning (drygt 2 år) Kämpar för att komma tillbaka till en normal vardag. Hörde dig Jessica på träningspodden angående HSP, och kände igen mig. Befriande att inse att jag inte är ensam! Varför pratas det inte om detta? …
    Du , fina, Jessica, har du kollat om du har astma? För när du pratade i podden senast så lät du som min man och son som har astma?
    Då finns hjälp!
    / Pia HSP

  4. Jag är också en!
    Är 44 år och har de senaste åren hört talas om HSP..och inser mer och mer att jag är det.
    Har varit/är duktig flicka, haft ätstörning, blev kallad supermorsa, har varit avundsjuk på tjejgäng men också varit den perfekta kameleonten och kunnat hängt med så olika, blev sjukskriven av utmattningssyndrom, känner av stämningen och vill stoppa in kudde mellan alla, har varit så konflikträdd, analyserar hela tiden!
    Är och uppfattas som en pratglad tjej där säkert många inte tror att jag känner som ovan.
    Känner så igen mig i allas berättelser, tack🙏🏼

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Att inte passa in

Jag kände ofta när jag var yngre att jag inte riktigt passade in. Blev ofta lite obekväm i olika sammanhang (även om jag på den tiden var en mästerlig kameleont och mingelproffs) och kände att jag aldrig riktigt bondade som andra gjorde. Hade aldrig de där riktigt starka banden till ett gäng eller en grupp. Däremot var jag med överallt och hade en miljon bekanta, men jag var liksom aldrig en del av grundstommen någonstans. Andra bondade och knöt an, men jag kände mig alltid lite fel. Alla gilllade mig, men inte så mycket att jag blev en del av deras inre krets. Jag släppte heller inte in någon i min. Var flyktig som en fjäril, fladdrade runt bland blommorna. Hela tiden vidare. Antar att det är en ganska vanlig känsla när man är ung. Man tror att man är unik och svår och att ingen riktigt förstår en osv. Men för mig har det här även hängt kvar i vuxen ålder, har känt av det till och från.

Kände nog ändå innan jag blev utbränd 2015 att jag hade ett sammanhang där jag kände mig som en viktig del. Där jag kände mig självklar. På jobbet framförallt, gjorde ju inte mycket annat än jobbade på den tiden. Kände på mina olika arbetsplatser att jag var en del av den ”inre kretsen” om ni fattar vad jag menar. Men det var mycket som förändrades när jag blev sjuk och det var verkligen ett uppvaknande. Vad lärde jag mig av det? Bara dåliga saker egentligen. Lita aldrig på någon, slappna aldrig av och luta dig tillbaka, känn dig aldrig trygg och säker på någon eller något.

All den här problematiken bottnar förmodligen i att jag är en HSP, en Highly Sensitive Person. Jag är oerhört känslig för stämningar och energier. Och blir fruktansvärt obekväm när det är dålig stämning eller energi i ett rum/sällskap eller när jag känner att någon inte tycker om mig eller beter sig märkligt. Har därför ofta tagit på mig rollen som stämningshöjare. Känt det som mitt ansvar för att jag inte klarar av den dåliga stämningen, en stämning som många andra inte ens har märkt… Får ofta höra att jag inbillar mig saker, vilket alla HSP får höra. Och givetvis feltolkar jag också ibland. Och ibland har ju signalerna människor skickar ut ingenting med mig att göra, men jag tar åt mig ändå.

Att vara så känslostyrd som jag är har varit oerhört jobbigt genom åren. Jag känner väldigt mycket och starkt åt alla håll och har ibland svårt att tänka logiskt. Hjärtat och magen går nästan alltid före hjärnan, även om jag har blivit bättre på att hantera det genom åren. Tack och lov så är Patrik precis tvärtom så han har hjälp mig oerhört mycket med att balansera de här grejerna. Det är som han har blivit en saknad del av min hjärna, hur sjukt det än kan låta. Jag tar nästan inga beslut utan att rådfråga honom. Han hjälper mig att navigera rätt helt enkelt.

Hur som helst så har jag efter min utmattning återigen landat i att jag inte passar in någonstans. Känner mig lite som en udda fågel överallt. Som om jag får vara med men ändå inte riktigt. Har tänkt på det en del på sistone, själva fenomenet alltså. När det gäller mig personligen är det förmodligen mest i mitt huvud, men jag vet ju att det här är något många unga (och även äldre) människor känner så det är ett intressant fenomen att fundera lite kring. Jag tror att sociala medier bidrar mycket. Man matas varje dag på instagram med hur andra umgås, har sina gäng som är supertajta, har middagar och fester som man inte blir bjuden på och man undrar varför man själv står utanför. Och då är jag ändå en vuxen människa som VET att instagram inte har något med verkligheten att göra, hur är det då inte om man är ung? Det är inte särskilt svårt att känna sig misslyckad.

Men hej, det är verkligen inte synd om mig. Jag har en handfull människor som jag vet räknar mig till sin inre krets och som även jag har släppt in. Och så har jag ju Patrik och barnen, mitt viktigaste sammanhang. Jag har förstått och accepterat att jag troligen kommer att få dras med de här känslorna hela livet, man får bara försöka hitta verktyg för att hantera det. Ville mer bara få nån slags diskussion. Är det någon som känner igen sig i det här? Eller är jag även i detta sammanhang en udda fågel? 🙈🦉

  1. Jag kan skriva under på vart enda ord, förutom utbrändheten för där har jag inte varit.
    Har alltid en känsla av att inte passa in, en rädsla för att inte vara omtyckt.
    Tack för att du skriver och berättar öppenhjärtligt om detta!

    Kram 💕

  2. Hej fina du.

    Du är verkligen inte ensam. Har upplevt precis samma sak hela mitt liv. Nästan lite läskigt o läsa ditt inlägg för jag har verkligen känt exakt samma hela livet. Att jag inte passar in. Upplever fof detta på vuxna dar.. man är med men ändå inte.
    Är oxå extremt duktig på o anpassa mig i de flesta situationer o ofta den som pratar får folk o skratta etc. men känner ändå att jag inte passar in.
    Har oxå hittat kärleken som är mitt stora stöd o mina barn såklart. O en handfull vänner men känslan att inte passa in finns där på jobbet i nya sällskap etc.
    Brände ut mig förra året o har efter de blivit ännu mer hsp o känner troligtvis av de ännu mer. Men du är inte ensam vi är fler som känner detta<3
    Stor kram Jennie

    1. Hej Jennie!
      Känner igen mig i allt du skriver. Även min HSP har blivit jobbigare efter utmattningen. Stor kram till dig 💕

  3. Ååå du är inte udda alls Jessica. Men du är modig. Och jag tror många känner igen sig i din beskrivning. Jag med till delar. Och jag berörs massor av det du beskriver om barn/ungdomar, som likt ”oss vuxna” inte förstår – på samma sätt – att Instagram bara är en bråkdel av ”hela sanningen”. Jag har två tonårsdöttrar och jag försöker verkligen ge dem lugn och trygghet i detta. Det är inte så lätt.
    Ditt inlägg är så viktigt Jessica. Tack. Och tack för all inspiration. Imorse körde jag Almenäsintervaller. Det får mig att känna mig så stark och glad.
    Kramar

    1. Hej Rosita!
      Det är så viktigt att vi hjälper de unga att förstå att livet inte händer på sociala medier. Tror det är så lätt att bli olycklig då. Härligt med Almenäs-intervaller, fint att kunna inspirera. Kram 🤗

  4. Jag är exakt likadan och tycker det är extremt jobbigt att leva med detta. Och har precis som du varit sjukskriven just för att man alltid känner in stämningar, tar på sig alldeles för mycket ansvar och jobb för att vara omtyckt. Har lärt mig via psykolog att hantera mycket, men tror precis som du skriver att detta tyvärr är något man kommer dras med resten av sitt liv. Kram

    1. Hej Caroline!
      Även jag har i omgångar gått till psykolog för att lära mig hantera detta. Och det har blivit bättre, men som du säger – vi får nog leva med det helt enkelt. Kram 💜

  5. Tack för att du beskriver känslan så bra!! Var redan som barn en orolig själ och kände av alla sinnesstämningar och tog dem åt mig. Som vuxen (nu 45) så kan jag tänka att ja men det var ju för att jag är mer åt HSP. Detta följer mig än idag & som du beskriver det förmodligen kommer göra hela livet. Så här är jag! Jag har också supersvårt att hitta ett sammanhang, genom att jobba hur mycket som helst så identifierar jag mig lätt med jobbet,, men VEM är jag?? Svårt att hitta återhämtningen som man så väl behöver!
    Åter igen TACK för att du beskriver en känsla som ibland eller allt som oftast är svår att sätta ord på!
    Anna

    1. Hej Anna!
      Åh vad jag känner igen mig. Man identifierar sig med jobbet men när något händer där blir man helt vilsen. Stor kram till dig 💕

  6. Fint och personligt inlägg! Intressant att höra dina erfarenheter. Jag kan verkligen känna igen mig i känslan att vara välkommen överallt men att inte bli inbjuden/inräknad till den innersta kretsen. För min egen del har jag erfarenhet av att flytta många gånger under uppväxten och sedan även flyttat till en annan stad för att studera. Det har lett till en slags rotlöshet. Vad jag har förstått, utifrån det du sagt i Träningspodden, har du också flyttat en del. Kan det hänga ihop för dig med?

    1. Hej Karolina!
      JA! Det var detta jag inte fick med i texten. Tror det är exakt det det bottnar i faktiskt. Flyttade när jag var 13 och sen när jag var 15. Och efter gymnasiet hur många gånger som helst. Rotlösheten känner jag igen mig i. Tack för fina insikter! Kram 🌸

  7. Detta va som om jag läste om mig själv, kunde ha varit jag som skrivit detta.
    TACK för att du satte ord på känslor som jag aldrig har kunnat.
    Du är fantastiskt

    1. Hej Maria!
      Har tänkt på detta såååå många gånger i mitt liv, men det är ju inte direkt något man pratar med andra om. Så det fick till slut bli en liten text. Fint att man inte är ensam. Kram 💜

  8. Ja men ja! Precis så där känner jag, och har känt hela livet. Har landat i det nu i vuxen ålder och insett att det mest finns i mitt huvud men tonåren var riktigt jobbiga..
    Tack för att du så fint sätter ord på det 💕 Kram

    1. Hej Jennie!
      Håller med, tonåren var bitvis riktigt kämpig. Man får jobba med det hela livet tror jag. Fint om man kan känna igen sig i min text. Kram 💕

  9. Jag känner igen mig totalt i det du skriver!! Har alltid haft mycket bekanta/vänner men har aldrig varit inräknad som en i den inre kretsen. Är ofta ledsen över uteslutningen och får jobba med detta hela tiden…

    Det här inlägget betyder väldigt mycket och jag blir så glad att höra om fler som har samma känslor. Att det inte är något fel på mig som person!

    1. Hej Veronica! Vad skönt ändå att många känner igen sig i det. Ibland tror man att man är helt ensam om att känna så. Tror inte det är något fel på varken dig eller mig 😘 Stor kram

  10. Hej Jessica
    Äntligen har du satt ord på det jag känt under så många år!! Det är som om det är mig du skriver om🤭!
    Tack Jessica!!

    1. Hej Åsa! Det är inte så lätt att sätta ord på. Har tänkt på det extra mycket de senaste dagarna och kände att jag nog ville knåpa ihop en text om det. Det är lätt att hamna i att man tror att man är ensam om att känna så. Kram till dig

  11. ❤️ Börjar nästan gråta. Så. Spot. ON! TACK Jessica för att du skriver om detta. Du skriver det jag upplevt hela livet. Är 44 år idag och känner alltid in och känner av. Är det bra? Är det dåligt? Varför? Hur kan jag rädda detta? Tittade inte han/hon konstigt nu? Osv. Problemet, och det som tar så himla mycket energi, är grubblandet efter varje gång man känt in en situation. Har jag gjort något? Kunde jag gjort något annorlunda? Så håller det på. Jag brukar aldrig kommentera på soc medier men var tvungen nu för detta värmde – jag är inte själv i detta. Och precis som du skriver, alla andra viftar bort och menar att man inbillar sig. Överdriver. Överreagerar. Får ofta höra att jag är så glad. Alltid! Men det är på jobbet och i sociala sammanhang fast de som tyvärr får min negativa sida är mina närmsta för man orkar inte hålla ihop utan blir så slut när ventilen öppnas. Har tre barn och är separerad. Om man kan kalla en separation happy så är det det, vi tycker om varandra och sätter alltid barnen främst. Men i grunden orkade jag inte att det alltid var mina känslor som var det som blev en issue och mår så bra att få vara själv. Behöver space och bara få ha tyst omkring mig för att ladda om. Har sedan tre år bara fokus på barnen och mig själv, orkar inte ta in någon ny fast man gärna skulle vilja. Men orken finns inte. Eller handlar det om det du skriver, att ingen förstår känslobanorna, alla highs and lows. Jätteglad. Eller gråter när man blir arg. Avvaktande när det blir obekvämt eller överdrivet positiv för att allt ska vara så himla bra. Långt och osammanhängande kommentar här men ditt inlägg berörde mig verkligen. Har du eller någon tips på hur man kan acceptera och få detta till något positivt så skriv gärna om det. Igen, tack för att du är så öppen och tar upp detta. Förebild! Många och stora kramar till dig!!

    1. Hej fina du!
      Tack för din långa kommentar! Jag känner såååå igen mig i det mesta. Du beskriver det fantastiskt bra. Tack 🙏🏼💕

      1. 🙏🏼 Ja, verkar som många upplver samma sak. Blev så glad att läsa om tipset i ditt insta kommentarsfält om att lyssna på HSP-podden. Ska genast gå ut på PW med den i lurarna i söndagssolen. Fortsätt precis som du är! 💕🌟

    2. Åh jag tror (eller vet) att det är så många som har det som du. Och att det tar väldigt mycket energi att ständigt ta in stämningar och andras mående osv. Det är svårt att veta om det är HSP eller medberoende. (Medberoendet sker ju inte bara till en ickefungerande förälder tex, utan följer med i alla relationer).Tipset du efterfrågar heter samtalsterapi. Och ja, jag är partisk då jag själv är samtalsterapeut. Men det viktiga är att inte bara säga; sådan här är jag (det är ingen diagnos), utan jobba med det för annars finns risken att det bränner ut dig. Nu vet jag alldeles för lite om dig Jessica men risken finns att detta bränner ut dig mer än att ha mycket jobb…
      Kram och ha en fin helg.

  12. Då är JAG inte helt ensam i denna känslan. Skönt!
    Att ständigt känns sig obekväm och och att stå utanför. Att inte nå ända in. När ens yttre visar en stark och social sida och ens inte mest vill skrika, varför blir jag inte en del av er. Svårt, mycket svårt och lätt att dra sig undan. Skönt att du satte ord på det 💖
    Fick precis mitt 3:e barn o fyllde 40 i somras, inte direkt den situation andra i min umgängeskrets befinner sig i. Skapar också ett visst utanförskap. Men jag försöker njuta av livet ändå. Kram till dig!

  13. Du är absolut inte ensam. Jag får hela tiden arbeta med mig själv för att inte ta åt mig för mycket och tappa självkänslan. Tycker alltid att ”alla andra” har så många vänner. Att alla andra på jobbet umgås med varandra och att jag aldrig får vara med, fast jag vet att det många gånger helt enkelt inte är sant. I mitt fall tror jag det grundar sig i att jag inte har någon kontakt med min pappa. Att inte ”duga” för en förälder gör det svårt att vara bra nog sen.

    1. Hej Lilly!
      Ja man får verkligen jobba med självkänslan när man är HSP. Har gjort det hela livet och arbetet pågår än. Kan nog bottna i många saker, ligger nog mkt i det du skriver! Kram 🌸

  14. Wow, du satte ord på hur jag har känt i hela mitt liv. Jag har aldrig haft det där gänget som många andra har. Kan säga till alla högtider som många vänner har eller gör tillsammans var jag aldrig delaktig. Man var med men ändå inte. I vuxen ålder drabbades jag av utmattning/utbrändhet för fem år sedan. Nu efter alla år känner jag att jag har en lite ”krets” men inte som ett gäng som firar semestrar eller högtider ihop, utan det gör jag med min ”stomme” min familj, jag, sambon och våra två barn. Ibland kan det kännas skit att det bara är vi men ibland är det rätt skönt också. Jag försöker se det ljusa i det hela och vara tacksam, för i mina yngre vuxna år satt jag ensam och inte var med. Men ja jag är nog också en HSP, har försökt att inte känna in när jag är iväg på mingel och sådant när man är i olika företagsmiljöer men alltså ibland kan jag sitta och böla efter sådana… Vet ej om adet har med utbrändheten eller HSP att göra..

    Men all heder till dig Jessica som drar upp detta ämne! Så viktigt för människor som inte tänker på det eller inte har kommit underfull med att de är HSP.

    Tack🙏❤️

    Många värmande kramar från Elina

    1. Hej Elina!
      Nu när jag har läst många kommentarer börjar jag misstänka att det finns ett samband mellan HSP och utmattning. Önskar att det börjar forskas mer på detta. Stor kram till dig 💜

  15. Taget ur mitt liv kändes det som när jag läste det du skrivit. Ibland glömmer man bort att fler har det likadant, är skönt att läsa det här och komma på att jag inte är ensam att känna och uppleva saker så.

    1. Hej Emelie!
      Det var lite därför jag skrev inlägget, ville veta om andra också känner så. Och det verkar som om jag inte är ensam i det 💕 Kram

  16. Tack för att delar med dig💕

    Jag har hela mitt liv känt mig som en udda fågel i nästan alla sammanhang, känner mig fortfarande som detta. Många gånger känt mig ensam trots att man har människor runt omkring sig. Väldigt känslig som du beskriver för fändring av stämningar i ett rum med människor. Jag har alltid gått på magkänslan som jag sagt och varit väldigt duktig på att läsa av situationer och människor. Dock har även jag väldigt lätt för att ta åt mig, även om jag inte visar det oftast äter det bort en bit av mig när något sådant händer. När man är en sådan HSP så måste man kämpa med att sätta upp en försvarsmur för okänsliga människors grodor och beteende. Men alla dagar är man inte stark och då låter man okänsliga människors fadäser komma åt en. Jag lärt mig att successivt skaffa mig lite tjockare hud och mer skinn på näsan och försöka tänka att det är ganska synd om de okänsliga människorna där ute.

