Malta och Superstars!

Har det fint här på Malta. Är här för två veckors inspelning och det är verkligen långa dagar.. Vi börjar tidigt på morgonen, är borta på inspelning hela dagen och kommer hem på kvällen. Min hjärna är som en överkokt broccoli varje kväll när jag går och lägger mig. Det är rätt mycket text att lära sig och med min utmattning i bagaget så kräver det rätt mycket av mig. Hade en ambition att jag skulle träna varje dag, men så har det tyvärr inte blivit. Har helt enkelt inte haft varken tid eller energi. Vi bor på ett hotell som heter Paradise Bay Hotel och det är inte paradiset direkt, även om mitt rum är fint. Har trevlig utsikt över vattnet och poolen och ett stort badkar. Dock är sängen kanske den oskönaste jag nånsin har legat i. Sover uselt pga det och då är man ju inte piggast i stan på dagarna. Vem hade kunnat tro att jag skulle sova ännu sämre här trots att Sam är hemma med Patrik?

Jobbet går iaf toppen, det blir riktigt bra. Våra deltagare är fantastiska! De är så peppade på tävling och ger allt. Dessutom supersköna personer. Sicken lyx att få hänga med några av våra största idrottspersonligheter. Tyvärr är inte alla de offentliga så jag kan inte bjussa på bilder av gänget, men här kommer ett litet bildsvep från Malta. Min styling har Sara Biderman gjort och hår&make är Evelina Lundqvist.

787749C8-2DEE-4387-A692-182554DC584F
1A3B612B-2A38-4389-AFBE-8AEAE94C03BA
057D824F-FA71-4EC5-B960-82132C6C9370
2E4749DF-CE05-43D0-9F00-2645035A4073
18919852-28F9-4AD2-B30E-75F6BC3873C4
B878AE22-5483-4915-9047-86E83A319F02
64460238-DDB1-4F2F-B873-5F1C8DB78A43
16779FEC-9EDA-405B-AB35-B956948D9D38
4946A1AE-6F07-4BE1-BBB5-E511FF782C6C
83686271-5C84-4996-AEC4-F328A3F5A248
23A5B8F6-4ED8-4DBB-AE63-0FE7DAEBC6C8
D95A2DE5-B9C8-4034-B472-FFA2D9A92341
23986F40-651D-453F-A62D-6A269A0A4321

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Denis måste få stanna

Blir helt förtvivlad när jag läser i tidningarna om 6-årige Denis som Migrationsverket har beslutat att utvisa till Ukraina. Denis mamma dog i våras och hans pappa har avsagt sig föräldraskapet så nu är han föräldralös och ensam i världen. Den enda trygghet han har är sina morföräldrar som bor här i Sverige och nu vill adoptera honom. Trots detta har alltså Migrationsverket beslutat att han ensam ska skickas tillbaka till Ukraina där han inte har någon och kommer hamna på barnhem. Herregud, pojken är 6 år och har väl upplevt tillräckligt traumatiskt i sitt liv redan. Att slita honom från det enda trygga han har kvar är inhumant och vidrigt. Fattar inte hur man kan göra så mot ett barn. Vet faktiskt inte vad man kan göra för att stoppa detta, vet bara att det MÅSTE stoppas. Vi kan väl börja med att skriva under den här protesten iaf. Kanske kan det hjälpa, det kan iaf inte göra skada. Skriv under på Facebook HÄR

  1. Ja när jag läser att de tagit beslutet i beaktande av principen om barnets bästa eller vad det var blir man ju mörkrädd!! Hur kan det vara barnets bästa??????? Såg för en stund sen att de skjutit upp beslutet och att han får stanna. Att det ska behövas så mycket uppmärksamhet från media och kända personer!! Hoppas nu att de tar rätt beslut!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Veckans…

Veckans idrottshändelse:

I stark konkurrens med Tjurruset – vår första basketmatch i division 4. Jag spelar alltså i ett nystartat lag med gamla (nåja.. jag är överlägset äldst i laget) avdankade basketspelare. Vi tränar två gånger i veckan och i söndags spelade vi alltså vår första seriematch. Motståndet var Åkersberga och det var en ganska kämn match hela vägen. Även om jag nog tycker att vi faktiskt var lite bättre.. Vi hade svårt att få i bollen i korgen bara, trots att vi kom till bra lägen hela tiden. Jag missade kanske 10 skott supernära. Tror det var nervositet och anspänning. Det var inte lite adrenalin som pumpade i kroppen! I 3e perioden kom jag igång lite och lyckades faktiskt få i några bollat. Det var vansinnigt kul! Kände också att jag har utvecklats en hel del sen Basketfestivalen, speciellt när det gäller fysiken. Orkar spela mycket längre nu och lyfter faktiskt från marken när jag hoppar. Kanske svårt att tro det nu, men min stora styrka som basketspelare var förutom spelsinnet att jag var ruskigt snabb och spänstig. Missar tyvärr nästa match eftersom den spelas när jag är på Malta och spelar in Superstars. Så himla synd. 

35855254-ECD8-462D-9510-2103CE679576
444859B7-CDF2-4C59-AC82-5760F80329A8

Veckans idrottsfundering:

Jäklar vad jobbigt det är att yoga när man inte har gjort det på ett tag! Körde första passet på länge idag, det blev 30 min hotellyoga med Yogobe. Älskar Yogobe, de har så otroligt många videos att välja på, check it out. Jag kände mig oerhört stel, allt kändes jobbigt och svårt. Men jag vet ju att det bara är att kämpa på, det tar några pass innan det börjar kännas bra igen. Kroppen motarbetade mig verkligen idag.

Veckans podd:

Jag lyssnar inte särskilt mycket på poddar, har inte riktigt tålamodet att lyssna på folk som babblar. Så fort det blir ointressant stänger jag av. Dock använder jag ibland poddar för att somna, tips! En sån podd som jag i början lyssnade på för att somna var Della Q. Tre tjejer – Anna, Bianca och Moa – som pratar om diverse aktuella ämnen. Både i samhället och saker som rör deras egna liv. Problemet var att jag aldrig somnade för jag tyckte allt prat var intressant och lite oförutsägbart. Jag är så otroligt trött på allt som är PK och det är verkligen inte den här podden. De ursäktar sig heller aldrig som tjejer gärna gör. Jag fattar ju att det är nån slags humor och en rejäl förstärkning av deras egna personligheter, men jag älskar deras leverans. Vill säga att det är som om tre killar hade suttit och poddat humor och satir, men är osäker på om det är en komplimang.. Rekommenderas!

Veckans bok:

Har läst Geir Gulliksens Se på oss nu. Läste hans Berättelse om ett äktenskap och blev mycket fascinerad av hans sätt att skriva om relationer. Se på oss nu handlar i grova drag om Hans och hans 50-års kris. Han träffar 20 år yngre Harriet på ett bröllop och de inleder en affär bakom ryggen på både Hans fru och Harriets man. Harriet är nybliven mamma med en liten bebis och det finns en riktigt sjuk scen i boken där de har sex och han dricker hennes bröstmjölk (euw). Den går dock inte att sluta läsa eftersom man blir fångad direkt när han träffar Harriet på ett bröllop och hjälper henne att handmjölka brösten för att hon har mjölkstockning. Nu tänker ni kanske att det här låter som en mycket sjuk bok, men det är den inte egentligen. Han väjer bara inte för det pinsamma, genanta och lite äckliga. Jag landar ju i nån slags känsla att män och deras kriser är patetiska och tycker det är intressant att se hur kvinnorna i böckerna hanterar Hans kris. Inte alltid vackert det heller. Och Harriet, ja hon har ju en helt egen agenda och skiter i vad hon pajar på vägen. Vi människor är mycket egoistiska. Nåväl, en bok väl värd att läsa. Gulliksen skriver på ett mkt speciellt sätt tycker jag.

  1. Lite komiskt att du sågar poddar som uttråkande när du själv har en 🙂
    Fast jag förstår dig helt ochf ullt. Jag är en dålig pod-lyssnare jag med. Har en som jag återkommer till på löpturer, men det är fasen sällan som jag lyssnar på hela inslaget.

    1. Haha! Ingen fara, jag tycker själv att det är lite komiskt 😉 Tycker det är väldigt roligt att göra podd, men inte lika kul att lyssna på poddar.. 🙈 Lyssnar själv hellre på ett ljudbok.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

I annonssamarbete med MAXIM

Tjurruset ✅✅✅

Jaaaaaa, jag klarade det!! Hurra! Låt mig säga såhär: det var MYCKET geggigare och blötare än jag trodde men jag fixade det faktiskt helt utan problem. Och jag tyckte till och med att det var kul! Även om jag fick kämpa lite mot min fobi att bli kladdig.. För kladdig var varenda centimeter av min kropp från topp till tå.

Vad hade jag på mig då? Underst hade jag ullbehå och ulltrosor från Pierre Robert och det var verkligen en vinstlott för De höll sig faktiskt relativt torra och värmde dessutom lite. På morgonen tog jag också på mig ullunderställ men det åkte av igen, tänkte att det dels skulle bli varmt och dels tungt att bära när man blev blöt. Så jag sprang i mina vintertights som är förstärkta över låren, ett tight linne som jag stoppade in i byxorna, en långärmad löpartröja från Under Armour, en kortärmad t-shirt från Maxim ovanpå, långa compressionsstrumpor, handskar och mössa. Och så sprang jag faktiskt i mina nya terrängskor från Mizuno fast folk hade avrått mig frn att ta ett par nya skor.  Så här såg det ut. Väldigt mycket secret agent eller hur?? 

8B618DDE-59C6-4584-80D5-18158CF86E1B
Jag sprang tillsammans med min basketkompis Anna och det var väldigt kul att ha någon att springa med. Hade varit rätt segt att ta sig igenom alla leriga träsk och diken och iskalla bad helt ensam. Vi var iaf rätt pirriga innan starten gick. Många besök till Bajamajan blev det, haha. 
6BA143C5-EEB9-4382-8441-FF04A4FAE219

Loppet började med skogslöpning i ca 3,5 km. Det var riktigt härligt tyckte jag. Ganska mycket nerför och kroppen kändes kanon. Vi sprang i ett bekvämt tempo och det var rena njutningen. Sen började hindren komma. Först Vassen som egentligen var mer lera än vass. Lyckades ändå parera leran rätt bra och var bara geggig upp till vaden ungefär, men när vi väl hade passerat det ganska långa hindret kom vi fram till en stor pöl där det bara var att hoppa i och den var DJUP! Fick nästan lite panik för plötsligt var det vatten upp till halsen och lerbotten som sög tag rejält i fötterna. Inte helt enkelt att komma upp heller. Man då var man uppe på hästen så att säga, för från att ha varit relativt torr var jag plötsligt genomblöt och helt lerig. Det var lite tyngre att springa vidare efteråt när kläderna och skorna vägde mycket mer. Det plaskade rejält om skorna, de var fulla med vatten. Sen fortsatte resten av loppet i samma stil. JÄTTElånga leriga träsk, gropar, hål och en och annan jättebacke, badande i en sjö (där man bland annat var tvungen att ducka under en stor gren vilket innebar huvudet under ytan). Den sista kilometern måste ha tagit hur lång tid som helst, det var i stort sett ett enda långt lerdike.. Där stod Patrik och väntade i gummistövlar och med kameran i högsta hugg så det finns dokumenterat här nedan.

CB36C4E3-CA95-4B4F-BA4B-451D7020D95D
80995863-5D43-4BDF-ACC0-FDA49596DB31
12AB1629-1CD0-43B5-8D7A-9DDE0E7C439F
Jag var stundtals så kall att tårna, låren och fingrarna domnade bort. Ett av vattendragen man nästan var tvungen att simma i var så fruktansvärt kallt. Sen var det lite jobbigt när näsan rann och händerna var för leriga för att torka med. Till sist sket jag i det och torkade ändå. Skogslöpningen som kom emellanåt var helt underbar. Det är så mycket roligare att springa i skogen än på asfalt. Sista 100 meterna mit mål kunde man iallafall spurta och jag och Anna sprang så fort vi kunde med våra stelfrusna fötter. Vi kom i mål på 1:58, vilket var lite längre än vi hade räknat med, men å andra sidan hade vi inte som mål att springa fort. Vilket dessutom i princip var en omöjlighet i alla lergropar.. 
3436B4FB-50B4-4F5F-8B00-9D2AC6CE35E3

När vi kom i mål fick vi banan, Maxim proteinbar (såklart!), medalj samt kanelbulle och varm choklad. Jag höll på riktigt på att frysa ihjäl. Hade tagit med mig ombyte, men hade glömt handduk 🙈 Det var en tabbe. Det fanns möjlighet att skölja av värsta leran men torr blev jag inte eftersom jag inte kunde torka mig. Men det var ändå riktigt skönt att komma i torra kläder. Mina fingrar var så kalla att jag knappt kunde öppna mina skosnören eller få av mig de blöta kläderna. Huga. 

964D990D-A114-4E67-8D27-E38EA300A184
För att inte tala om när jag kom hem och skulle skölja av den värsta leran från kläder och skor.. Jag sköljde och sköljde och sköljde och INGENTING hände. Det var bisarrt mycket lera. In i tvättmaskinen och två tvättar senare är kläderna sjukt nog rena OCH luktar gott. Det hade jag aldrig trott. Det tog att tag att bli ren själv också.. Duschade säkert en halvtimme.

Nu har jag klagat en del, men det var också ruskigt kul. Jag blev lite fast måste jag säga. Terränglöpning kanske är min grej?! Jag måste verkligen tacka Maxim för möjligheten att springa, det var en upplevelse! Passa på att anmäl er till nästa år redan nu vettja. 

B7EC4905-93EC-448C-8805-BA99F0943FA8
I geggigt samarbete med Maxim Sverige 😀

  1. Efter flera år på sidlinjen som supporter så tog jag steget ut och vågade delta i år (kul när mina medlöpare benämnde loppet som det geggigaste och skitigaste dom sprungit av alla deras Tjurrus). Det här med gegga är verkligen inte min grej så jag är så grymt stolt över att jag klarade det! Men sista hindret, det långa diket, alltså då var man bra sugen på att ge upp! 😉 bra jobbat Jessica! 🙂

  2. Jag hörde på Träningspodden när du och Lovisa pratade om flygresor och har inte kunnat sluta tänka på det. Det är ju du som flyger mycket som kan göra skillnad. Om du skulle göra till exempel 3 långflygningar per år istället för 5 har du ju gjort en stor insats för att dra ner antalet flygresor. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

  3. Körde 2015 och det var fasen inget på kroppen som var torrt. Luktade ren skit om mina kläder och jag fick tvätta flera gånger innan dyngan var borta. Skorna fick gå hädan.
    Också stolt över att jag klarade att simma i leran, hoppa i träsket och allt det där som hör till.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

I annonssamarbete med MAXIM

Tjurruset!

Aaaaaaa på lördag är det dags!! Jag är såå nervös! Jag ska alltså springa Tjurruset tillsammans med Maxim (som jag är ambassadör för) och nu när det börjar närma sig blir jag allt mer fundersam över vad jag har gett mig in på… Idag fick jag alltså den här bilden på banan på mail:

2C3EC727-673C-4689-8CF8-7782CB965402
Nästan varenda del av banan ser ju ut som rena skräcken! Lergroparna och Doppet 😬 Djävulsbacken och Sörjan. Och alla dessa hinder kommer i slutet av banan när det säkert suger rejält i benen redan. Och vad sägs om Skotapparträsket liksom.. Jag som har beställt hem ett par nya terrängskor från Mizuno och jag är INTE sugen på att de ska bli kvar i träsket. Om det händer så måste jag dyka ner och rädda dem. Kanske ändå kommer att sluta med att jag tar ett par fula gamla skor som jag inte är så rädd om 🙈

9C245000-8BEA-4B80-8D0F-F3D287AFFDD1
Min ambition inför Tjurruset var att springa en hel del i terräng, men tiden har inte riktigt räckt till med tanke på att jag har haft ett maratonprogram att följa. Jag får lita på att det går bra ändå. Har ändå en känsla av att jag kommer att gilla att springa i terräng. Jag gillar att bli distaherad så jag inte tänker på vad jag gör, haha. Egentligen är jag bara orolig för att bli kladdig och blöt och kall. Huga. De här sista dagarna innan loppet händer följande: ikväll har jag 1,5 timmes basketträning. Imorgon ska jag träna sonen i basket men annars vila vila vila. Funderar på kläder och har förstått att de ska vara oömma och inte det dyraste man har i skåpet.. Kommer nog att ha ett ullunderställ och ulltrningsstrumpor och ullsport-bh från Pierre Robert, ett par vanliga svarta tights och en lång svart löpartröja över. Mössa och handskar så klart. In med håret under mössan för att rädda vad som räddas kan, haha. Är det någon av er som har sprungit Tjurruset och kan ge mig några tips? Så här har jag iaf förstått att man kommer att se ut:

79D0D679-5A8A-4E26-8E36-B4B003C5EE81

Ett tips från MIG till er till slut: ni måste testa Maxims nya 40% proteinbar i smaken Chocolate Coconut. Väldigt mycket Bounty-vibbar på den! Bounty fast nyttigt och med mycket färre kalorier. Proteinbar är perfekt att fylla på med direkt efter träning då kroppen behöver protein för att träningen ska få bästa effekt. Och kolla bara hur smarrig den ser ut. 

75611DB2-3216-409C-A051-55A8FEAAEE61
//I samarbete med och ambassadör för Maxim//

  1. Hej

    stort hejja rop härifrån men psst, ta ett par gamla skor. Loppet är inte så långt så köp annars ett par ”går-bra-att-springa-i-en-gång” för du kommer inte att få de varken sköna eller rena igen. För det krävs 1000000 liter vatten efteråt att få bort dynglukten 🙂 Har varit och kollat detta lopp flera gånger då släkt har sprungit och jag kan bara säga att en segerkram låter jag bli 🙂

  2. Ska springa mitt 5: e tjurrus imorgon. Jag älskar gyttjan, geggamojan och att bada😃 Jag har alltid fått mina kläder och skor rena efter loppen, sköljt ur, lagt i blöt och tvättat i maskin med ättika i sköljmedelsfacket!
    Lycka till och ha kul!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Veckan som gått

Hur kan det vara måndag igen?? Hur är det möjligt? Jag hinner inte med… Det är ganska mycket nu faktiskt. Åker till Malta på Superstars-inspelning den 12/10 och innan dess har jag galet mycket att stå i. Den här veckan ska jag till exempel springa Tjurruset tillsammans med Maxim (vad har jag gett mig in på?🙈) och spela första basketmatchen med laget i division 4. Ikväll är det Barncancergalan och imorgon har jag ett event med Maxim där vi ska käka frukost och sen testa på boxning. Spännande! Har faktiskt aldrig provat.