    1. Hej Tina!
      Exakt så! Vad bra skrivet. Känner igen mig. Tjock ut och skinn på näsan har skaffats genom åren även här. Kram 💜

  17. Tack för dina ärliga, känsliga och fina ord Jessica. Har aldrig kunnat beskriva själv, men precis sådär upplever jag alltid mig själv.
    Det är så enormt tröttsamt att vara känslig för olika stämningar och att alltid tolka det som att den är jag själv som inte passar in.
    Att ifrågasätta om jag duger och är omtyckt fast jag vet att jag är allt det där. Det är ju bara alla känslor som tar över.
    Tack för tipset om att en partner kan balansera upp, att man kan bli komplett med hjälp från någon annan.
    Och främst, tack för att du tar dig tid att skriva, vågar dela med dig och stå upp för allt detta. Du gav just mig lite mer sammanhang och gemenskap! <3

    1. Hej Sandra!
      Så bra skrivet, håller med. Det sägs ju ofta att man inte ska behöva någon annan för att bli hel, men ibland kan en människa med helt andra egenskaper ge balans i livet. Stor kram 💕

  18. Dina ord träffar mig rakt i hjärtat! Var i går på en underbar, galen, rolig möhippa med kompisar och ytliga bekanta- känner mig ÄNDÅ ensam mitt i allt det.
    Vill inte känna mig så men gör det ändå och det är tung känsla som griper tag i mig.
    Varm kram till dig

  19. Meen som alltid lyckas du sätta ord på känslan… Det skulle ju kunna vara mig du skriver om. Har precis avslutat en anställning där jag gick på magkänslan. Jag behövdes men ingen såg mina kvalifikationer utan såg mig som ett hot. Att känna sig utanför men samtidigt veta att man ingår i någons inre krets. Jag orkade inte utan insåg att gör jag inget åt det medans tid finnes kommer jag att gå i väggen. Jag har ett motto som många i min omgivning inte riktigt förstår men jag säger och står för det ~Ensam är stark ❣Gillar din ärlighet i allt som du delar med dig av. Ha en underbar söndag ❤

    1. Hej Jenny!
      Så fint att du kan känna igen dig i min text. Hoppades att någon skulle göra det. Du fattade helt säkert rätt beslut med jobbet. Kram 🌸

    2. Jag känner som du,men har ett nytt favoritord som jag lärt mig av att läsa P-G Gyllenhammars självbiografi. OBEROENDE är stark❤

  20. Jag vet inte vart jag ska börja… Jag sitter här med tårar i ögonen för jag kände igen mig i allt du skrev om att känna sig utanför, och att inte passa in. Jag är 28 år, ofrivilligt barnlös och väntar på ivf behandling, och känner mig fortfarande lika utanför som jag gjorde när jag var 15.

  21. Precis så är det. Inte lätt men också en fantastisk tillgång när man lär sig att hantera det. Kram❤️⭐️🙏🏻⭐️❤️

  22. Tack för ditt inlägg, är också hsp. Har hittat en ”Patrik” jag med och det är helt fantastiskt. Jag har skalat av min inre krets ordentligt och lyckats att inte bry mig om sociala media. Tror man måste acceptera sig själv och lära sig tycka om sig själv. Stora middagar ger inte mig energi då man som du säger tar på sig ansvar för stämningen o hålla koll på att alla har det bra. Jag lärde mig också av min kurator att som hsp känner man av samhällets normer och krav ännu mer än andra och därför blir ännu mer stressad av känslan att man ska ha det perfekta livet med vänner, middagar , ett tjejgäng.

  23. Hejsan 🙂 Åh vad jag känner igen mig i din text. Vad fint att du delar med dig, det är så viktigt att det pratas om. Jag är 22 år gammal och blev utmattad hösten 2017. Det var den tuffaste tiden i mitt liv där jag förutom mitt dåliga sjukdomstillstånd förlorade mina närmsta vänner just för att som inte kunde förstå mig. Ena dagen kanske jag orkade lite och sen fick jag ett bakslag i flera dagar.. eftersom att det inte alltid syntes på utsidan så trodde de inte att jag var så sjuk som jag faktiskt var. Det blev lite som en identitetskris när jag gick igen utmattningen och fick kämpa med självkänslan. Under tiden läste jag på om HSP och så många bitar föll på plats. Varför jag är som jag är. Tror att det är en av anledningarna varför jag blev sjuk. Vissa dagar är tuffare än andra men som du skriver, man får inte glömma de fina människor som man har kvar i sitt liv och de som verkligen finns där för en. Dom relationerna är de finaste ❤️

  24. + 1 på den! Har hela livet känt exakt så. Just nu, nytt jobb efter föräldraledigthet, skola in 6 åring som också är hsp i skolan och minsting(lika gammal som Sam) på förskola. Är helt slut, vill mest bara gråta för alla känslor som pågår hela tiden, känner mig hudlös. Tack för att du delar med dig och sätter ord på det många hållet inom sig ❤️

  25. Blev alldeles tårögd när jag läste, kunde lika väl varit jag som skrivit allt det där. Som om du satte fingret på en känsla som alltid varit med och fortfarande finns kvar.
    <3

  26. Vilket underbart naket och ärligt inlägg . Känner igen mig på pricken . Kunde lika gärna varit jag som skrivit denna texten . Tack för att du delar med dig och också visar att det är fler som går och bör på denna känslan .

  27. När jag var yngre tyckte jag att min idrott var jätte rolig men jobbigt med en bedömningsport. Trots flertalet SM-guld var det lika jobbigt. Nu i vuxen ålder är det så jobbigt att känna precis som du Jessica! Jag var tvungen sluta i vården trots 15 år där för jag klarade inte av att bära alla känslor som jag fick drunkna i varje dag i alla andras känslor. Mitt medlidande äter upp mig, känner mig aldrig tillräcklig trots att jag vet att jag varje dag gör mer än man kan. Nu jobbar jag med annat som gör jag mår bättre. Har världens bästa man som är mitt stöd i livet. Har flera barn men märker att min son verkar vara en HSP person och det är tufft att se och jag hoppas jag kan vara han stöd i livet om han vill det och det viktigaste är att ÄLSKA sig själv! Tack Jessica du är en sann förebild!

  28. Åh herregud Jessica. Har aldrig tänkt på att det finns en diagnos på mitt tillstånd. I hela mitt liv har jag trott att folk pratar om mig. Både på jobb och i skolan. Är nu 35 år och tror forfarande det. Jag kommer aldrig någon riktigt nära vilket kanske egentligen inte beror på en diagnos. Men jag har alltid känt att jag inte orkar med andra människor, inte orkar engagera mig i andras problem vilket leder till att jag aldrig kommer någon nära. Kanske beror det på att jag lägger min energi på fel tankar. Jag kände att det blev mycket värre 2007 när Facebook kom. Plötsligt kunde jag se vad alla andra gjorde HELA TIDEN. Så sjukt stressande! Jag har nog ändå accepterat att det är såhär jag är och försöker ignorera alla fester och middagar som man inte är bjuden på. Jag har en stor familj med bonusbarn och egna barn och känner att jag måste och vill lägga min energi där. Tack för att du tar upp ämnet. Är nog väldigt viktigt för alla unga. Och uppenbarligen för mig att höra att andra är som mig. Beundrar dig och blir glad av dig.
    Kram

  29. Känner verkligen igen mig! Du får gärna skriva inlägg framöver ifall du har några bra knep/taktiker du tar till när du känner att någon inte gillar dig/det är dålig stämning i en grupp. Det är något som tar väldigt mycket energi och som jag själv inte riktigt landat i hur jag ska hantera än

  30. Jag kan skriva under på varenda känsla och varenda tanke. Det är så energikrävande och frustrerande att inte orka det andra orka. Att känna att en helg på landet med vänner låter helt underbart, men det är så fruktansvärt jobbigt för varje moment kräver så mycket. Alla måste vara glada, nöjda med maten, ta foto till sociala medier och skratta och vara innerliga och allt kommer an på…mig? Självpåtaget ansvar, men omöjligt att koppla av. I mitt fall ledde oförmåga att koppla av till en ätstörning och depression. I ditt fall en flykt i jobb som kraschade i utmattning. Olika symptom på samma sak, misstänker jag.
    I mitt (och misstänker jag: även ditt) fall så är jag även en duktig flicka som alltid ska behaga alla och prestera och leverera. Om man då lyssnar på ALLA signaler, även de allra minsta och de som hjärnan själv hittar på, ja då orkar man nog inte till slut. Jag tror det handlar om balans och strategi och synliggörande. Så stort tack för att du startar denna viktiga diskussion!
    Ps. Löpningen hjälper mig. Och tystnad.

  31. I mångt och mycket känner jag så väl igen mig. Jag var alltid den som räckte upp handen på alla föräldramöten för att undvika den pinsamma tystnaden som uppstod när klassföräldrar skulle väljas. Jag var den som utan att tänka sa att ” självklart bakar jag 350 lussebullar” när skolan skulle ha lussetåg. Missade aldrig ett möte på föris, skola, jobb eller i alla föreningar jag var med i. Detta till trots att jag då hade fyra småbarn jobbade 75% på förlossningen/BB och hade ett stort hus. Men så en dag var jag inne hos en granne och hon bjöd mig på vin. Jag hade då aldrig varit något större fan av rödvin men det var det hon hade hemma så jag tog ett halvt glas ( som jag inte ens drack upp). På natten fick jag urtikaria ( nässelutslag ) och mina fingrar svullnade upp så maken fick i panik klippa av mina vigselringar. Så hade jag i ung tre dagar men körde på som vanligt ändå. Sedan kom dagen som förändrade mitt liv, ja iaf början till förändringen. Jag skulle innan mitt em-skift började fixa huset, laga middagen ( så maken skulle slippa) och så skulle jag handla. Men när jag kom in i affären var det som om något tog ett strupgrepp på mig och jag fick inte luft. På något sätt måste jag ha tagit mig hem och ringer VC som hör hur jag låter och som säger du måste hit nu! Bodde då nära så jag var där på några minuter och där stod dom beredda med syrgas och mediciner. Men tummarna gick och jag blev bara sämre varpå ambulans kom och jag hamnade på sjukhuset i en vecka. Där och då sa dom att jag var allergisk mot många saker bl.a. histamin som det finns mycket av i speciellt rödvin och sen rafsade dom upp en hel del andra saker som jag också tydligen inte tålde. MEN jag visste att detta var min kropps sätt att säga nu räcker det människa!! Där och då bestämmer jag mig för att lugnt luta mig tillbaka OM jag gick på föräldrarmötena, absolut inte baka ett enda dugg till skolan och helt ge upp kontrollen. Mina barn och min man var och är det viktigaste i mitt liv inte vad andra tycker och tänker. Jag behöver inte vara den som alla ska tycka om. Det här är jag och ni får ta mig som jag är med fel och brister men även med mina positiva och empatiska sidor. Nu är jag mycket äldre än dig och jag kan lova dig att även du kommer att landa i ett mjukt moln av självsäkerhet där du sätter dig själv och din familj först i alla lägen. Ursäkta långt inlägg men ville dela med mig att cirkeln går att bryta om man bara lär sig att sätta sig själv först….jämnt. Kram

  32. Känner också igen mig! Är väldigt känslig för stämningar och när det bara är jag som upplever dem så ”inbillar jag mig bara”. Och tolkar också fel, ofta till min egen nackdel. Tänker att folk inte tycker om mig.

    Kommer inte heller någon riktigt nära. Det finns alltid en distans. Trodde jag var ensam om det så skönt att läsa att jag inte är det.

    Väldigt starkt och modigt att dela med dig av detta!

  33. Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Jag känner också att jag inte passar in eller får komma in i någon inte krets. Va skönt att höra att du har några inre vänner. Jag känner mig ensammast i världen. Jag har min familj men det känns som om de inte riktigt förstår mig och mina tankar.
    Gott att du har en man som älskar och tar hand om dig! Även om det är tungt så är det ändå skönt att komma till en sån här insikt. Heja dig! Jag hoppas komma till en sån punkt i livet också.

  34. Oj vad jag känner igen mig i ditt inlägg. Tack för att du lägger ut det här. Det här betydde jättemkt för mig att läsa. ❤️

  35. Passar precis in på mig, mår urdåligt. Har alltid hållit en låg profil för att inte störa, så får man höra efter flera år att man är dryg… Nu vet jag inte, är hur osäker som helst vid folksamlingar och får ångest efteråt.
    Kram💖

  36. Så värdefullt inlägg Jessica. Har kommit på att jag är rätt introvert o även HSP o för att klara av sociala tillställningar som bara gav ångest var jag tvungen att dricka mycket alkohol o bli rätt full. SUCK!
    Jag känner alltid av olika energier och blir tokig av detta. Ibland tänker jag att jag lägger locket på på en kastrull för att inte tänka på den människan som kanske påverkar mig mest i ett sammanhang och som gör det även om jag inte träffar den. Ibland tänker jag att jag går in i en bubbla som omsluter mig och där kan ingen komma in. Ja det va lite från mig Kram

  37. Vill bara säga TACK! Så viktigt inlägg! Känner igen mig på pricken och kämpar med det varje dag. Människor tror att jag är social, men egentligen har jag inga nära vänner och ett stort behov av lugn och ro. Vill helst bara umgås med min man och mina barn. Allt annat kräver mycket energi. Nackdelen är nästan att man spelar spelet för bra.

  38. Känner igen mig massor. Tror också att jag är en HSP och går ofta runt och tänker att folk tycker jag är knäpp, dum etc. Har också en stark integritet och har svårt att släppa folk in på livet. Men med åren (är 42) har jag blivit mer och mer bekväm med detta. Jag vet vem jag är och jag har min familj och några nära vänner. Jag är jag helt enkelt.

  39. Men alltså….. när jag läser detta så skulle det kunna vara jag själv som skrivit det. Det stämmer in på mitt liv, på pricken.
    Har aldrig fått uttalat att jag är en HSP, men detta får mig ju verkligen att öppna upp ögonen. Man känner aldrig att man passar in, men jag känner aldrig heller att folk tycker illa om mig. Men jag är inte den person man tänker på i första taget när det är någonting som ska hända/fixas. Men man kan aldrig ta upp det med folk utan att man får det att kännas som man har en offerkofta. Folk förstår inte. För man själv kan ju knappt förstå?! Tack för du tog upp detta ämne till ytan… känns ändå väldigt skönt att veta att man inte är ensam/knäpp.
    Stor kram till dig.

  40. Jag känner igen mig och är hsp. För mig är det viktigt att återhämta mig mycket med egen tid. Inte göra så mycket på samma dag, om det inte går att planera så planerar jag nästa dag som lugnare dag.

  41. Hej,
    Är så otroligt glad att du lyfter detta och jag vet att du absolut inte är ensam. Jag känner igen mig i varenda sak som du skriver. Det är inte lätt och så fort jag känner att jag har sämre perioder så gör sig min olikhet på mind ännu rysligares jag känner mig udda och passar inte in i de ”normala” sociala sammanhangen.

  42. Jag känner likadant men har iofs inget behov av att bonda stark med någon. Jag har min familj som består av man o barn o djur. Har även en familj som jag växt upp i som jag håller kär. Det räcker dock och väl för mig.
    Jag umgås med folk men har inget behov av att bonda med vänner.

    Har också varit utmattad och är på väg tillbaka. Det jag har lärt mig mest från det är att ju sämre jag mår desto mer egocentrerad blir jag. Då är det jättesvårt att se något annat än att allt är pga mig.
    Ex. personen som gick förbi mig såg sur ut, vad har jag gjort?
    Är jag inne i en bra period tänker jag istället:
    Personen som gick förbi mig såg sur ut, vad tråkigt för hen.

    Vi människor är starkare än vi tror. När något sker är det tungt, men se tillbaka i tiden och tänk vad du har åstadkommit! ❤

  43. Likadant för mig. När jag för några år sen förstod att jag var hsp började jag medvetet välja bort vissa sammanhang pga all energi som gick åt efteråt. För mig är allt studsande i huvudet av alla intryck jobbigast. Sen är jag introvert hsp istället för extrovert vilket jag hade önskat, är man extrovert märker ingen att man känner sig som en udda fågel.

  44. Hej Jessica, Hej alla ni andra!
    Först,något roligt,som händer oss HSP;are ofta…..Jag är inget sociala media fan, har insta,följer vänner,och typ Nasa,oprah, av svenska ”kändisar” bara David Hellenius,Johan Rehborg,för humor är mitt bästa ”vapen”….så,av en händelse tittade jag in.på din insta idag,och läste ditt inlägg. Blev så rörd,för jag har exakt samma upplevelser,haft exakt samma strategier,och också varit utbränd några ggr! Jag vill lyfta fram det positiva med att vara HSP i detta inlägg,och dela med mig. För 6år sedan gick jag i terapi. Min psykolog,underbara Anna-Britta,konstaterade efter 10min prat att jag var HSP. Hade då aldrig hört talas om det. Och blev inte glad. Har en ”ovilja” för box/sätta i fack tänk…2 dagar senare,tar jag en.privat lektion i yoga på Hagabadet i Gbg. Han nämner HSP efter ,återigen, vi pratat en.kort stund. Jag fick bra litteratur av min.psykolog att läsa,och Martin,yoga läraren gav mig värdefulla tips:
    1) vår intuition är en unik intelligens, vi känner oss för,och vi leds på något sätt till de svar vi behöver,när vi är i balans. Likså, drar vi.oss undan människor /miljöer som inte är bra för oss, omedvetet. Wow!vilken power! Tänk att vi har en.inre kompass som ”scannar” åt oss.
    2) för att lita på den.kompassen, behöver vi balans,mkt natur,djur,barn,stillhet. Lära oss tyda våra egna känslor och rädslor,så att man.med säkerhet vet vad som är vårt och andras+jobba med självförtroende,självrespekt,självacceptans,självkärlek. Det behöver alla. Jag pluggar till Mental Tränare för Lars-Erik Uneståhl-,det bygger på idrottspsykologi och positiv psykologi,så jag har lärt mig att träna hjärnan är lika viktigt som kroppen. Allt är en färskvara. Genom terapin har jag lärt att vi HSP behöver extra träning. För omgivningen vill gärna säga att vi tänker/känner fel eller förmkt.
    3) inte träna förnkt introverta saker typ meditation,lugn yoga….focus bör vara på fysik tuffare aktivitet tex asthanga yoga,boxning,dans ect….detta för att vi har redan hög känslighet-behöver inte jobba på att känna mer. Utan svettas ut/ge utlopp för allt vi ”sugit” in….hans rek var att max 2-3,ggr/v utöva lugn yoga/meditation…
    4)Bra böcker: drukna inte i dina känslor. Om HSP skriven av 2 psykologer. Dem skriver även om dem andra 80% som inte är HSP. För mig var det nyttigt att även förstå det. För jag ramlade in i känslan av att så många var så känslokalla….
    5)generellt sätt(alla HSP är olika) är vi känsliga för medeciner,ppiller,alkohol,tobak….svarar bra på örter energiterapi…..vatten,salta bad,eteriska oljor. Jag personligen är skör/stark. Vilket gett mig en helt galet hög smärtgräns,har aldrig gillat medecin, den ända jag ätit är hormoner(ppiller),och fick kraftiga biverkningar.
    6)vi känner mkt åt olika håll. Extrem glädje åt saker ingen lägger märke till, och tvärtom, jag kan gråta ihjäl mig när jag ser idrottare lyckas, ett barn som far illa, när LillBabs dog,Prinsessan Diana…jag kände ju ingen av dem förståss ;)..men kan helt uppslukas av känslan,och totalt glömma mig själv ochina egna egna behov…om man är medveten om det, så kan man vända det lika snabbt….dvs sätta på bra musik, bra film…
    7)prata om och fokusera på allt det bästa m att vara HSP. Göra sin röst stark. TA sin.plats,men.ingen annans plats,som min yoga lärare brukar säga. Alla behöver inte förstå eller tycka om en. Lägg focus på att förstå dig själv och alla sina tillgångar. Fråga sig själv, på vilket sätt kan man använda sina resurser på bästa sätt,för SIG SJÄLV, och för andra.
    Jag lär mig hela tiden nytt. Och just att vara ensam i sina upplevelser/känna utanförskap sliter jag med då och då…idag var en sån dag,varför jag blev SÅ glad att läsa ditt blogg inlägg Jessica! Och vet du, när jag såg dig på OS sändningen(älskar att se på idrott),visste jag att du var HSP. Blir glad för att ngt min psykolog lärde mig var sjölvfeedback. Att när en.intution stämmer, ska man ge sig beröm,då förstärks självtilliten.
    Ibland har jag moments där jag tycker d är superjobbigt att ta in så mkt. Vill bara sitta på en fest o vara självupptagen o ha kul själv utan att läsa in och av och höja andra…..men så får man lära sig acceptera. Kunde varit värre.
    Detta inlägg blev långt. Hade kunnat skriva såå mkt mer.
    Vill bara avsluta med massa kramar till er alla. Och önskar att ni lär känna era gåvor. Och detta är jätteviktigt,höll på att glömma det. Det finns vetenskapliga bevis på att vi som.är HSP ;are, mer än andra,drar till oss människor med narcissistiska drag! Dem är våra motpoler. Så d kan bli en attraktion pga dem har allt det vi inte har så att säga…..och hade jag vetat det,hade jag sluppit min senaste utbrändhet. Jag har alltid valt att se det goda i alla. Och ja Jessica,som du skriver, det är en tråkig insikt att lära sig att folk ljuger, har låg moral,utnyttjande ect…..men alla människor har nog läxor att lära, och vi som vill ha frd,kärlek,balans, får kanske skapa det inom.oss,med familj,genom yrket…och oxå lära att det finns människor som inte vill väl. Deepak Chopra har sagt det vi ett tillfälle. Det kommer alltid att finnas plus/minus positivt/negativt…utan dessa sker ingen.utveckling. ingen dynamik. Så vi kan.lära oss att inte ta saker personligt.
    Återigen,
    Kramar till er alla! Vi är små diamanter som är viktiga. ❤❤❤

  45. Åh, vad du satte ord på mina känslor! Just som du beskriver det har jag haft det i hela mitt liv. Jag är snart 45 år men att känna av stämningar och vara överkänslig blir bara värre med åren. Nu projicerar jag nog det även på mina barn för jag blir livrädd när de inte får vara med eller inte har kompisar.
    Att jag till yrket arbetar som chef gör det ju inte bättre med utanförskapet. Men genom åren har jag försökt vända det till något positivt. Jag har empati som få och kan ofta styra samtal och stämningar på jobbet åt rätt håll. Och många medarbetare tycker jag är den bästa chef de haft! Kanske har jag ändå HSP att tacka för det!

  46. Exakt så för mig med. Passar heller inte in i grupper där alla blir tjenis med varandra direkt. Men jag tänker att det vi har är integritet. Det är sunt att inte släppa människor nära innan man känner dem, tycker jag. Dessutom tror jag många av de där andra är skitosäkra. Det är teater och på låtsas. Mycket är ju dessutom det i den bransch vi båda jobbar i. Människor drar nytta av andra för att klättra på karriärstegen och bli bjudna på rätt fester. Spyr på detta och vill aldrig bli den som slukar det med hull och hår. Tack för ditt ärliga inlägg.

  47. Jag gillar verkligen att du delar med dig av detta. Det sätter verkligen ord på hur jag känner mig ofta. Värst är det vissa dagar på månaden då jag känner mig ensam, utanför i alla sammanhang och deppig.

  48. Hej! Känner igen mig i det där med sammanhang. Är inte HSP vad jag vet men är en väldig känslomänniska. Har alltid haft en halvdålig självkänsla som gjort att jag dragit mig undan. Om jag inte blir bjuden så vill de ju inte ha mig med. Precis som du är jag en i kretsen på jobbet men privat har jag spenderat så många helger i fosterställning och gråtit för jag kännt mig ensam.
    För två år sen fick jag nog. Jag började bjuda in dem jag ville ha i ”min” krets. Till
    Middagar. Till fika promenader osv. Det visade sig att man trodde att jag alltid var upptagen osv. Och det är ju svårt att bryta mönster och hänga med nya vänner när man har en bas. Ska nämnas att jag separerade och bytte stad så jag fick liksom börja om.
    Nu har jag min krets. Med de jag valt och vill vara med och som vill vara med mig. Inte alla som jag började med och inte så många. Men helt klart en liten skock vänner jag valt och som valt mig.
    Kram

  49. Men hjälp! Så på pricken hur jag känner! Jag tror att känslan av utanförskap är en av anledningarna till att jag drabbades av ätstörningar/anorexi i tonåren, men har aldrig fattat att det hänger ihop med att jag är en HSP. Nu fattar jag också varför jag aldrig haft det där gänget som jag så många gånger önskat och avundats andra. Tack för att du delar med dig!!! Så skönt att veta att man inte är ensam. Och vilken insikt du gav mig!

  50. Hej Jessica!
    Du är en fantastisk förebild! Det är tack vare dig så många vågar öppna upp sig.

    Jag insåg för två år sedan, efter att jag blev sjukskriven för utmattnings syndrom att jag är HSP.
    Började läsa om det på nätet och det var som att alla bitar föll på plats. Jag är extremt känslig för andras sinnes stämningar, och analyserar alltid mig själv efter mötet med andra människor. Ibland vågar jag säga vad jag tycker och då ältar jag efteråt om de andra ogillar det jag sa. Ibland håller jag bara med för att passa in och då ältar jag det efteråt och mår dåligt. Har ett extremt behov av att inte någon ska tycka illa om mig. Det slutar ofta med att jag efter sociala sammanhang är helt slut för att jag har så många situationer och samtal att bearbeta, och funderar kring om de gillar/ogillar mig?

    Jag hade många olika vänner som liten och sökte uppmärksamhet genom att bjuda på mig själv. Men det slutade alltid med massa ångest. Kände mig som en udda fågel.

    I vuxen ålder så valde jag ett yrke inom ett företag som många vill till. Jag hamnade ”äntligen” i klicken, men ack så felplacerad jag kännt mig hela tiden. Alla pratar karriär och vill bli chefer. Men vill jag egentligen det här????
    När min först födda dotter var 2 år och jag jobbade i högt tempo, kollapsade jag till slut. Jag liksom kände mig som en labil mamma som stressade i en bransch jag egentligen inte gillar.

    Nu har två år gått och jag har lärt mig att umgås med de människor som ger mig energi. Hårdhudade människor ger jag inge utrymme till privat. Har även öppnat upp mig för några vänner, grannar som jag haft lätt för stt prata med och vilken respons, och funnit två HSP:are som liksom jag inte heller vågat prata om det. Jag har insett och jag trivs bättre med likasinnade, där jag vågar vara mig själv.
    Min samb är min raka motsats, men har aldrig dömt mig och stöttar mig i allt jag gör. Känns oxå skönt att kunna förklara varför jag då och då blir lite nedstämd.

    Jag funderar mkt kring just val av yrke, och läste om att vi HSP:are behövs där ute i denna tuffa/hårda klimat som ett viktigt komplement. Tror jag vill jobba mer med människor, och har ”nog”bestämt mig för att byta bana efter mamma ledigheten med nr 2. Måste bara komma på vad:) Vet att jag är så extremt lättpåverkad vad andra tycker så håller detta för mig själv tills jag bestämt mig!

    Har oxå lärt mig att återhämtning är nyckeln för mig som HSP:are. Tex behöver jag vara själv mycket, både i hemmet och även på andra harmoniska lugna platser. Åkte till yasuragi själv, helt fantastiskt. Träningen är även jätte viktig, man blir mycket mer positiv. Ver oxå att jag blir extremt stresssad av stora offentliga platser.

    Man kan säga att jag börjar hitta en väg som funkar. Har själv en dotter som visar på samma personlighet och jag vill verkligen hjälpa henne till att stärka självkänslan. För vi är tillräckligt bra, och ja vi är älskvärda❤️

    Stor kram till dig Jessica och tack för att du lyfter detta ämne, så viktigt!!!

  51. OJ vad jag känner igen mig!!!!Jag är oxå en HSP och känner av stämningar väldigt lätt.. det tar mycket energi. Tack för att du delar med dig av dina tankar!!

  52. Såå bra skrivet och igenkänningen är spot on. Tack för att du delar med dig, känns så skönt att läsa och känna att man inte är ensam med alla dessa tankar och känslor 🙏🏻❤️

  53. Hej Jessica,
    Jag visste faktiskt inte ens att det fanns något som hette HSP, men herregud, du beskriver mig på pricken!!! Mår så otroligt dåligt av att befinna mig på tex en arbetsplats med dålig stämning, man känner hur det viskas och tisslas och tasslas och tyvärr har det visat sig till slut att jag haft rätt till min oro. Min senaste utmattning (har haft två, tyvärr) berodde till allra största delen på all negativ energi och ren mobbning på arbetsplatsen. Och ja, jag är en väldigt känslig person, och det är jag väl medveten om, och försöker att inte ta åt mig av mycket som händer, men det är väldigt svårt. Tack för att du skriver om detta, det känns lite bättre att veta att man inte är ensam i detta!!!! Stor kram!!!!!

  54. Har genom åren haft en känsla som säger att jag inte räcker till. Blev mobbad och utfryst i skolan under flera år, 2014 gick jag in i väggen och i det läget kom många konstiga tankar, tankar som i många fall var ruggiga. I det läget var det tur att min fru stöttade mig annars hade jag nog inte varit i livet idag. Jag önskar dig allt gott i framtiden och framför allt: Var stolt över dig själv, du har gjort så gott du kan idag också. Kram / Mats

  55. Hejdu Jessica, jag har själv, hela mitt Liv känt mej utanför på ett sätt jag-
    heller aldrig förstått! Beskrivningen du gör, passar precis in på mej själv.
    Känslig för stämmningar, inte känna att man passar in i grupper, etc
    Detta har format hela mitt Liv, har aldrig haft en riktig nära vän, i hela mitt-
    Liv, utom under skoltiden, då jag hade en del kamrater. Jag fyllde 57år iår
    har inga nära vänner, bara syskon och min fru och son, som jag älskar.
    Nu för tiden, känner jag ett stort tomrum i mitt inre, utan min familj, hade-
    det nog varit nattsvart, men det är dom som håller mej över vattenytan!

  56. Här är en till som känner igen sig exakt i din beskrivning. Tack för att du delar med dig ♥ Jag har alltid ”jobbat” med mig själv i tankarna, och även gått olika kurser i personlig utveckling, för att förstå mig själv och varför jag upplever mig mer utanför kretsar mm. När jag för några år sedan läste boken Drunka inte i dina känslor blev det så mycket lättare förstå mig själv, som tydlig HSP, och att acceptera mig själv. Vilken lättnad! Men jag brottas ändå återkommande med samma tankar som du, att man inte det där täta tjejgänget som firar gemensamma jämna födelsedagar mm. Observerar dock att alla andra egentligen inte har det så, men som HSP är man ju så känslig och analyserande och därför blir det säkert mycket större för oss att känna sig utanför eller att man inte har sitt ”tjejgäng”. Särskilt när andra pratar om det. Även om jag har några närmare vänner och ganska många bekanta.

  57. Det var nästan som att läsa om mig själv! Jag har aldrig känt att jag passar in, tycker alltid att alla andra har någon och att de inte gillar mig. Är det konstig stämning på en tillställning eller på jobbet inbillar jag mig att det beror på mig. Blir jag/familjen inte inbjudna till saker beror det såklart på mig. Det är en märklig känsla att vilja passa in och vilja vara med/ ha fler vänner samtidigt som jag är introvert och egentligen inte orkar eller vill. Efter min utmattningsdepression för några år sedan har jag ännu mindre energi, men jag VILL bli inkluderad. I strävan efter att passa in överallt har jag aldrig riktigt hittat mig själv, vetat vem jag faktiskt är. Jag hatar att stå i centrum men försöker samtidigt skämta och höja stämningen på fest och jobb, det känns som mitt ansvar.

    Mitt eget lilla gäng består av min man, vår son och bonusson. Jag har ett par nära vänner som jag ju vet älskar mig, det räcker bra egentligen. Men ibland kan jag också inbilla mig att de heller inte vill träffa just mig, om jag känner av någon märklig stämning/energi.

    Det är så viktigt det du skriver Jessica, tack för att du delar med dig så öppet 🌸

  58. Hej! Jessica!
    Jag känner igen mig i allt men upplever en väldig ensamhet också. jag har nog känt detta sedan jag var barn men av överlevnadsskäl skapade jag ett skal med ett yttre som inte hade kontakt med mitt riktiga jag. Detta ”raserades” i 50-årsåldern då det hände alldeles för mycket jobbiga saker i mitt liv. Började då en 10-årig utbrändhet som jag fortfarande försöker läka mig ifrån. Har gått på många samtal och det har hjälpt men känslan av att inte ”hitta rätt” bland relationer har skapat en ensamhet som är så jobbig. Som tur är har jag en fantastisk 16-årig dotter som jag har jättebra kontakt med men annars har släkten dragit sig ur min innersta krets, liksom barnets far och hans släkt. De uppträder dessutom lika mot min dotter nuförtiden.
    Det är gör mig så ledsen och det är det svåraste att ta. Annars kan jag hålla med om att känslorna finns kvar och jag får också leva med dem.
    Kram på er alla.
    Lena

  59. Känner igen mig såå mycket!! Jag försöker tänka att det är en bra egenskap att vara känslig för jag tror att det gör att man ”ser” människor bättre. Men det tar väldigt mycket energi från en själv. Hur man ska hantera att leva med detta är något jag undrar mycket över eftersom man ofta känner mig dränerad.
    Skönt att du har hittat en partner som balanserar dig!
    Ha en fin dag!

  60. Kom på detta av helt slump, första känslan ahh sköööönt!
    Skulle jätte gärna träffa och ser hur en sån människa ser ut från :/
    :Har set bara en i mitt liv, och det är den från spegeln!

  61. Tack så mycket, Jessica, för att du sätter ord på det här – och alla ni andra som berättat! Känner mig lite mindre ensam på jorden nu :). Kram

  62. Hej Jessica,
    Tack för hur öppen o ärlig du var i detta inlägg! Jag känner igen mig i vartenda ord, det smärtar att läsa för man blir ju lite ensam o ”inne i ditt eget huvud”.. jag lever med en väldigt känslig man och han o jag kan krocka på ett jätte märkligt sätt ibland. Som att vi inte når varandra. Sen är allt lugnt o mjukt där emellan. Ska visa detta inlägg för honom så tror jag han förstår mig (och kanske sog själv) bättre. Stor kram!

  63. Jag känner så väl igen mig. Det är först på senare år som jag förstått att jag är en hsp. Jag har gett det i arv till minst en av mina döttrar. Jag ser det oftast som en tillgång men långt ifrån alltid. I sammanhang där det finns ouppgjorda känslor eller gammalt groll blir jag helt utmattad . Jag tar in alla andra människors energier och hur de mår. Jag vet inte om jag lärt mig hantera det precis. Jag tycker bara jag blir könsligare för varje år som går (är 44). Jag tror jag är den sänsta kombinationen en hsp kan vara. Jag är nämligen relativt orädd för konflikter och samtidigt så skör på insidan. Tror inte många vet att man kan ha de två ytterligheterna. Inte bästa kombon precis, men bara att acceptera. Det är ju det som är jag .Tack för att du tar upp ämnet.
    Kram Erika

  64. Hej Jessica. Skönt att du sätter ord på detta. Jag önskar att man hade förstått vad som var ”fel” med en när man var yngre. Även om jag inte kan påstå att jag varit utanför har jag inte känt den samhörighet som andra verkar ha känt. Lite ledsamt men i vuxen ålder har man nog haft nytta av att navigerat på sitt eget vis och åt sitt eget håll. Min dotter har det med sig och jag njuter av aty hon är så stark samtidigt som mitt hjärta blöder när hon är så skör, en märklig kombo. Håll ut alla starksköringar och njut av vad vi kan åstadkomma. För precis som någon så tidigare i en kommentar, vi är inte konflikträdda men ändå så sköra och lyhörda.De dagar då vi är starka kan vi åstadkomma så mycket bra! Kramar till er alla! Skönt att vi inte är ensamma längre!

  65. Hej!
    Känner igen mig. Är stark och ”duktig” på jobbet men orkar inte med det sociala utanför. Konflikträdd och den där rädslan att inte passa in. Slutade med sociala medier för flera år sedan och det var en av de bästa sakerna jag gjort.

  66. Precis som alla andra tidigare, Gud vad jag känner igen mig. Jag har alltid blivit kallad ”du är så känslig” och det har gjort att jag förklarat bort mina känslor för mig själv. Rationaliserat dem så jag inte ska känna dem. För vem vill vara så känslig? Men det är som att hålla en boll under vattnet. Ju mer man trycker ner den ju högre kommer den hoppa upp när man släpper. Jag gick också in i väggen. Pga av de alla de nämnda anledningarna som ni har skrivit om tidigare. Tänker också att öppna kontorslandskap är ju ett helvete för en HSP. Känner av och märker allt överallt, hur ska man kunna jobba då?
    Tack alla för att ni delar med er! Tror det är så himla viktigt att inse att man inte är ensam om det. För det känns ju alltid så.. många kramar till er alla ❤️🌸

  67. Hej Jessica! Jag är också HSP och har haft och har svårt att hitta en balans mellan intryck, återhämtning och känslor. Tack för att du skapar en dialog som är så välbehövd. Känner också igen mig jättemycket angående vänskaper, relationer och sociala medier. Tror också att eftersom det är så ansträngande att konstant ha alla tentakler ute, att man också behöver mycket återhämtning och ensamtid, iallafall jag. Sömn är min räddning för energi. Och meditation och positiv inställning min medicin att hitta en balans i livet. Kram på dig Jessica! 🌷

  68. Åh vad jag känner igen mig! Har massvis med vänner men känner mig ändå väldigt ensam, jag är inte ”det självklara valet” för någon känns det som och har inte heller någon sådan själv! Det är i princip alltid jag som får ta initiav till att träffas och känner mig väldigt ofta bortglömd när andra träffas (som man tyvärr blir väldigt medveten om på grund av sociala medier)! Åh andra sidan kanske ens vänner har vant sig och tror att jag hör av mig när jag kan då jag ofta tidigare har varit på språng! Känner inte heller att jag har hittat rätt med jobbet så känner inte heller ett sammanhang där! Men förhoppningsvis vänder det, jag tror att om jag hittar rätt jobb för mig och inte är singel längre kanske jag kan hitta rätt, nu är jag mest vilsen

  69. Du satte ord på det så många, inklusive jag, känner och upplever var dag. Alltihop. Hela tiden. Tack för det, just idag behövde jag se ditt inlägg, det gav mig styrka och vetskap om att jag inte är ensam. Kramar
    /jas

  70. Detta är så bra skrivet av dig så jag får gåshud. Det stämmer perfekt in på mig också. Har skrivit om detta i min blogg också för ett tag sen men du fick fram annat också som jag känner igen så väl. För mig känns det bättre sent än aldrig att få reda på varför jag är som jag är och det känns mycket bättre för då har man inte gått och inbillat sig hela livet.