Veckan som gått var också full med aktiviteter. Här är ett axplock:

Ffb5a64d 4c90 45a5 b071 d3742763fcb6

B4e0a8a0 ea0b 41b3 8276 ac5b670ce7ce
Ridlektion inför Stjärnornas hoppning i tisdags. Det är så vansinnigt kul att rida! Jag är lite ringrostig, det ska erkännas. Har inte ridit på kanske 6 år och inte hoppat på säkert 10 år… Får också enorm trningsvärk, man använder muskler som inte kommer till användning annars. Vi har fortfarande inte bestämt vilken häst jag ska rida i Friends, har provat några olika. Här på bilderna rider jag Pyttan som kan vara lite trög innan man börjar hoppa, men hon suger verkligen i på hindren och känns supertrygg.

3e597574 fbca 493b b8fb a04a08c22da9
Var också hos sjukgymnasten i veckan. Har diverse restproblem sen jag skadade foten förra hösten. Just nu jobbar vi med rumpan och utsida lår på vänster sida och smärtor i min ena fot. Har fått några övningar som jag ska göra hemma. BRukar vara noggrann dagarna efter jag varit hos sjukgymnasten, men sen slarvas det en del tyvärr..

0eb1b303 6766 4ffa 9b27 a4e3faac0ce4

67781d2d 6a02 4b65 a357 c18a12e7adab

9ff3bd82 1e10 460c 97d1 66424a00bacf

6df77374 d4f2 45e9 b103 6b62f6c07a20

Stylein hade en supertrevlig visninig av SS19 på Bank Hotel. Hängde med min stylist Sara och supergulliga Cissi Forss som berättade om sin nya app Tise som jag bara måste testa. Toppenbra sätt att ge sina kläder nytt liv och är det något jag måste göra så är det rensa i garderoben.. Visningen var också jättefin. Har mycket Stylein i garderoben. Klassiska kläder i bra kvalité som man kan ha i flera år. Gillade linneplaggen väldigt mycket, och det gula förstås. Så fint!

Faa32e0e 4595 48c7 bee8 56f5e6ad2e48

Af2b6a6c f15b 4d47 a08b e854566299c5

Hur roligt är det inte med reunions? Vi hade en reunion med ett gäng från produktionsbolaget OTW (som jag var anställd på i nästan 10 år). Vi jobbade alla med travet (bland annat) där så det kändes naturligt att ses på Kriterielördagen på Solvalla. Massor hade förstås hänt på tio år (alla hade tex fått en herrans massa ungar), men det kändes ändå helt naturligt som om det var igår vi sågs. Vi jobbade tätt ihop när det begav sig så det kanske inte är så konstigt. Riktigt skoj var det (trots att jag gick rejält back på spelet..).

5a2aa2d6 0647 45c7 8aaf d86ed8467c4d

89240ed6 9e7a 4310 9a9e e696bb095a8f

729134c0 ce04 48b7 8ac3 25314880f2ac

Igår började jag dagen i Eriksdalshallen och tittade på Jack som spelade match. Förlust tyvärr. Senare på eftermiddagen var det dags för Patrik och Hammarby att möta GUIF. Det blev tyvärr torsk igen. Hade med mig min syster och hennes man och deras två barn på matchen. Efteråt gick vi hem till dem på Söder och blev bjudna på trerätters minsann. Toast skagen, renstek och till sist varma hjortron och glass. Riktigt mysigt avslut på veckan!

  1. Hej Jessica! Ja vill tacka för den otroliga inspiration ni förmedlar till träning genom träningspodden. Jag har lyssnat på er sedan start och ville nu skicka en liten kommentar för att tala om hur fantastiska ni är. Min regel är att jag bara får lyssna på er när jag tränar och därför längtar jag alltid till dom passen extra mycket. Önskar dig en underbar träningshöst!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

I’m back

Har inte hunnit blogga på hela veckan, alltså hur kan tiden gå så fort? Hinner ingenting känns det som. Mer om min vecka sen men först en fråga till er med småbarn. Sam har typ hela livet kissat igenom blöjorna på natten, ibland flera gånger på en natt. Vi har testat ALLT och det som har funkat bäst kör vi fortfarande på. Dubbla blöjor. En vanlig underst och en byxblöja över. Trots det har han kissat eller bajsat (eller både och) igenom blöjorna nästan varje morgon. Hur är det ens möjligt?? Är det någon som har erfarenhet av detta eller har några tips? Bilderna är från imorse när han röjde ut hela undervåningen snabbare än blixten.. Detta efter att ha sovit eländigt inatt OCH igår natt. Hoppas nu Patrik klarar att prestera i matchen mot GUIF efter att ha fått så lite sömn två nätter i rad.. 

352f3997 1e9f 4fb7 9148 912604f70eef
F4892e74 2862 4990 84e5 8a1c66070986
53a04fc6 f55d 422b 98e8 37413f84d232
B2fe0532 ee9f 458c 9363 32f92fbf4716

  1. Hej!
    Har en tjej i exakt samma ålder och efter att ha haft extrema problem med genombajsade blöjor började vi med potta. Och wow!
    Det tog ett litet tag innan hon (och hennes kropp och signaler) förstod men sedan dess har vi inte haft ett enda problem. Hon kissar fotfarande i blöjan men betydligt MER i pottan och bajsar gör hon bara på pottan.
    Antar att det är den avslappnade positionen som gör det. Vi använder forfarande blöja dag och natt och stressar inte med att sluta. Vi har avdramatiserat pottan och har den i vardagsrummet, nära till till hands.

    Verkligen värt att testa om ni har testat allt annat!:)

      1. Ja! Testa!
        Vi testade första gången (efter att ha fått tips) när vår dotter var 6 månader i ren desperation. Och det funkade! Vi var helt chockade.

        Att köra potta relativt tidigt är ju ett ganska omdiskuterat ämne och vi får ibland ”försvara” oss kring varför hon sitter på pottan trots att hon är liten. Men som i ert fall handlar det ju om ett problem som var betungande och inte om att hon måste bli torr så tidigt som möjligt.
        Men vi känner oss sjukt trygga med detta nu och på köpet slipper vi bajsfläckar och tunga kissblöjor.

        Jag tänker lite såhär- hur lätt är det för dem att kissa och bajsa när dom sitter ner eller går omkring och leker? Bättre med en plats där kroppen kan slappna av.

        Babybjörn har bra pottor med hög rygg så dom sitter bra!

        Köp en, ställ i vardagsrummet och låt honom sitta där efter mat eller om han precis vaknat. Han kommer säkert inte fatta något första gångerna (och springa iväg eller slänga lego i pottan som vår dotter också gör) men skam den som ger sig:)
        Väl värt ett försök!

        Uppdatera gärna i bloggen hur det går!

        Heja!

        Lina

  2. Hej,

    Hur sent innan han går o sover äter o framförallt dricker han? Försök ge sista målet tidigare eller senarelägg nattningen så att kroppen hinner bearbeta innan han sover 🙂

    Lycka till!

  3. Byt blöja på natten om han ändå är vaken? Han kanske sover dåligt pga kissig blöja plus att det blir varmt med dubbla.
    Dricker han välling för sent på kvällen?

    1. Ja det har vi bestämt att vi ska göra nu. Så får vi se om det blir bättre. Ja han dricker välling innan han lägger sig och även på natten, men nattmålet försöker vi sluta med nu.

  4. Hej kroppen producerar inte hormonet som gör att urinproduktionen avstannar på natten om man inte sover djupsömn. Min son snarkade och hade sömnuppehåll och kissade på sig varje natt till sex år då han till slut fick operererat bort halsmandlar. Sen torr på en vecka efter det. Det är troligen inte halsmandlar i ert fall utan djupsömnen som saknasoch att det blivit en ond cirkel av dålig sömn och kissa på sig som i sin tur stör sömnen och förvärrar. Jag hade bytt välling mot gröt på kvällen för att minimera vätskan. Lägg i en stor klick smör eller smaklös olja som mättar ordentligt. Sedan på natten händer ingenting dvs budskapet till sonen är att man sover på natten. Ingen mat ingen aktivitet inga lampor helst ingen napp. Förmå honom att somna om på det sätt som känns rätt för er tex buffa lätt i rumpan. Med sömnen kommer lugnet och det blir en god cirkel. Det blir några nätters arbete då man får hjälpa honom att fatta att man ska sova på natten men sen blir det bra. Hyperaktiviteten på dagen eller den höga energinivån lugnar sig också om barnet sover på natten. Förutsättningar är att barnet är ute mycket på förmiddagen i dagsljus, innan lunch för att avstanna melatoninproduktionen och rör sig plus att äta ordentligt varje måltid så han är proppmätt varje mål under dagen. Detta har funkat med våra barn som också hade mycket energi och inte sov särskilt bra. Mjölkallergi kan också påverka sömnen negativt så om han har mycket eksem eller en dålig mage hade jag testat att utesluta allt mjölkprotein ur hans kost under minst 30 dagar. Hoppas det ger sig så ni alla får sova.

  5. Hej Jessica! När ni plockar bort kvälls o nattvällingen försvinner problemen. Dricker han tot 4dl välling pernatt är det inte konstigt om han kissar igenom. När väl nattmålen är borta sover de oftast bättre. Lycka till!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Träningsuppdatering

Mitt problem just nu är inte att jag tränar för lite, snarare att jag inte hinner med all den träningen jag vill göra.. Det här beror på att jag just nu håller på med ganska mycket träning som hamnar på rolighetskontot. Jag rider en gång i vecka eftersom jag ska vara med i Stjärnornas Hoppning första söndagen i december. Har inte ridit på 5 år och inte hoppat på typ 10 år så jag är minst sagt lite ringrostig, men det är SÅ kul! Hade dock glömt hur jobbigt det är att rida.. Om man aldrig har ridit eller bara ridit litegrann så kanske man tänker: hur jobbigt kan det vara att åka runt på en hästrygg egentligen? Men när man verkligen rider aktivt, samt hoppar så kräver det ganska mycket av ryttaren. Jag har varit så andfådd på de två passen jag gjort att jag typ har legat dubbelvikt över hästen haha. Dessutom har jag fått sinnessjuk träningsvärk, nästan inte kunnat gå på flera dagar.

3142ec7a 8db2 45a8 af56 7d786c19e649

Förutom ridningen så tränar jag basket TVÅ kvällar i veckan, 1,5 varje gång. Det är ju också väldigt jobbiga träningar. Mycket flås OCH mycket styrka, snabbhet, hopp. Är oftast helt död efter träningarna. Alla mina lagkamrater är ju typ 15 år yngre så det är kanske inte så konstigt att det är högt tempo. Tanten får bara göra sitt bästa för att hänga med, haha. Men det är ruskigt kul! Snart börjar vi spela matcher i div 4 också.

A6004db6 ae18 448a 8c59 0a4b421590ba

Utöver detta så försöker jag följa mitt marathon-program från Stora Löparboken För Kvinnor. Det är tre löppass i veckan. Korta intervaller, långa intervaller och ett långpass. Den här veckan hann jag bara med två av passen, men det är inte hela världen tycker jag. Jag spran min långa intervaller och så här såg passet ut:

5 min uppvärmingsjogg

5 min i 5:35-tempo

5 min i 5:20-tempo

5 min i 5:35-tempo

10 min nedjogg.

Ingen vila emellan, man kör bara på. Det är passen jag har hunnit med den här veckan, men det är så mycket mer jag SKULLE vilja göra. Skulle vilja hinna styrketräna och hinna yoga. Skulle vilja springa lite terräng som träning till Tjurruset. Skulle vilja åka lite rullskidor och köra stakningsmaskin på gymmet. Men även om jag hade tid skulle jag inte kunna göra alla de här träningspassen för min kropp klarar inte av det. Jag är fortfarande känslig för fysisk aktivitet efter min utmattning och behöver ordentlig återhämtning. De dagar jag har kört riktigt hårda pass (som tex basketen) får jag nästan sjukdomskänsla i kroppen. Ofta måste jag sova efter jag har tränat (om det är på dagen). Ibland måste jag vila dagen efter ett hårt pass. Att köra två pass om dagen är inte att tänka på för mig just nu. Så då förstår ni att matematiken inte går ihop. Jag kan helt enkelt inte göra all träning jag skulle vilja göra. 

79e4e334 e03a 49be 9562 cce2faebf249

  1. Härligt med träning i olika former. Ibland får man helt enkelt bara acceptera att man inte hinner allt man vill. Landa i och uppskatta den mängd du nu får till så är jag ganska säker på att du känner dig nöjd.
    Lycka till med kommande utmaningar på hästryggen och på basketplanen.

  2. Samma dilemma här! Så många pass och löpturer jag vill göra, men veckans 7 dagar räcker inte till. Angenäma problem egentligen, men ändå ett problem 🙂

  3. Jag hoppas att du känner att du kan njuta av den träning som blir av så att din kropp kan ta åt sig av den på bästa sätt. – Utan stress och press!

    Men jag håller med, det finns så mycket man vill göra och testa på. Jag har dock lärt mig att känna mig nöjd med det som blir av istället för att få panik av det som inte blir av. Så länge man gör någonting istället för ingenting så är det guld värt!

  4. Känner igen problemet Jessica! Kul att både spela basket och satsa på löpningen! Om jag tänker på min egen bakgrund som handbollsspelare med mycket korta löpningar så tänker jag att basketpassen kanske kan ersätta i alla fall korta intervaller i ditt löparprogram? För att klara maraton är det säkerligen viktigast för dig i dagsläget att få in långpassen? Mer högintensiv konditionsträning får du ju genom basketen. Lycka till!

  5. Du är så härlig Jessica! Kag lyssnar även på träningspodden och harven önskan om ni skulle kunna ta upp ridning som träning i podden. Jag rider och har gjort i ca 20 år och har nu fött mitt första barn. Förlossningen gick sådär då mitt bäcken var starkt och fick avsluta med sugklocka. Troligtvis var mina bäckenbotten muskler starka pga ridningen. När jag läser hur man ska träna efter graviditeten känner jag att jag redan är ganska stark och jag var uppe i sadeln efter några veckor. Jag har tidigare tränat mycket utöver ridningen så som olika pass men även löpning och styrketräning. Har alltid fått höra att jag är ganska stark ävrn om jag ont känner mig så stark.Nu måste jag prioritera tiden mer och väljer därför att rida ca 4-5 dagar i veckan och träna ett typ Tabata pass i veckan. Jag skulle vilja höra dig och Lovisa prata mer kring ridning som träning, snälla!!!

  6. Hej!
    Jag lyssande på träningspodden idag och det var avsnittet där du berättade om dina mirakelpiller Ashwagandha och jag känner igen mig i ditt mående på många sätt. Jag har kollat upp det mesta men allt är bra. Skulle vilja veta vilket märke dina tabletter har. Det finns många olika varianter när man googlar.
    Vore supersnällt om du kunde tipsa mig om detta. Just nu är jag sjukskriven för trötthet, stress och ont i ryggen. Det som hjälper mig mycket är mina promenader jag tar varje dag. Då lyssnar jag på träningspodden, kan inte sluta gå förrän avsnittet är slut så det blir lååånga promenader. Fortsätt med det ni gör! Älskar er energi och er kunskap. Hjälper så mycket i ens vardag!
    Kram Malin

    1. Hej Malin!
      Jag använder en tablett som heter KSM 66. Testa och se om det funkar! Jag har kört på dubbla dosen för att verkligen få effekt. Kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

I annonssamarbete med ONLINE PIZZA

När man är lite lat..

7c85d8ae fceb 42a6 a304 4f02edf4162a
En av de värsta grejerna med att det inte finns så många restauranger för hämtmat här och att det är nästan omöjligt att få mat hemkörd. Ni tror att jag skämtar nu, men DET GÖR JAG INTE. Nu lagar Patrik iofs mat för det mesta, men när jag bodde själv så blev det mycket hemkört.. 🙈 Blev iallafall så himla glad när jag upptäckte att Online Pizza kör även till Bromma. Hurra! Man kan ju tro att det bara har pizza men det är ju helt fel. Vi brukar oftast beställa thai eller sushi, men finns ju även annat – lite beroende på var man bor så klart. Man slår bara in sin adress det första man gör när man går in på sajten (om man inte har appen) och så får man reda på 1)om de kör till ens adress och 2)vilka restauranger som finns att tillgå.

Häromdagen hade vi en riktig sushifest. Det är så kul att barnen har börjat gilla sushi också. Eller nåja, de gillar laxen och avocadon, men det är ju alltid något. Jag beställde hem rejält med bitar och nästan alla gick åt så det får väl anses vara en succé. 

E06ed317 85fd 4f78 83ab e31573746bbc
6c4ecb7e 6a29 48eb ac29 660d06e9ea4b
F3c8ff59 6783 4904 a864 d18be7f5314b
I samarbete med Online Pizza.

LOADING..

USA del 2

Ed15afc3 780a 48a4 b264 3e3313d28c92
344be8f4 351f 414c a589 6e96b75b443f
29830482 7641 48bc ad55 18b7b4902d3a
Ac3972db a06c 4ef1 84bf c334cb438bcf
Ida som var med har till och med Apple-loggan tatuerad. Ett ÄKTA fan, haha. 
7b8bd158 915a 4e46 9059 66232c4accbe
64044dc3 3fcc 4bf9 af85 0055dc1b8dff
Efter presentationen sprang folk som dårar för att kolla på alla produkter (huuuur fin är Hermes-klockan?!?). Såg en del kändisar, Naomi Campbell och Karli Kloss tex. Virgil Ab-nånting, han som är designer för Louis Vuitton, och sen hörde jag att Frank Ocean var där men honom hade jag inte känt igen ändå 🙈 Såg även några NBA-spelare. Det var alltså väldigt intimt, bara några hundra inbjudna. Efteråt blev det en tripp till visitor center där jag köpte Apple Park t-shirtar till hela familjen. Uppskattad present 😀

973c258f 6950 48e9 a5c8 8dcb2d63d08b
3de9fe27 1d69 423a 844f 50e1194444bb
6fc64367 082d 441e af92 041d53fdc583
Jag gillar ju att springa i nya städer jag besöker så det blev en löprunda i San Jose på eftermiddagen. Gillar inte San Jose nåt vidare måste jag säga. Finns inget att se, ganska fult och känns dystert. Många butiker och restauranger som har slagit igen och står tomma. Blev förvånad när jag hörde att det är en av USAs dyraste städer att bo i. Tycker lite synd om Erik Karlsson som har blivit draftad till San Jose Sharks faktiskt. Tror Kanada är 100 ggr trevligare..