    Tack för ditt fantastiska inlägg som fick mer att falla på plats

    Jag tycker du är en fin person och så proffsig på ditt arbete. Önskar dig all lycka i världen

    Varm hälsning från
    Malin

  71. Oj så skönt att läsa alla inlägg. Men samtidigt sorgligt.
    Är det fler än mig som upplever att man som HSP har större risk att drabbas av tråkigheter med andra människor?
    Det är som att jag har en sändare på mig som skickar ut signaler till personer med en hemlig agenda.
    Det är som att de har en radar som letar efter någon att utnyttja på något sätt. Kan vara allt från pengar till kärlek.
    Jag känner mig så ensam och rädd för att råka ut för fler trauman att jag faktiskt inte vågar träffa nya människor fast jag så gärna vill ha nya vänner.
    Du är stark Jessica och många andra lika så. Tack för att du delar med dig.

    1. Känner igen det du beskriver, människor tyr sig till en, jag tror vi HSP signalerar ut en väldigt stor känsla av empati och medkänsla. Tyvärr blir man rejält sårad av de som drar fördel av vänskapen på ett felaktigt sätt och utnyttjar den istället för att vårda den.
      Var rädd om dig.

  72. Hej Jessica!🌼 Känner så väl igen mej…kan vara otroligt social stundtals, men släpper inte helt in folk. Därefter kommer en period när jag bara är för mej själv eftersom jag inte orkar/ har lust att ha folk inpå mej. Jobbar med människor hela dagarna o det kräver ofta mer energi än jag har! Har också varit utbränd och uppskattade då att få utmana mej med EN uppgift om dagen, det var nog! Tyvärr har jag ingen partner att stötta upp mej på, eller kanske är det lika så bra. Vet inte om det blivit bra el dåligt, då jag har en förmåga att hoppas på för mycket😉 Är dock tacksam att jag är där jag är idag och ger mej själv space och det jag tror jag behöver. Umgås med en grupp kvinnor(ca 25 pers) där det händer saker men inget tvång att närvara om man inte orkar, och ingen som ger en dåligt samvete om det dröjer 3 mån innan vi ses!!!

  73. Efter att jag fyllt 40 fick jag äntligen pusselbitarna på plats och förstår mig själv bättre med hjälp av min fantastiska terapeut.
    Jag har alltid dömt mig själv hårt, tyvärr har jag som HSP lätt för att engagera mig i andra människor, särskilt de som går igenom jobbiga saker tyr sig till mig och jag har sårats av en person som lämnade den starka vänskapen jag trodde var stark och äkta. Det är både en styrka och en skörhet att vara HSP, efter att personen jag hade den speciella vänskapen med försvann skyddade jag mig själv med att inte bry mig, inte finnas till hands och känna empati och medkänsla men det är ju inte jag som person.
    Det är gåva att kunna känna in stämningar, jag upplever att människor lätt tyr sig till oss som är högkänsliga, att återhämta sig är så viktigt, var rädd om dig 💝
    Kram!

  74. Åh Jessica. Jag har flera gånger tänkt skriva till dig att jag tror du är en högkänslig person. Men har inte velat ”lägga mig i”. Här har du en till. Också varit utbränd, och att vara högkänslig påverkar allt i livet❤️❤️Kärlek till dig

  75. Det här är nästan så påtagligt exakt som mitt mående sett ut hela livet att det blir läskigt.
    Den här ökade självmedveten tar så extremt mycket energi. Känslan kan till och med jag känna över att skriva det här inlägget.
    Med tanke på detta – Det är ganska skrämmande hur mycket energi som tas från mig när jag egentligen bara vill kunna prestera utifrån min fulla potential. För jag vet ju själv hur bra jag är, på många plan i livet!
    Någonting som jag också kan känna biter tag i mig är det dåliga samvetet det får mig att känna om jag pga av min låga energi inte kan prestera, ha ork att umgås, träna osv är också en ständigt pågående kamp.

    Det är svårt att sätta ord på samtidigt som när jag läser allas kommentarer är något som så många känner – och jag känner igen mig i allas historier!

  76. Jessica, tack! Jag känner igen mig så väl. Du är fenomenal på att beskriva och sätta ord på känslor! ❤️ Jag uppskattar sååå dina berättelser om ditt liv och hur du kämpar på! Du är grym och bäst! Du och Anja i OS-studion var bäst!!! ❤️ Sköt om dig och jag önskar all lycka till med hästhoppning, Vasaloppet (som jag åkt flera gånger) ingen lek det heller… Och maraton längs Big Sur! 😍

  77. Nickar igenkännande ❤️ och får en klump i halsen och blir tårögd. Du sätter ord på hur även jag alltid känt mig. Mina underbara barn har ibland fått känna på min oro, ångest och panik när jag flippar ur. Jag har förklarat vad HSP är och varför jag är den typen av person, och att min barndom och min ex partner har förstärkt min HSP sida.
    All kärlek till dig Jessica och alla andra som skrivit om sina upplevelser ❤️

  78. Kära Jessica, jag lyssnar på Träningspoddrn varje vecka, och varje vecka känner jag igen mig så väl igen mig i dina beskrivningar. Jag arbetar som musiker, och i mitt yrke är känsligheten en stor tillgång. Jag kan t ex på några sekunder känna hur stämningen är i en kör, och anpassa mig efter deras energi. Men jag känner mig nästan alltid annorlunda och udda, och blir ofta oerhört trött av att ständigt anpassa mig efter andra. Jag tror ofta att jag är besvärlig och jobbig, och är rädd att mina vänner ska tröttna på mig. Under min uppväxt var känsloutbrott inte OK, så jag blev en mästare på att anpassa mig och vara snäll. Nu, vid 52 års ålder, känner jag att det får vara nog med oro, ångest, panikattacker och bristande självförtroende. Som en coach sade till mig en gång: När jag är på topp kan jag övertyga vem som helst med min karisma, när jag är låg ska jag inte ut och sälja in mig eller gå på mingel. Jag försöker tillåta mig att vara skör, och att visa det om jag orkar och vill. Heja dig, du är INTE ensam och en stor förebild!

  79. Oj! Det är ju jag! Alltid haft många vänner men aldrig något fast gäng. Aldrig kännt att någon är som mig. Inte för att jag mått dåligt av det men visst har jag alltid kännt en viss känsla av att vara ”själv” och ändå inte. Svårt att förklara men tror du slog huvudet på spiken. Har aldrig hört någon förtklara det eller satt ett namn på. Ska def läsa mer. Också varit nära väggen o inte kommit ur det helt men när dottern kom så blev det lättare. Tack för du delar med dig. Kram!

  80. Det känns som att du förklarar mitt liv rakt av.. helt på pricken och med utmattningen som slog till för 9 månader sedan. Precis som du beskriver att man ändå känner sådär även som vuxen, fasten man vet att alla har sina problem, och att instagram inte är hela verkligheten.. Jag arbetar på att acceptera mig som jag är nu och faktiskt inte försöka ändra mig efter andra hela tiden (lugna ner ombytligheten) då man lätt tappar bort sig själv.. ! Tack för texten kram

  81. Kunde lika gärna varit jag som skrivit det. Hela paketet om att flytta runt, vara med men ändå inte samt HSP och utmattning (två gånger – 2012 och 2016)
    Skönt att inte vara ensam!!! Ska läsa alla kommentarer vid tillfälle…

  82. Helt otroligt o fantastiskt! Både din o flera av de andras berättelser är så lik min egen! Får nästan nån slags lyckokänsla ❤️Jag är inte ensam! Tack för att du skriver om nåt så viktigt❤️

  83. Hej
    Har ofta kännt att jag inte riktigt kommer in i grupper, gäng. Bondar inte 100% men som sagt jag försöker. Jag brukar säga, jag har ingen riktig kompis, vän, vad det nu innebär, men många bekanta.
    Jag arbetar också mycket och trivs på jobbet bland folk, men slutar ngn eller jag bytt plats är det svårt att hålla kontakten vid liv, jag försöker, men känslan är att det blir ofta ytlig. Ledsamt, men så är det. Skyller på att alla har fullt upp med sitt. Sorgligt o se bekanta åka på tjejresor osv.. Men vad ska man göra. Jag försöker men…
    Jag är jag o ja… Saknar ngn att ha god kontakt med, inte bara att gå ut o festa men goda samtal med ngn som lyssnar o finns där. Har min mest min mamma.
    Jag förstår dig precis, känslan att vara utanför och ändå inte. Kommer inte helt in i gruppen.

  84. Jag känner igen mig i din berättelse, helt o hållet, jag är ju gammal nu o fördelen är att man blir tryggare i sig själv då, man accepterar sig själv bättre som man är , man kan tom tycka om sig själv

  85. Åh, vad jag känner igen mig… Jag känner mig ofta så otroligt utanför, mitt bland folk, där alla säger ”vad kul vi har det”, ”vilket fest, jättekul”, etc. etc., medan jag bara känner mig utanför och ensam. Tack för att du satte ord på mina känslor. All kärlek till dig!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

I annonssamarbete med OLIVA

Face off

75dfa32d bc60 4403 bb5b 59b7e0f84119
Min hy och hud har mått så fruktansvärt bra i sommar! Den älskar att få lite sol och d-vitamin. Har knappt sminkat mig alls, på sin höjd fyllt i ögonbrynen för de blir alldeles vita på sommaren. Har heller inte utsatt huden för särskilt mycket storstad, avgaser, stress och annat. Trots den konstanta sömnbristen så har huden faktiskt känts spänstig och fin.

Men nu är det tillbaka till vardagen och det med besked! Har hunnit med både pressdagar och fotograferingar och nu senaste modeveckan sen jag började jobba. Solbrännan är all gone och jag har ”varit tvungen” att sminka mig. Och då är det ju enormt viktigt med rengöring. Viktigast av allt! Nu ska ni få ett riktigt bra tips på bästa rengöringen som jag upptäckte av en slump när jag började jobba med Oliva – Oliva Cleansing Mousse.

4ecc3956 77ee 4bb4 81c1 8f391227e5b6
Jag har tidigare tyckt att rengöring ofta blir antingen för oljig eller kladdig eller för ”mjölkig” och svår att tvätta av. Ah well, det var innan jag hittade Olivas Cleansing Mousse. Ett löddrigt skum som skonsamt tar bort smink och gör rent ansiktet. Skön att använda och lätta att tvätta av. Och inte ett dugg oljig. Vad kan jag säga, I love it helt enkelt! 
E7cb2ba7 6e4b 4eb3 8b7b aae7203ce141
39385ff5 1a54 43bb 83e7 9b99b8087c1d
D01ea82f c3e8 4537 8fc9 772ac9e63116
Ddfd6ec3 27c9 4352 afeb b6da9c7a0eac
Har ni inte testat Olivas Cleansing Mousse så gör det genast! Oliva säljs på alla apotek och du blir definitivt inte ruinerad 🙂 Just nu har Apoteket AB, www.apoteket.se en kampanj där du får 25% rabatt om du köper 2 Oliva-produkter. Passa på, gäller bara den här veckan! Kampanjen hittar du HÄR

//Ambassadör för Oliva. Betalt samarbete//

  1. Känner igen mig såå väl!!! Är bara ett par år sedan (under min utmattningssjukrivning) jag hörde talas om HSP. Det stämde så på pricken väl in på mig och det var skönt att kunna sätta den ”stämpeln” på mig själv, för jag fick mycket större förståelse för hur jag fungerar. Det kan vara/är väldigt tröttsamt att vara en HSP-personlighet, just eftersom man lägger märke till allt runt omkring en (ljud, stämning, mående), men det är ju även en gåva. Det gäller bara att lyckas hantera det på ett bra sätt….😉
    Tack för att du delar med dig!! Är alltid lättare när man vet att fler kämpar med samma saker😃

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Fashion week Stockholm

Fashion week är igång och jag försöker hinna med en del visningar och andra tillställningar. Började igår med ett besök hos Edblad (smycken) som hade tagit dit Sthlms kreddigaste nagelstylist (eller vad säger man? 🙈) Frida Selkirk. Fick både titta på smycken och fixa naglarna, dessutom så fick en del fina smycken följa med mig hem.. Har ju väldigt korta naglar, har alltid haft, så jag brukar inte fixa dem så ofta men det känns så lyxigt när man väl gör det. Jag valde ljusrosa naglar med guldfolie på. 

Bedcd251 0482 48ea 8d62 ca023b1df380
8b43b009 6cbb 4424 9a68 8835b7027351
0be15488 dc30 461c 8c7b 65984f54c88d
31dca7f7 072e 4616 93c5 6ef46275e9c1
Nya smyckesfavoriter!

Första riktiga dagen på Fashion Week var idag och jag började med frukost hos Indiska och Glossy Box som hade hyrt en svit på Grand Hotel där de visade höstens nyheter, både kläder och inredning och så boxarna så klart. Väldigt härlig start på dagen! 

9b6ebe08 f3ac 4a09 98e8 5f384accbff1
F95c8052 272c 40a7 8a59 733be7d0e47c
81e15fd7 03ee 47a7 a755 3ca7cf4d4de0
A29c077d 51bf 4938 b85d e35345fbb309
Jag började dagen med cashmere från Davida och en flera år gammal kjol från Mango. Skor från Heelow och väska från Marc Jacobs. Samt nya örhängen från Edblad. Men det var lite varmt så innan visningarna drog igång åkte jag hem och poddade och passade på att byta kläder. Hur fint är Indiskas porslin förresten?? 😍

Träffade upp min stylist Sara, Oscar Zia och hans kille samt Petra T och hennes assistent på Grand innan By Malina. Hade då bytt till ett härligt glatt set från Baum und Pferdgarten och skor från Zara. 

C1df371f 7729 4f6e a332 60d7816a46d4
Vi gick på tre visningar. Först By Malina som alltid ordnar så himla härliga och fina visningar och man får dessutom alltid en liten present. Den här gången fick alla en hatt (och en goodiebag med annat härligt). Som vanligt färgglada mönstrade kläder som man blir glad av. 
C0b983cf ca15 4a0b 9833 33ef5ade1fd0
D0c08be0 7940 4347 bf0f 55fe1e7a5393
Fec93eb8 298c 4d8a 9ffa de8891e6a094
18b774f4 9000 4bf6 971c 1e413b95bbb4
C7cb12bd 4a67 40a3 a0b4 523faf70ae10
Sen tittade vi på superfina väskor och skor hos ATP. Satt tyvärr inte så bra så har inga vidare bilder att bjuda på. 
268c7fdc 0202 4bf2 9bd9 e92ca1460032
Db1b94d9 c973 402e 8246 281460b5a5fa
Till sist var vi på Busnel och de har verkligen många vardagsfavoriter som man kan ha år efter år. Gillade också de vita och beiga tonerna, kändes fräscht! De hade också otroligt söta modeller, gillade verkligen stylingen med smink och hår.
2d0ad452 2035 4dba 9778 624669d4a89b
1598388f ef5d 423d 87de 97e3eccdcc96
6a860867 eef3 4082 b870 f27c0952e255
Eab89910 4799 4278 911d c2f85a72b1c7

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Hej sömn

Som många av er har påpekat när det gäller min fysiska status så är garanterat sömnen en stor bov i dramat. Det är klart att ett års konstant sömnbrist påverkar kroppen på ett eller annat sätt. Men, sen två veckor tillbaka så sover jag mycket bättre. Funderade på att börja ta mina insomningstabletter från utmattningen igen, men de gör mig lite slö och utslagen så jag var inte jättesugen på det.

Kom då på att jag hade en halv burk melatonin kvar sen OS. Melatonin är ett hormon som man har naturligt i kroppen, det är det som gör att vi vill sova när det är mörkt och vara vakna när det är ljust. Men det är också ett välkänt hjälpmedel vid tex jetlag när man vill komma in i en ny dygnsrytm. Tyvärr säljs inte melatonin i Sverige och det är märkligt tycker jag. Finns inte ens några kända biverkningar. Vet att man kan få det utskrivet på recept, men min erfarenhet är att läkarna i stor utsträckning väljer andra läkemedel istället. Och vanliga insomningstabletter har många fler biverkningar.

Hur som, började iaf ta en melatonin-gummibjörn varje kväll och även om jag inte sover längre än jag brukar (6-7 timmar) så är sömnkvaliten 100 ggr bättre. Kommer äntligen ner i djupsömn och vaknar inte och ligger och grubblar flera timmar på nätterna. Har redan märkt av ganska stor skillnad. Jag känner mig inte så in i märgen trött HELA dagarna, dippar bara ibland. Samt att det känns som hjärnan funkar liiiite bättre. Har annars känt mig fruktansvärt slö i tanken en längre tid. Är långt ifrån perfekt nu, men det går åt rätt håll. Sömnen alltså. Det tråkigaste man kan göra är ju att sova, men oj vad det vakna livet är jobbigt när man inte gör det. 

4d9a6661 c75a 45e7 9a64 f22820e2d18e

  1. Melatonin är på väg och kommer bli godkänt av läkemedelsverket i framtiden men det tar låååång tid att få läkemedel godkända. Vilket egentligen känns är bra men kan kännas larvigt i just fallet med melatonin. Precis som du säger så kan läkare skriva ut det idag men inte alla läkare får skriva ut det, dom måste ansöka om linsens för att få skriva ut det. Dessutom är det SVINDYRT (en av nackdelarna med att det ännu inte är fullt godkänt) jag får det på lisens av min läkare och en burk kostar 800+ kr för 100 tabletter och dosen är 2-4 vid sänggång. Just eftersom det är så dyrt är läkarna restriktiva med att skrivs ut just det när det finns andra harmlösa alternativ. Är det riktiga insomningstabletter du har på recept så som imovan eller stilnoct (narkotika klassat) eller har du antihistamin som insomningstablett? Antihistaminer är lika snälla som melatonin men vissa kan som du säger ge en känsla av baksmälla. Det positiva är att det finns massor att välja mellan. Så om det är antihistaminer du fått av din läkare så kan du be om att få byta sort till någon annan som inte ger dig biverkningar 😊

    1. Melatonin AGB finns utan licens och depottabletten circadin som utsöndrar melatonin under längre tid finns också godkänt, dock används det mest för personer över 55, men med rätt motivering kan man få det på recept ändå 🙂

  2. Hej från en läsare i Finland! Här finns melatonin att köpa receptfritt i både apotek och t.o.m i hälsokosthyllan i mataffärer. Du får ta en tur hit och köpa ett lager. Själv har jag inga sömnproblem så jag har inte behövt testa, men har förstått att det är rätt vanligt att man tar melatonin och att det hjälper.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Nya mål

Hemma och är krasslig och då passar det ju extra bra att drömma om nya spännande prestationsmål. Och med krasslig menar jag inte de sjukdomskänslorna jag har haft konstant senaste två månaderna, utan nu är jag verkligen sjuk. Bihålorna spränger och ont i halsen. Typiskt när jag precis har kommit igång med ett träningsprogram från Stora Löparboken för Kvinnor. För er som har boken följer jag maratonprogrammet för 4 timmar. Är bara på vecka 3 och redan nu alltså lite grus i maskineriet. Fasen vad jag hatar att vara sjuk. Och med mina redan befintliga besvär är jag nu sjuk-sjuk kan man säga 🙈

17d3235f a56d 4939 856e 4f16d7e480cf
E90ac003 5894 4f03 9475 816a426aa403

Aja, nya mål var det! Som jag har berättat på min instagram så ska jag springa Tjurruset tillsammans med Maxim. Så jäkla kul! Tjurruset är alltså ett terränglopp som går på tre olika ställen i landet, jag kommer att springa i Stockholm den 6/10. Det finns både 10 km och 5 km och just nu funderar jag på 5 med tanke på att jag inte har kunnat träna ordentligt i sommar och hur kroppen faktiskt känns. Tror att det är vettigt. Skönt också att trycka ner den inre prestationsprinsessan lite, haha. Någon som har sprungit Tjurruset och har tips på vad man ska tänka på?

Mitt andra mål (som jag berättar om i Träningspodden idag) är Big Sur Marathon den 28/4 2019! För 6-7 år sen skulle jag göra ett reklamfilmsjobb för ATG och först skulle det spelas in i Carmel. Började googla Carmel och blev kär på ett ögonblick. En vackrare plats hade jag aldrig sett. Bara några veckor innan vi skulle dra ändrades inspelningsplatsen till en ranch utanför LA, pga att det blev för dyrt med 100 statister och lika många hästar i Carmel. Var besviken då, men det väckte ju också en kärlek till LA så det var inte förgäves på något sätt. Men sedan dess har alltså drömmen om Carmel, Big Sur och Monterey funnits där. Och nu slår den äntligen in! Tror det kommer att bli de vackraste 4,2 mil jag nånsin har sprungit.

Det var inte alls självklart att jag skulle få en plats, de flesta platserna lottar de nämligen ut. Jag letade ju runt efter coola marathons för någon vecka sen och hade nästan bestämt mig för Vancouver och trodde Big Sur redan var fullt, men när jag gick in på hemsidan så var det precis då en Last Chance-utlottning. Jag anmälde mig, men hade inga större förhoppningar. Jag vinner ALDIG på lotterier. Tur i kärlek (nu iaf..) men definitivt inte tur i spel, haha. Men så i måndags fick jag ett mail att jag var en av de lyckliga som var utvald. Efter lite pepp från Lovisa bestämde jag att när jag har vunnit på lotten så måste jag faktiskt springa, så Vancouver får vänta till 2020.

Hoppas nu bara att kroppen pallar för maratonträning.. Skulle också i ärlighetens namn behöva gå ner 4-5 kg för att inte slita för mycket på knän och leder. När man springer maraton vill man ju helst dra runt på så lite dövikt som möjligt om man säger så. Nåja, vi får se. Först måste jag bli frisk. 

Ed745e28 10dd 4b42 8b4e d3d4b15d02cd
C0c782ed 8031 487f a351 19799051698f
1fc4e0ad 0496 4345 8fbe 24e25236061e

Det blev mycket Bixby Bridge där men hela loppet är ju vansinnigt vackert! Glöm inte att lyssna på dagens avsnitt av Träningspodden. Det är långt! Och ni får veta ALLT om Lovisas Ultra-Vasan. Hon är inte klok den tjejen, hon har alltså sprungit 9 mil…

  1. Hej Jessica- tack för bra pepp till en aktiv vardag med träningspodden och en rolig blogg!

    Jag sprang själv tjurruset för ett par år sedan och rekomenderar dig att köra 1mil. Det är så pass kupperat att det går inte o springa hela tiden utan bitvis får du simma i lera, ibland får du krypa i uppförsbackarna och ofta blir det korvstoppning vid hindrena så du får vila oavsett om du vill eller inte så det är inte samma påfrestning som ett vanlig lopp men extremt roligt!!

    Förhoppningsvis får kroppen vila nu så du blir aved alla småkänningar du haft i sommar.
    Kämpa på och håll oss uppdaterade!
    Kram

  2. Wow, Carmel.. vilket ställe!! Dit vill jag också åka.. 🙂

    Krya på dig… Precis så blev det för mig förra hösten, V3 träningsboken sen var det skit med virus i 5månader.. BLÄ..

    Så nu börjar jag om.. o ser framemot att frisk o kry gå förbi V3.. 🙂

  3. Så häftigt verkligen!
    Har länge funderat på att ta steget och springa ett maraton för formen är ju där och allt, men velar fortfarande. Några förslag på lopp att göra som första maraton lopp?

  4. Jessica kan du förklara hur du tänker angående ditt mående. Du skriver om hjälp fån läkare och dina läsare. Du har fått vld många konkreta tips speciellt som fd utbränd Men du verkar ju inte ta till dig ngt utav det? Du fortsätter med träning på hög nivå ändå, bla. Du måste nog inse att du inte orkar och så länge du förnekar så kmr du aldrig må bättre. Så är det- rent krasst.

  5. Hej Jessica!
    Igår kväll fick jag lite fredagsdilerium och anmälde mig till Gbg-varvet😱🏃🏼‍♀️😅
    Du och Lofsan inspirerar verkligen!!

    Jag borde också gå ner några kilon och börja löpträningen från början. (Tränar spinning/puls/gruppträning styrka nu)

    Finns det program i Stora löparboken även för halvmara?

    Tack för all träningspepp, nu köööör vi!!
    Kram Maria

  6. Mitt tips inför tjurruset är att springa i kläder och skor du kan slänga sen! Då jag sprang för 4 (?) år sen så fick vi simma och plaska genom sura kärr, diken fulla i grålera och andra geggigheter. Kläder och skor luktar pyton trots flera omgångar i tvättmaskin. Så spring i dina fulaste och äldsta kläder och skor, du vill INTE ta med det hem sen 🙈

  7. Hur lång tid innan ett maraton ska man börja köra programmet?
    Eller egentligen innan vilket lopp som helst?
    Om man utgår från er bok (har köpt den).

    Ha en fin dag!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Jösses!

Såg att Expressen skrev om mina hälsoproblem och jag antar att det är därför jag har fått så oerhört mycket feedback, kommentarer och tips. Det tackar jag för! Har inte hunnit svara på allt, men har läst allt och helt ärligt så är jag inte så mycket klokare. Det verkar kunna vara många olika saker jag drabbats av.. Det bästa kanske är att göra en ordentlig hälsoundersökning. Jag lovar att svara på era kommentarer, men det kanske tar ett tag.

Har fullt upp i dessa dagar pga inskolning på dagis. Herregud vilken spännande tid! Och så stora de blir med en gång. Det blev förresten ett jäkla liv på min instagram när jag skrev dagis och inte förskola. Jag har stor respekt för personalen som jobbar där och jag vet att man som pedagog är utbildad och att man har en läroplan osv, MEN jag kan tycka att det är lite fånigt att reagera så starkt på ett ord. Att jag kallar det dagis gör inte ert jobb mindre värt. Dels är det djupt rotat i mig och dels är det helt enkelt stället mitt barn går till på dagarna=dagis. Har själv fantastiska erfarenheter av dagis för 35-40 år sen trots att många unga verkar ha fått för sig att det mest handlade om förvaring då.. Så för mig finns ingen negativ klang i det ordet alls. Nog sagt om det, inskolning är ju hur härligt som helst. Imorgon ska vi vara med på vilan för första gången, hur sjutton ska det gå med det här vilddjuret?? När han kom hem idag passade han iallafall på att mysa med brorsan ❤️

F45069ad 75f3 45cd 96f9 6df671785d05
Dc35bcb9 5c15 492d a68c d2dac459b20d

  1. Hej Jessica🌺

    Har haft massa problem i kropp och själ. Sjukvården har inte kunnat hjälpa mig. Har inte funnit något fel. Utmattning, fibromyalgi, sköldkörtel problem, panikångest, social fobi, depression, fick förlossningsdepression 2004 och sen blev det bara värre och värre.

    För ett år sedan vände allt. Gick till Tommy Kedja på Kedjas Kinesiologi och kroppsbalansering här i Visby. Han är en mirakel man. Fantastisk. Han gjorde kroppsbalansering, hittade allergier(mjölk, gluten och ägg) rättade till kotor mm, jag slutade med dessa för ett år sedan.

    Nu är fibron, depression, utmattningssymptom borta, sköldkörteln bra då jag på ett år gått ner 30 kg, jag hade ont o bäcken, fog och ländrygg sen 14 år tillbaka och nu är värken borta.

    Jag är sååååå lycklig att jag liksom många andra fått hjälp av honom.
    Han reser även runt i Sverige och behandlar. Om du vill kan du söka på Kedjas Kinesiologi och kroppsbalansering på Facebook. Där finns han.
    Han har gett mig mitt liv tillbaka❤️

    Jag fann ingen som kunde hjälpa mig någonstans och hade gett upp, men Tommy gav mig livet och livsglädjen tillbaka.
    Hör gärna av dig om du vill. Jag finns här❤️ Sände min email adress om du har frågor. Har även sänt medd till dig på Facebook med mer info.
    Innerliga varma hälsningar
    Therese

  2. Daghem eller förskola…
    Unga föräldrar i min omgivning kallar förskolan för ”föris”. Ingen högre status på den benämningen än ”dagis” kan jag tycka.

  3. Hej Jessica!

    Jag minns dig sen du blev involverad i travet på TV.🙂 Jag använder en speciell metod som kallas ”pendeln”, som användes flitigt långt tillbaka i tiden, precis som slagruta för att hitta vatten. Varje person har sin unika energi, och med hjälp av pendeln har jag fokuserat på att ”mäta” olika personers balans av mineraler, vitaminer etc. Jag har konstruerat en skala, där varje ämne bör ligga på en viss nivå för att vara i balans. Vanliga blodprov visar oftast ingenting för många, även om man har allvarlig brist av något / några ämnen.

    Jag har själv sett till att min mamma har klarat sig vidare trots Alzheimers, och var ett tag helt utmattad, och sov runt 20 timmar(!) per dygn, och åt knappt något. Via dropp på sjukhus + ”rätt” tillskott, så har hon inga kroppsliga problem kvar, och det blir spännande att se hur bra hon kan bli.

    Nog om detta, men bara så att du förstår att detta inte är någon slump.

    Jag fick fram att din järnbalans är väldigt låg, så där har vi nog en hel del av lösningen! Ca 50mg / dag i 4v. och sen hälften i 3v. skulle troligtvis göra stor skillnad! På http://www.topformula finns deras egenproducerade järntabletter – 120 st. a’ 28mg för 24.50:-. Känns rätt ok väl?😊

    Givetvis finns det många som inte tror en sekund på allt som inte är vetenskapligt belagt, men har man ett problem som är svårt att lösa, så är man lite mer ödmjuk oftast.

    Otroligt spännande att se vad olika symtom beror på. Sjukvården har stora problem när det gäller diffusa och svårdiagnoserade problem, och vet inte hur de ska gå vidare. Det finns ju många alternativa metoder, som ofta är förhållandevis dyra. Dessutom får man ju olika svar beroende på vilken metod man använder…så vad är ”sanningen”?

    Pendeln är en extremt bra metod, som dessutom kan upptäcka vad som påverkar vad, vilket inte är lätt med övriga metoder. Problem med sköldkörteln kan t.ex. bero på en rad olika faktorer, men sjukvården ger i princip alltid Levaxin, trots att det är en förhållandevis ineffektiv medicin med många biverkningar för många.

    Ge järnet nu Jessica!😁

    Med vänlig hälsning,
    Peter

  4. Hej Jessica! Vill börja med att tacka för en intressant och trevlig blogg som jag har följt i över ett år.
    Vår dotter (som snart är 5 år), var också pigg dygnet runt från det att hon föddes, jag sov Max 3 tim varje natt de första 7 månader, trots att vi hjälptes åt på nätterna. Hon har alltid haft myror i brallan och varit överallt, idag är hon dock något lugnare, sover hela nätterna, men vaknar senast kl 6 och är jättepigg. Sovmornar är ett minne blott här hemma. Men hon är världens goaste tjej och tur är väl det.
    Ang dagis/förskola så har jag alltid sagt dagis, men har också fått höra många gånger att det heter förskola och inget annat, men jag fortsätter säga dagis.
    Hoppas du snart mår bättre!
    Kram från Lotta

  5. Dagis anspelar ju på daghem. Alltså ett ställe barn var på under dagen, ett ställe utan läroplan eller verksamhetsmål utan ett ställe som skulle likna hemmet.
    Förskola är ett ställe för barn som ännu ej går i skolan, före skolan :förskola. Där finns läroplan med mål att sträva emot och verksamhetsplan och mål. Läroplanen kom 1998 ovh förrändade väldigt mycket. Förskolan är absolut inte lik gamla dagis. Är det likt daghemmet från 1980-1990 är det ett ställe som inte uppnår skolverket mål. Utbildade ”fröknar” är pedagoger (enbart förskollärare enligt lärarförbundet) resten personal på förskola. Finns sjukt mycket outbildade tyvärr. Högre utbildade bättre förskola. Så tycker jag! För mig är inte dagis och föris samma sak. Det är två helt olika ställen.

    1. Det finns även väldigt mycket outbildad personal på våra förskolor. Det var väl ändå både barnskötare och förskollärare som jobbade då det hette dagis. Tycker denna diskussion har blivit löjlig.

  6. En kan ju också respektera att vi inom barnomsorgen gärna vill att vår arbetsplats ska kallas förskola och inte dagis. Det är inte svårare än så. Hoppas ni trivs med ert val av förskola och att er lille får en fantastisk tid där fullt av äventyr.

    Må bäst.

    1. Respekterar det! Har förståelse för att de som använder ordet ”dagis” inte menar något illa. Att det förknippas med positiva erfarenheter osv. Men! Om många inom yrket tar illa vid sig så tycker jag att det känns schysst att respektera det. Och kalla det förskola. Hellre göra fler nöjda än missnöjda. Sen det där med att ”det bara är ett ord” får man nog passa sig för. Det finns ju flera ord som vi ju inte använder pga vad de syftar på, vilken historik de haft osv eller? I övrigt, tack för en bra blogg!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Provsvar

Fick svar på blodproverna jag tog i förra veckan. Nästan hoppades att de skulle hitta något för då vet man iaf vad det är och kan göra något åt det. Men icke. Allt såg bra ut. Inga brister, inga konstiga värden, ingenting. Och ändå så känner jag ju att något inte är som det ska. Så hur går jag vidare nu då? Har ingen aning. Får bara hoppas att jag får sova mer snart och vänta på att kroppen ska ”laga” sig själv.

När det gäller träningen har jag bestämt mig för att testa något nytt. Gå mindre på känsla och mer på fakta. Jag har börjat skriva träningsdagbok. Ganska noggrant, antecknar även hur träningen känns, tempo osv. Så kan jag bläddra tillbaka och se om känslan stämmer eller inte. Svart på vitt liksom. Jag har också bestämt mig för att börja följa ett av programmen i min Lofsans bok Stora Löparboken för kvinnor. Känner att jag behöver ett program som någon annan har gjort och tänker att det kan vara lite peppande för mig att känna att jag klarar av programmet. Med tanke på hur dålig träningen har känts på sistone. Så det är min senaste idé. Är det något jag är så är det besatt av att fixa mig själv, hehe. Men när inte sjukvården kan hjälpa till så är det väl enda vägen att gå.

Behöver ett mål så jag letar nu efter ett kul marathon att springa i vår. Just nu lite extra sugen på Vancouver, ser grymt vackert ut!

  1. Be dem också testa dina järndepåer om du inte redan gjort det! Vanligen testar man järnvärdet/blodvärdet, men det kan ligga på en bra nivå trots att man har för lite järn på lager i kroppen. Tror testet heter ferritin. För mer info kan du tex lyssna på Food pharmacy-poddens avsnitt för ett par veckor sedan om just järn. Järnbrist kan ge lite diffusa symtom, vanligen att man tex är trött, energilös, presterar sämre.

    Lycka till!

    1. ja, jag har problem med det, det syns i o för sig tydligt på mina prover men jag vet att det inte behöver det. O på mig kommer det smygande, sista gången insåg jag det när öronsuset kom. Jäklar ja, järnet är det därför jag är så trött o inte orkar träna.. japp.. så var fallet igen.

      Men Jessica hur har du tänkt när du följer ett träningprogram? Lägga till mer träning eller slaviskt följa? Jag är sugen på det, men vill så gärna spela innebandy varje vecka o gärna köra nått pass bodypump o då säger ju ni att resultatet kan utebli??

      1. Jag behöver något att följa. En plan. Nån annan som säger vad jag ska göra när motivationen och orken inte finns. Jag kör också basket en gång i veckan, men tänker att det är mest på rolighetskontot 😀

        1. jag är sån också.. så kass på att sätta ihop ett eget överkroppsprogram till o med ur era böcker.. SÅ dom passen som bara går in på rolighetskontot sliter inte på kroppen.. Tack för det, det var det bästa jag har hört på länge.. Innebandyn blir rolighetspass.. 🙂

  2. Jag mådde oxå dåligt något år efter min andra förlossning. Trött. Slut. Inte bara slut utan klappslut. Visade sig att jag hade låg D-vitamin nivå i kroppen. Och enl frågeformulär var jag och nosade på utmattningssyndrom. Men jag vände det. Släppte liksom alla ”måsten” och ”borde”. Bara tom kalender och en dag i taget. Det var viktigt för mig med en tom kalender. Sedan vände det så småningom. Krya på dig!

    1. Tack snälla! När jag blev utmattad hade jag brist på vitamin B12, så de där vitaminerna och mineralerna kan ställa till det rejält.. Äter D-vitamin varje dag 😀

  3. hmmm… du känner dig trött och sliten och att nått är ”fel” och tänker att marathon är en bra idé? Kanske sänka ribban lite, eller är jag bara bitter skeptisk norrlänning (såklart att jag är det också)?

    Har haft en sjukt dålig känsla i träningen hela sommaren och därför valt att följa ett träningsprogram som egentligen borde vara för ”enkelt” för vad jag kan. Men det påverkar mig sjukt positivt mentalt. Jag har (hittills) inte misslyckats med ett enda pass vilket gör att jag känner mig sjukt pepp istället för ångestknuten i magen jag har haft under sommaren inför varje runda. Kanske varje en trevlig tanke om man känner sig sliten.

    Kämpa!

    Ps. brukar finnas ett ”trötthetspaket” med blodprover på hälsocentralen när man söker för diffus trötthet och där ingår järndepåerna =)

    1. Trötthetspaketet låter intressant! Ska kollas. Jag har också börjat på ett program där jag klarar alla träningspass (än så länge iaf..) så det känns som en lagom nivå. Behöver ett mål för att inte bara grotta ner mig i hur kroppen känns. Kram

  4. Förstår precis! Har varit där sjäkv och msn tror man blivit galen.
    Jag gick till en homopat. Det bästa jag gjort. Har gått hos henne i 15 år och både migrän, exem och rinnande ögon försvann efter ngn vecka.
    Vi måste se innåt och vad kroppens signaler betyder. Helt säker på att dina binjurar jobbar på högtryck, kall på yttersida lår och dålig mage.
    Hör dig för med vänner efter den bästa. Tyvärr finns det många trollkarlar ute….
    Lycka till!