På kvällen var det återigen gemensam middag på en restaurang som hette The Table. Otroligt god mat! Jag var absolut proppmätt och full som en liten kastrull (en liten bara, typ äggkokarstorlek) när jag stöp i säng vid midnatt. Jag hade på mig världens snyggaste kostym från Valerie. Hon är mästare på kostymer, har haft många genom åren. Älskar denna för att man också kan ha delarna var och en för sig. Som på bilden med jeansen här nedanför. Jeansen är från Frame, sjukt sköna, och skorna som många har frågat om är från Dune, men de har några år på nacken. 

50dee703 206c 4c84 b006 bb7e60ed541b
23e1d5b0 dd56 4db8 a79c fe5ce675e3a9
A3e09523 b577 4e3f b3f9 47e56081ca15
595646df 7254 4b8b 9a8f 37cddc796713
5f36273a 1cc7 4f9f 8dc6 721f30da9424
E43a008b 77cc 4257 af36 b5e801543917
A6321b51 782c 44c2 8117 6a55a042d649

När jag vaknade på torsdagen kände jag mig inte helt 100. Ont i halsen och lite feber. Tillbringade förmiddagen i sängen med Dayquill, frukost på rummet och Sävehof-Hammarby på telefonen. På eftermiddagen blev det några timmar vid poolen innan det var dags att dra till flygplatsen. Vi flög hem med Finnair via Helsingfors och det bästa med det flyget var Marimekko och Iittala-produkterna. Så fint! Längtade faktiskt galet mycket efter familjen när jag var borta.. Säger faktiskt för jag trodde inte riktigt att jag skulle göra det, tänkte att det skulle vara skönt att komma iväg lite.. Men icke. Det var bara tråkigt att vara borta från gänget. Så härligt att komma hem till blöta pussar från både stora och små! 

Fca406db 088e 4571 b6b1 d80d2da83e84
2d3439f0 d5f0 417d b760 0e69f0b8010d
9327b904 f1e5 4131 870a 3a7c51856c30
1bba5e87 2197 408a 88aa ab129983a103
2069c8e6 7e07 4ccf 8258 28f4a86207dd
C415517c 107a 4385 967c 327a6c2d9482
4200a426 d1c2 4f10 89ed 4b0c6f4c4b4d
Den här bilden på Sam skickade Patrik när jag var borta. Då längtade jag ju nästan ihjäl mig efter det lilla krypet.

  1. Wow Jessica. Vilken grej du fick vara med om. Så häftigt att få åka iväg på den här resan. Verkligen en once in a lifetime upplevelse! Tack för att du har delat med dig så mycket 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

USA och äpplen 🍏

Eaa09ef7 40be 455f b978 ac7191895ec2
Jag hade ju turen att bli inbjuden till Apples årliga event där de presenterar sina nya produkter och även om det var lite kort varsel och en lång resa så fanns det inte på kartan att jag skulle tacka nej. Apples keynote är ju en stor happening och det var verkligen en upplevelse att få vara på plats. Flög dit i tisdags med British Airways. Det var första gången jag flög business med BA och jag måste säga att jag är lite fundersam över hur de har utformat sin business class.. Men sitter alltså face-to-face med en helt okänd människa, alltså ansiktena är väldigt nära. Jag blir ju lätt obekväm av sån oönskad närhet så jag drog upp avskiljningsväggen så fort de släckte ”safety belt on”-skylten. Älskar annars att flyga långt (dock inte med bebis upptäckte jag när vi flög till Cali i somras). Tycker det är såå mysigt att sitta och pilla med flygplansmaten och sippa på champagne och kolla film i lugn och ro. Sova och slumra när man vill. Jag var inte särskilt trött när jag flög dit så jag såg faktiskt två filmer, A quiet place och Tully. Båda får en trea i betyg, varken mer eller mindre. 
8226fc35 7d37 4b62 8533 ff472c985b1c
1e1bed82 576b 4040 be75 fd5b77c267df
992ea2bb c87f 4e0c 8aec cb3ff82948d9
Landade i San Francisco vid 17 på eftermiddagen och blev sen körd vidare till San José där alla bodde på Fairmont. Blev uppgraderad till en svit och det är ju aldrig tråkigt när det händer, haha. Den var vansinnigt stor (typ gå-vilse-stor), men rätt sliten. Utsikten över bergen var ju enorm om man inte tittade ner på det fula taket precis nedanför. 
0c3ab508 1a47 49f4 b498 ef0a2ed5ca98
174f6f9b 8bc2 4370 9019 17664751f59a
D5257071 0b96 4a8a 94e8 b07ce5721457
När vi kom fram till hotellet var det direkt ner till välkomstmiddag för alla inbjudna journalister och influencers. Jag höll mig till det svenska gänget som bestod av fyra tech-journalister – Ida, Roger, Jonas och Peter – samt Caroline som jobbar på Apple här i Sverige. Dessutom hängde vi mycket med danske journalisten Torben och danske influencern Thomas. Bra gäng! Människor som jag kanske inte träffar på så ofta i vardagen, men verkligen supertrevliga och roliga att hänga med. Är glad över att jag efter min utmattning börjar tycka det är roligt att lära känns nya människor igen. Det är ett stort steg framåt faktiskt.

Efter middagen blev det tidig sänggång, var rätt trött efter resan. Sov tyvärr som en påse nötter, vaknade 100 ggr och kissade kanske 80 ggr. Onsdag morgon var det tidigt upp för avresa till Cupertino och Apple Park kl 8. Det var otroligt mäktigt att komma dit och få se den coola rymdskeppsliknande byggnaden. Byggt som en stor cirkel med en park i mitten. Steve Jobs Theather ligger inne på Apple Park, men utanför själva kontorsbyggnaden. När vi klev in på området möttes vi av Apple-ansyällda som klappade händerna åt oss och ropade välkomna. Det kändes lite som att besöka Disneyland, personalen var lika amerikanskt trevlig och proffsig och de lyckades verkligen skapa känslan av att det var nåt stort och mäktigt vi skulle få vara med om. Blev dock som svensk även lite generad, haha. 

2a83eb58 4603 4064 93aa f7ab9a4b20f1
Fcf0b368 f26a 4b3b 8fe9 485bfcc2b001
De hade gratis mensskydd på damtoan, imponerande! Och väldigt bra när man otippat fått sin mens.. Hm. 
8445da69 21a6 4bbd 9884 84bc5e241980
6bed59bf 357b 4cca a11d 158def0ea2a6

0f159241 2727 448a ae0a 8f36d25db243
Själva presentationen (som till stora delar hölls av Apples CEO Tim Cook) var förstås oerhört proffsig. Blir alltid så fascinerad över hur bra amerikaner är på att stå på scen och prata. Men fick också höra i efterhand att de hade repeterat eventet i månader. Om och om igen. De presenterade en ny klocka som har en del fantastiska nya funktioner, EKG och att den känner av om man ramlar och själv ringer SOS till exempel. Men också nya toppenfunktioner för oss som tränar och en större skärm så man kan använda telefonens appar på ett bättre sätt. Dessutom presenterade de tre nya telefoner iphone XS, iphone XS Max och iphone XR. Funktionerna jag gillar bäst är att kameran är ännu mer fantastisk. Man kan tex ställa in djupet på bilden EFTER att man tagit den! Dessutom mer lagringsutrymme. Gillade också den nya gulddesignen och det färgglada utseendet på XR som kändes lite härligt retro. Det hade ju ryktats om att just XR skulle vara mer av en budgettelefon och visst var den billigare än de andra, men den börjar ändå på 7500 så det är ju verkligen inte alla som har råd att köpa den. Hoppades på en ännu billigare telefon. 
Ea20d1d8 2139 4bc3 a35b 30ac57a370f8
A1ff7353 5168 4342 b0ae 9edded08d645
58b074fa 7929 495b 842b 8dc67362f1a9
7e62990b dd60 4bc4 8778 800af82c52a6
F53fe9e8 ac8c 4af7 9462 825b71032802
Efter presentationen rusade alla ut för att testa de nya produkterna. Folk var som galna. Och mer om detta i nästa inlägg, måste nästan dela upp det i två delar för det blev ju himla långt. I’ll be back 😀

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

På äventyr!

Jag hade turen att bli inbjuden till Apples årliga event där de presenterar sina nyheter. Folk tittar ju på livesändningen från det här eventet över hela världen, men det är bara några hundra inbjudna som får vara med på plats. Och iår är alltså jag en av dem. Vilket känns helt sjukt!! Det fanns inte på kartan att jag skulle tacka nej när jag fick frågan. Det är ju once in a lifetime att få chansen att besöka Apple Park. Flög igår till San Francisco och åkte sen vidare till San Jose där vi alla bor. Nu sitter vi i bussen på väg till Cupertino där ”rymdskeppet” Apple Park ligger. Det ryktas om att tre nya telefoner ska presenteras, samt en ny Apple Watch. Jag är mycket nyfiken på dels Apple XS som sägs komma, samt den nya budgetrelefonen de ryktas släppa. Rapporterar vidare senare idag, så håll utkik på bloggen och instagram.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Min gulliga galna bebis

Bbeb5e70 810a 47c1 b01c d4d63738fac9
Sam är snart 14 månader så han är väl kanske inte en bebis längre, rent tekniskt sett, men för mig är han ändå det tills han börjar prata. Plus att jag redan känner lite separationsångest till bebistiden (även om jag inte är särskilt förtjust i den). Varken Patrik eller jag har varit föräldralediga på heltid så det har varit lite kämpigt att ta hand om en vild ettåring samtidigt som man försöker jobba. Herregud vad mycket mer man får gjort nu när Sam har börjat på dagis. Han älskar att vara där, vi har ett jättebra dagis måste jag säga. Det är ganska många små barn i hans grupp, men personalen är fantastiskt bra och se till att varenda liten plutt kommer hem i ett stycke när dagen är slut 😉

5281f88c 59f3 41b2 8181 e21bf4f6e85a
Nu när han går på dagis några timmar om dagen så har vi inte lika stort behov av vår underbara Frida från myNanny. Och det är egentligen lite tur eftersom Frida har börjat plugga så våra gamla tider hade krockat med hennes skola. Dock är det ju superbra att kunna använda henne när vi ibland inte hinner till hämtningen, vill gärna hämta Sam vid 15 såhär i början så han inte får så långa dagar. Sen går hon hem med honom och ser till att även Dylan får i sig nåt att äta och att han kommer iväg till sina aktiviteter. Det här handlar ju om kanske någon gång i veckan, men det är ju toppen att ha en lösning när man inte riktigt får ihop schemat med våra oregelbundna arbetstider. Vi har också fått en reservtjej hos myNanny nu, de gånger när Frida inte kan. Måste säga att jag är oerhört imponerad av hur duktiga och proffsiga de här unga tjejerna är. Man känner sig 1000% trygg och det finns inget de inte kan lösa. Unn (Fridas ”reserv”) har bara varit hos oss två gånger, men Sam skiner redan upp som en sol när hon kommer. Även de rapporterar in till myNanny efter varje pass och det känns bra tycker jag, man vill ju att båda parter ska vara nöjda. Nu när jag drar iväg till San Francisco/San Jose några dagar är det en himla tur att vi har hjälp av Frida. På torsdag tex när Patrik har bortamatch i Göteborg så får Frida sova över och ta hand om Dylan och Sam och det känns hur tryggt som helst! Annars hade jag ju inte kunnat åka. 
Bb18f5e9 582b 4b6e bafc cec95e40aec9

Sam har varit väldigt glad på dagis, personalen säger att han nog är det barn som tycker det är roligast att vara där och det värmer ju i ett mammahjärta. Misstänkte iofs att det skulle bli så eftersom han har ett stort behov av stimulans och väldigt mycket energi. Däremot så har han varit lite gnällig och trött hemma de senaste veckorna, men det tar väl på krafterna med så mycket nya intryck och tror dessutom han har varit lite småkrasslig. Patrik och jag har dragits med nåt diffust halsont i flera veckor så det är väl inte omöjligt att han har haft samma. Han sover fortfarande dåligt på nätterna, vaknar kanske inte varenda timme men säkert en 4-5 gånger iaf. Hans favorithobby just nu är att klättra upp på allt – bord, stolar, trappor osv. Han river också ut precis hela köket flera gånger om dagen (suck) och bär iväg skor från hallen och kastar de lite här och var. Han har lärt sig att öppna ytterdörren så en dag hade han slängt ut alla skor 🙈 Babblarna är helt ute, nu älskar han istället de här vuxna människorna i randiga Polarn o Pyret-tröjor (på youtube) som sjunger barnvisor. Ett knep man tar till när inget annat funkar eller man vill kunna laga mat utan att han går och drar ner kastruller från spisen, öppnar ugnen osv. Full fart hemma hos oss med andra ord..

  1. Vad jag minns den åldern… klättrade på allt hela tiden! 🤣 Vad skönt att ha funnit så bra och trygga nannys! Ha härliga dagar i San Fransisco 🤗🏝Kram Christina

  2. Så himla skönt att han och ni trivs och älskar ert nya dagis! Jag avskydde vårt första dagis och tyckte de 6 månader innan vi fick byta var hemska. Barnen trivdes visserligen men viktigt att man som förälder också känner sig trygg och nöjd. Vårt andra dagis sedan var toppen! Alla pedagoger såg barnen och hade olika roliga teman och en jätefin gård. Så viktigt!
    Spännande med Kalifornien!!

  3. Kan tipsa om Stadens hjältar annars, finns live sändning så du slipper reklamen. Den och barnkammarbandet är det enda som funkar här. Och serien Spirit på Netflix.. 🙂

  4. Åh så härligt att läsa om vardagslivet hos er och det berömda livspusslet som ni verkar lösa på ett fantastiskt bra sätt. Nu är mina tjejer så stora att det känns så fruktansvärt avlägset men minns det ändå med en liten ångestklump i magen av att inte räcka till för sina barn. Kram 🙂

  5. Här är det Barnplaneten som gäller för vår son. Barnplaneten står på för musiken hela dagarna 😊 Ett tips är att sångarna på Barnplaneten uppträder på Junibacken med jämna mellanrum 👌
    Älskar din blogg och er podd ❤

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Tack 🙏🏼

Alla underbara känsliga människor där ute – tack för era berättelser. Tänk att man kan gå runt och tro att man är helt ensam i något och så visar det sig att det är man inte alls. Varför pratar vi aldrig om det här med varandra? Tror aldrig jag har pratat om de här grejerna (bitar av det, men inte hela bilden) med någon annan än Patrik. Och så visar det sig att vi är så många som känner så här. Har inte hunnit svara på alla kommentarer (ska försöka göra det), men jag har läst allt. Läst och känt igen mig, relaterat, fått nya insikter.

I mitt fall är nog en del av förklaringen att jag flyttade mycket under de åren då man skapar de första riktigt tajta banden till en vän eller ett gäng. Vi flyttade från Jokkmokk till Östersund när jag var 13 och sen när jag var 15 flyttade jag hemifrån för att gå basketgymnasium i Huskvarna. Och efter det flyttade jag runt under några år – Paris, Göteborg, Östersund, Hamburg, Stockholm, Jönköping, Hamburg, Stockholm – och hade aldrig något eget. Bodde inneboende, hos mamma och pappa en period, hyrde i andra hand, flyttade in hos nån kille osv. Det är klart att det skapar en rotlöshet och att man hamnar lite efter när det gäller att skapa nära relationer. Vagabondens förbannelse.

Nåja, det är fint att veta att man inte är ensam. För som vissa av er skriver, ibland har man ju trott att man är galen. Att man faktiskt inbillar sig saker. Men i så fall är vi galna allihop 🙂 Puss på er och ha en fin tisdag!

  1. Hej igen…skrev ett långt och rörigt svar på ditt förra inlägg. Blev så ivrig,lättad,glad….
    Ville bara skriva detta; HSP har ingenting med uppväxt , flytt i barndom,el andra obekväma upplevelser att göra(däremot kan det upplevas jobbigare pga HSP). All forskning visar på att vi är födda med ett annorlunda nervsystem. Det är ingen sjukdom därför går det inte att medicinera. 20% av världens befolkning,lika många män som kvinnor, beräknas vara födda som HSP. Och alla vi 20% är lika olika som dem 80% som inte är det. För mig funkar det bäst att läsa,lära mig, generellt om vad det betyder. Och sedan specifikt för mig personligen,så jag kan hantera mina upplevelser på bästa sätt.
    Lycka till, och jag vill återigen rek boken ”Drukna inte i dina känslor”. Den gav mig så enormt mkt. Och tog mig ut fällan av martyrskap,jag mot dem känslokalla(upplevde många så ).”man är bara annorlunda.
    Många kramar, du är enormt vacker,duktig,modig!!!❤

    1. Tack för boktipset! Som HSP behöver jag hitta sätt att skydda mig själv från att ”ta över” alla andras känslor.

      Vill också tillägga att HSP inte är en ”diagnos” utan ett personlighetsdrag/en personlighetstyp.

  2. Hej! Har läst ditt förra inlägg om detta och många av kommentarerna. Är lite chockad, visste inte att så många andra är precis som mig.

    Jag gjorde också en klassiker och brände ut mig för ca två år sedan. Fick ”göra” mig själv rätt känslokall (enligt min uppfattning, normal enligt kollegorna) för att klara arbetet och koppla på mentala skygglappar. Orkade helt enkelt inte känna och bry mig. Extremt svårt att ”stänga av” men helt nödvändigt. Gick i KBT efter utmattningen vilket gjorde min vardag enormt mycket enklare.

    Vad konstigt det känns att så många andra upplever samma saker, men skönt på något sätt att inte vara ensam.

    Tack för att du hjälper, upplyser och peppar!

    Malin

  3. Hejsan,
    Är sjukskriven pga utmattning (drygt 2 år) Kämpar för att komma tillbaka till en normal vardag. Hörde dig Jessica på träningspodden angående HSP, och kände igen mig. Befriande att inse att jag inte är ensam! Varför pratas det inte om detta? …
    Du , fina, Jessica, har du kollat om du har astma? För när du pratade i podden senast så lät du som min man och son som har astma?
    Då finns hjälp!
    / Pia HSP

  4. Jag är också en!
    Är 44 år och har de senaste åren hört talas om HSP..och inser mer och mer att jag är det.
    Har varit/är duktig flicka, haft ätstörning, blev kallad supermorsa, har varit avundsjuk på tjejgäng men också varit den perfekta kameleonten och kunnat hängt med så olika, blev sjukskriven av utmattningssyndrom, känner av stämningen och vill stoppa in kudde mellan alla, har varit så konflikträdd, analyserar hela tiden!
    Är och uppfattas som en pratglad tjej där säkert många inte tror att jag känner som ovan.
    Känner så igen mig i allas berättelser, tack🙏🏼

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Att inte passa in

Jag kände ofta när jag var yngre att jag inte riktigt passade in. Blev ofta lite obekväm i olika sammanhang (även om jag på den tiden var en mästerlig kameleont och mingelproffs) och kände att jag aldrig riktigt bondade som andra gjorde. Hade aldrig de där riktigt starka banden till ett gäng eller en grupp. Däremot var jag med överallt och hade en miljon bekanta, men jag var liksom aldrig en del av grundstommen någonstans. Andra bondade och knöt an, men jag kände mig alltid lite fel. Alla gilllade mig, men inte så mycket att jag blev en del av deras inre krets. Jag släppte heller inte in någon i min. Var flyktig som en fjäril, fladdrade runt bland blommorna. Hela tiden vidare. Antar att det är en ganska vanlig känsla när man är ung. Man tror att man är unik och svår och att ingen riktigt förstår en osv. Men för mig har det här även hängt kvar i vuxen ålder, har känt av det till och från.

Kände nog ändå innan jag blev utbränd 2015 att jag hade ett sammanhang där jag kände mig som en viktig del. Där jag kände mig självklar. På jobbet framförallt, gjorde ju inte mycket annat än jobbade på den tiden. Kände på mina olika arbetsplatser att jag var en del av den ”inre kretsen” om ni fattar vad jag menar. Men det var mycket som förändrades när jag blev sjuk och det var verkligen ett uppvaknande. Vad lärde jag mig av det? Bara dåliga saker egentligen. Lita aldrig på någon, slappna aldrig av och luta dig tillbaka, känn dig aldrig trygg och säker på någon eller något.

All den här problematiken bottnar förmodligen i att jag är en HSP, en Highly Sensitive Person. Jag är oerhört känslig för stämningar och energier. Och blir fruktansvärt obekväm när det är dålig stämning eller energi i ett rum/sällskap eller när jag känner att någon inte tycker om mig eller beter sig märkligt. Har därför ofta tagit på mig rollen som stämningshöjare. Känt det som mitt ansvar för att jag inte klarar av den dåliga stämningen, en stämning som många andra inte ens har märkt… Får ofta höra att jag inbillar mig saker, vilket alla HSP får höra. Och givetvis feltolkar jag också ibland. Och ibland har ju signalerna människor skickar ut ingenting med mig att göra, men jag tar åt mig ändå.

Att vara så känslostyrd som jag är har varit oerhört jobbigt genom åren. Jag känner väldigt mycket och starkt åt alla håll och har ibland svårt att tänka logiskt. Hjärtat och magen går nästan alltid före hjärnan, även om jag har blivit bättre på att hantera det genom åren. Tack och lov så är Patrik precis tvärtom så han har hjälp mig oerhört mycket med att balansera de här grejerna. Det är som han har blivit en saknad del av min hjärna, hur sjukt det än kan låta. Jag tar nästan inga beslut utan att rådfråga honom. Han hjälper mig att navigera rätt helt enkelt.

Hur som helst så har jag efter min utmattning återigen landat i att jag inte passar in någonstans. Känner mig lite som en udda fågel överallt. Som om jag får vara med men ändå inte riktigt. Har tänkt på det en del på sistone, själva fenomenet alltså. När det gäller mig personligen är det förmodligen mest i mitt huvud, men jag vet ju att det här är något många unga (och även äldre) människor känner så det är ett intressant fenomen att fundera lite kring. Jag tror att sociala medier bidrar mycket. Man matas varje dag på instagram med hur andra umgås, har sina gäng som är supertajta, har middagar och fester som man inte blir bjuden på och man undrar varför man själv står utanför. Och då är jag ändå en vuxen människa som VET att instagram inte har något med verkligheten att göra, hur är det då inte om man är ung? Det är inte särskilt svårt att känna sig misslyckad.

Men hej, det är verkligen inte synd om mig. Jag har en handfull människor som jag vet räknar mig till sin inre krets och som även jag har släppt in. Och så har jag ju Patrik och barnen, mitt viktigaste sammanhang. Jag har förstått och accepterat att jag troligen kommer att få dras med de här känslorna hela livet, man får bara försöka hitta verktyg för att hantera det. Ville mer bara få nån slags diskussion. Är det någon som känner igen sig i det här? Eller är jag även i detta sammanhang en udda fågel? 🙈🦉

  1. Jag kan skriva under på vart enda ord, förutom utbrändheten för där har jag inte varit.
    Har alltid en känsla av att inte passa in, en rädsla för att inte vara omtyckt.
    Tack för att du skriver och berättar öppenhjärtligt om detta!

    Kram 💕

  2. Hej fina du.

    Du är verkligen inte ensam. Har upplevt precis samma sak hela mitt liv. Nästan lite läskigt o läsa ditt inlägg för jag har verkligen känt exakt samma hela livet. Att jag inte passar in. Upplever fof detta på vuxna dar.. man är med men ändå inte.
    Är oxå extremt duktig på o anpassa mig i de flesta situationer o ofta den som pratar får folk o skratta etc. men känner ändå att jag inte passar in.
    Har oxå hittat kärleken som är mitt stora stöd o mina barn såklart. O en handfull vänner men känslan att inte passa in finns där på jobbet i nya sällskap etc.
    Brände ut mig förra året o har efter de blivit ännu mer hsp o känner troligtvis av de ännu mer. Men du är inte ensam vi är fler som känner detta<3
    Stor kram Jennie

    1. Hej Jennie!
      Känner igen mig i allt du skriver. Även min HSP har blivit jobbigare efter utmattningen. Stor kram till dig 💕

  3. Ååå du är inte udda alls Jessica. Men du är modig. Och jag tror många känner igen sig i din beskrivning. Jag med till delar. Och jag berörs massor av det du beskriver om barn/ungdomar, som likt ”oss vuxna” inte förstår – på samma sätt – att Instagram bara är en bråkdel av ”hela sanningen”. Jag har två tonårsdöttrar och jag försöker verkligen ge dem lugn och trygghet i detta. Det är inte så lätt.
    Ditt inlägg är så viktigt Jessica. Tack. Och tack för all inspiration. Imorse körde jag Almenäsintervaller. Det får mig att känna mig så stark och glad.
    Kramar

    1. Hej Rosita!
      Det är så viktigt att vi hjälper de unga att förstå att livet inte händer på sociala medier. Tror det är så lätt att bli olycklig då. Härligt med Almenäs-intervaller, fint att kunna inspirera. Kram 🤗

  4. Jag är exakt likadan och tycker det är extremt jobbigt att leva med detta. Och har precis som du varit sjukskriven just för att man alltid känner in stämningar, tar på sig alldeles för mycket ansvar och jobb för att vara omtyckt. Har lärt mig via psykolog att hantera mycket, men tror precis som du skriver att detta tyvärr är något man kommer dras med resten av sitt liv. Kram

    1. Hej Caroline!
      Även jag har i omgångar gått till psykolog för att lära mig hantera detta. Och det har blivit bättre, men som du säger – vi får nog leva med det helt enkelt. Kram 💜

  5. Tack för att du beskriver känslan så bra!! Var redan som barn en orolig själ och kände av alla sinnesstämningar och tog dem åt mig. Som vuxen (nu 45) så kan jag tänka att ja men det var ju för att jag är mer åt HSP. Detta följer mig än idag & som du beskriver det förmodligen kommer göra hela livet. Så här är jag! Jag har också supersvårt att hitta ett sammanhang, genom att jobba hur mycket som helst så identifierar jag mig lätt med jobbet,, men VEM är jag?? Svårt att hitta återhämtningen som man så väl behöver!
    Åter igen TACK för att du beskriver en känsla som ibland eller allt som oftast är svår att sätta ord på!
    Anna

    1. Hej Anna!
      Åh vad jag känner igen mig. Man identifierar sig med jobbet men när något händer där blir man helt vilsen. Stor kram till dig 💕

  6. Fint och personligt inlägg! Intressant att höra dina erfarenheter. Jag kan verkligen känna igen mig i känslan att vara välkommen överallt men att inte bli inbjuden/inräknad till den innersta kretsen. För min egen del har jag erfarenhet av att flytta många gånger under uppväxten och sedan även flyttat till en annan stad för att studera. Det har lett till en slags rotlöshet. Vad jag har förstått, utifrån det du sagt i Träningspodden, har du också flyttat en del. Kan det hänga ihop för dig med?

    1. Hej Karolina!
      JA! Det var detta jag inte fick med i texten. Tror det är exakt det det bottnar i faktiskt. Flyttade när jag var 13 och sen när jag var 15. Och efter gymnasiet hur många gånger som helst. Rotlösheten känner jag igen mig i. Tack för fina insikter! Kram 🌸

  7. Detta va som om jag läste om mig själv, kunde ha varit jag som skrivit detta.
    TACK för att du satte ord på känslor som jag aldrig har kunnat.
    Du är fantastiskt

    1. Hej Maria!
      Har tänkt på detta såååå många gånger i mitt liv, men det är ju inte direkt något man pratar med andra om. Så det fick till slut bli en liten text. Fint att man inte är ensam. Kram 💜

  8. Ja men ja! Precis så där känner jag, och har känt hela livet. Har landat i det nu i vuxen ålder och insett att det mest finns i mitt huvud men tonåren var riktigt jobbiga..
    Tack för att du så fint sätter ord på det 💕 Kram

    1. Hej Jennie!
      Håller med, tonåren var bitvis riktigt kämpig. Man får jobba med det hela livet tror jag. Fint om man kan känna igen sig i min text. Kram 💕

  9. Jag känner igen mig totalt i det du skriver!! Har alltid haft mycket bekanta/vänner men har aldrig varit inräknad som en i den inre kretsen. Är ofta ledsen över uteslutningen och får jobba med detta hela tiden…

    Det här inlägget betyder väldigt mycket och jag blir så glad att höra om fler som har samma känslor. Att det inte är något fel på mig som person!

    1. Hej Veronica! Vad skönt ändå att många känner igen sig i det. Ibland tror man att man är helt ensam om att känna så. Tror inte det är något fel på varken dig eller mig 😘 Stor kram

  10. Hej Jessica
    Äntligen har du satt ord på det jag känt under så många år!! Det är som om det är mig du skriver om🤭!
    Tack Jessica!!

    1. Hej Åsa! Det är inte så lätt att sätta ord på. Har tänkt på det extra mycket de senaste dagarna och kände att jag nog ville knåpa ihop en text om det. Det är lätt att hamna i att man tror att man är ensam om att känna så. Kram till dig

  11. ❤️ Börjar nästan gråta. Så. Spot. ON! TACK Jessica för att du skriver om detta. Du skriver det jag upplevt hela livet. Är 44 år idag och känner alltid in och känner av. Är det bra? Är det dåligt? Varför? Hur kan jag rädda detta? Tittade inte han/hon konstigt nu? Osv. Problemet, och det som tar så himla mycket energi, är grubblandet efter varje gång man känt in en situation. Har jag gjort något? Kunde jag gjort något annorlunda? Så håller det på. Jag brukar aldrig kommentera på soc medier men var tvungen nu för detta värmde – jag är inte själv i detta. Och precis som du skriver, alla andra viftar bort och menar att man inbillar sig. Överdriver. Överreagerar. Får ofta höra att jag är så glad. Alltid! Men det är på jobbet och i sociala sammanhang fast de som tyvärr får min negativa sida är mina närmsta för man orkar inte hålla ihop utan blir så slut när ventilen öppnas. Har tre barn och är separerad. Om man kan kalla en separation happy så är det det, vi tycker om varandra och sätter alltid barnen främst. Men i grunden orkade jag inte att det alltid var mina känslor som var det som blev en issue och mår så bra att få vara själv. Behöver space och bara få ha tyst omkring mig för att ladda om. Har sedan tre år bara fokus på barnen och mig själv, orkar inte ta in någon ny fast man gärna skulle vilja. Men orken finns inte. Eller handlar det om det du skriver, att ingen förstår känslobanorna, alla highs and lows. Jätteglad. Eller gråter när man blir arg. Avvaktande när det blir obekvämt eller överdrivet positiv för att allt ska vara så himla bra. Långt och osammanhängande kommentar här men ditt inlägg berörde mig verkligen. Har du eller någon tips på hur man kan acceptera och få detta till något positivt så skriv gärna om det. Igen, tack för att du är så öppen och tar upp detta. Förebild! Många och stora kramar till dig!!

    1. Hej fina du!
      Tack för din långa kommentar! Jag känner såååå igen mig i det mesta. Du beskriver det fantastiskt bra. Tack 🙏🏼💕

      1. 🙏🏼 Ja, verkar som många upplver samma sak. Blev så glad att läsa om tipset i ditt insta kommentarsfält om att lyssna på HSP-podden. Ska genast gå ut på PW med den i lurarna i söndagssolen. Fortsätt precis som du är! 💕🌟

    2. Åh jag tror (eller vet) att det är så många som har det som du. Och att det tar väldigt mycket energi att ständigt ta in stämningar och andras mående osv. Det är svårt att veta om det är HSP eller medberoende. (Medberoendet sker ju inte bara till en ickefungerande förälder tex, utan följer med i alla relationer).Tipset du efterfrågar heter samtalsterapi. Och ja, jag är partisk då jag själv är samtalsterapeut. Men det viktiga är att inte bara säga; sådan här är jag (det är ingen diagnos), utan jobba med det för annars finns risken att det bränner ut dig. Nu vet jag alldeles för lite om dig Jessica men risken finns att detta bränner ut dig mer än att ha mycket jobb…
      Kram och ha en fin helg.

  12. Då är JAG inte helt ensam i denna känslan. Skönt!
    Att ständigt känns sig obekväm och och att stå utanför. Att inte nå ända in. När ens yttre visar en stark och social sida och ens inte mest vill skrika, varför blir jag inte en del av er. Svårt, mycket svårt och lätt att dra sig undan. Skönt att du satte ord på det 💖
    Fick precis mitt 3:e barn o fyllde 40 i somras, inte direkt den situation andra i min umgängeskrets befinner sig i. Skapar också ett visst utanförskap. Men jag försöker njuta av livet ändå. Kram till dig!

  13. Du är absolut inte ensam. Jag får hela tiden arbeta med mig själv för att inte ta åt mig för mycket och tappa självkänslan. Tycker alltid att ”alla andra” har så många vänner. Att alla andra på jobbet umgås med varandra och att jag aldrig får vara med, fast jag vet att det många gånger helt enkelt inte är sant. I mitt fall tror jag det grundar sig i att jag inte har någon kontakt med min pappa. Att inte ”duga” för en förälder gör det svårt att vara bra nog sen.

    1. Hej Lilly!
      Ja man får verkligen jobba med självkänslan när man är HSP. Har gjort det hela livet och arbetet pågår än. Kan nog bottna i många saker, ligger nog mkt i det du skriver! Kram 🌸

  14. Wow, du satte ord på hur jag har känt i hela mitt liv. Jag har aldrig haft det där gänget som många andra har. Kan säga till alla högtider som många vänner har eller gör tillsammans var jag aldrig delaktig. Man var med men ändå inte. I vuxen ålder drabbades jag av utmattning/utbrändhet för fem år sedan. Nu efter alla år känner jag att jag har en lite ”krets” men inte som ett gäng som firar semestrar eller högtider ihop, utan det gör jag med min ”stomme” min familj, jag, sambon och våra två barn. Ibland kan det kännas skit att det bara är vi men ibland är det rätt skönt också. Jag försöker se det ljusa i det hela och vara tacksam, för i mina yngre vuxna år satt jag ensam och inte var med. Men ja jag är nog också en HSP, har försökt att inte känna in när jag är iväg på mingel och sådant när man är i olika företagsmiljöer men alltså ibland kan jag sitta och böla efter sådana… Vet ej om adet har med utbrändheten eller HSP att göra..

    Men all heder till dig Jessica som drar upp detta ämne! Så viktigt för människor som inte tänker på det eller inte har kommit underfull med att de är HSP.

    Tack🙏❤️

    Många värmande kramar från Elina

    1. Hej Elina!
      Nu när jag har läst många kommentarer börjar jag misstänka att det finns ett samband mellan HSP och utmattning. Önskar att det börjar forskas mer på detta. Stor kram till dig 💜

  15. Taget ur mitt liv kändes det som när jag läste det du skrivit. Ibland glömmer man bort att fler har det likadant, är skönt att läsa det här och komma på att jag inte är ensam att känna och uppleva saker så.

    1. Hej Emelie!
      Det var lite därför jag skrev inlägget, ville veta om andra också känner så. Och det verkar som om jag inte är ensam i det 💕 Kram

  16. Tack för att delar med dig💕

    Jag har hela mitt liv känt mig som en udda fågel i nästan alla sammanhang, känner mig fortfarande som detta. Många gånger känt mig ensam trots att man har människor runt omkring sig. Väldigt känslig som du beskriver för fändring av stämningar i ett rum med människor. Jag har alltid gått på magkänslan som jag sagt och varit väldigt duktig på att läsa av situationer och människor. Dock har även jag väldigt lätt för att ta åt mig, även om jag inte visar det oftast äter det bort en bit av mig när något sådant händer. När man är en sådan HSP så måste man kämpa med att sätta upp en försvarsmur för okänsliga människors grodor och beteende. Men alla dagar är man inte stark och då låter man okänsliga människors fadäser komma åt en. Jag lärt mig att successivt skaffa mig lite tjockare hud och mer skinn på näsan och försöka tänka att det är ganska synd om de okänsliga människorna där ute.