  5. Hej! Efter mitt tredje barn 2015 så hade jag samma känsla som du, att något var fel. Ingenting hände på vågen och träningen var skit. Mellan dom andra barnen hade jag satt in en hormonspiral vilket jag gjorde även den här gången. Av någon konstig anledning kände jag att jag behövde ta ut den, vet inte varför. Men när jag gjorde detta samt ersatte den med en koppar så försvann den ”konstiga känslan i kroppen” och resultaten kom! När min dotter var 1,5 år så kunde jag genomföra mitt första marathon.

      1. Exakt det hände mig också efter vårt andra barn. Mådde så dåligt av hormonspiralen att jag i princip hade panik innan de drog den. Fick vänta och tjata i sju månader för att få ut den. Kommer ALDRIG någonsin att utsätta mig för en sådan igen!

  6. Sömn, mat, träning, stress. Alla 4 måste vara i balans för att kroppen ska kunna må bra! Det kanske är en dagbok inom de andra områdena (än träning som du sköter galant) som behövs? 🙂

  7. Jag tycker det låter som kroppen talar om för dig att nu har det varit för mycket. Daga att dra i handbromsen lite och fokusera mer på vila och återhämtning.
    Vi som haft utmattningssyndrom måste tyvärr alltid ha detta med oss. Men fördelen tycker jag också är att man lärt sig lyssna på kroppen på ett mycket bättre sätt. Sen är det viktigt att inte bara lyssna utan också följa kroppen. Annars är risken stor att vi blir sjuka igen. Ta hand om dig! 💕

  8. Hej! Jag föreslår att du skulle prova bioresonansterapi, det är smärtfritt och väldigt givande, det hjälper kroppen att ”fixa” sej själv.

  9. Vad bra att du har kollat upp dina värden och trots allt bra att de var bra. Tror att det var du själv som skrev, eller om det var en kommentar på tidigare inlägg, men sömnbrist kan ju VERKLIGEN ge dessa symtom. Behöver inte vara mer ”avancerat” än så. Särskilt i kombination med tidigare utmattningssyndrom. Om du/ni på något sätt kan göra något för att förbättra sömnen tror jag det skulle vara guld värt, men förstår om ni känner att ni har provat allt.
    Homeopati, balanser, uttröttade binjurar osv finns det ingen vetenskaplig evidens för, däremot börjar det ju hända mycket kring forskningen om antiinflammatorisk mat, vilket jag i så fall tror mer på.

    Mvh träningsintresserad vårdcentrals-läkare och tvåbarnsmamma

    1. Jag instämmer helt och fullt i Carolines analys!

      Du sover ju hur dåligt som helst och har gjort det i ett år, och så länge du gör det kommer inget att hjälpa. Definitivt inga ovetenskapliga kurer. Med din utmattning i bagaget är du förstås extra utsatt för den stress som dålig sömn är.

      När du har sovit rimligt bra i några veckor och ändå är så trött, då är det dags att börja fundera på om något annat är fel.

      I feel you, sömnbrist är helvetet. Det är ingen slump att det används som tortyrmetod.

    2. Hej Caroline! Vad härligt att få lite input från ett proffs 🙏🏼😀 Ska verkligen försöka få mer sömn, men det är ju lite knepigt. Kram

  10. Kanske dumt att tipsa om vidare googling men läst på om utmattade binburar? Jag är/har också varit utmattad och känner igen mig i nästan allt du beskriver. Tyckte det jag läste om det och kände både stämde och var logiskt. Inget traditionell vård bryr sig om dock.

  11. Hej,,, när man läser att nåt är”fel ” på dig ,,,så funderar jag så här ,, strunta i allt vad träning är ,ett tag ,, kroppen tar kanske så mycket stryk ändå just nu , sådan kanske behöver vila från allt detta , du är ju såå fin Så du behöver inte göra det för utseendet skull , ta upp träningen igen när Sam sover bättre ,😘❤️❤️

  12. Det är jobbigt när man känner att något är fel och det sen inte visar något på proverna, man vill ju ha svar. Ett tips till dig, jag ser att du springer väldigt mycket och att du ibland kör lite lättare styrketräning. Varför inte testa att köra lite tyngre styrketräning ett tag och ge det en chans, kombinerat med lite löpträning såklart 🙂 Det gjorde jag och nu mår jag hur bra som helst!

    1. Jag gjorde det i början av sommaren, men orkade inte när jag bara kände mig svagare och svagare och fick ont överallt ☹️

      1. Känner igen mig i mycket av det du skriver. Har haft ett år där jag stadigt blivit svagare. Träffat läkare om och om igen. Tagit prover, tappat räkningen på hur många. Nån läkare sa det berodde på min sömnapné. Men vägrade tro på det så bytte läkare som direkt gjorde neurologiska test på mig och skickade akutremiss till neuorologen. De konstaterade att jag hade skador på mitt nervsystem så skickade mig på klinfysprover och även ryggmärgsprov nu i slutet av juni. Fick svar på allt nu i slutet av juli. Jag har ALS, vill inte skrämma upp dig eller så. Men kräv få mer djupgående prover så man verkligen kan se vad det är. Och få svar och utifrån det blir det enklare att hantera allt.

        Hoppas på snar bättring/Tomas 🙂

  13. Åh, Jessica..jag fattar precis! Har varit hos doktorn så många gånger och alla värden är toppen. Vilket ju är bra, fast också frustrerande. Önskar att det fanns en medicin som bara löste allt.
    Gissar att det är den gamla utmattningen som ligger och spökar. Känns som att man bara står och stampar. Kämpa på och stor kram!

    1. Det är så jobbigt! Skönt (eller inte skönt så klart, men du fattar) att nån annan känner likadant. Kanske hänger ihop med utmattningen. Heja dig 💜

  14. Beror det inte på sömnbristen då? Det tror jag. Det kan ju göra att man känner sig alldeles sjuk. När mina barn var små och aldrig sov orkade jag inte träna hårt utan tog mest promenader. Jag tror på att lyssna på kroppen och anpassa till den fas man är i livet. Kram

    1. Det har föemodligen en hel del med saken att göra. I perioder orkar jag bara med promenader. Hoppas på mer sömn snart!

      1. Du måste kolla Borelia! Läste att du inte haft nån fästing, men man märker dom inte alltid. Tro mig, jag känner så många som har jätteproblem av Borelia. Slarvigt av läkaren att inte kolla det. Fridens! // Kicki

        1. Kolla borrelia så fort du kan. Annars är det stress det kan jag lova dig. Jag tyckte jag mådde så jäkla bra så jag lyssnade inte på signalerna men tyckte det var konstigt att kroppen reagerade så konstigt. Lycka till ❤️

  15. Besök en osteopat!
    Jag har ingen egen erfarenhet och känner ingen, men jag skulle verkligen gå till en om jag hade funderingar och problem som du har nu; så pass många har berättat för mig om jättebra hjälp.

  16. Kroppen ändras efter utmattning Jag gick till läkaren förra året det var inget fel på mina prover Rekomenderade att träna men jag var trött konstant ont i lederna fick otroligt träningsvärk . Testa ta bort gluten från din mat det har jag gjort efter 4 veckor mår jag toppen smärtan har försvunnit sover bra orkar träna . Kolla upp allt som du äter gluten finns i massa livsmedel.

  17. Hej! Du har inte funderat på om kroppen fortfarande är i stress? Eftersom du nyligen var sjuk och det slitit på kroppen i många år innan det brast totalt. Tänker att du skriver att promenader o yoga verkar kroppen vilja o mår bra av så kanske den behöver det ett tag?!

  18. Sänk ribban gällande prestationer inom träningen. Du har under ett års tid inte fått sova ordentligt. Få ordning på nattsömnen så att din kropp får ordentlig återhämtning innan du ger dig på stora ”träningsprojekt”. Var rädd om dig!!! ❤️

  19. Hej Jessica,

    Förstår din frustration, har nämligen varit med om liknande. Du tror inte det kan vara hormonellt? Runt 40 händer det massvis i kvinnokroppen vilket var helt nytt för mig. Jag trodde hormoner började spöka först vid 50 års ålder men nu när jag läst på en massa har jag förstått att det är mycket tidigare än så. Nu kan jag inte få nog av att läsa på om kvinnokroppen och läser allt som kommer mig för. Tyvärr forskas det så lite i detta ämne, men det finns en hel del att läsa och lyssna på. Jag rekommenderar dig att lyssna på Åsa Melins podcast där hon intervjuar forskare, läkare mfl och pratar om detta ämne som ändå anses som lite tabu trots att det är 2018..
    Nu behöver det ju inte vara dina hormoner som åker berg o dalbanan såklart. 🙂 Hursomhelst är det iallafall mycket intressant lyssning som alla kvinnor har nytta av förr eller senare. Det har hjälp mig mycket och nu förstår jag mig bättre på min kropp och då tex hur den svarar på träning jämfört med tidigare år.

    Lycka till!

    Kram från Malin

    1. Hej igen! 😊
      Nu efter jag lyssnat på din och Lofsans pod (tack för den, älskar att lyssna på er!) så måste du lyssna på senaste avsnittet nr 48 av hennes pod. Tänkvärt!

      Så på med lurarna och ut i fina Bromma!
      Trevlig helg!

      Malin

  20. Kanske låter knäppt, men om du inte varit hoa tandläkaren på länge kan det vara bra att kolla tänderna. Häromåret gick jag i flera månader o mådde kasst men alla prover var bra. Inte förrän jag helt plötsligt fick extrem tandvärk visade det sig att en visdomstand var rejält infekterad. Efter att jag dragit ut den mådde jag bra igen:)

  21. Hej Jessica,

    Enklare om det hade hittat ett fel..
    Även fast det någonstans är väldigt skönt att det inte var det.

    Jag tror precis som du skriver att det går mer och mer åt det hållet att vi får lära känna oss själva, testa och läsa på för att hitta recept till våra egna krämpor. All respekt till läkarna, men det ser inte till helheten utan är ofta specialiserade på ett område.

    Jag skulle vilja tipsa om att lyssna på sista avsnittet av hälsosnack. Tror du skulle gilla den intervjun med Jonas Bohr.
    Hur ska vi få mest energi ur våra mitokondrier (som skapar vår energi, från cellnivå) intressant ”vanlig” kille på nu 51 år som intresserat sig för hur han ska få kroppen att fungera optimalt och få snabb återhämtning och resultatet har varit grymt. Framförallt läkning av skador och känslan att vara vaken/på energi mässigt. + att han tog sig till cykel elit efter 40 med denna kunskap.
    Blandat med rätt mindset och andning.

    Vi får bli vårt eget apotek och det är både jobbigt ( lättare med tablett) men väldigt intressant och inger hopp och en skön känsla om sin hälsa/kropp och framtid 💖
    Kram Anna

      1. Tack för stödet 🙏🏼 Dock är det bara synd om de tragiska människor som skriver så där till andra. Jag tar inte åt mig 😘

  22. Hej Jessica, det du skriver om låter precis som jag de senaste 5,5 åren. Trött, energilös och huvudvärk dagligen trots god sömn. Drabbades av utmattning för exakt sex år sen.
    Trots läkarbesök och provtagning hittades inga fel…
    I februari i år så hittade jag äntligen pusselbiten som saknades för mig. Jag hittade kosttillskottet Fitline.
    Fitline är ett kosttillskott som förser oss med de vitaminer och mineraler som vi dagligen behöver. Eftersom maten inte är lika näringsrik som den var tidigare så får vår kropp inte den näring den behöver via kosten för att fungera optimalt. Den behöver lite hjälp på traven helt enkelt.
    Fitlines optimalset består av en morgondrink och en kvällsdrink. Morgondrinken gör att man blir pigg, alert och skärpt i sinnet, kvällsdrinken hjälper till med återhämtning och man får bättre sömn. Immunförsvaret blir bättre. Fitline botar inga sjukdomar, men hjälper kroppen till självläkning. Fitlines produkter är gjorda så att alla vitaminer är vattenlösliga och går ut på cellnivå. Tar du en ett vitamintillskott i tablettform är näringsupptaget ca 8%…
    Det har varit min räddning <3

  23. Sömn. Punkt.
    I ett tidigt skede av depression är det vanligt att man letar efter fysiska orsaker till sitt mående.
    Var rädd om dig.
    Sov. Punkt.

  24. Hej! Det finns många bra tips i kommentars flödet. Nu vet jag inte hur många blodprover du har gjort men Werlabs har en test där man kan kolla upp 32 olika blodprover. Kanske man kan få en bättre helhetsbild av vad som pågår i kroppen eller mer som uteslutningsmetod. Hoppas du får en lösning på detta.
    Styrkekramar! ❤

  25. jag känner igen dina symptom och det var efter mitt andra barn som det kom krypande. Jag tog också precis som du prover för sköldkörtel och andra blodprover för att se hur värdena låg och det visade sig helt normalt. Läste allt jag kom över och hittade en amerikansk studie som visar att vi kvinnor ofta lider av järn och b-vitaminbrist även om värdena visar på normalt. Tydligen behöver vi kvinnor ofta ligga högre försatt må bättre. Mitt råd är att börja äta niferex samt b-vitamin tillskott, är det brist så kommer du märka skillnad väldigt snabbt. Lycka till!

  26. Hej!

    Har de tagit prover på sköldkörteln? Jag har underfunktion av sköldkörteln (Hypotyreos) och det kan vara svårt att hitta. Man kan även ha överproduktion av sköldkörteln (hypertyreos). Vad gäller detta så har man massor av olika symtom. Googla på det 🙂

  27. Känner igen mig. Gjorde snarkutredning och det visade sig att jag hade många långa andningsuppehåll. Fick en andningsmaskin med mask och den gjorde underverk. Mår så mycket bättre nu. Min hjärna hade lidit av syrebrist. Ett tips till dig Jessica kan vara att göra en snarkutredning. Man behöver inte snarka särskilt högt för att ha sömnapné.

  28. Jag gick till läkare och proverna visade ingenting för sköldkörtel el binjurar. Mådde förskräckligt. Gick vidare till näringsfysiolog vars prover har större precision. Hade utmattade binjurar o farliga värden för sköldkörtel. Åtgärdade det och blev frisk!

    Det kan även vara celiaki. Hoppas du mår bättre snart!

  29. Hej

    Subklinisk hypotyreos kan ge symptom trots lätta eller inga avvikelser när det gäller sköldkörteln. Gå gärna in på Sköldkörtelförbundets hemsida och läs på, om både symptom och de olika varianterna.

  30. Har du läst om ME/CFS ? Få läkare känner till denna sjukdom trots att 40.000 svenskar lider av den. Jag trodde att jag var kroniskt utbränd men visade sig vara ME. Kram❤

  31. Såg Expressen skrev. Du har precis fått barn, du har börjat träna, du kanske har börjat äta annorlunda? Ett tips är att föra dagbok även på det du äter. För kosten kan ha större betydelse än man tror.Och det är inte säkert att det nyttigaste som t ex frukt och grönt är det bästa för alla att äta större mängder av – visste du t ex att det finns sånt som heter fruktosintolerans. Både mild och som hereditär sjukdom.Det finns exempel på människor som i hela sitt liv mått bra och sedan introducerats för en fruktkorg på jobbet och plötsligt så blir man sjuk.Visst låter det galet?Det är bara ett exempel på hur tokigt det kan bli när man plötsligt ändrar mat till vad man tror är det nyttigare alternativet i sin strävan att bli hälsosammare. Det finns inte en kost för alla. Man får prova sig fram.Så därför är en matdagbok också ett alternativ. Se vad du åt innan och jämför…

  32. Hej Jessica! Antar att du får triljoner förslag nu på vad som kan vara fel. Jag är själv diagnosticerad med me sedan drygt ett år tillbaka. Det som är grejen med me är att om man överanstränger sig så riskerar man att bli permanent försämrad. Gör dig själv en tjänst och kika in på patientföreningens sida och kolla kriterierna för me. Misstänker du ens det minsta att det kan vara det du drabbats av, så var försiktig med träning mm tills du fått klartecken från läkare. Kolla på rme.nu för mer info. Önskar dig snar bättring.

  33. Välkommen till tillvaron där man är fullständigt slut och det inte finns någon bot. Fick själv diagnosen ME/CFS 2013 efter 5 års kämpande med sjukvård, provtagning, arbetsträning, alla möjliga och omöjliga behandlingar. Vilket sedemera utmynnade i förtidspensionering. För mig finns varken behandlingar eller medicinering, utan jag får helt enkelt behandla symptomen som dyker upp, smärtlindring vid huvudvärk, pacing (inte överanstränga sig så att man har lite krafter kvar).

    Hoppas du kan få den hjälp du behöver! Kolla upp om det kan vara ME!

    //Car

  34. Hej
    Tråkigt att du inte mår bra.
    Ett förslag är att kontakta naturläkare som kan kolla upp många värden i kroppen och komma med förslag på åtgärd.

    Lycka till

    Jörgen

  35. Be dem ta Tpo-ak antikroppar mot Sköldkörteln…man kan ha bra övriga värden men antikropoarna gör att man mår dåligt. Been there. Även t3 fritt oftas tar de bara tsh och t4

  36. Känner igen mig i mycket av det du skriver. Har haft ett år där jag stadigt blivit svagare. Träffat läkare om och om igen. Tagit prover, tappat räkningen på hur många. Nån läkare sa det berodde på min sömnapné. Men vägrade tro på det så bytte läkare som direkt gjorde neurologiska test på mig och skickade akutremiss till neuorologen. De konstaterade att jag hade skador på mitt nervsystem så skickade mig på klinfysprover och även ryggmärgsprov nu i slutet av juni. Fick svar på allt nu i slutet av juli. Jag har ALS, vill inte skrämma upp dig eller så. Men kräv få mer djupgående prover så man verkligen kan se vad det är. Och få svar och utifrån det blir det enklare att hantera allt.

    Hoppas på snar bättring/Tomas 🙂Känner igen mig i mycket av det du skriver. Har haft ett år där jag stadigt blivit svagare. Träffat läkare om och om igen. Tagit prover, tappat räkningen på hur många. Nån läkare sa det berodde på min sömnapné. Men vägrade tro på det så bytte läkare som direkt gjorde neurologiska test på mig och skickade akutremiss till neuorologen. De konstaterade att jag hade skador på mitt nervsystem så skickade mig på klinfysprover och även ryggmärgsprov nu i slutet av juni. Fick svar på allt nu i slutet av juli. Jag har ALS, vill inte skrämma upp dig eller så. Men kräv få mer djupgående prover så man verkligen kan se vad det är. Och få svar och utifrån det blir det enklare att hantera allt.

    Hoppas på snar bättring/Tomas 🙂

  37. Jag är övertygad om att du börjat få utmattningssymptom igen. Vad beror detta på ? Det liv du lever.Du är inte snäll mot dig själv..och din kropp.