    1. Hej Tina!
      Exakt så! Vad bra skrivet. Känner igen mig. Tjock ut och skinn på näsan har skaffats genom åren även här. Kram 💜

  17. Tack för dina ärliga, känsliga och fina ord Jessica. Har aldrig kunnat beskriva själv, men precis sådär upplever jag alltid mig själv.
    Det är så enormt tröttsamt att vara känslig för olika stämningar och att alltid tolka det som att den är jag själv som inte passar in.
    Att ifrågasätta om jag duger och är omtyckt fast jag vet att jag är allt det där. Det är ju bara alla känslor som tar över.
    Tack för tipset om att en partner kan balansera upp, att man kan bli komplett med hjälp från någon annan.
    Och främst, tack för att du tar dig tid att skriva, vågar dela med dig och stå upp för allt detta. Du gav just mig lite mer sammanhang och gemenskap! <3

    1. Hej Sandra!
      Så bra skrivet, håller med. Det sägs ju ofta att man inte ska behöva någon annan för att bli hel, men ibland kan en människa med helt andra egenskaper ge balans i livet. Stor kram 💕

  18. Dina ord träffar mig rakt i hjärtat! Var i går på en underbar, galen, rolig möhippa med kompisar och ytliga bekanta- känner mig ÄNDÅ ensam mitt i allt det.
    Vill inte känna mig så men gör det ändå och det är tung känsla som griper tag i mig.
    Varm kram till dig

  19. Meen som alltid lyckas du sätta ord på känslan… Det skulle ju kunna vara mig du skriver om. Har precis avslutat en anställning där jag gick på magkänslan. Jag behövdes men ingen såg mina kvalifikationer utan såg mig som ett hot. Att känna sig utanför men samtidigt veta att man ingår i någons inre krets. Jag orkade inte utan insåg att gör jag inget åt det medans tid finnes kommer jag att gå i väggen. Jag har ett motto som många i min omgivning inte riktigt förstår men jag säger och står för det ~Ensam är stark ❣Gillar din ärlighet i allt som du delar med dig av. Ha en underbar söndag ❤

    1. Hej Jenny!
      Så fint att du kan känna igen dig i min text. Hoppades att någon skulle göra det. Du fattade helt säkert rätt beslut med jobbet. Kram 🌸

    2. Jag känner som du,men har ett nytt favoritord som jag lärt mig av att läsa P-G Gyllenhammars självbiografi. OBEROENDE är stark❤

  20. Jag vet inte vart jag ska börja… Jag sitter här med tårar i ögonen för jag kände igen mig i allt du skrev om att känna sig utanför, och att inte passa in. Jag är 28 år, ofrivilligt barnlös och väntar på ivf behandling, och känner mig fortfarande lika utanför som jag gjorde när jag var 15.

  21. Precis så är det. Inte lätt men också en fantastisk tillgång när man lär sig att hantera det. Kram❤️⭐️🙏🏻⭐️❤️

  22. Tack för ditt inlägg, är också hsp. Har hittat en ”Patrik” jag med och det är helt fantastiskt. Jag har skalat av min inre krets ordentligt och lyckats att inte bry mig om sociala media. Tror man måste acceptera sig själv och lära sig tycka om sig själv. Stora middagar ger inte mig energi då man som du säger tar på sig ansvar för stämningen o hålla koll på att alla har det bra. Jag lärde mig också av min kurator att som hsp känner man av samhällets normer och krav ännu mer än andra och därför blir ännu mer stressad av känslan att man ska ha det perfekta livet med vänner, middagar , ett tjejgäng.

  23. Hejsan 🙂 Åh vad jag känner igen mig i din text. Vad fint att du delar med dig, det är så viktigt att det pratas om. Jag är 22 år gammal och blev utmattad hösten 2017. Det var den tuffaste tiden i mitt liv där jag förutom mitt dåliga sjukdomstillstånd förlorade mina närmsta vänner just för att som inte kunde förstå mig. Ena dagen kanske jag orkade lite och sen fick jag ett bakslag i flera dagar.. eftersom att det inte alltid syntes på utsidan så trodde de inte att jag var så sjuk som jag faktiskt var. Det blev lite som en identitetskris när jag gick igen utmattningen och fick kämpa med självkänslan. Under tiden läste jag på om HSP och så många bitar föll på plats. Varför jag är som jag är. Tror att det är en av anledningarna varför jag blev sjuk. Vissa dagar är tuffare än andra men som du skriver, man får inte glömma de fina människor som man har kvar i sitt liv och de som verkligen finns där för en. Dom relationerna är de finaste ❤️

  24. + 1 på den! Har hela livet känt exakt så. Just nu, nytt jobb efter föräldraledigthet, skola in 6 åring som också är hsp i skolan och minsting(lika gammal som Sam) på förskola. Är helt slut, vill mest bara gråta för alla känslor som pågår hela tiden, känner mig hudlös. Tack för att du delar med dig och sätter ord på det många hållet inom sig ❤️

  25. Blev alldeles tårögd när jag läste, kunde lika väl varit jag som skrivit allt det där. Som om du satte fingret på en känsla som alltid varit med och fortfarande finns kvar.
    <3

  26. Vilket underbart naket och ärligt inlägg . Känner igen mig på pricken . Kunde lika gärna varit jag som skrivit denna texten . Tack för att du delar med dig och också visar att det är fler som går och bör på denna känslan .

  27. När jag var yngre tyckte jag att min idrott var jätte rolig men jobbigt med en bedömningsport. Trots flertalet SM-guld var det lika jobbigt. Nu i vuxen ålder är det så jobbigt att känna precis som du Jessica! Jag var tvungen sluta i vården trots 15 år där för jag klarade inte av att bära alla känslor som jag fick drunkna i varje dag i alla andras känslor. Mitt medlidande äter upp mig, känner mig aldrig tillräcklig trots att jag vet att jag varje dag gör mer än man kan. Nu jobbar jag med annat som gör jag mår bättre. Har världens bästa man som är mitt stöd i livet. Har flera barn men märker att min son verkar vara en HSP person och det är tufft att se och jag hoppas jag kan vara han stöd i livet om han vill det och det viktigaste är att ÄLSKA sig själv! Tack Jessica du är en sann förebild!

  28. Åh herregud Jessica. Har aldrig tänkt på att det finns en diagnos på mitt tillstånd. I hela mitt liv har jag trott att folk pratar om mig. Både på jobb och i skolan. Är nu 35 år och tror forfarande det. Jag kommer aldrig någon riktigt nära vilket kanske egentligen inte beror på en diagnos. Men jag har alltid känt att jag inte orkar med andra människor, inte orkar engagera mig i andras problem vilket leder till att jag aldrig kommer någon nära. Kanske beror det på att jag lägger min energi på fel tankar. Jag kände att det blev mycket värre 2007 när Facebook kom. Plötsligt kunde jag se vad alla andra gjorde HELA TIDEN. Så sjukt stressande! Jag har nog ändå accepterat att det är såhär jag är och försöker ignorera alla fester och middagar som man inte är bjuden på. Jag har en stor familj med bonusbarn och egna barn och känner att jag måste och vill lägga min energi där. Tack för att du tar upp ämnet. Är nog väldigt viktigt för alla unga. Och uppenbarligen för mig att höra att andra är som mig. Beundrar dig och blir glad av dig.
    Kram

  29. Känner verkligen igen mig! Du får gärna skriva inlägg framöver ifall du har några bra knep/taktiker du tar till när du känner att någon inte gillar dig/det är dålig stämning i en grupp. Det är något som tar väldigt mycket energi och som jag själv inte riktigt landat i hur jag ska hantera än

  30. Jag kan skriva under på varenda känsla och varenda tanke. Det är så energikrävande och frustrerande att inte orka det andra orka. Att känna att en helg på landet med vänner låter helt underbart, men det är så fruktansvärt jobbigt för varje moment kräver så mycket. Alla måste vara glada, nöjda med maten, ta foto till sociala medier och skratta och vara innerliga och allt kommer an på…mig? Självpåtaget ansvar, men omöjligt att koppla av. I mitt fall ledde oförmåga att koppla av till en ätstörning och depression. I ditt fall en flykt i jobb som kraschade i utmattning. Olika symptom på samma sak, misstänker jag.
    I mitt (och misstänker jag: även ditt) fall så är jag även en duktig flicka som alltid ska behaga alla och prestera och leverera. Om man då lyssnar på ALLA signaler, även de allra minsta och de som hjärnan själv hittar på, ja då orkar man nog inte till slut. Jag tror det handlar om balans och strategi och synliggörande. Så stort tack för att du startar denna viktiga diskussion!
    Ps. Löpningen hjälper mig. Och tystnad.

  31. I mångt och mycket känner jag så väl igen mig. Jag var alltid den som räckte upp handen på alla föräldramöten för att undvika den pinsamma tystnaden som uppstod när klassföräldrar skulle väljas. Jag var den som utan att tänka sa att ” självklart bakar jag 350 lussebullar” när skolan skulle ha lussetåg. Missade aldrig ett möte på föris, skola, jobb eller i alla föreningar jag var med i. Detta till trots att jag då hade fyra småbarn jobbade 75% på förlossningen/BB och hade ett stort hus. Men så en dag var jag inne hos en granne och hon bjöd mig på vin. Jag hade då aldrig varit något större fan av rödvin men det var det hon hade hemma så jag tog ett halvt glas ( som jag inte ens drack upp). På natten fick jag urtikaria ( nässelutslag ) och mina fingrar svullnade upp så maken fick i panik klippa av mina vigselringar. Så hade jag i ung tre dagar men körde på som vanligt ändå. Sedan kom dagen som förändrade mitt liv, ja iaf början till förändringen. Jag skulle innan mitt em-skift började fixa huset, laga middagen ( så maken skulle slippa) och så skulle jag handla. Men när jag kom in i affären var det som om något tog ett strupgrepp på mig och jag fick inte luft. På något sätt måste jag ha tagit mig hem och ringer VC som hör hur jag låter och som säger du måste hit nu! Bodde då nära så jag var där på några minuter och där stod dom beredda med syrgas och mediciner. Men tummarna gick och jag blev bara sämre varpå ambulans kom och jag hamnade på sjukhuset i en vecka. Där och då sa dom att jag var allergisk mot många saker bl.a. histamin som det finns mycket av i speciellt rödvin och sen rafsade dom upp en hel del andra saker som jag också tydligen inte tålde. MEN jag visste att detta var min kropps sätt att säga nu räcker det människa!! Där och då bestämmer jag mig för att lugnt luta mig tillbaka OM jag gick på föräldrarmötena, absolut inte baka ett enda dugg till skolan och helt ge upp kontrollen. Mina barn och min man var och är det viktigaste i mitt liv inte vad andra tycker och tänker. Jag behöver inte vara den som alla ska tycka om. Det här är jag och ni får ta mig som jag är med fel och brister men även med mina positiva och empatiska sidor. Nu är jag mycket äldre än dig och jag kan lova dig att även du kommer att landa i ett mjukt moln av självsäkerhet där du sätter dig själv och din familj först i alla lägen. Ursäkta långt inlägg men ville dela med mig att cirkeln går att bryta om man bara lär sig att sätta sig själv först….jämnt. Kram

  32. Känner också igen mig! Är väldigt känslig för stämningar och när det bara är jag som upplever dem så ”inbillar jag mig bara”. Och tolkar också fel, ofta till min egen nackdel. Tänker att folk inte tycker om mig.

    Kommer inte heller någon riktigt nära. Det finns alltid en distans. Trodde jag var ensam om det så skönt att läsa att jag inte är det.

    Väldigt starkt och modigt att dela med dig av detta!

  33. Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Jag känner också att jag inte passar in eller får komma in i någon inte krets. Va skönt att höra att du har några inre vänner. Jag känner mig ensammast i världen. Jag har min familj men det känns som om de inte riktigt förstår mig och mina tankar.
    Gott att du har en man som älskar och tar hand om dig! Även om det är tungt så är det ändå skönt att komma till en sån här insikt. Heja dig! Jag hoppas komma till en sån punkt i livet också.

  34. Oj vad jag känner igen mig i ditt inlägg. Tack för att du lägger ut det här. Det här betydde jättemkt för mig att läsa. ❤️

  35. Passar precis in på mig, mår urdåligt. Har alltid hållit en låg profil för att inte störa, så får man höra efter flera år att man är dryg… Nu vet jag inte, är hur osäker som helst vid folksamlingar och får ångest efteråt.
    Kram💖

  36. Så värdefullt inlägg Jessica. Har kommit på att jag är rätt introvert o även HSP o för att klara av sociala tillställningar som bara gav ångest var jag tvungen att dricka mycket alkohol o bli rätt full. SUCK!
    Jag känner alltid av olika energier och blir tokig av detta. Ibland tänker jag att jag lägger locket på på en kastrull för att inte tänka på den människan som kanske påverkar mig mest i ett sammanhang och som gör det även om jag inte träffar den. Ibland tänker jag att jag går in i en bubbla som omsluter mig och där kan ingen komma in. Ja det va lite från mig Kram

  37. Vill bara säga TACK! Så viktigt inlägg! Känner igen mig på pricken och kämpar med det varje dag. Människor tror att jag är social, men egentligen har jag inga nära vänner och ett stort behov av lugn och ro. Vill helst bara umgås med min man och mina barn. Allt annat kräver mycket energi. Nackdelen är nästan att man spelar spelet för bra.

  38. Känner igen mig massor. Tror också att jag är en HSP och går ofta runt och tänker att folk tycker jag är knäpp, dum etc. Har också en stark integritet och har svårt att släppa folk in på livet. Men med åren (är 42) har jag blivit mer och mer bekväm med detta. Jag vet vem jag är och jag har min familj och några nära vänner. Jag är jag helt enkelt.

  39. Men alltså….. när jag läser detta så skulle det kunna vara jag själv som skrivit det. Det stämmer in på mitt liv, på pricken.
    Har aldrig fått uttalat att jag är en HSP, men detta får mig ju verkligen att öppna upp ögonen. Man känner aldrig att man passar in, men jag känner aldrig heller att folk tycker illa om mig. Men jag är inte den person man tänker på i första taget när det är någonting som ska hända/fixas. Men man kan aldrig ta upp det med folk utan att man får det att kännas som man har en offerkofta. Folk förstår inte. För man själv kan ju knappt förstå?! Tack för du tog upp detta ämne till ytan… känns ändå väldigt skönt att veta att man inte är ensam/knäpp.
    Stor kram till dig.

  40. Jag känner igen mig och är hsp. För mig är det viktigt att återhämta mig mycket med egen tid. Inte göra så mycket på samma dag, om det inte går att planera så planerar jag nästa dag som lugnare dag.

  41. Hej,
    Är så otroligt glad att du lyfter detta och jag vet att du absolut inte är ensam. Jag känner igen mig i varenda sak som du skriver. Det är inte lätt och så fort jag känner att jag har sämre perioder så gör sig min olikhet på mind ännu rysligares jag känner mig udda och passar inte in i de ”normala” sociala sammanhangen.

  42. Jag känner likadant men har iofs inget behov av att bonda stark med någon. Jag har min familj som består av man o barn o djur. Har även en familj som jag växt upp i som jag håller kär. Det räcker dock och väl för mig.
    Jag umgås med folk men har inget behov av att bonda med vänner.

    Har också varit utmattad och är på väg tillbaka. Det jag har lärt mig mest från det är att ju sämre jag mår desto mer egocentrerad blir jag. Då är det jättesvårt att se något annat än att allt är pga mig.
    Ex. personen som gick förbi mig såg sur ut, vad har jag gjort?
    Är jag inne i en bra period tänker jag istället:
    Personen som gick förbi mig såg sur ut, vad tråkigt för hen.

    Vi människor är starkare än vi tror. När något sker är det tungt, men se tillbaka i tiden och tänk vad du har åstadkommit! ❤

  43. Likadant för mig. När jag för några år sen förstod att jag var hsp började jag medvetet välja bort vissa sammanhang pga all energi som gick åt efteråt. För mig är allt studsande i huvudet av alla intryck jobbigast. Sen är jag introvert hsp istället för extrovert vilket jag hade önskat, är man extrovert märker ingen att man känner sig som en udda fågel.

  44. Hej Jessica, Hej alla ni andra!
    Först,något roligt,som händer oss HSP;are ofta…..Jag är inget sociala media fan, har insta,följer vänner,och typ Nasa,oprah, av svenska ”kändisar” bara David Hellenius,Johan Rehborg,för humor är mitt bästa ”vapen”….så,av en händelse tittade jag in.på din insta idag,och läste ditt inlägg. Blev så rörd,för jag har exakt samma upplevelser,haft exakt samma strategier,och också varit utbränd några ggr! Jag vill lyfta fram det positiva med att vara HSP i detta inlägg,och dela med mig. För 6år sedan gick jag i terapi. Min psykolog,underbara Anna-Britta,konstaterade efter 10min prat att jag var HSP. Hade då aldrig hört talas om det. Och blev inte glad. Har en ”ovilja” för box/sätta i fack tänk…2 dagar senare,tar jag en.privat lektion i yoga på Hagabadet i Gbg. Han nämner HSP efter ,återigen, vi pratat en.kort stund. Jag fick bra litteratur av min.psykolog att läsa,och Martin,yoga läraren gav mig värdefulla tips:
    1) vår intuition är en unik intelligens, vi känner oss för,och vi leds på något sätt till de svar vi behöver,när vi är i balans. Likså, drar vi.oss undan människor /miljöer som inte är bra för oss, omedvetet. Wow!vilken power! Tänk att vi har en.inre kompass som ”scannar” åt oss.
    2) för att lita på den.kompassen, behöver vi balans,mkt natur,djur,barn,stillhet. Lära oss tyda våra egna känslor och rädslor,så att man.med säkerhet vet vad som är vårt och andras+jobba med självförtroende,självrespekt,självacceptans,självkärlek. Det behöver alla. Jag pluggar till Mental Tränare för Lars-Erik Uneståhl-,det bygger på idrottspsykologi och positiv psykologi,så jag har lärt mig att träna hjärnan är lika viktigt som kroppen. Allt är en färskvara. Genom terapin har jag lärt att vi HSP behöver extra träning. För omgivningen vill gärna säga att vi tänker/känner fel eller förmkt.
    3) inte träna förnkt introverta saker typ meditation,lugn yoga….focus bör vara på fysik tuffare aktivitet tex asthanga yoga,boxning,dans ect….detta för att vi har redan hög känslighet-behöver inte jobba på att känna mer. Utan svettas ut/ge utlopp för allt vi ”sugit” in….hans rek var att max 2-3,ggr/v utöva lugn yoga/meditation…
    4)Bra böcker: drukna inte i dina känslor. Om HSP skriven av 2 psykologer. Dem skriver även om dem andra 80% som inte är HSP. För mig var det nyttigt att även förstå det. För jag ramlade in i känslan av att så många var så känslokalla….
    5)generellt sätt(alla HSP är olika) är vi känsliga för medeciner,ppiller,alkohol,tobak….svarar bra på örter energiterapi…..vatten,salta bad,eteriska oljor. Jag personligen är skör/stark. Vilket gett mig en helt galet hög smärtgräns,har aldrig gillat medecin, den ända jag ätit är hormoner(ppiller),och fick kraftiga biverkningar.
    6)vi känner mkt åt olika håll. Extrem glädje åt saker ingen lägger märke till, och tvärtom, jag kan gråta ihjäl mig när jag ser idrottare lyckas, ett barn som far illa, när LillBabs dog,Prinsessan Diana…jag kände ju ingen av dem förståss ;)..men kan helt uppslukas av känslan,och totalt glömma mig själv ochina egna egna behov…om man är medveten om det, så kan man vända det lika snabbt….dvs sätta på bra musik, bra film…
    7)prata om och fokusera på allt det bästa m att vara HSP. Göra sin röst stark. TA sin.plats,men.ingen annans plats,som min yoga lärare brukar säga. Alla behöver inte förstå eller tycka om en. Lägg focus på att förstå dig själv och alla sina tillgångar. Fråga sig själv, på vilket sätt kan man använda sina resurser på bästa sätt,för SIG SJÄLV, och för andra.
    Jag lär mig hela tiden nytt. Och just att vara ensam i sina upplevelser/känna utanförskap sliter jag med då och då…idag var en sån dag,varför jag blev SÅ glad att läsa ditt blogg inlägg Jessica! Och vet du, när jag såg dig på OS sändningen(älskar att se på idrott),visste jag att du var HSP. Blir glad för att ngt min psykolog lärde mig var sjölvfeedback. Att när en.intution stämmer, ska man ge sig beröm,då förstärks självtilliten.
    Ibland har jag moments där jag tycker d är superjobbigt att ta in så mkt. Vill bara sitta på en fest o vara självupptagen o ha kul själv utan att läsa in och av och höja andra…..men så får man lära sig acceptera. Kunde varit värre.
    Detta inlägg blev långt. Hade kunnat skriva såå mkt mer.
    Vill bara avsluta med massa kramar till er alla. Och önskar att ni lär känna era gåvor. Och detta är jätteviktigt,höll på att glömma det. Det finns vetenskapliga bevis på att vi som.är HSP ;are, mer än andra,drar till oss människor med narcissistiska drag! Dem är våra motpoler. Så d kan bli en attraktion pga dem har allt det vi inte har så att säga…..och hade jag vetat det,hade jag sluppit min senaste utbrändhet. Jag har alltid valt att se det goda i alla. Och ja Jessica,som du skriver, det är en tråkig insikt att lära sig att folk ljuger, har låg moral,utnyttjande ect…..men alla människor har nog läxor att lära, och vi som vill ha frd,kärlek,balans, får kanske skapa det inom.oss,med familj,genom yrket…och oxå lära att det finns människor som inte vill väl. Deepak Chopra har sagt det vi ett tillfälle. Det kommer alltid att finnas plus/minus positivt/negativt…utan dessa sker ingen.utveckling. ingen dynamik. Så vi kan.lära oss att inte ta saker personligt.
    Återigen,
    Kramar till er alla! Vi är små diamanter som är viktiga. ❤❤❤

  45. Åh, vad du satte ord på mina känslor! Just som du beskriver det har jag haft det i hela mitt liv. Jag är snart 45 år men att känna av stämningar och vara överkänslig blir bara värre med åren. Nu projicerar jag nog det även på mina barn för jag blir livrädd när de inte får vara med eller inte har kompisar.
    Att jag till yrket arbetar som chef gör det ju inte bättre med utanförskapet. Men genom åren har jag försökt vända det till något positivt. Jag har empati som få och kan ofta styra samtal och stämningar på jobbet åt rätt håll. Och många medarbetare tycker jag är den bästa chef de haft! Kanske har jag ändå HSP att tacka för det!

  46. Exakt så för mig med. Passar heller inte in i grupper där alla blir tjenis med varandra direkt. Men jag tänker att det vi har är integritet. Det är sunt att inte släppa människor nära innan man känner dem, tycker jag. Dessutom tror jag många av de där andra är skitosäkra. Det är teater och på låtsas. Mycket är ju dessutom det i den bransch vi båda jobbar i. Människor drar nytta av andra för att klättra på karriärstegen och bli bjudna på rätt fester. Spyr på detta och vill aldrig bli den som slukar det med hull och hår. Tack för ditt ärliga inlägg.

  47. Jag gillar verkligen att du delar med dig av detta. Det sätter verkligen ord på hur jag känner mig ofta. Värst är det vissa dagar på månaden då jag känner mig ensam, utanför i alla sammanhang och deppig.

  48. Hej! Känner igen mig i det där med sammanhang. Är inte HSP vad jag vet men är en väldig känslomänniska. Har alltid haft en halvdålig självkänsla som gjort att jag dragit mig undan. Om jag inte blir bjuden så vill de ju inte ha mig med. Precis som du är jag en i kretsen på jobbet men privat har jag spenderat så många helger i fosterställning och gråtit för jag kännt mig ensam.
    För två år sen fick jag nog. Jag började bjuda in dem jag ville ha i ”min” krets. Till
    Middagar. Till fika promenader osv. Det visade sig att man trodde att jag alltid var upptagen osv. Och det är ju svårt att bryta mönster och hänga med nya vänner när man har en bas. Ska nämnas att jag separerade och bytte stad så jag fick liksom börja om.
    Nu har jag min krets. Med de jag valt och vill vara med och som vill vara med mig. Inte alla som jag började med och inte så många. Men helt klart en liten skock vänner jag valt och som valt mig.
    Kram

  49. Men hjälp! Så på pricken hur jag känner! Jag tror att känslan av utanförskap är en av anledningarna till att jag drabbades av ätstörningar/anorexi i tonåren, men har aldrig fattat att det hänger ihop med att jag är en HSP. Nu fattar jag också varför jag aldrig haft det där gänget som jag så många gånger önskat och avundats andra. Tack för att du delar med dig!!! Så skönt att veta att man inte är ensam. Och vilken insikt du gav mig!

  50. Hej Jessica!
    Du är en fantastisk förebild! Det är tack vare dig så många vågar öppna upp sig.

    Jag insåg för två år sedan, efter att jag blev sjukskriven för utmattnings syndrom att jag är HSP.
    Började läsa om det på nätet och det var som att alla bitar föll på plats. Jag är extremt känslig för andras sinnes stämningar, och analyserar alltid mig själv efter mötet med andra människor. Ibland vågar jag säga vad jag tycker och då ältar jag efteråt om de andra ogillar det jag sa. Ibland håller jag bara med för att passa in och då ältar jag det efteråt och mår dåligt. Har ett extremt behov av att inte någon ska tycka illa om mig. Det slutar ofta med att jag efter sociala sammanhang är helt slut för att jag har så många situationer och samtal att bearbeta, och funderar kring om de gillar/ogillar mig?

    Jag hade många olika vänner som liten och sökte uppmärksamhet genom att bjuda på mig själv. Men det slutade alltid med massa ångest. Kände mig som en udda fågel.

    I vuxen ålder så valde jag ett yrke inom ett företag som många vill till. Jag hamnade ”äntligen” i klicken, men ack så felplacerad jag kännt mig hela tiden. Alla pratar karriär och vill bli chefer. Men vill jag egentligen det här????
    När min först födda dotter var 2 år och jag jobbade i högt tempo, kollapsade jag till slut. Jag liksom kände mig som en labil mamma som stressade i en bransch jag egentligen inte gillar.

    Nu har två år gått och jag har lärt mig att umgås med de människor som ger mig energi. Hårdhudade människor ger jag inge utrymme till privat. Har även öppnat upp mig för några vänner, grannar som jag haft lätt för stt prata med och vilken respons, och funnit två HSP:are som liksom jag inte heller vågat prata om det. Jag har insett och jag trivs bättre med likasinnade, där jag vågar vara mig själv.
    Min samb är min raka motsats, men har aldrig dömt mig och stöttar mig i allt jag gör. Känns oxå skönt att kunna förklara varför jag då och då blir lite nedstämd.

    Jag funderar mkt kring just val av yrke, och läste om att vi HSP:are behövs där ute i denna tuffa/hårda klimat som ett viktigt komplement. Tror jag vill jobba mer med människor, och har ”nog”bestämt mig för att byta bana efter mamma ledigheten med nr 2. Måste bara komma på vad:) Vet att jag är så extremt lättpåverkad vad andra tycker så håller detta för mig själv tills jag bestämt mig!

    Har oxå lärt mig att återhämtning är nyckeln för mig som HSP:are. Tex behöver jag vara själv mycket, både i hemmet och även på andra harmoniska lugna platser. Åkte till yasuragi själv, helt fantastiskt. Träningen är även jätte viktig, man blir mycket mer positiv. Ver oxå att jag blir extremt stresssad av stora offentliga platser.

    Man kan säga att jag börjar hitta en väg som funkar. Har själv en dotter som visar på samma personlighet och jag vill verkligen hjälpa henne till att stärka självkänslan. För vi är tillräckligt bra, och ja vi är älskvärda❤️

    Stor kram till dig Jessica och tack för att du lyfter detta ämne, så viktigt!!!

  51. OJ vad jag känner igen mig!!!!Jag är oxå en HSP och känner av stämningar väldigt lätt.. det tar mycket energi. Tack för att du delar med dig av dina tankar!!

  52. Såå bra skrivet och igenkänningen är spot on. Tack för att du delar med dig, känns så skönt att läsa och känna att man inte är ensam med alla dessa tankar och känslor 🙏🏻❤️

  53. Hej Jessica,
    Jag visste faktiskt inte ens att det fanns något som hette HSP, men herregud, du beskriver mig på pricken!!! Mår så otroligt dåligt av att befinna mig på tex en arbetsplats med dålig stämning, man känner hur det viskas och tisslas och tasslas och tyvärr har det visat sig till slut att jag haft rätt till min oro. Min senaste utmattning (har haft två, tyvärr) berodde till allra största delen på all negativ energi och ren mobbning på arbetsplatsen. Och ja, jag är en väldigt känslig person, och det är jag väl medveten om, och försöker att inte ta åt mig av mycket som händer, men det är väldigt svårt. Tack för att du skriver om detta, det känns lite bättre att veta att man inte är ensam i detta!!!! Stor kram!!!!!

  54. Har genom åren haft en känsla som säger att jag inte räcker till. Blev mobbad och utfryst i skolan under flera år, 2014 gick jag in i väggen och i det läget kom många konstiga tankar, tankar som i många fall var ruggiga. I det läget var det tur att min fru stöttade mig annars hade jag nog inte varit i livet idag. Jag önskar dig allt gott i framtiden och framför allt: Var stolt över dig själv, du har gjort så gott du kan idag också. Kram / Mats

  55. Hejdu Jessica, jag har själv, hela mitt Liv känt mej utanför på ett sätt jag-
    heller aldrig förstått! Beskrivningen du gör, passar precis in på mej själv.
    Känslig för stämmningar, inte känna att man passar in i grupper, etc
    Detta har format hela mitt Liv, har aldrig haft en riktig nära vän, i hela mitt-
    Liv, utom under skoltiden, då jag hade en del kamrater. Jag fyllde 57år iår
    har inga nära vänner, bara syskon och min fru och son, som jag älskar.
    Nu för tiden, känner jag ett stort tomrum i mitt inre, utan min familj, hade-
    det nog varit nattsvart, men det är dom som håller mej över vattenytan!

  56. Här är en till som känner igen sig exakt i din beskrivning. Tack för att du delar med dig ♥ Jag har alltid ”jobbat” med mig själv i tankarna, och även gått olika kurser i personlig utveckling, för att förstå mig själv och varför jag upplever mig mer utanför kretsar mm. När jag för några år sedan läste boken Drunka inte i dina känslor blev det så mycket lättare förstå mig själv, som tydlig HSP, och att acceptera mig själv. Vilken lättnad! Men jag brottas ändå återkommande med samma tankar som du, att man inte det där täta tjejgänget som firar gemensamma jämna födelsedagar mm. Observerar dock att alla andra egentligen inte har det så, men som HSP är man ju så känslig och analyserande och därför blir det säkert mycket större för oss att känna sig utanför eller att man inte har sitt ”tjejgäng”. Särskilt när andra pratar om det. Även om jag har några närmare vänner och ganska många bekanta.

  57. Det var nästan som att läsa om mig själv! Jag har aldrig känt att jag passar in, tycker alltid att alla andra har någon och att de inte gillar mig. Är det konstig stämning på en tillställning eller på jobbet inbillar jag mig att det beror på mig. Blir jag/familjen inte inbjudna till saker beror det såklart på mig. Det är en märklig känsla att vilja passa in och vilja vara med/ ha fler vänner samtidigt som jag är introvert och egentligen inte orkar eller vill. Efter min utmattningsdepression för några år sedan har jag ännu mindre energi, men jag VILL bli inkluderad. I strävan efter att passa in överallt har jag aldrig riktigt hittat mig själv, vetat vem jag faktiskt är. Jag hatar att stå i centrum men försöker samtidigt skämta och höja stämningen på fest och jobb, det känns som mitt ansvar.

    Mitt eget lilla gäng består av min man, vår son och bonusson. Jag har ett par nära vänner som jag ju vet älskar mig, det räcker bra egentligen. Men ibland kan jag också inbilla mig att de heller inte vill träffa just mig, om jag känner av någon märklig stämning/energi.

    Det är så viktigt det du skriver Jessica, tack för att du delar med dig så öppet 🌸

  58. Hej! Jessica!
    Jag känner igen mig i allt men upplever en väldig ensamhet också. jag har nog känt detta sedan jag var barn men av överlevnadsskäl skapade jag ett skal med ett yttre som inte hade kontakt med mitt riktiga jag. Detta ”raserades” i 50-årsåldern då det hände alldeles för mycket jobbiga saker i mitt liv. Började då en 10-årig utbrändhet som jag fortfarande försöker läka mig ifrån. Har gått på många samtal och det har hjälpt men känslan av att inte ”hitta rätt” bland relationer har skapat en ensamhet som är så jobbig. Som tur är har jag en fantastisk 16-årig dotter som jag har jättebra kontakt med men annars har släkten dragit sig ur min innersta krets, liksom barnets far och hans släkt. De uppträder dessutom lika mot min dotter nuförtiden.
    Det är gör mig så ledsen och det är det svåraste att ta. Annars kan jag hålla med om att känslorna finns kvar och jag får också leva med dem.
    Kram på er alla.
    Lena

  59. Känner igen mig såå mycket!! Jag försöker tänka att det är en bra egenskap att vara känslig för jag tror att det gör att man ”ser” människor bättre. Men det tar väldigt mycket energi från en själv. Hur man ska hantera att leva med detta är något jag undrar mycket över eftersom man ofta känner mig dränerad.
    Skönt att du har hittat en partner som balanserar dig!
    Ha en fin dag!

  60. Kom på detta av helt slump, första känslan ahh sköööönt!
    Skulle jätte gärna träffa och ser hur en sån människa ser ut från :/
    :Har set bara en i mitt liv, och det är den från spegeln!

  61. Tack så mycket, Jessica, för att du sätter ord på det här – och alla ni andra som berättat! Känner mig lite mindre ensam på jorden nu :). Kram

  62. Hej Jessica,
    Tack för hur öppen o ärlig du var i detta inlägg! Jag känner igen mig i vartenda ord, det smärtar att läsa för man blir ju lite ensam o ”inne i ditt eget huvud”.. jag lever med en väldigt känslig man och han o jag kan krocka på ett jätte märkligt sätt ibland. Som att vi inte når varandra. Sen är allt lugnt o mjukt där emellan. Ska visa detta inlägg för honom så tror jag han förstår mig (och kanske sog själv) bättre. Stor kram!

  63. Jag känner så väl igen mig. Det är först på senare år som jag förstått att jag är en hsp. Jag har gett det i arv till minst en av mina döttrar. Jag ser det oftast som en tillgång men långt ifrån alltid. I sammanhang där det finns ouppgjorda känslor eller gammalt groll blir jag helt utmattad . Jag tar in alla andra människors energier och hur de mår. Jag vet inte om jag lärt mig hantera det precis. Jag tycker bara jag blir könsligare för varje år som går (är 44). Jag tror jag är den sänsta kombinationen en hsp kan vara. Jag är nämligen relativt orädd för konflikter och samtidigt så skör på insidan. Tror inte många vet att man kan ha de två ytterligheterna. Inte bästa kombon precis, men bara att acceptera. Det är ju det som är jag .Tack för att du tar upp ämnet.
    Kram Erika

  64. Hej Jessica. Skönt att du sätter ord på detta. Jag önskar att man hade förstått vad som var ”fel” med en när man var yngre. Även om jag inte kan påstå att jag varit utanför har jag inte känt den samhörighet som andra verkar ha känt. Lite ledsamt men i vuxen ålder har man nog haft nytta av att navigerat på sitt eget vis och åt sitt eget håll. Min dotter har det med sig och jag njuter av aty hon är så stark samtidigt som mitt hjärta blöder när hon är så skör, en märklig kombo. Håll ut alla starksköringar och njut av vad vi kan åstadkomma. För precis som någon så tidigare i en kommentar, vi är inte konflikträdda men ändå så sköra och lyhörda.De dagar då vi är starka kan vi åstadkomma så mycket bra! Kramar till er alla! Skönt att vi inte är ensamma längre!

  65. Hej!
    Känner igen mig. Är stark och ”duktig” på jobbet men orkar inte med det sociala utanför. Konflikträdd och den där rädslan att inte passa in. Slutade med sociala medier för flera år sedan och det var en av de bästa sakerna jag gjort.