    Ta t ex när du var med i OS. Du bytte jobb..en av anledningarna var att du ville vara med i ett OS. Hur blev det? Du fick ett uppdrag att föra sändningar på nätterna ( vilket du gjorde bra). Men hur var det med sömnen? Det måste varit extremt slitsamt för kroppen att under 2 veckor..varje natt.. sända dessa program. Var det så du ville ha det när du tackade ja till det nya jobbet? Att sända på natten? Du vill mycket..men kroppen säger ifrån.
    Sedan hade du ett nyfött barn som man sedan skall ta hand om när man kommer hem från OS. Sedan ännu mer jobb på det. Det blir för mycket till slut. Du måste börja tänka igenom i framtiden vad som är bäst för dig. Tänka igenom varje projekt väldigt noga. Lugna ned tempot lite. Det har gått lite för snabbt under flera år.. Tror jag. Lycka till i framtiden!

  38. Det låter som du har tbe eller borrelia,det kan ligga latent i flera år om du har blivit biten sen en dag får den utbrott,jag fick tbe önskar det ej på min värsta fiende så snälla ta prov för det men om det inte visar nått be om ryggmärgsprov.det är en jävulsk sjukdom om man får den

  39. Dina besvär pekar starkt mot en sköldkörtel som håller på att ge upp av en eller annan anledning, förmodligen utlöst av dina tidigare stressproblem.
    Du börjar få näringsbrister i systemet och då börjar det knaka i fogarna lite varstans.
    Din kropp säger helt enkelt till dig att du behöver lugna ner dig lite, du gör klokt i att lyssna på den, annars går snart något sönder på riktigt.
    Sök hjälp hos en skicklig funktionsmedicinsk terapeut som kan hjälpa dig med både en btydligt djupare och mer noggrann näringsstatusanalys än vad kan få hos sjukvården, och utifrån det ge dig den behandling som behövs vad gäller kost, livsstil och eventuella näringstillskott.
    Hos den ordinarie sjukvården kommer du aldrig , som du ju har märkt, att få någon vettig hjälp med detta.

    Lycka till!

  40. Har hamnat i samma fälla Läste om brist på A-vitamin Lever o morötter Även jod
    Har undvikit salt men använder nu flingsalt m jod på srekt kycklinglever i pyttesmå bitar
    Bara ett tips
    ❤️❤️❤️

  41. Vården är bra på att ta prover. Alla prover har sina begränsningar. Finns det fortfarande besvär trots mängder av prover och inget svar. Gå utanför vården. Gör något annat för att få andra analyser som kan ge andra svar.
    Torr- och levanade boldanalys i mikroskop. Bioresonans. Irisdiagnostik. Allergitester med fler värden finns från 46 till 300 olika matämnen.
    Det finns så mycket möjligheter utanför vården.

  42. Stå på dig! Man känner om något är fel i kroppen, man känner sig själv. För mig tog det 2 år av diffusa symptom att äntligen få en diagnos, en otroligt sällsynt autoimmun sjukdom. ALLT testades, flera gånger, och alla sa att jag bara inbillade mig, att allt var bra, men efter den upplevelsen tror jag definitivt på ens egen förmåga att känna sin kropp. Det finns allt för många historier om när läkarna inte förstått. De försöker ju, men ibland kan svaren de söker vara så osannolika att de saknar den kunskap som krävs. Sök en annan läkare, börja föra dagbok över ditt mående, se om det finns samband och mönster. Var också beredd på att du kan vara tvungen att lägga om ditt liv en aning, men att det är en förändring som är för ditt eget bästa.

    Men försök också vila och ta hand om dig, kanske det ”bara” är en längre viloperiod som din kropp behöver. Pressa inte dig själv för hårt, för oavsett vilken orsaken till ditt mående är så är det ingen poäng i att pressa dig själv. Hoppas att du hittar svar <3

  43. Hej!

    Förklimakteriet. Jag visste knappt att det fanns och det blev många läkarbesök innan en smart gynekolog till slut kom fram till att det nog var orsaken till att min kropp strejkade på alla möjliga sätt -trötthet, värk efter träningen och pms som skenade och varade nästan hela månaden till slut. Det började smygande i din ålder och nu i 45-46-årsåldern blev det till slut helt olidligt. Jag fick minipiller och det vände på några dagar. En sådan enorm lättnad att bli sig själv igen. Så kolla dina hormoner är mitt tips.
    Lycka till!

  44. Hej,
    Hamnade av en slump här hos dig. Läste om hur du mår och scrollade mig bakåt ett par månader på din blogg. Föreslår att du gör det själv – en baklängestitt på hur ditt liv ser och sett ut bara under det senaste året. Jag som själv för länge sen haft utmattningssyndrom och vet – precis som du själv så klokt skriver – att livet efter det aldrig blir detsamma – påminner dig om att det är väldigt lätt att trilla dit igen. Det tempo du beskriver och de aktiviteter du ägnar dig åt är precis bara vägen tillbaka igen. Ingen, jags menar ingen, klarar det du håller på med i form av fysiska utmaningar trots sjukdomar och skador, att ta hand om förtonårsbarn med olika vistelsetider, ny relation, nytt hus där du efterlyser både verandainredningstips och odlingslåde-dito, leva med hantverkare, ha hand om ett litet livligt barn (de flesta är ju hemma under det första året och tar det lugnt som man bara kan i Sverige med generös föräldraledighet). Att resa med ett så litet barn till olika ställen inklusive USA och utsätta både honom och er och medpassagerare för så enorm stress sånt innebär är ju bara ett exempel på saker som faktiskt inte fungerar. Inte sagt som kritik men det gör ju inte det!! Allt annat du beskriver på din blogg som produktreklam, events, tv-jobb i olika former plus funderingar på idrottsaktiviteter på elitnivå, ja fullt tempo hela tiden – det är ju självklart att du redan kört in i väggen igen fast den här gången kommer symptomen på ett annat sätt. Du är ju en sk. Influencer – desto viktigare att visa andra i din ålder och kanske småbarnsmammor på att få det du också talar om – livspusslet att gå ihop. Mitt förslag till dig är att sluta googla efter sjukdomar vilket bara gör att du känner dig sämre. Du kan naturligtvis laborera med olika kosttillskott och be om nya underökningar och provtagningar. Men istället för att oroa dig för sköldkörteln, ME eller borrelia föreslår jag dig att du går i kontakt med en vettig doktor som kan det här med helhetssyn och mycket ärligt beskriver hur ditt senaste år sett ut. Du kommer troligen att få rådet att direkt gå ner i samtliga aktiviteter, att lägga mängder med projekt på is, att ta dig egentid på ett helt annat sätt än nu plus att mer eller mindre helt lägga fysiska aktiviteter åt sidan. Bortsett från lugna barnvagnspromenader i skogen med den lille minste kanske?? Jag önskar dig allt gott och hoppas verkligen att du klarar att växla spår direkt så att du inte förvärrar din situation. Kroppen klarar mycket men det här tar tid att läka och bli frisk ifrån!!

  45. Hej Jessica! Läste om dina besvär på Expressen. Det finns en sjukdom som heter Sarkoidos. Min man har denna sjukdom. Började precis så att han kände att allt var inte som det skall i hans kropp och efter alla om o men kom diaknosen. Inget farligt men besvärlig. Går att medicinera. Lite tips bara.

  46. Hej, läste att du tog D-vitamin, hur många IE per dag? Har du provat att sluta med D-vitamin och se om det är den som gör att du inte mår så bra? Beroende på dos så kanske dosen behöver höjas till och med?

    Äter du magnesium tillsammans med D-vitamin? D-vitamin förbrukar magnesium, även A, E och K-vitamin.
    Magnesium är otroligt bra mot sömnsvårigheter, stress och depression.

    Hälsningar Karin

  47. Kontakta en homeopat
    Duktig är Theresia Henriksson Sollentuna
    Hon behandlar hästar och folk
    Hon fick mig ur sängen på tre mån efter vaccinkrasch
    Kram Helene

  48. Jag läste att de prover som tagits inte visade något problem med sköldkörteln. Vi är många som fått det svaret, men det stämmer inte alltid. Om du har läst på om symptomen på hypotyreos och tycker att de stämmer in så bör du kräva vidare undersökning. Men troligen behövs att du vänder dig till någon läkare som kan mer än att läsa provsvaret från labbet. Det finns patientföreningar och av dem kan du säkert få tips på bra och kunniga läkare. Ett annat alternativ är Balderklinikken i Oslo. Där arbetar de med integrativ medicin. Lycka till!

  49. Kära Jessica! Jag känner verkligen med dig – fruktansvärt jobbigt att vara trött och matt och dessutom inte kunna sova. Som fd utmattad ( stresskänslig med tendens till sömnsvårigheter) maratonlöpande, styrketränande tjej som kan pressa sig långt både på jobbet och privat – känner jag igen mig alltför väl. Med tanke på vad du beskrivit framförallt i träningspodden med sömnbrist, stress, sömnsvårigheter (tankar som snurrar som inte går att stänga av), panikångest, matthet och uteblivna träningsesultat tänker jag som endel andra här att det är sömn, vila och återhämtning du behöver. Det är så lätt att söka andra förklaringar – och andra människor är snabba att ge diverse tips på behandlingar, tillskott osv – men den troligaste förklaringen är oftast sann. Du är en fd utmattad som knappt sovit på ett år, som haft otroligt mycket aktivitet både på jobb och privat, med en liten bebis dessutom, och samtidigt försökt träna hårt. Det är tufft även för ”icke-utmattade”. Jag själv har precis haft tre månader med sömnsvårigheter pga av extrem stress på jobbet – jag orkar knappt träna alls under en sån period, trots att jag är helt frisk och äter nästan ”perfekt” osv. Träningen ger inga resultat under en sån period. Min ”medicin” är att försöka minska den totala stressen i livet, minska allt som går som tar energi (även om det är supertråkigt och osocialt) se till att skapa de bästa möjliga förutsättningarna att sova (lägga sig tidigt, samma tid varje dag, ingen skärm i sovrummet, mindre kaffe osv) och bara träna lugnt tills du känner dig bättre. Viss träning brukar minska stress och hjälpa sömnen medan hård träning kan vara nedbrytande. Jag brukar jogga / springa lugnt eller promenera, men utan krav, yoga, styrketräna med kroppsvikt men utan att pressa mig. Säger inte att det som funkar för mig funkar för alla, men vill absolut he rådet att stressa ner och vila för att få ordning på sömnen och den totala belastningen. Var rädd om dig! Kram!

  50. https://werlabs.se/karin-bjorkegren-jones-wellness-paket/

    Sköldkörteln? Trött utmattning sover dåligt. Läkarna tar oftast fel eller inte rätt prover. Tyvärr kan läkarna inte om sköldkörteln så mycket!
    Här är proverna : fritt T3 , fritt T4, TSH, antiTPO sedan järn b vitaminerna , magnesium, d vitamin. Eller ta Karin Björkegren Jones paket har du alla prover i paketet plus andra bra för oss kvinnor ! Lycka till hoppas detta kommer fram!

  51. Hej Jessica! Som du ser är du inte ensam. Många är vi som upplever liknande symtom och lidande. På så vis kan man ju säga att det är extra angeläget att läkarkåren börjar arbeta – med framgång – och inte bara sitta och titta på. Du som är en offentlig person kan bli allas vår talesperson, om du orkar så klart. I många Facebook-grupper sliter medlemmarna sitt hår för att hitta orsak och medel för att må bättre då läkarna mycket sällan hjälper med någon som helst framgång.
    Men ikväll på SVTs fråga doktorn talade en mycket framsynt läkare som jag tycker att vi alla borde lyssna på och lära oss av. https://www.svtplay.se/video/18950158/fraga-doktorn/fraga-doktorn-sasong-22-avsnitt-1?cmpid=del:an:08-20-2018:fraga-doktorn:pla:lp-app
    Hoppas vi alla snart mår bättre 🙏🏼

  52. Hej.

    Jag gick själv med massa jobbiga symptom i kroppen. Sköldkörtelprover togs otaliga gånger men de låg inom referensintervallet. Hade sen tur att börja arbeta på ett lab där jag fick hjälpa en läkare som direkt förstod och hade kunskap och genomförde en
    finnålspunktion. Eller biopsi, som det också kallas. Ett litet prov som tas direkt i halsen i sköldkörteln. Satt dagen efter och tittade i hans mikroskop och det var en tydlig inflammation i sköldkörtel. Fick levaxin och till slut blev kroppen återställd. Men detta är min historia och behöver ju inte vara så i ditt fall men tyvärr är många läkare okunniga/ovilliga att gå vidare och de litar på labvärdena .
    Hoppas du får den hjälp du behöver
    Mvh
    Pernilla

    1. Håller med Pernilla och många andra. Ta ett till sköldkörtelprov. Det kan pendla, från bra till dåligt så många prover och undersökningar kan behövas. Om det är fel på den behöver du medicineras, så du inte går med detta under längre tid. Vårdguiden har bra info om vad som gäller. Krya på dig!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Nä nu tar vi tag i det

Och med vi menar jag förstås jag. Har ju mått lite tjyvens ett tag nu. Jag känner att något är fel i kroppen, men har en miljon olika symtom så det är svårt att ställa nån diagnos. Annars jobbar jag mycket med att självdiagnostisera mig själv med hjälp av Google. Totalt livsfarligt för det mesta, men ibland kommer man ju något på spåren. När jag skrev om mina bekymmer på Insta för ett tag sen så fick jag många tips om att kolla sköldkörteln och NU HAR JAG ÄNTLIGEN tagit tag i det. Var hos läkaren i torsdags och tog blodprover. Får svar i början på nästa vecka och hir konstigt det än kan låta så hoppas jag att de hittar något. Då vet man ju iaf vad det är och kan åtgärda det. Jag är så trött på att vara orkeslös, energilös och ha huvudvärk.

Blev häromdagen påmind om att den där 3 år gamla utmattningen alltid lurpassar bakom  hörnet. Känner mig ju mycket bättre, men är fortfarande oerhört känslig för stress. Och mer av det privata slaget än jobbstress. Har senaste veckan haft mycket logistik kring barnen. Dylan var på akrobatläger och skulle skjutsas till och hämtas på andra sidan stan samt ha med sig matsäck varje dag. Har suttit i bilen nästan 2 timmar om dan (köer köer köer) och har för det mesta också haft med Sam. Han har ju extremt mycket energi och det är ganska krävande att ta hand om honom nu när han är så rörlig. Det är ett heltidsjobb 24/7. Vi har också haft mycket folk hemma på sistone och sociala sammanhang dränerar ju mig fortfarande. Så allt det plus lite strul med att boka resor till ungarna och annat logistiskt, samt att Patrik var bortrest i tre dagar då jag inte fick sova ordentligt eller hade någon avlastning, har tröttat ut mig enormt. Kom hem i veckan efter en middag med min producent på Kanal 5 och var helt förstörd. Kände att jag plötsligt var så nära en total krasch, som från ingenstans. Försökte förklara för Patrik, men det är svårt för honom att förstå. Som ingen annan heller riktigt förstår hur såna ”småsaker” kan stressa en så till den milda grad. Man måste nog ha gått igenom det själv.

Känner mig mycket bättre nu några dagar senare, men har också ägnat mig åt återhämtning. Vila. Som tydligen fortfarande är i allra högsta grad nödvändig.

  1. Finner inga ord om vad just du känner. Önskar dig bara allt gott. Massor av kramar från din fd kollega Gamla Teatern Östersund/Ingela ❤

  2. Känner verkligen igen mig. Jag har varit ”frisk” från utmattning i drygt ett år men upplever exakt samma sak som du. Särskilt den privata stressen och sociala sammanhang. Vet att du sa i nåt avsnitt av podden att det är svårare när man inte är sjukskriven längre och man inte kan säga det utan måste börja halvljuga för att kunna dra sig ur t ex sociala sammanhang 🙂 För mig betyder det oerhört mycket att du pratar öppet om det. Har inga råd mer än det eviga ”lyssna på kroppen” och tänka på vad DU behöver. Stor kram!!

    1. Det finns egentligen inga alternativ för mig annat än att prata öppet om det. Att hålla uppe några fasader är inte aktuellt föe mig längre, det tar för mycket energi. Ledsen över att jag inte orkar med det sociala längre 😢

  3. Jag tror vägen till framgång är att lära sig säga Nej. Kanske mest till mentala/fabricerade ”måsten”. Man måste inte posta lyckliga bilder på Insta, man måste inte orka hålla fasad, träna varje dag eller tillfredställa andra genom att säga Ja till sociala sammanhang. Man får vila, säga nej, vara tråkig och mänsklig. Viktigt att komma ihåg.

    1. Säger nej till massor! Och är tråkigare än jag nånsin varit.. Känns som jag aldrig är med på nåt längre. Fattar inte hur andra orkar ha jobb, barn OCH ett socialt liv.

  4. Ett viktigt inlägg Jessica, som nog många känner igen sig i. Har som så många andra gått igenom samma sak och det är som att man ”balanserar på en liten liten spindeltråd”. Minsta lilla kan tippa en tillbaka över kanten och man vet aldrig vad som gör det. Baybysteps framåt och lyssna på kroppen är nog det bästa vi kan göra. ❤️

    1. Ja verkligen, man blir lite lurad när man känner sig bra.. Var helt oförberedd på panikångesten och kroppens protester som kom i veckan. Fasen också, bara att backa igen. Kram till dig 💜

  5. Känner igen mig så väl i dina tankar kring ditt mående. Gick också i väggen för 3 år sedan och det har varit en lång resa. Jobbar heltid sedan en tid tillbaka men tvivlar på om jag kommer att orka det i längden. Har precis haft semester och grunnar på att söka ett annat jobb jag är intresserad av men velar och tvekar om jag kommer orka/klara en sån förändring. Ett positivt ur detta är att vi är mer medvetna om våra kroppar och våra sinnen, men denna kraftigt begränsade energi och ”aktivitetsbaksmälla” som blir är frustrerande och jobbig. Vila, ta hand om dig Jessica och allt gott framåt! ❤️

  6. Jag känner så med dig och förstår så väl. Gick själv in i väggen för ett antal år sen och är fortfarande enormt stresskänslig. Mycket kan man ju välja själv och jobba på, så som att hålla igång med träningen, avslappningsövningar och att ibland (rätt ofta) säga nej när det blir för mycket. Tyvärr är det ju svårare när det kommer till barnen. Min sambo jobbar så gott som bara kvällar och helger, och jag bryter nästan ihop av bara tanken på att börja ta hand om allt här hemma själv igen (hans semester är slut nästa vecka). Dagarna är inga problem men kvällarna är som en hel stresscirkus med matlagning (samtidigt som lilla skriker i matstolen och stora hittar på hyss), disk, bad/tandborstning och sen dubbelnattningarna som alltid är ett kaos….Har egentligen inga råd utan ville bara säga att jag förstår dig. Hoppas du hittar ditt sätt att få balans i tillvaron💜

    1. Tack för din kommentar! Fint att någon förstår hur vardagsstressen och hemmastressen kan vara den värsta. Känner för dig 💕 Önskar att man kunde ge tips och goda råd, men just den där stressen kan man ju tyvärr inte göra så mycket åt 😳

  7. Hej Jessica,

    Det är bra att du återhämtar dig och är medveten om din stress situation.
    Jobbar mycket med medveten andning.
    När man stressar är det lätt att andningen blir högt upp i bröstet och syret når inte ut till lungblåsorna, där det stora syreutbytet sker till blodet. När man andas kort spänner man ofta sig som leder till tex huvudvärk. Tänk på andningen och tejpa gärna munnen på natten så får du gratis diafragma träning och även att luften blir ren och uppvärmd när de når lungorna. Tänker på din allergi mm. Läs mer på medveten andning om det känns intressant.