  66. Precis som alla andra tidigare, Gud vad jag känner igen mig. Jag har alltid blivit kallad ”du är så känslig” och det har gjort att jag förklarat bort mina känslor för mig själv. Rationaliserat dem så jag inte ska känna dem. För vem vill vara så känslig? Men det är som att hålla en boll under vattnet. Ju mer man trycker ner den ju högre kommer den hoppa upp när man släpper. Jag gick också in i väggen. Pga av de alla de nämnda anledningarna som ni har skrivit om tidigare. Tänker också att öppna kontorslandskap är ju ett helvete för en HSP. Känner av och märker allt överallt, hur ska man kunna jobba då?
    Tack alla för att ni delar med er! Tror det är så himla viktigt att inse att man inte är ensam om det. För det känns ju alltid så.. många kramar till er alla ❤️🌸

  67. Hej Jessica! Jag är också HSP och har haft och har svårt att hitta en balans mellan intryck, återhämtning och känslor. Tack för att du skapar en dialog som är så välbehövd. Känner också igen mig jättemycket angående vänskaper, relationer och sociala medier. Tror också att eftersom det är så ansträngande att konstant ha alla tentakler ute, att man också behöver mycket återhämtning och ensamtid, iallafall jag. Sömn är min räddning för energi. Och meditation och positiv inställning min medicin att hitta en balans i livet. Kram på dig Jessica! 🌷

  68. Åh vad jag känner igen mig! Har massvis med vänner men känner mig ändå väldigt ensam, jag är inte ”det självklara valet” för någon känns det som och har inte heller någon sådan själv! Det är i princip alltid jag som får ta initiav till att träffas och känner mig väldigt ofta bortglömd när andra träffas (som man tyvärr blir väldigt medveten om på grund av sociala medier)! Åh andra sidan kanske ens vänner har vant sig och tror att jag hör av mig när jag kan då jag ofta tidigare har varit på språng! Känner inte heller att jag har hittat rätt med jobbet så känner inte heller ett sammanhang där! Men förhoppningsvis vänder det, jag tror att om jag hittar rätt jobb för mig och inte är singel längre kanske jag kan hitta rätt, nu är jag mest vilsen

  69. Du satte ord på det så många, inklusive jag, känner och upplever var dag. Alltihop. Hela tiden. Tack för det, just idag behövde jag se ditt inlägg, det gav mig styrka och vetskap om att jag inte är ensam. Kramar
    /jas

  70. Detta är så bra skrivet av dig så jag får gåshud. Det stämmer perfekt in på mig också. Har skrivit om detta i min blogg också för ett tag sen men du fick fram annat också som jag känner igen så väl. För mig känns det bättre sent än aldrig att få reda på varför jag är som jag är och det känns mycket bättre för då har man inte gått och inbillat sig hela livet.

    Tack för ditt fantastiska inlägg som fick mer att falla på plats

    Jag tycker du är en fin person och så proffsig på ditt arbete. Önskar dig all lycka i världen

    Varm hälsning från
    Malin

  71. Oj så skönt att läsa alla inlägg. Men samtidigt sorgligt.
    Är det fler än mig som upplever att man som HSP har större risk att drabbas av tråkigheter med andra människor?
    Det är som att jag har en sändare på mig som skickar ut signaler till personer med en hemlig agenda.
    Det är som att de har en radar som letar efter någon att utnyttja på något sätt. Kan vara allt från pengar till kärlek.
    Jag känner mig så ensam och rädd för att råka ut för fler trauman att jag faktiskt inte vågar träffa nya människor fast jag så gärna vill ha nya vänner.
    Du är stark Jessica och många andra lika så. Tack för att du delar med dig.

    1. Känner igen det du beskriver, människor tyr sig till en, jag tror vi HSP signalerar ut en väldigt stor känsla av empati och medkänsla. Tyvärr blir man rejält sårad av de som drar fördel av vänskapen på ett felaktigt sätt och utnyttjar den istället för att vårda den.
      Var rädd om dig.

  72. Hej Jessica!🌼 Känner så väl igen mej…kan vara otroligt social stundtals, men släpper inte helt in folk. Därefter kommer en period när jag bara är för mej själv eftersom jag inte orkar/ har lust att ha folk inpå mej. Jobbar med människor hela dagarna o det kräver ofta mer energi än jag har! Har också varit utbränd och uppskattade då att få utmana mej med EN uppgift om dagen, det var nog! Tyvärr har jag ingen partner att stötta upp mej på, eller kanske är det lika så bra. Vet inte om det blivit bra el dåligt, då jag har en förmåga att hoppas på för mycket😉 Är dock tacksam att jag är där jag är idag och ger mej själv space och det jag tror jag behöver. Umgås med en grupp kvinnor(ca 25 pers) där det händer saker men inget tvång att närvara om man inte orkar, och ingen som ger en dåligt samvete om det dröjer 3 mån innan vi ses!!!

  73. Efter att jag fyllt 40 fick jag äntligen pusselbitarna på plats och förstår mig själv bättre med hjälp av min fantastiska terapeut.
    Jag har alltid dömt mig själv hårt, tyvärr har jag som HSP lätt för att engagera mig i andra människor, särskilt de som går igenom jobbiga saker tyr sig till mig och jag har sårats av en person som lämnade den starka vänskapen jag trodde var stark och äkta. Det är både en styrka och en skörhet att vara HSP, efter att personen jag hade den speciella vänskapen med försvann skyddade jag mig själv med att inte bry mig, inte finnas till hands och känna empati och medkänsla men det är ju inte jag som person.
    Det är gåva att kunna känna in stämningar, jag upplever att människor lätt tyr sig till oss som är högkänsliga, att återhämta sig är så viktigt, var rädd om dig 💝
    Kram!

  74. Åh Jessica. Jag har flera gånger tänkt skriva till dig att jag tror du är en högkänslig person. Men har inte velat ”lägga mig i”. Här har du en till. Också varit utbränd, och att vara högkänslig påverkar allt i livet❤️❤️Kärlek till dig

  75. Det här är nästan så påtagligt exakt som mitt mående sett ut hela livet att det blir läskigt.
    Den här ökade självmedveten tar så extremt mycket energi. Känslan kan till och med jag känna över att skriva det här inlägget.
    Med tanke på detta – Det är ganska skrämmande hur mycket energi som tas från mig när jag egentligen bara vill kunna prestera utifrån min fulla potential. För jag vet ju själv hur bra jag är, på många plan i livet!
    Någonting som jag också kan känna biter tag i mig är det dåliga samvetet det får mig att känna om jag pga av min låga energi inte kan prestera, ha ork att umgås, träna osv är också en ständigt pågående kamp.

    Det är svårt att sätta ord på samtidigt som när jag läser allas kommentarer är något som så många känner – och jag känner igen mig i allas historier!

  76. Jessica, tack! Jag känner igen mig så väl. Du är fenomenal på att beskriva och sätta ord på känslor! ❤️ Jag uppskattar sååå dina berättelser om ditt liv och hur du kämpar på! Du är grym och bäst! Du och Anja i OS-studion var bäst!!! ❤️ Sköt om dig och jag önskar all lycka till med hästhoppning, Vasaloppet (som jag åkt flera gånger) ingen lek det heller… Och maraton längs Big Sur! 😍

  77. Nickar igenkännande ❤️ och får en klump i halsen och blir tårögd. Du sätter ord på hur även jag alltid känt mig. Mina underbara barn har ibland fått känna på min oro, ångest och panik när jag flippar ur. Jag har förklarat vad HSP är och varför jag är den typen av person, och att min barndom och min ex partner har förstärkt min HSP sida.
    All kärlek till dig Jessica och alla andra som skrivit om sina upplevelser ❤️

  78. Kära Jessica, jag lyssnar på Träningspoddrn varje vecka, och varje vecka känner jag igen mig så väl igen mig i dina beskrivningar. Jag arbetar som musiker, och i mitt yrke är känsligheten en stor tillgång. Jag kan t ex på några sekunder känna hur stämningen är i en kör, och anpassa mig efter deras energi. Men jag känner mig nästan alltid annorlunda och udda, och blir ofta oerhört trött av att ständigt anpassa mig efter andra. Jag tror ofta att jag är besvärlig och jobbig, och är rädd att mina vänner ska tröttna på mig. Under min uppväxt var känsloutbrott inte OK, så jag blev en mästare på att anpassa mig och vara snäll. Nu, vid 52 års ålder, känner jag att det får vara nog med oro, ångest, panikattacker och bristande självförtroende. Som en coach sade till mig en gång: När jag är på topp kan jag övertyga vem som helst med min karisma, när jag är låg ska jag inte ut och sälja in mig eller gå på mingel. Jag försöker tillåta mig att vara skör, och att visa det om jag orkar och vill. Heja dig, du är INTE ensam och en stor förebild!

  79. Oj! Det är ju jag! Alltid haft många vänner men aldrig något fast gäng. Aldrig kännt att någon är som mig. Inte för att jag mått dåligt av det men visst har jag alltid kännt en viss känsla av att vara ”själv” och ändå inte. Svårt att förklara men tror du slog huvudet på spiken. Har aldrig hört någon förtklara det eller satt ett namn på. Ska def läsa mer. Också varit nära väggen o inte kommit ur det helt men när dottern kom så blev det lättare. Tack för du delar med dig. Kram!

  80. Det känns som att du förklarar mitt liv rakt av.. helt på pricken och med utmattningen som slog till för 9 månader sedan. Precis som du beskriver att man ändå känner sådär även som vuxen, fasten man vet att alla har sina problem, och att instagram inte är hela verkligheten.. Jag arbetar på att acceptera mig som jag är nu och faktiskt inte försöka ändra mig efter andra hela tiden (lugna ner ombytligheten) då man lätt tappar bort sig själv.. ! Tack för texten kram

  81. Kunde lika gärna varit jag som skrivit det. Hela paketet om att flytta runt, vara med men ändå inte samt HSP och utmattning (två gånger – 2012 och 2016)
    Skönt att inte vara ensam!!! Ska läsa alla kommentarer vid tillfälle…

  82. Helt otroligt o fantastiskt! Både din o flera av de andras berättelser är så lik min egen! Får nästan nån slags lyckokänsla ❤️Jag är inte ensam! Tack för att du skriver om nåt så viktigt❤️

  83. Hej
    Har ofta kännt att jag inte riktigt kommer in i grupper, gäng. Bondar inte 100% men som sagt jag försöker. Jag brukar säga, jag har ingen riktig kompis, vän, vad det nu innebär, men många bekanta.
    Jag arbetar också mycket och trivs på jobbet bland folk, men slutar ngn eller jag bytt plats är det svårt att hålla kontakten vid liv, jag försöker, men känslan är att det blir ofta ytlig. Ledsamt, men så är det. Skyller på att alla har fullt upp med sitt. Sorgligt o se bekanta åka på tjejresor osv.. Men vad ska man göra. Jag försöker men…
    Jag är jag o ja… Saknar ngn att ha god kontakt med, inte bara att gå ut o festa men goda samtal med ngn som lyssnar o finns där. Har min mest min mamma.
    Jag förstår dig precis, känslan att vara utanför och ändå inte. Kommer inte helt in i gruppen.

  84. Jag känner igen mig i din berättelse, helt o hållet, jag är ju gammal nu o fördelen är att man blir tryggare i sig själv då, man accepterar sig själv bättre som man är , man kan tom tycka om sig själv

  85. Åh, vad jag känner igen mig… Jag känner mig ofta så otroligt utanför, mitt bland folk, där alla säger ”vad kul vi har det”, ”vilket fest, jättekul”, etc. etc., medan jag bara känner mig utanför och ensam. Tack för att du satte ord på mina känslor. All kärlek till dig!

  86. TACK för att du satte ord på känslor som jag känner igen men aldrig förstått vad de står för.
    Du är fantastiskt <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

I annonssamarbete med OLIVA

Face off

75dfa32d bc60 4403 bb5b 59b7e0f84119
Min hy och hud har mått så fruktansvärt bra i sommar! Den älskar att få lite sol och d-vitamin. Har knappt sminkat mig alls, på sin höjd fyllt i ögonbrynen för de blir alldeles vita på sommaren. Har heller inte utsatt huden för särskilt mycket storstad, avgaser, stress och annat. Trots den konstanta sömnbristen så har huden faktiskt känts spänstig och fin.

Men nu är det tillbaka till vardagen och det med besked! Har hunnit med både pressdagar och fotograferingar och nu senaste modeveckan sen jag började jobba. Solbrännan är all gone och jag har ”varit tvungen” att sminka mig. Och då är det ju enormt viktigt med rengöring. Viktigast av allt! Nu ska ni få ett riktigt bra tips på bästa rengöringen som jag upptäckte av en slump när jag började jobba med Oliva – Oliva Cleansing Mousse.

4ecc3956 77ee 4bb4 81c1 8f391227e5b6
Jag har tidigare tyckt att rengöring ofta blir antingen för oljig eller kladdig eller för ”mjölkig” och svår att tvätta av. Ah well, det var innan jag hittade Olivas Cleansing Mousse. Ett löddrigt skum som skonsamt tar bort smink och gör rent ansiktet. Skön att använda och lätta att tvätta av. Och inte ett dugg oljig. Vad kan jag säga, I love it helt enkelt! 
E7cb2ba7 6e4b 4eb3 8b7b aae7203ce141
39385ff5 1a54 43bb 83e7 9b99b8087c1d
D01ea82f c3e8 4537 8fc9 772ac9e63116
Ddfd6ec3 27c9 4352 afeb b6da9c7a0eac
Har ni inte testat Olivas Cleansing Mousse så gör det genast! Oliva säljs på alla apotek och du blir definitivt inte ruinerad 🙂 Just nu har Apoteket AB, www.apoteket.se en kampanj där du får 25% rabatt om du köper 2 Oliva-produkter. Passa på, gäller bara den här veckan! Kampanjen hittar du HÄR

//Ambassadör för Oliva. Betalt samarbete//

  1. Känner igen mig såå väl!!! Är bara ett par år sedan (under min utmattningssjukrivning) jag hörde talas om HSP. Det stämde så på pricken väl in på mig och det var skönt att kunna sätta den ”stämpeln” på mig själv, för jag fick mycket större förståelse för hur jag fungerar. Det kan vara/är väldigt tröttsamt att vara en HSP-personlighet, just eftersom man lägger märke till allt runt omkring en (ljud, stämning, mående), men det är ju även en gåva. Det gäller bara att lyckas hantera det på ett bra sätt….😉
    Tack för att du delar med dig!! Är alltid lättare när man vet att fler kämpar med samma saker😃

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Fashion week Stockholm

Fashion week är igång och jag försöker hinna med en del visningar och andra tillställningar. Började igår med ett besök hos Edblad (smycken) som hade tagit dit Sthlms kreddigaste nagelstylist (eller vad säger man? 🙈) Frida Selkirk. Fick både titta på smycken och fixa naglarna, dessutom så fick en del fina smycken följa med mig hem.. Har ju väldigt korta naglar, har alltid haft, så jag brukar inte fixa dem så ofta men det känns så lyxigt när man väl gör det. Jag valde ljusrosa naglar med guldfolie på. 

Bedcd251 0482 48ea 8d62 ca023b1df380
8b43b009 6cbb 4424 9a68 8835b7027351
0be15488 dc30 461c 8c7b 65984f54c88d
31dca7f7 072e 4616 93c5 6ef46275e9c1
Nya smyckesfavoriter!

Första riktiga dagen på Fashion Week var idag och jag började med frukost hos Indiska och Glossy Box som hade hyrt en svit på Grand Hotel där de visade höstens nyheter, både kläder och inredning och så boxarna så klart. Väldigt härlig start på dagen! 

9b6ebe08 f3ac 4a09 98e8 5f384accbff1
F95c8052 272c 40a7 8a59 733be7d0e47c
81e15fd7 03ee 47a7 a755 3ca7cf4d4de0
A29c077d 51bf 4938 b85d e35345fbb309
Jag började dagen med cashmere från Davida och en flera år gammal kjol från Mango. Skor från Heelow och väska från Marc Jacobs. Samt nya örhängen från Edblad. Men det var lite varmt så innan visningarna drog igång åkte jag hem och poddade och passade på att byta kläder. Hur fint är Indiskas porslin förresten?? 😍

Träffade upp min stylist Sara, Oscar Zia och hans kille samt Petra T och hennes assistent på Grand innan By Malina. Hade då bytt till ett härligt glatt set från Baum und Pferdgarten och skor från Zara. 

C1df371f 7729 4f6e a332 60d7816a46d4
Vi gick på tre visningar. Först By Malina som alltid ordnar så himla härliga och fina visningar och man får dessutom alltid en liten present. Den här gången fick alla en hatt (och en goodiebag med annat härligt). Som vanligt färgglada mönstrade kläder som man blir glad av. 
C0b983cf ca15 4a0b 9833 33ef5ade1fd0
D0c08be0 7940 4347 bf0f 55fe1e7a5393
Fec93eb8 298c 4d8a 9ffa de8891e6a094
18b774f4 9000 4bf6 971c 1e413b95bbb4
C7cb12bd 4a67 40a3 a0b4 523faf70ae10
Sen tittade vi på superfina väskor och skor hos ATP. Satt tyvärr inte så bra så har inga vidare bilder att bjuda på. 
268c7fdc 0202 4bf2 9bd9 e92ca1460032
Db1b94d9 c973 402e 8246 281460b5a5fa
Till sist var vi på Busnel och de har verkligen många vardagsfavoriter som man kan ha år efter år. Gillade också de vita och beiga tonerna, kändes fräscht! De hade också otroligt söta modeller, gillade verkligen stylingen med smink och hår.
2d0ad452 2035 4dba 9778 624669d4a89b
1598388f ef5d 423d 87de 97e3eccdcc96
6a860867 eef3 4082 b870 f27c0952e255
Eab89910 4799 4278 911d c2f85a72b1c7

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Hej sömn

Som många av er har påpekat när det gäller min fysiska status så är garanterat sömnen en stor bov i dramat. Det är klart att ett års konstant sömnbrist påverkar kroppen på ett eller annat sätt. Men, sen två veckor tillbaka så sover jag mycket bättre. Funderade på att börja ta mina insomningstabletter från utmattningen igen, men de gör mig lite slö och utslagen så jag var inte jättesugen på det.

Kom då på att jag hade en halv burk melatonin kvar sen OS. Melatonin är ett hormon som man har naturligt i kroppen, det är det som gör att vi vill sova när det är mörkt och vara vakna när det är ljust. Men det är också ett välkänt hjälpmedel vid tex jetlag när man vill komma in i en ny dygnsrytm. Tyvärr säljs inte melatonin i Sverige och det är märkligt tycker jag. Finns inte ens några kända biverkningar. Vet att man kan få det utskrivet på recept, men min erfarenhet är att läkarna i stor utsträckning väljer andra läkemedel istället. Och vanliga insomningstabletter har många fler biverkningar.