    Stor Kram

    Ps Min sambo kunde inte heller riktigt känna in ångest/stress känslan. Tror det är svårt om man inte upplevt den…men när man har den vill man bara lämna över den till någon. Förstå mig och hjälp mig..

    1. Jobbade en del med andningen när jag gick på stressmottagning. Men borde definitivt jobba med det mer. Tack för tips!

  8. Hej igen. Man kan ha haft en fästing som bara satt sig lite och sedan lossnat. Googla ang symptom. Värt att kolla upp. Annars kan du vara dålig länge. 2 v penicillin ska hjälpa. Doxyferm. Lycka till.

  9. Känner igen mej helt! Hade en utbrändhet för drygt tre år sedan, men symptomerna dyker upp då och då, speciellt den här sommaren!! Jag har oxå känt exakt som om jag har varit nära en totalkrasch, men lyckats med vila återhämtning! Bara att backa bandet när man minst anar, är oerhört känslig, kanske för att rutinerna bryts på sommaren?
    Vi måste vara rädda om oss själv!
    Tack för en bra blogg!
    Kram från mej,

  10. Hej,
    Varit i din situation och även om det är längesedan jag blev ”fri” från min utmattning, så kommer jag alltid att bära med mig en skörhet. Hjärnan känner igen vad den varit med om och alla symptom kommer tillbaka när man utsetts för något som påminner om det som var. Bra att du kollar upp det och förhoppningsvis får ett svar. Om det inte syns i proverna, kan det vara symptom på att du behöver dra ner på tempot någonstans. Mycket avslappningsövningar och långsamma promenader. Jag är ingen expert utan svarar bara efter egen erfarenhet. Basic saker som du redan vet såklart, men ibland behöver man höra saker om och om igen…

    Ta hand om dig, du är en stor inspiratör för oss alla!

    Mvh
    Malin

  11. Jag känner igen mig så mycket i din situation. Var själv sjukskriven för utmattningssyndrom för 2 år sen och lider ofta av diverse virus i kroppen som får mig att känna mig orkeslös och orsakar huvudvärk. Jag har tagit alla möjliga prover men allt är negativt. Blir så oerhört frustrerad att jag inte kan träna och må bra. Hoppas du känner dig bättre snart! Det är tufft att vara en starksköring.

    1. Det är så jobbigt när man inte vet vad det är. Tar upp så mycket energi att gå runt och grubbla på det. Hoppas du också mår bättre snart!

  12. Förstår dig till 100%. Men det räcker med dålig sömn under en lång period och ansvar för arbete och tre barn för att känna sig orkeslös och nere. Dålig sömn i sig räcker nog gott och väl när jag tänker efter. Och då ska man på det även lägga till en utmattning i bagaget.

    Ett lätt sätt att förklara detta för någon som inte upplevt en sådan situation är att hänvisa till en kroppslig krämpa. Har man en dålig led, en knäoperation, en whiplash skada, osv är det högst sannolikt att man alltid kommer att bära med sig en viss känslighet, även om skadan inte gör sig påmind dagligen. Man lär sig att göra annorlunda, men så fort man inte är försiktig kan man få känningar.

    Samma gäller för utbrändhet. Under stress är det lätt att fungera enligt invanda mönster. Jag ser det som en fåra i hjärnan som måste läka så att tankar och känslor kan styras genom alternativa vägar istället för att hacka på samma ställe.

    Ge dig själv massor av återhämtning. När du väl kommer upp till 0-sträcket kommer allt att kännas möjligt igen, det är min övertygelse <3.

  13. Hej! Kan tipsa dig om en podd som heter paleoteket med Karl Hultén. Handlar om hur antiinflammatorisk kost kan hjälpa inflammatoriska symptom i kroppen såsom ex trötthet. Vet inte om det är något för dig. Lycka till!

  14. Förmodligen tog läkaren prov på din sköldkörtel. Om inte be att få ta T4, T3 och TSH. En oerhört vanlig (långsamt framväxande) effekt av förlossning är hypertyreos eller hypotyreos. Det sistnämnda har i runda slängar samma upplevda symptom som utmattning!

  15. Min syrra hade det som du. Läkarna tog massa prover på henne men hittade ingenting, förens en natt hon fick ett epilepsi anfall. Det visade sig att hon hade en hjärntumör o opererades för den i måndags. Den var godartad (vilket dom flesta är) så nu hoppas vi hon snart är pigg igen. Läkaren trodde till slut att hennes symtom berodde på klimakteriet. Så om du känner att nåt är fel så ge dig inte!

  16. Hej Jessica!
    Sök upp en näringsterapeut. De kan ta prover som inte skol medicin arbetar med. Din kropp kan reagera på olika mat eller något i din miljö tex mögel, gifter av något slag. Du kan ha en tarm som läcker igenom mat i kroppen som den ännu inte borde, då reagerar kroppen med andra typer av anti-kroppar och det kan ge olika diffusa symptom, som psykisk ohälsa, trötthet, hjärndimma, ont i muskler och leder… jag vet inte var du bor med sök upp ifm-kliniken, de är stora och väl kända inom
    Området… lyssna även på podden 4health med Anna sparre. Mycket information om alternativ hälsa! Lycka till 💕

  17. Jag tror att d kan vara astma . Jag fick själv diagnosen före sommaren samma symtom som du. Trött, orkeslös, tryck i huvudet. Nu tar jag astmamedicin och mår mycket.bättre.be om att få blåsa ut i rör så dom kan bedöma din andningsfrekvens.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Rösta! 🙏🏼

Tänk vad mycket kul jag får göra i mitt jobb! Ända sen jag började med tv, kanske redan innan det, har jag drömt om att få jobba med OS. För mig som sportintresserad är OS det absolut största. Helst hade jag själv velat vara med i OS, men i brist på talang så.. Hahaha. Det var ju en av de största anledningarna till mitt kanalbyte, att jag skulle få chansen att leda OS-sändningarna. Jag är riktigt stolt över programmen jag och Anja gjorde, inte minst att vi hade så många kvinnliga tittare. Det var ett minne för livet att spendera en månad i Sydkorea.

F73780c5 7fcf 4557 83f6 864aa3e449ec
8bc6367b f2b0 445a 9fe0 58bdc46f38bd
179e9b0d 0db6 4657 a39f 70d91590245c
9d4fd651 7bb5 46df bf9e 2ce1ed649939

Hur som, nu är det iaf den tiden på året när man ska rösta till Kristallen. Kanal 5:s omröstning hittar ni HÄR.

Jag skulle bli himla glad om ni gick in och röstade! Och varför inte lägga en röst på OS-kväll med Jessica och Anja till Årets program (eller Superstars)? Man kan faktiskt rösta flera gånger fram till 12/8 🤗

Härmed har jag fiskat färdigt 🙈 Puss å kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Vänner

Har ni många vänner? Jag brukade ha en miljon bekanta och kompisar, men allt eftersom när åren har gått och framförallt sen jag blev sjuk för 3 år sen så har jag skalat ner rejält. Har tyvärr inte längre energin som krävs för att underhålla allt för många relationer och då får man prioritera. Orken räcker inte heller längre till för att umgås med människor jag inte kan vara 100% mig själv med – dvs det spelar ingen roll om det är stökigt när de kommer på besök och man ska kunna vara osminkad, oduschad och inte behöva anstränga sig i umgänget. Jag har ändå en handfull sådana, men alla bor inte i Stockholm. En av mina bästa kompisar Johanna bor i Madrid, men nu är hon hemma i Stockholm några veckor och i helgen var hon och hälsade på mig. Patrik har varit borta på träningsläger hela helgen så det passade perfekt. 

I fredags käkade vi middag på Bryggan i Ålsten. Det var mitt första besök där och det var riktigt mysigt. God mat. Sprang in i Patrik Ekwall och hans fru Hannah (vi var på middag hos dem tidigare i veckan). Innan vi skulle gå var det ett par som brakade rätt in med sin båt i restaurangen som ju ligger på en brygga. Det gick bra och ingen kom till skada och därför kunde vi skratta lite åt det. Det såg helt ärligt ut som en scen ur Sällskapsresan. Tog också nåt glas vin på vår veranda, men la oss ändå relativt tidigt.

Vi gick också på långa powerwalks, det är för övrigt min nya grej. Det gäller att lyssna på kroppen och just nu är det ungefär det här jag orkar med. En timme om dagen blir det. Sam vägrade somna igår så då låg vi inne och kollade på film en hel del. Först såg vi Coco och jag grinade som en bebis. Så fin film! Sen snubblade vi över 30 år gamla Morrhår och ärtor och skrattade gott åt Gösta Ekman och Margaretha Krook. Skön 80-tals nostalgi på kläder och prylar också. Samt Stockholms-nostalgi! Det var en alldeles lagom dag med tanke på att jag var helt utkörd efter en sjukt jobbig natt med Sam. Man blir inte pigg när man måste upp varenda timme. Nu har Johanna åkt, men kommer tillbaka på grill imorgon med sin Albin och deras två barn. Mysigt!

  1. Känner igen det där. Fast jag ”rensade” i och med att min mamma dog och det blev tydligt vilka som var mina vänner och vilka som var ”vänner”. Har nog med åldern (39) att göra också att jag känner att det är viktigare att fokusera på de som verkligen finns där än en massa ”tjenis-vänner” som man bara har en ytlig vänskap med.

    Ps. Älskar Morrhår och ärtor!

  2. Är 32 år men har rensat för fullt de senaste åren. Ju ”äldre” man blir desto mer inser en att man inte vill ha massa drama o den i i sitt liv. Sedan fick vi även precis barn med, då skedde en rensning automatiskt bland vännerna med. Så nu är det inte många kvar.. Men jag hoppas de stannar kvar i det långa loppet ♥️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Mer Mallis

Återigen, vår terrass! Magisk helt enkelt. Grabbarna hade en likadan till rummet bredvid.

Sam! Hur gullig är han i sin lilla hatt? Han charmade serveringspersonalen totalt och han ÄLSKADE uppmärksamheten. En liten ögontjänare, precis som sin mamma när hon var liten..

Jack var med mig och tränade nästan varje dag, kul! Han har fått sommarträningsprogram med både handbollen och fotbollen så han har att stå i. Jag tycker det är oerhört viktigt att barn rör på sig varje dag, men jag tror inte på att tvinga till träning. Det måste komma från barnet, annars tappar de sugen. Han körde iaf på riktigt duktigt på Mallis. 
När man ska ta en outfitbild när det blåser. En ofrivillig Marilyn Monroe. Ibland blir blåsbilder riktigt snygga och levande, ibland ser det inte klokt ut… Klänningen kommer iaf från Daisy Grace och skorna från Jennie-Ellen. Har ni inte ett par klackisar därifrån borde ni verkligen skaffa. Så snygga och framförallt sköna! 
Ännu ett gympass. Bästa hotellgymmet jag varit på! Saknade inget där. Och stort också, så det kändes aldrig trångt även om det var många i gymmet ibland när jag tränade vid 18-tiden. 
Här är ett exempel på när en Marilyn-bild blir riktigt lyckat. När allt blåser rätt så att säga, hehe. Blev några trosshots dessförinnan. 
På kvällarna satt vi ofta ute och tittade på showen. Så härligt. Så varm som den här sommaren har varit är det ju nästan kvällarna man uppskattar mest. 
Gymmande med båda killarna, Dylan kämpade på riktigt bra han också. Så glad över att min killar (just nu iallafall) känner glädje runt trning och rörelse. Dessutom är det riktigt skoj att träna tillsammans. 
Patrik skojade till det lite en dag och kom ut från badrummet i mustasch. Jag tycker han är apasnygg i musche faktiskt! Riktigt het, hehe. Men han vägrar ha den kvar, den fick sitta på en kväll och en förmiddag och sen var det goodbye. 
Mitt sommarfejs. Fräknigt och solbränt. Trassligt, torrt och sommarblekt hår. BIkinimärken. Jag älskar mitt sommarjag. Älskar att få lite sol. Behöver det. Vissnar annars. Nåväl, iår har jag ju fått en rejäl dos så hoppas jag överlever hösten nu. 
Packade för en gångs skull lite smart och tog bara med mig ett par högklackade skor. Därför blev det en hel del röda outfits. Den här toppen och shortsen kommer från Indiska. Örhängena är gamla från H&M. 
Sam lärde sig såååå mycket saker under veckan på Mallis. Han lärde sig göra high five, slängkyss, vinka och skaka på huvudet och säga nej nej. Han är väldigt stadig när det gäller att springa och gå och klättra på saker. Ruskigt snabb är han också, titta bort en sekund och han är LONG GONE. Han fyllde dessutom 1 år nere på Mallis. Vi hade redan firat honom hemma när farmor och farfar var på besök, så det blev inget stort baluns nu. Men finskjortan åkte på till middagen iallafall!
Han gillar verkligen att bada, men den gula babybadringen var bara populär första dagen. Han gillar inte när han inte kan röra sig och han vill röra sig HELA tiden. Kan inte vara stilla en enda sekund. Längtar tills han lär sig simma så man känner sig lite tryggare. 
Hotellet hade också ett riktigt bra spa med en 25 meter lång simbassäng. Jag simmade några av mina träningspass där. Det är ju jättejobbigt att simma en kilometer! Helt slut efteråt. Gissar att min simteknik är usel.. 
Skojar till det lite i kjol från Ganni, gammal topp från Zara och skor från AvAvAv Firenze. 
Jag och min älskling. Han är inte lika förtjust i att vara med på bild.. Kör stoneface på varenda bildruta, haha. Visst ser han mycket yngre ut när han rakat av sig skägget?
Så fina brorsor! Ibland är de en handfull (eller tio..), men oftast ganska härliga att hänga med.
Terrass-love once again.. För er som är nyfikna på hotellet så heter det Iberostar Playa de Muro. Tunikan är från AvAvAv Firenze. Bebisen är från min livmoder 🙊

Moi i bikini. Neonbikinis är så fina tycker jag. Lyser liksom upp allting när man har en brun kropp. Den här kommer från Love by Lola. 

Jack och jag sista kvällen. Min klänning är en flera år gammal från H&M som jag älskar.

  1. Måste bara få slänga in en tanke… Så underbart att få se din Sam, hans sätt, utveckling, humör och envishet. Han är identisk min son (även det tredje barnet), skiljer en vecka på dom. Så fort du har pratat om Sam i podden beskriver du min son 😂. Efter två ”snälla, lugna flickor kom vår son som en chock med sin energi och envishet så då är det så härligt att få höra, läsa och se dig berätta om Sam 💕. Du har fina barn! Heja dig, du är grym! 💪🏻

  2. Du strålar! Åker snart ner till solen och ska absolut se till att packa ner lite rött 🙂

    Till nästa sommar kan jag tipsa om att köpa en simväst till Sam. Min son fick en nu när han fyllde 2 år och det är toppen. Han flyter jättebra och kan lätt hänga med ut så man själv får doppa sig lite ( vill dock inte ge mig djupare än att man når till med honom men man slipper ligga som en val på det grunda). Bra grej!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Bilder från Mallis

En härlig resa är över. Hemma i Bromma igen och här är det baske mig varmare än på Mallorca.. Trädgården har gått in i höstmode redan. Märkligt. Här är iallafall några bilder från vår semester. Vi bodde helt underbart bra på Iberostar Playa de Muro. Superfin strand och nyrenoverat, fräscht hotell. God mat! Bra gym! Kul aktiviteter för barnen och bra pooler. Vi hade det toppen helt enkelt. Och vad skönt det är med All Inclusive när man har barn. Att inte behöva fundera över när var hur när det gäller måltider.

Kan havet ens vara vackrare än såhär?!?

Massa härlig frukt att välja på till alla måltider.
Den här studsmatteaktiga leksaken var otroligt populär. Även jag provade mig på den några gånger. Löjligt kul faktiskt. Hehe. 
Far och son. Rätt så lika va? 
Älskar den här neoniga färgen på bikini. Så snyggt mot solbrun hud. Modellen är också sååå fin. Bikinin är från Love by Lola. 
Kolla på utsikten från vår terrass! Så himla fint. Älskar att vakna och somna till havet. Där satt P och jag på kvällarna och spelade Lasse Winnerbäck och Håkan och Kent och Tomas AW och sippade på varsitt glas champagne och pratade om livet. Vi hade två interconnecting rooms, så Dylan och Jack sov i ett eget rum. 
Rätt kul att ha en brorsa ändå…även om det bråkas en del. Men de leker väldigt bra med varandra. Också. 
Lite Miami-vibbar över hotellet. Fint!
Tre av fem familjemedlemmar. Sam var inte superförtjust i värmen och ville gärna ta siesta inomhus efter lunch. Men på kvällarna var det fullt ös.
Dylan med sitt fina hår. 
Snart växer han ikapp och om.. Lilla Jack.
Ursäkta mig, men HUR hunkig är min kille?!? Dregel dregel. 
Min lunch varje dag. Iaf gazpachon. De hade bra variation på buffén så man behövde inte äta samma mat varje dag. Men gazpachon är så god i värmen. Mums.

Bjussar på fler bilder imorgon. Puss å godnatt från ett kokande Bromma.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Vi far och flänger

Vi är familjen Vagabond vi. Eller egentligen är det nog jag. Har nån slags rastlöshet i själen som hela tiden längtar ut och bort och iväg. Älskar att resa, det är det bästa jag vet. Rastlösheten har dock blivit lite mindre sen vi flyttade till hus, älskar att vara hemma nuförtiden. Och med facit i hand så hade vi ju kunnat stanna hemma hela sommaren och bara njuta av sol och värme, men resorna var redan bokade.

Åhus Beachhandboll var första gången för mig, men Patrik har varit där och spelat många gånger. Vi bodde på vandrarhem med resten av laget och jag var skeptisk initialt (har liksom lagt mig till med en lite högre bostadsstandard de senaste åren, är ju oerhört förtjust i fina hotell) men det var riktigt mysigt. Lite jobbigt är det att behöva ta med sig lakan och handdukar och värst av allt – att inte ha egen toalett. Jag har megafobi för offentliga toaletter och jag blir på riktigt förstoppad när man är många som måste dela toa. Men men, överlevde även det haha. Vi sov alla 5 i samma rum. Varmt och fuktigt och knarriga sängar, men rätt mysigt. Sam sov bättre än nånsin konstigt nog. Vi åt alla måltider tillsammans med laget och vi vuxna tog några glas vin på kvällen. Ungarna lekte och hade kul. Spelade fotboll och handboll. Vandrarhemmet låg mitt ute i ingenting så det var fridfullt och fanns hur mycket plats som helst för utelek.