Hur som, började iaf ta en melatonin-gummibjörn varje kväll och även om jag inte sover längre än jag brukar (6-7 timmar) så är sömnkvaliten 100 ggr bättre. Kommer äntligen ner i djupsömn och vaknar inte och ligger och grubblar flera timmar på nätterna. Har redan märkt av ganska stor skillnad. Jag känner mig inte så in i märgen trött HELA dagarna, dippar bara ibland. Samt att det känns som hjärnan funkar liiiite bättre. Har annars känt mig fruktansvärt slö i tanken en längre tid. Är långt ifrån perfekt nu, men det går åt rätt håll. Sömnen alltså. Det tråkigaste man kan göra är ju att sova, men oj vad det vakna livet är jobbigt när man inte gör det. 

4d9a6661 c75a 45e7 9a64 f22820e2d18e

  1. Melatonin är på väg och kommer bli godkänt av läkemedelsverket i framtiden men det tar låååång tid att få läkemedel godkända. Vilket egentligen känns är bra men kan kännas larvigt i just fallet med melatonin. Precis som du säger så kan läkare skriva ut det idag men inte alla läkare får skriva ut det, dom måste ansöka om linsens för att få skriva ut det. Dessutom är det SVINDYRT (en av nackdelarna med att det ännu inte är fullt godkänt) jag får det på lisens av min läkare och en burk kostar 800+ kr för 100 tabletter och dosen är 2-4 vid sänggång. Just eftersom det är så dyrt är läkarna restriktiva med att skrivs ut just det när det finns andra harmlösa alternativ. Är det riktiga insomningstabletter du har på recept så som imovan eller stilnoct (narkotika klassat) eller har du antihistamin som insomningstablett? Antihistaminer är lika snälla som melatonin men vissa kan som du säger ge en känsla av baksmälla. Det positiva är att det finns massor att välja mellan. Så om det är antihistaminer du fått av din läkare så kan du be om att få byta sort till någon annan som inte ger dig biverkningar 😊

    1. Melatonin AGB finns utan licens och depottabletten circadin som utsöndrar melatonin under längre tid finns också godkänt, dock används det mest för personer över 55, men med rätt motivering kan man få det på recept ändå 🙂

  2. Hej från en läsare i Finland! Här finns melatonin att köpa receptfritt i både apotek och t.o.m i hälsokosthyllan i mataffärer. Du får ta en tur hit och köpa ett lager. Själv har jag inga sömnproblem så jag har inte behövt testa, men har förstått att det är rätt vanligt att man tar melatonin och att det hjälper.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Nya mål

Hemma och är krasslig och då passar det ju extra bra att drömma om nya spännande prestationsmål. Och med krasslig menar jag inte de sjukdomskänslorna jag har haft konstant senaste två månaderna, utan nu är jag verkligen sjuk. Bihålorna spränger och ont i halsen. Typiskt när jag precis har kommit igång med ett träningsprogram från Stora Löparboken för Kvinnor. För er som har boken följer jag maratonprogrammet för 4 timmar. Är bara på vecka 3 och redan nu alltså lite grus i maskineriet. Fasen vad jag hatar att vara sjuk. Och med mina redan befintliga besvär är jag nu sjuk-sjuk kan man säga 🙈

17d3235f a56d 4939 856e 4f16d7e480cf
E90ac003 5894 4f03 9475 816a426aa403

Aja, nya mål var det! Som jag har berättat på min instagram så ska jag springa Tjurruset tillsammans med Maxim. Så jäkla kul! Tjurruset är alltså ett terränglopp som går på tre olika ställen i landet, jag kommer att springa i Stockholm den 6/10. Det finns både 10 km och 5 km och just nu funderar jag på 5 med tanke på att jag inte har kunnat träna ordentligt i sommar och hur kroppen faktiskt känns. Tror att det är vettigt. Skönt också att trycka ner den inre prestationsprinsessan lite, haha. Någon som har sprungit Tjurruset och har tips på vad man ska tänka på?

Mitt andra mål (som jag berättar om i Träningspodden idag) är Big Sur Marathon den 28/4 2019! För 6-7 år sen skulle jag göra ett reklamfilmsjobb för ATG och först skulle det spelas in i Carmel. Började googla Carmel och blev kär på ett ögonblick. En vackrare plats hade jag aldrig sett. Bara några veckor innan vi skulle dra ändrades inspelningsplatsen till en ranch utanför LA, pga att det blev för dyrt med 100 statister och lika många hästar i Carmel. Var besviken då, men det väckte ju också en kärlek till LA så det var inte förgäves på något sätt. Men sedan dess har alltså drömmen om Carmel, Big Sur och Monterey funnits där. Och nu slår den äntligen in! Tror det kommer att bli de vackraste 4,2 mil jag nånsin har sprungit.

Det var inte alls självklart att jag skulle få en plats, de flesta platserna lottar de nämligen ut. Jag letade ju runt efter coola marathons för någon vecka sen och hade nästan bestämt mig för Vancouver och trodde Big Sur redan var fullt, men när jag gick in på hemsidan så var det precis då en Last Chance-utlottning. Jag anmälde mig, men hade inga större förhoppningar. Jag vinner ALDIG på lotterier. Tur i kärlek (nu iaf..) men definitivt inte tur i spel, haha. Men så i måndags fick jag ett mail att jag var en av de lyckliga som var utvald. Efter lite pepp från Lovisa bestämde jag att när jag har vunnit på lotten så måste jag faktiskt springa, så Vancouver får vänta till 2020.

Hoppas nu bara att kroppen pallar för maratonträning.. Skulle också i ärlighetens namn behöva gå ner 4-5 kg för att inte slita för mycket på knän och leder. När man springer maraton vill man ju helst dra runt på så lite dövikt som möjligt om man säger så. Nåja, vi får se. Först måste jag bli frisk. 

Ed745e28 10dd 4b42 8b4e d3d4b15d02cd
C0c782ed 8031 487f a351 19799051698f
1fc4e0ad 0496 4345 8fbe 24e25236061e

Det blev mycket Bixby Bridge där men hela loppet är ju vansinnigt vackert! Glöm inte att lyssna på dagens avsnitt av Träningspodden. Det är långt! Och ni får veta ALLT om Lovisas Ultra-Vasan. Hon är inte klok den tjejen, hon har alltså sprungit 9 mil…

  1. Hej Jessica- tack för bra pepp till en aktiv vardag med träningspodden och en rolig blogg!

    Jag sprang själv tjurruset för ett par år sedan och rekomenderar dig att köra 1mil. Det är så pass kupperat att det går inte o springa hela tiden utan bitvis får du simma i lera, ibland får du krypa i uppförsbackarna och ofta blir det korvstoppning vid hindrena så du får vila oavsett om du vill eller inte så det är inte samma påfrestning som ett vanlig lopp men extremt roligt!!

    Förhoppningsvis får kroppen vila nu så du blir aved alla småkänningar du haft i sommar.
    Kämpa på och håll oss uppdaterade!
    Kram

  2. Wow, Carmel.. vilket ställe!! Dit vill jag också åka.. 🙂

    Krya på dig… Precis så blev det för mig förra hösten, V3 träningsboken sen var det skit med virus i 5månader.. BLÄ..

    Så nu börjar jag om.. o ser framemot att frisk o kry gå förbi V3.. 🙂

  3. Så häftigt verkligen!
    Har länge funderat på att ta steget och springa ett maraton för formen är ju där och allt, men velar fortfarande. Några förslag på lopp att göra som första maraton lopp?

  4. Jessica kan du förklara hur du tänker angående ditt mående. Du skriver om hjälp fån läkare och dina läsare. Du har fått vld många konkreta tips speciellt som fd utbränd Men du verkar ju inte ta till dig ngt utav det? Du fortsätter med träning på hög nivå ändå, bla. Du måste nog inse att du inte orkar och så länge du förnekar så kmr du aldrig må bättre. Så är det- rent krasst.

  5. Hej Jessica!
    Igår kväll fick jag lite fredagsdilerium och anmälde mig till Gbg-varvet😱🏃🏼‍♀️😅
    Du och Lofsan inspirerar verkligen!!

    Jag borde också gå ner några kilon och börja löpträningen från början. (Tränar spinning/puls/gruppträning styrka nu)

    Finns det program i Stora löparboken även för halvmara?

    Tack för all träningspepp, nu köööör vi!!
    Kram Maria

  6. Mitt tips inför tjurruset är att springa i kläder och skor du kan slänga sen! Då jag sprang för 4 (?) år sen så fick vi simma och plaska genom sura kärr, diken fulla i grålera och andra geggigheter. Kläder och skor luktar pyton trots flera omgångar i tvättmaskin. Så spring i dina fulaste och äldsta kläder och skor, du vill INTE ta med det hem sen 🙈

  7. Hur lång tid innan ett maraton ska man börja köra programmet?
    Eller egentligen innan vilket lopp som helst?
    Om man utgår från er bok (har köpt den).

    Ha en fin dag!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Jösses!

Såg att Expressen skrev om mina hälsoproblem och jag antar att det är därför jag har fått så oerhört mycket feedback, kommentarer och tips. Det tackar jag för! Har inte hunnit svara på allt, men har läst allt och helt ärligt så är jag inte så mycket klokare. Det verkar kunna vara många olika saker jag drabbats av.. Det bästa kanske är att göra en ordentlig hälsoundersökning. Jag lovar att svara på era kommentarer, men det kanske tar ett tag.

Har fullt upp i dessa dagar pga inskolning på dagis. Herregud vilken spännande tid! Och så stora de blir med en gång. Det blev förresten ett jäkla liv på min instagram när jag skrev dagis och inte förskola. Jag har stor respekt för personalen som jobbar där och jag vet att man som pedagog är utbildad och att man har en läroplan osv, MEN jag kan tycka att det är lite fånigt att reagera så starkt på ett ord. Att jag kallar det dagis gör inte ert jobb mindre värt. Dels är det djupt rotat i mig och dels är det helt enkelt stället mitt barn går till på dagarna=dagis. Har själv fantastiska erfarenheter av dagis för 35-40 år sen trots att många unga verkar ha fått för sig att det mest handlade om förvaring då.. Så för mig finns ingen negativ klang i det ordet alls. Nog sagt om det, inskolning är ju hur härligt som helst. Imorgon ska vi vara med på vilan för första gången, hur sjutton ska det gå med det här vilddjuret?? När han kom hem idag passade han iallafall på att mysa med brorsan ❤️

F45069ad 75f3 45cd 96f9 6df671785d05
Dc35bcb9 5c15 492d a68c d2dac459b20d

  1. Hej Jessica🌺

    Har haft massa problem i kropp och själ. Sjukvården har inte kunnat hjälpa mig. Har inte funnit något fel. Utmattning, fibromyalgi, sköldkörtel problem, panikångest, social fobi, depression, fick förlossningsdepression 2004 och sen blev det bara värre och värre.

    För ett år sedan vände allt. Gick till Tommy Kedja på Kedjas Kinesiologi och kroppsbalansering här i Visby. Han är en mirakel man. Fantastisk. Han gjorde kroppsbalansering, hittade allergier(mjölk, gluten och ägg) rättade till kotor mm, jag slutade med dessa för ett år sedan.

    Nu är fibron, depression, utmattningssymptom borta, sköldkörteln bra då jag på ett år gått ner 30 kg, jag hade ont o bäcken, fog och ländrygg sen 14 år tillbaka och nu är värken borta.

    Jag är sååååå lycklig att jag liksom många andra fått hjälp av honom.
    Han reser även runt i Sverige och behandlar. Om du vill kan du söka på Kedjas Kinesiologi och kroppsbalansering på Facebook. Där finns han.
    Han har gett mig mitt liv tillbaka❤️

    Jag fann ingen som kunde hjälpa mig någonstans och hade gett upp, men Tommy gav mig livet och livsglädjen tillbaka.
    Hör gärna av dig om du vill. Jag finns här❤️ Sände min email adress om du har frågor. Har även sänt medd till dig på Facebook med mer info.
    Innerliga varma hälsningar
    Therese

  2. Daghem eller förskola…
    Unga föräldrar i min omgivning kallar förskolan för ”föris”. Ingen högre status på den benämningen än ”dagis” kan jag tycka.

  3. Hej Jessica!

    Jag minns dig sen du blev involverad i travet på TV.🙂 Jag använder en speciell metod som kallas ”pendeln”, som användes flitigt långt tillbaka i tiden, precis som slagruta för att hitta vatten. Varje person har sin unika energi, och med hjälp av pendeln har jag fokuserat på att ”mäta” olika personers balans av mineraler, vitaminer etc. Jag har konstruerat en skala, där varje ämne bör ligga på en viss nivå för att vara i balans. Vanliga blodprov visar oftast ingenting för många, även om man har allvarlig brist av något / några ämnen.

    Jag har själv sett till att min mamma har klarat sig vidare trots Alzheimers, och var ett tag helt utmattad, och sov runt 20 timmar(!) per dygn, och åt knappt något. Via dropp på sjukhus + ”rätt” tillskott, så har hon inga kroppsliga problem kvar, och det blir spännande att se hur bra hon kan bli.

    Nog om detta, men bara så att du förstår att detta inte är någon slump.

    Jag fick fram att din järnbalans är väldigt låg, så där har vi nog en hel del av lösningen! Ca 50mg / dag i 4v. och sen hälften i 3v. skulle troligtvis göra stor skillnad! På http://www.topformula finns deras egenproducerade järntabletter – 120 st. a’ 28mg för 24.50:-. Känns rätt ok väl?😊

    Givetvis finns det många som inte tror en sekund på allt som inte är vetenskapligt belagt, men har man ett problem som är svårt att lösa, så är man lite mer ödmjuk oftast.

    Otroligt spännande att se vad olika symtom beror på. Sjukvården har stora problem när det gäller diffusa och svårdiagnoserade problem, och vet inte hur de ska gå vidare. Det finns ju många alternativa metoder, som ofta är förhållandevis dyra. Dessutom får man ju olika svar beroende på vilken metod man använder…så vad är ”sanningen”?

    Pendeln är en extremt bra metod, som dessutom kan upptäcka vad som påverkar vad, vilket inte är lätt med övriga metoder. Problem med sköldkörteln kan t.ex. bero på en rad olika faktorer, men sjukvården ger i princip alltid Levaxin, trots att det är en förhållandevis ineffektiv medicin med många biverkningar för många.

    Ge järnet nu Jessica!😁

    Med vänlig hälsning,
    Peter

  4. Hej Jessica! Vill börja med att tacka för en intressant och trevlig blogg som jag har följt i över ett år.
    Vår dotter (som snart är 5 år), var också pigg dygnet runt från det att hon föddes, jag sov Max 3 tim varje natt de första 7 månader, trots att vi hjälptes åt på nätterna. Hon har alltid haft myror i brallan och varit överallt, idag är hon dock något lugnare, sover hela nätterna, men vaknar senast kl 6 och är jättepigg. Sovmornar är ett minne blott här hemma. Men hon är världens goaste tjej och tur är väl det.
    Ang dagis/förskola så har jag alltid sagt dagis, men har också fått höra många gånger att det heter förskola och inget annat, men jag fortsätter säga dagis.
    Hoppas du snart mår bättre!
    Kram från Lotta

  5. Dagis anspelar ju på daghem. Alltså ett ställe barn var på under dagen, ett ställe utan läroplan eller verksamhetsmål utan ett ställe som skulle likna hemmet.
    Förskola är ett ställe för barn som ännu ej går i skolan, före skolan :förskola. Där finns läroplan med mål att sträva emot och verksamhetsplan och mål. Läroplanen kom 1998 ovh förrändade väldigt mycket. Förskolan är absolut inte lik gamla dagis. Är det likt daghemmet från 1980-1990 är det ett ställe som inte uppnår skolverket mål. Utbildade ”fröknar” är pedagoger (enbart förskollärare enligt lärarförbundet) resten personal på förskola. Finns sjukt mycket outbildade tyvärr. Högre utbildade bättre förskola. Så tycker jag! För mig är inte dagis och föris samma sak. Det är två helt olika ställen.

    1. Det finns även väldigt mycket outbildad personal på våra förskolor. Det var väl ändå både barnskötare och förskollärare som jobbade då det hette dagis. Tycker denna diskussion har blivit löjlig.

  6. En kan ju också respektera att vi inom barnomsorgen gärna vill att vår arbetsplats ska kallas förskola och inte dagis. Det är inte svårare än så. Hoppas ni trivs med ert val av förskola och att er lille får en fantastisk tid där fullt av äventyr.

    Må bäst.

    1. Respekterar det! Har förståelse för att de som använder ordet ”dagis” inte menar något illa. Att det förknippas med positiva erfarenheter osv. Men! Om många inom yrket tar illa vid sig så tycker jag att det känns schysst att respektera det. Och kalla det förskola. Hellre göra fler nöjda än missnöjda. Sen det där med att ”det bara är ett ord” får man nog passa sig för. Det finns ju flera ord som vi ju inte använder pga vad de syftar på, vilken historik de haft osv eller? I övrigt, tack för en bra blogg!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Provsvar

Fick svar på blodproverna jag tog i förra veckan. Nästan hoppades att de skulle hitta något för då vet man iaf vad det är och kan göra något åt det. Men icke. Allt såg bra ut. Inga brister, inga konstiga värden, ingenting. Och ändå så känner jag ju att något inte är som det ska. Så hur går jag vidare nu då? Har ingen aning. Får bara hoppas att jag får sova mer snart och vänta på att kroppen ska ”laga” sig själv.

När det gäller träningen har jag bestämt mig för att testa något nytt. Gå mindre på känsla och mer på fakta. Jag har börjat skriva träningsdagbok. Ganska noggrant, antecknar även hur träningen känns, tempo osv. Så kan jag bläddra tillbaka och se om känslan stämmer eller inte. Svart på vitt liksom. Jag har också bestämt mig för att börja följa ett av programmen i min Lofsans bok Stora Löparboken för kvinnor. Känner att jag behöver ett program som någon annan har gjort och tänker att det kan vara lite peppande för mig att känna att jag klarar av programmet. Med tanke på hur dålig träningen har känts på sistone. Så det är min senaste idé. Är det något jag är så är det besatt av att fixa mig själv, hehe. Men när inte sjukvården kan hjälpa till så är det väl enda vägen att gå.

Behöver ett mål så jag letar nu efter ett kul marathon att springa i vår. Just nu lite extra sugen på Vancouver, ser grymt vackert ut!